Det blev en helg i huvudstaden! Kunde ju inte skriva om våra planer eftersom Lillstrumpan kikar in här då och då och resan skulle bli en överraskning. Min lilla storasyster är klar med studierna och kan nu titulera sig byggnadsingenjör! Anställning direkt som miljökonsult och stora lillasyster är så sjukt stolt och imponerad att hon vågade ta steget att lämna tryggheten i en tillsvidareanställning till studiemedel och skolbänk. Jag ringde Anders för råd om present och fick förslaget att istället för att skicka en gåva, leverera oss själva istället. Att inte jag kommit att tänka på det själv! Det är ju faktiskt en överkomlig sträcka att köra och jag gillar ju dessutom att sitta bakom ratten, samt har världens enklaste unge att ta med.

När hennes sista lektion på fredagen var klar konstaterade jag ännu en gång det faktum att en stor och liten människa behöver en hel bil för två dagars packning!

Nina hade bjudit över några goda grannar på lite examensmingel som hon hängde med på baksidan då vi anlände och snabbt smusslades in i sovrummet för att överraska och tjo, det blev hon nog! 

Deras grannar och vänner är alla väldigt lättsamma och trevliga men jag kände ändå mitt sociala batteri snabbt dräneras trots att jag proppade i mig av de läckra småkexen som Anders levererade i ständig ström. Det slog mig att det nog var första gången jag socialiserade med så många människor sedan mitt tacksamma hemmasittande. Visst träffar jag mycket folk på mina pass men det handlar om få minuter innan och efteråt. Hur ska det gå när vi alla återvänder till kontoret? Jag kan väl inte vara den enda som kommer drabbas av social överbelastning första dagarna, veckorna?

Jag kände mig som en oförskämd tråkmåns som min stackars storasyster fick skämmas för när jag till slut gav upp och sökte mig upp till köket och Anders med barnen. När mitt batteri är slut kan känslan närmast beskrivas som en kombination av utmattning, likgiltighet och minipanik, att bara behöva komma ifrån. Hej introvert. 

Det blev hämtmat från närliggande restaurang med ordet grill i namnet som ändå hade sushi på menyn så blev en barn-sådan efter allt snaskande och chipsande på vägen upp. 

Jag blir av någon anledning alltid stressad när jag kör i Stockholm. Att munhuggas med min syster är då en lättnad och väldigt roligt men kan undrar vad Lilltjejen där bak egentligen tänkte. Vi, eller var det kanske bara jag som gormade och ylade mig in till Zinkensdamm på lördagen för att kyla av oss i bandyhallen där Aron tränade. Jag fick ont i vristerna av att bara titta på deras övningar. Och ja en kliché men ack så sant att han har blivit så stor! En första flickvän har han också med scrollmeter av bilder i mobilen. När han vuxit till sig och mognat ännu mer tycker jag mig se en riktig snygg kille och hjärtekrossare. 

Otto är bara så mysig med sin väldigt speciella personlighet som han innehar med sådan trygghet och kommer så väl överens med Lilltjejen, närmast i ålder som han är av de två kusinerna. Han följde med oss tjejer för lite shopping i Täby centrum då jag var ute efter att fylla på med några burkar Lawrys kryddsalt från The American store. Förutom dom blev det några doftsudd för Ronja. Vi är verkligen ett par urdåliga tjejer på att shoppa!

Middag på Pinchos och Wingspan till kvällen innan Ronja slank iväg för att titta på Eurovisionfinalen. Hann avsluta och ansluta lagom till det var Tusses tur innan omröstningen tog vid som jag mer eller mindre slumrade mig igenom, tillräckligt för att skratta till Islands presentatör av poäng "Spela Ja-Ja Ding dong!" till oturen att bevittna Sverige och Carolas självförhärligande. Skämskudde för att slutligen himla mig blå när hon klämde till med lite gudadyrkan på slutet.

Gjorde lite bättre ifrån mig på shoppingfronten dagen efter - på Intersport... men också Dechathlon där jag lätt kunnat spendera alldeles för mycket pengar. Efter lunch styrde vi till slut hemåt, glada över vårt besök.

När vi kommit hem och jag lämnat Lilltjejen hos Johan kom jag tillbaka för att mötas av denna syn. 

Japp, nästa morgon hittades musen ännu levande i en av mina skor dit de ofta tar sin tillflykt undan grävande tassar. Den släpptes ut i det fria och slank iväg, säkert för att sova extra länge efter en hel natts terror. Somliga har tur.

Sova ska jag också göra, stressade dagar har startat denna vecka och satt fem och en halv timme idag, parallellt under möten med två webbläsare och fånen innan jag till slut kom igenom för att boka biljetter till Liseberg. I år får de öppna men med begränsade platser så klockan tio noll två, två minuter efter biljettsläpp gjorde jag första försöket. Sidan hade kraschat. Gonatt!