Dan efter dan...

(null)
Jag tittar till min avkomma innan jag fyller strumpan, drar garn kors och tvärs genom våningarna och placerar lappar för Egons skattjakt. Sötnöten har bäddat in sig själv med favoritgosedjuren.
Christer kom tidigt för julfrukost, promenad och spel innan våra klappar öppnades. De nya spelen däri hann vi också testa innan han åkte för julfirande med sina barn.
Kopplade upp ett Teams med syster och familj medan de intog sin jullunch och jag rullade köttbullar som vi hann inta lagom till Kalle. Perfekt tajming för att upptäcka att SVT inte strömmade Kalle och jag fick försöka koppla igång min digitalbox. När fyrtio minuter av Kalle gått kom jag fram till supporten och lagom till den var slut konstaterade de att mitt ärende fick felanmälas. Inget Kalle med andra ord och besviken Lilltjej som ändå tog det bra samt en morsa som lärt sig att inte ta alla självklarheter för givna.

Medan mobilen låg på soffbordet i telefonkön fick Lilltjejen gå loss på resten av julklapparna. Att "Den stora handboken om Pokémon" blev favoriten påminner att det inte nödvändigtvis är de dyraste klapparna som uppskattas mest. 
(null)
Vi spelade mera och pusslade ihop det klart annorlunda pusslet från Christer - helt omöjligt utan helhetsbilden, men hon gillade det!

Denna juldag bjöd på konstanta minusgrader och fantastiskt fint väder. Folk gick man ur huse för att lapa solljus, så även vi som liksom många andra sökte sig till Sisjön. 
(null)
När vi kom tillbaka hade parkeringen fyllts på ännu mera och vi tog Rudolf hem för fortsatt mys hemmavid. 

(null)
Jupp! Morsan hade inga problem att raskt slå ned bopålarna i de dyraste tomterna och kräva hyra av sin avkomma och driva henne till konkurs och förlust. Barndomens trauman av storasysterns skuldsedlar lättade något. Avkomman har lärt sig bli en god förlorare och sträckte fram näven för att tacka för god match. Hon fick sedan sin revansch i Kalaha där hon uppenbart lärt sig någon strategi av sin far.
Film fick avsluta kvällen och nu ligger hon här intill mig, en begäran från henne jag denna gång gick med på. Jag får påminna mig att det nog inte är så länge till hon faktiskt vill sova hos sin mamma. Fast hon kan snarka som en hel karl och röra sig som en visp... min älskade onge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0