Midsommardagen
Jag vet inte om vi i mannaminne haft sådant fint väder som vi fick till detta årets midsommarafton! Lugnt och skönt med det bästa av det goda, slappa i solen och syndigt god tårta tillverkad av undertecknad själv. Till kvällningen åkte jag och hämtade Martins dotter Emilia i Billdal som tröttnat på det firande som mamman dragit med henne till. Tillsammans kollade vi Star Wars tredje film som herrarna håller på att beta av och var i säng innan man skulle gett sig ut för att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden. Vuxet så det förslår och således var vi uppe relativt tidigt, inklusive den femtonåriga Emilia till en midsommardag som bjöd på det väder vi hade förväntat till gårdagen, nämligen hällregn och knappa femton grader. Perfekt för omsorgsfull frukost och spel.
C rotade bland sina "vanliga" spel och de manliga representanterna i sällskapet var förtjusta över det från sextiotalet presenterade spelet "Oljan - det stora äventyret". Det påminde lite om Monopol men var lite mer komplext och faktiskt rätt kul, även om jag tokförlorade.
Jag fick återuppleva kortspelet "Chicago" som vi spelade i "prackarnas" café under gymnasiet och förlorade igen i "Phase10". Jag har antingen världens största otur eller är utomordentligt kass. Jag gissar på en kombination av båda.
Nu är jag hemma igen då det inte känns bra att lämna katterna ensamma en natt till och alla tre mötte mig i dörren. Men ingen mus, ingen fågel som väntade på hallgolvet, så skulle inte förvåna mig om de avsiktligt tar in sina byten så länge de har någon att visa upp dom för.
Pulat med lite styrelsearbete och får se om det blir Dibbe eller virkning efter jag intagit min uppvärmda middag.
Midsommarmorgon
Det blev en väldigt kort promenad under gårdagens lunch när jag slog in på en oprövad viltstig i vår intilliggande skog mot Torrekullas golfbana. Spåren var tydliga och jag utgick ifrån att upphovsmakarna bokstavligt talat låg och trynade på betryggande avstånd från sin uppenbart vältrampade väg. Genom den täta snårskogen mynnade plötsligt stigen ut i nederkanten av vårt bostadsområde, snöpligt snabbt var jag tillbaka men likväl med lite frisk luft i lungorna.
Med midsommarafton runt knuten blev deltagarantalet lägre till passet men god stämning och skön bastu efteråt ändå innan lite korsord och insomning till ljudbok.
Så här mycket egentid har jag inte haft sedan min och Cs omstart för, är det två år sedan nu? Tre? Jag hänger inte med i tidens turbofart! Denna morgon vaknade jag klockan fem, klarvaken på diagonalen i sängen som ofta när jag sover ensam. En obestämbar dröm men med en stor känsla av svårmod. Johan och Elena gifte sig i onsdags och jag är glad för deras skull och framför allt att han hittade en som jag känner är en trygg bonusmamma till min Lilltjej. Ronja och jag har pratat mycket då hon haft många och svåra känslor inför bröllopet, känslor hon av skuld hon inte velat dela med sin pappa. Men också andra känslor kring sitt delade boende och skuld över att göra den ena eller andra ledsen för sina personliga känslor, jämtemot oss, sina föräldrar, jämtemot sin bonusmamma Elena och bonuspappa Christer. Hon vill inte göra någon ledsen, känner att hennes känslor är fel och den där skulden som jag vet kan gnaga och förtära.
Jag försöker att bara lyssna, finnas där med öppna frågor och framför allt upprepa att hennes känslor inte är fel, att de är normala och förståeliga men att hon absolut inte ska känna någon skuld, att prata, berätta för oss och jag blir själv känslomässsig när jag försöker få henne att förstå hur glad jag är att hon fått en sådan bra bonusmamma som hon kan just se som en sådan, en bonus, ännu en vuxen nästan-mamma som hon inte ska känna skuld för att hon tycker om, att det bara gör mig glad och lättad. För tänk på alla de barn som fått bonusföräldrar som är elaka, särskiljer sina egna mot de andra, och när hon själv känner till vänner i just den situationen nickar hon medhåll.
Jag ger upp försöken att somna om, snörar på mig löparskorna och sticker ut i det lovande midsommarvädret. En tom lokalbuss är det enda som möter mig, inte ens hundägarna har hunnit upp ännu och kanske har jag just en sådan dag men jag påminns hur skönt det är att komma ut så här i den tidiga morgontimmen.
Jag har inte haft så här mycket egentid sedan min och Christers omstart för två, eller var det tre år sedan nu? Martins stambyte och därmed boende hos Christer där han nu tillbringat större delen av veckorna har också påmint mig om hur mycket jag värdesätter min ensamhet. Och där tror jag min känsla av kluvenhet kommer in när den ena sidan av mig avundas min exmans nygifte medan den andra avnjuter just den självständighet jag har med mitt egna boende.
Jag vill ha en tillhörighet, en livspartner, vara någons maka och fru men just den biten vill inte Christer. Samtidigt har jag också mina stunder när jag känner alla fördelar med att inte vara det, men de bottnar i det nederlag och känsla av totalt misslyckande som mitt första försök slutade i. Så är det verkligen så viktigt att ha den där ringen på fingret? Min syster och många andra tycker inte det och de har alla sina olika skäl, men jag har kommit att inse att det är viktigt för mig, symboliskt viktigt. Att de två blir en, visa hela världen som jag ju egentligen inte bryr mig om, men i detta fall uppenbarligen gör, så kanske mest för en själv, att man är enade, förenade. Det betyder något, eller vill jag bara att det ska betyda något?
En kollega som också skilde sig kort efter jag själv har nu också en särbo men som hon har kommit att kalla "kärbo" eftersom det i vår ålder låter och känns så fel att säga pojkvän. Det tycker jag var fint.
Inte ens de mest entusiastiska golfarna har kommit på plats, men så är det också midsommarafton. En ensam banarbetare och så jag.
Jag trivs med min ensamhet men vill inte leva ensam. Jag vill dela mitt hem och mitt liv med Christer, men omständigheterna möjliggör det inte just nu, för jag vill ännu mer att min Lilltjej ska ha sitt hem här, med sina vänner utanför dörren och hemmaklubbens träningsplaner inom cykelavstånd. Jag letar möjliga nya boenden närmare hennes nya skola men hur jag än skulle försöka så skulle hon ändå har det ena eller andra på den andra sidan stan. Där emellan ligger centrala Göteborg, och boende där är inte ett alternativ av uppenbara skäl.
Av mina ekonomiska skäl har Ronja själv har inget emot att flytta till Christer, tills hon inser att hon då kommer lika långt ifrån allt, skolan, vännerna och träningsplanerna och Christer varken kan eller vill lämna sitt älskade hus för något nytt gemensamt, i varje fall så länge hans dotter bor kvar.
Så jag försöker finna mig till rätta, och gör det också med den form av limbo vi har i vår med rätta prioritering av våra barn. Men ibland kryper svårmodet på mig och blir extra påtagligt i och med onsdagens bröllop och denna dagens fest som de anordnar i andan av detta. Vad blev det av mitt egna liv när alla andra som det känns, går vidare?
Jag duschar och slår mig ned framför datorn. Skriver mina tankar så som jag brukar göra. Tar en paus när det är dags att intervjua ännu en möjlig konsult, men han dyker inte upp. Det är inte första gången det händer och min medhjälpare och leverantörsrepresentant är tydligt frustrerade så det blir att eskalera.
Jag skriver vidare tills nästa möte jag medvetet lagt denna för oss i Sverige helgdag, ett möte med enbart mina medlemmar i Indien som mer än dubblerats de senaste veckorna och under den kommande timmen har vi har en lära-känna-varandra övning. Tråkigt att de svenska medlemmarna inte kan vara med, men det är omöjligt att hitta en ledig tid i deras kalendrar i den fas av projektet de nu är.
Så nu är jag officiellt ledig för denna helgdag, eller vill få iväg eskalerigen först. Sedan blir det tårtbak i mitt egna kök med mina egna grejer i sällskap med nästa ljudbok i pågående serie. Om en vecka går jag på semester i fyra veckor och det kommer faktiskt att bli väldigt skönt när jag inser att det varit rätt intensiva månader sedan jag tog mig an detta nya uppdrag. Det blir skönt att landa och reflektera lite, eller kanske inte så mycket eftersom det blir fullt upp direkt då jag och min Lilltjej åker norrut...
Fick förresten godkänt så åker till Indien igen i slutet av Juli för att personligen träffa mina nyanställda, medveten tidpunkt då Sverige ännu är på semester och därmed lugnare för dem.
Jag åker ensam, ett nytt krav i de många besparingsåtgärderna, men också för att undvika "gruppresor" där vi med ensamåkning uppmuntras att interagera mer med våra medarbetare på plats. Att åka ensam ser jag inte som något problem över huvudtaget, kanske blir den långa restiden faktiskt de bästa tillfällena jag kommer att få för dessa reflektioner.
Köpte jordgubbar i förrgår, två askar för hundratjugo spänn. Igår kostade en åttiofem och jag kan bara tänka mig vad de kostar idag. Glad Midsommar!
Din mamma jobbar inte här
Till slut hamnar de alltid där, de där kvarlämnade glasen, besticken och tallrikarna. Några få blir början till några till och så några till. Någon placerar demonstrativt allting i diskhon, en annan försöker skapa ordning utan att vilja bli den som
till slut offrar sig. För till slut är det alltid någon som gör det, det vet alla och just därför det alltid emellanåt blir dessa ofrånkomliga ansamlingar.
Denna gång har alla dock varit väldigt ståndaktiga, ett nytt rekord, en kraftmätning hos pedanterna om vem som kan motstå längst. Det är nästan så det nu gått så långt och länge att ingen vill vara martyren som ställer sig där med självuppoffrande
min och gnuggar med det värdelösa diskmedlet. Ja, det där diskmedlet är verkligen faschinerande dåligt och kan omöjligen vara ett mer ekonomiskt alternativ än ett dyrare men drygare. Gissningsvis blir det någon övertidare som tar tag
i det när hen är ensam kvar.
Hur kan man förresten ignorera sin kvarlämnade matlåda? Ser man den inte stå där och blinka vid varje efterföljande lunch?
På fredag är det midsommarafton och vi har inga speciella planer utan lite käk och häng tillsammans med Martin och eventuellt hans femtonåriga dotter. Som på julafton kör vi på det vi gillar av den traditionella maten men istället för saffranssemla
fixar jag en Pinocchiotårta till efterrätt.
Jag hade fått en liten förhandsheads-up men ikväll kom definitiva beskedet och rolig överraskning till Lilltjejen. Jitex ska representera Sverige under inmarschen på invigningen till Gothia cup. Det blir onekligen en häftig upplevelse att gå
in på Ullevis arena med vår flagga inför närmare femtio tusen åskådare!
Hittade denna bild från lördagsmorgonen, vi borde ha fört statistik från mussäsongens början! En fågel imorse så fick börja dagen med att plocka fram dammsugaren, och medan jag lagade middag ser jag i ögonvrån en mus kila från sitt gömställe
under byrån och in under kylskåpet. Plutt och Liten turas om att hålla vakt och jag vågar knappt tänka på hur mycket muslort vi nu antagligen har därunder…!
Mildare
Det ska vara erbjudande om gratis käk för att locka mig hemifrån och ned till föreningslokalen för att delta i det konstituerande och vanliga styrelsemötet denna månad! De så kallade "smörrebröden" var torra och relativt intetsägande men gratis är gott och tanken som räknas.
Efter kyliga dagar var det nu en riktigt skön kväll så passade på att sticka ut med vandringsskorna så fort vi var klara, men nu är jag så tillbaka framför skärmen igen.
Semestern börjar närma sig vilket ska bli galet skönt, men det är mycket jag skulle vilja få på plats först, framför allt rekrytera de sista konsulterna eftersom de ska börja i augusti. Sex stycken har nu äntligen kommit på plats, två idag och det mest kritiska behovet är tillgodosett. Men just med tanke på den snabbt annalkande egna semestern och därefter sommarstängningen börjar det bli lite panik.
Nåväl, Lilltjejen spelade två matcher i helgen, inga som blev någon större utmaning för henne tråkigt nog, men det otroligt gulliga var att Emilio dök upp och tittade på båda, även den andra som var på andra sidan stan ute på Hisingen! Han gjorde oss även sällskap ut till Christer på lördagskvällen för middag och lite spel och båda är så hänsynsfulla mot den andre att de inte kan komma till beslut om någonting över huvudtaget! Kan ni bestämma efterrättstårta? Nähäpp. Vill ni spela flipper eller kolla på film? Spelar ingen roll, vet inte, bestäm du.... Jisses!
Matchen på Hisingen tittade även hans föräldrar som skjutsat honom. Är det alltid sådär småkrystad stämning när man träffar ens barns partners föräldrar första gången? Sammantussade av detta faktum står man där med stora leenden men alla radarfunktioner på max. Är de schyssta, vettiga människor? Har de uppfostrat ett schysst och vettigt barn värdig det mest värdefulla jag har? Väl medveten om att de sannolikt nagelfar mig på samma sätt.
Här handlar det mycket föga troligt om gemensam framtid och giftemål så jag antar att jag bara ser ett litet smakprov på hur mina tankar kommer att snurra ju äldre min avkomma blir och mer seriösa pojkvänner kommer!
Då hon på grund av matchen inte hade någon träning kunde hon följa med på min söndagsklass som den annalkande sommaren till trots fortfarande är väldigt välfylld. Kul!
In i kaklet
Vad kallar man ett uterum som egentligen inte är ett uterum utan egentligen vanligt rum med en jäkla massa fönster högt och lågt? Där ligger vi nu i varje fall och väntar på middagen. Jag känner mig rätt urlakad efter en galen vecka, som en urvriden trasa
men ändå med en viss tillfredsställande känsla i kroppen.
Jag har blivit så mycket bättre på att stänga locket till datorn, kanske helt sonika för att man har något annat måste som tar vid, som att fixa middag till avkomman, skjutsa denna till en träning eller för ens egna pass eller åtaganden. Synnerligen
effektiv metod, hehe!
På vägen hit dök jag in i garnbutiken och spenderade hundralappar för ett sommarprojekt. Får se hur det blir.
Nu ska vi äntligen käka!
Där också
Det var ett väldans kutande i sovrummet i ottan denna dag, Mini och Liten sprang högt och lågt och visst förstod jag vad det handlade om. När jag börjar vakna till på allvar ser jag den så kila upp för gardinen, det var nytt!
Jag får väl vara tacksam att katterna inte försökt följa efter med det tumult i form av nedrasad stång och kraschande blomkrukor troligtvis skulle medföra.
Hur lösa?
När de andra två gett upp lyfte jag upp Plutt för att påkalla uppmärksamhet, öppnade altandörren, lämnade rummet och stängde efter mig.
Nu tror jag den är ute för jag hittar den ingenstans, men samtidigt vet man ju aldrig…!
Hittade en annan levererad på hallmattan och jag tycker faktiskt att de boende i området borde vara mig stort tack skyldig som tillser att hålla det uppenbarligen oändliga musbeståndet nere.
Hubbelibubbar!
Tror det var pappa som kallade dom "hubbelibubbar", jordgubbarna som vi äter nu i princip varje dag när priset är lågt.
Är inte naturen fantastisk som får fram sådana fantastiska frukter och bär?
Ännu ett bakslag i konsultrekryteringen och jag har nu förstått att kulturen skiljer sig rejält när det handlar om nya åtaganden. De har kompetensen till en bråkdel av kostnaden på en marknad som är i ständigt behov. Med flera erbjudanden kan de
välja och vraka och till och med prova på några dagar för att sedan ångra sig, men jag vet inte om vi har så stor rätt att klaga vi här i väst som själva försatt oss i situationen genom att kompromissa med kostnaderna och outsourca kompetenserna.
Liten pirrar på mitt bröst. Plockar en fästing som kryper i pälsen. Hittade källan till den begynnande stanken igår, platt som en pannkaka under mattan på Christers sida i sovrummet.
Lilltjejen var på Jump Yard kalas för Felicia igår där vi inför var på Normal dör vi båda kände oss lika bortkomna och på måfå plockade lite skönhetsgrejer.
Till skolavslutningen ville hon faktiskt testa min handfullet använda ögonfransböjare samt mascara. Innan hon var hemma igen hade hon tvättat bort det, lika obekväm som jag i en finare klädbutik.
Eventuellt åker jag till Indien igen, passar på i slutet på industrisemestern när verksamheten är som lägst. Vill träffa mina nyanställda men hänger på ett godkännande då det skärs och sparas på alla fronter.
Sommarlov
Efter den sista avslutningsceremonin på Balltorpsskolan ööörnade jag direkt till kontoret för ett lunchmöte med en konsultsäljare. Jättegod gratislunch men var trött efter det som så tjusigt kallas nätverkande. Tack och lov för Christina
som skötte mesta snacket, och som dessutom kollade med mig så vi upptäckte att vi fått separata förfrågningar och därför slog ihop dem. En lunch på egen hand hade varit halvt outhärdligt trots nyttan som jag motvilligt erkänner. Kanske blir
jag faktiskt tvungen att ge dem också chansen när jag senare fick veta att en av konsulterna som skulle ha börjat imorgon hoppat av!
Körigt därefter ända tills det var dags att med min avkomma åka till Änglagårdsskolans informationsmöte. Jag fick diktera mina svar för henne till Teams medan vi plöjde oss fram norrut på E6.
Fyra parallella klasser uppdelade i länder där Ronja hoppades på Argentina - där turungen också hamnade tillsammans med lagkompisen Wilma. Klara och Isabel hamnade i ett annat land. Nu är det en Lilltjej som längtar till hösten!
De blivande klasskompisarna fick samlas i sina kommande klassrum med sina framtida klassföreståndare som hette, ta-da, Linda och Johan! Medan vi föräldrar hängde utanför kom en kvinna jag vagt kände igen emot mig och hälsade med en omfamning medan
jag panikslagen försökte komma på vem hon var. Det måste ju vara från Volvo men likväl ingen jag kan erinra mig, och nu har våra barn hamnat i samma klass!
"Eehehe, så din (må oddsen stå mig bi) pojke ska också börja i Argentina?" Frågar jag glatt medan jag fruktar att hon ser rätt igenom min blanka hjärna. Två tredjedelar i klassen är killar så min chansning går
hem, phu!
Väl hemma igen lagar vi middag tillsammans, poppar musik och pratar. Det är mysigt och direkt efteråt fyller vi skålar med jordgubbar och glass och lägger oss framför Hunger games andra film. Hon har inget vidare tålamod och frågorna duggar. Varför
gör dom så? Vem är det där? Pust.
Min vackra Lilltjej!
Det blev inte ett enda av de kinesiska plaggen då Emilio föreslog att de skulle ha sina kramtröjor, men den med långkjol liknade mera en nattskrud än avslutningsstass. Så när vi ändå betade av ärenden igår hittade vi direkt en jättefin liten
kjol och vi båda var jättenöjda. Min vackra Lilltjej!
Nu lämnar hon mellanstadiet för nästa stora fas med den riktiga och viktiga tonåren där så mycket händer. Ny skola på andra sidan stan, helt nya klasskompisar varav majoriteten är hormonstinna pojkar. Det är med skräckblandad förväntan jag ser tiden
an.
Min finaste Lilltjej, min vackra blandis som gör mig sprickfärdig av stolthet och förundran över att jag kunde få något så underbart!
Sköna söndag
Utsikten från Lilltjejens soffa. Insåg att jag inte dokumenterat särskilt väl hur hennes rum förändras med åren. Jag inbillar mig att det inte är jättevanligt att en trettonårig tjej har periodiska systemet på väggen. Den andra är en stjärnkarta.
Hon testar vita outfits från Kina inför tisdagens skolavslutning och med tanke på väderprognosen lär hon frysa häcken av sig.
Hon och Elvira har tillbringat dagen på Liseberg, där hon också var i fredags med Meja som hälsade på över långhelgen. Tydligen mycket folk trots lågsäsong och dåligt väder.
Inför skolavslutningen och det faktum att eleverna lämnar mellanstadiet och splittras till olika skolval så ska de fika tillsammans innan själva ceremonin på tisdag. Frågan gick till oss föräldrar så jag och två till ska nu fixa för de två klasserna
- som egentligen är en, men ändå två för att de är för många för att vara en…
Jag gillar ju att baka så gjorde det gärna - tills läraren informerade om den lilla men viktiga detaljen gällande allergier.
Inga nötter, ok det är ju rätt förväntat. Inga äpplen eller päron, ok det var lite annorlunda men inte så svårt att undvika. Ingen laktos, jamen det finns ju massa fria alternativ. Inga ägg och inte mjölkprotein, okej jag visste det var en hake!
Fast jag borde ju ha vetat då jag känner Ronjas kompis, men hur bakar man utan ägg och mjölkprotein? Alla mina smaskiga och beprövade idéer var ju bara att fetglömma såvida jag inte ville ge eleverna en minnesvärd avslutning genom att döda ett
par av dem.
Det slutade med att jag drog ihop fyra satser chokladbollar, fyra för att jag gjorde dem i storleksordning rejäla frikadeller, samt dubbel sats syltkakor som också gjordes större och således liknade små ufon. Det mjölfria smöret fungerade
helt ok och smaken i princip densamma. Det verkar vara just äggen som är den största utmaningen att baka utan, det är ju liksom liktydigt med bakning och man påminns igen hur tur man har det som inte har några allergier hos varken mig eller
min Lilltjej.
En del av mina sköna söndagsfighters och veckans sista release tillsammans med My gick bra, banne mig när det nu var fjärde gången. Låt nummer tre funderar jag på att byta redan nästa gång, dödligt tråkig både låten och koreografin!
Mycket Dibbe…
Har velat fram och tillbaka, framför allt med tanke på hur lite tid det är tills vi åker men när jag faktiskt insåg hur nötta mina gamla vandringsskor var, köpte jag det par jag nu provat ett antal gånger. Ett par nya Salomon som efterträder mina
gamla fick omedelbart testas ute i Sandsjöbacka. Två timmar i regn och första testet fick klart godkänt, tack och lov.
Stort tack till mina gamla trotjänare som gett mig många mil och upplevelser!
Det syns inte hur blöt jag är med endast lite fuktig innanför kläderna och fötterna är torra.
Med dessa timmar och morgonens pass värker nu höften men är likväl nöjd och alla okonstruktiva timmar med Dibbe känns lite mindre illa i samvetet. Men med ljudbok på volym som överröstar monsterslaktandet rinner timmarna snabbt och närmast obemärkt
förbi.
Värdelösa
Dessa två var inte lika framgångsrika vad gällde att gömma sig som den tredje som föll ur filten denna morgon. Triss i sovrummet och lagom till kvällen en fjärde som nu kilar runt i köket och för varje fångsförsök lyckas hitta tillbaka in under kyl-
och frys.
Vi har börjat spela senaste säsongen i Dibbe så ägnat kanske lite väl många timmar med att röja runt med min necromancer. C gormar och surar när hans stackars dator inte gör som han vill och hans rogue går och dör. Måste vara jobbigt att gå upp så i ett
spel?
Medan pojkarna grillade
Releasen i Sisjön gick helt ok, faktiskt över förväntan med tanke på den vecka man haft på sig att plugga in den. Vi knödde in oss i lilla salen för vad vi hoppas var sista gången, sedan är det stora som gäller! Har fått ett gott gäng stammisar
där också utöver mina Frölunda fighters.
I Frölunda denna dag gick det dock desto sämre, blä, helt mosig i hjärnan. Skönt med ledig nationaldag men att vara ledig mitt i veckan blir knas i min hjärna och jag åkte till gymmet en timme för tidigt!
Nåväl, nu letar sig grilldoften in genom altandörren hos Christer där vi spelat lite spel med Martin och hans dotter. Testade ett nytt som var lite annorlunda men rätt kul med hjärngympan som krävdes för de förflyttande asteroiderna.
Inte mycket till stöd
Det har blivit två dagar med gottigheter när jag direkt efter mitt söndagspass mötte upp C i stan för middag och bio. Mad Max "Furiosa" var ingen feel good direkt men vi i den glest befolkade IMAX-salongen som gillade action hade inget att klaga på. Det är carpaccio som gömmer sig under berget av ruccola, balsamico och parmesan. Jag saknade pinjenötter, annars ok. Trots att vi var på sista föreställningen hängde dagens värme i så ingen av oss kände för något tungt till huvudrätt och testade var sin räkmacka. Den var ok men jag orkade inte hela och var en hårsmån att fråga om jag kunde ta med mig räkorna hem och således blivit tiofaldigt hyllad av Plutt.
Denna kväll behövde jag inte heller bekymra mig om middagsval då det var dags för vår förenings årsstämma med traditionsenlig smörgåstårta. Vi har börjat använda HSBs digitala verktyg som kallas "Styrelsestöd" för möteskallelser och protokoll, denna gången premiär vid en årsstämma och det gick inget vidare. Vad det verkar måste jag göra om hela mötet med protkoll och allt, men eftersom mötet nu har varit tillåts jag inte att skapa ett nytt i förgången tid. Inte mycket till stöd alltså, men när man nu lärt sig hur det fungerar och vad som krävs så har verktygen onekligen sina fördelar. Nu ska man bara komma ihåg det om ett år!
Lilltjejen var jättenöjd med klassresan till Johannesvik där det visst blev en liten snackis och mer eller mindre officiellt att min Lilltjej och Emilio var ihop. Gulligt med avståndet mellan dem och kul med kramtröjorna! Poseringen var det kompisarna som övertalade dem till...
Porlande vatten anses vara lugnande i ett hem men jag upplever det bara stressande. Så nu ska jag fylla på akvariet och sedan hoppa i säng.
Bara sådär
Det var ett tag sedan nu, naturligt nog eftersom Christer varit åtttio procent av veckorna hos oss, som Lilltjejen frågade om hon fick sova hos mig. Jag lyssnade färdigt på senaste boken och hon färdigställde ett arbete i religion. När vi är klara och släckt ljuset så berättar hon att det är något hon vill berätta, men hon är besvärad, värjer sig och gömmer sig under täcket. Men lirk och pock är hon orolig för hur jag ska reagera men jag märker snart att det inte är vrede eller besvikelse hon fruktar och då faller poletten ner. Hon har en pojkvän! Mamma får inte bli sådär fjantigt larvig med stora åh och glittrande ögon som om hon fått en livstids prenumeration på perfekta avokados. Jag stuvar undan underbar guacamole till hjärnstammens yttersta vrå och uppbådar ett unikum av fokuserat lugn och saklighet, livrädd att skrämma bort henne. Hon berättar och frågar lite och det är så skört, så okänt och mitt hjärta smälter av all denna oskuldsfullhet vid deras första trevande steg ut i kärlekens okända rymd.
Jag ser mitt egna mellanstadie-jag där föremålet för mitt gryende hjärta är galet kär i min kompis, som vägrar bli ihop med honom, om han minsann inte blir ihop med mig med. På baksidan av hennes hus på Norra Pitholm, med glesa tallar och knirkande gungställning tar jag emot en puss på kinden för att demonstrera hur ofarligt det är och motvilligt, med resten av ansiktet dolt bakom händerna får han till slut placera en på hennes också. Det blev inte mer än så, och är väl heller sällan mer än så i den åldern då min älskade avkomma uttrycker att hon gillar honom men hellre vill vara med sina kompisar. Den där himlastormande, alltomfattande och förnuftskrossande kärleken ligger ännu framför henne att genomlida och då hoppas jag att hon inte drar sig lika länge och mycket för att berätta för mig. Hon tycker det är jobbigt att prata känslor, vem gör inte det? Jag försöker bara hitta alla uppmuntrande och berömmande ord jag kan för att hon ska fortsätta våga, känna sig trygg och öppen inför mig.
Nu får hon ta tag i nästa utmaning, att berätta för sin pappa och det måste hon ju till alla hennes vedermödor göra innan klassresan imorgon, eftersom han annars lär få reda på det av klasskompisarna då han ska följa med, och det vore ju värre än något annat! Enligt henne alltså.
Också himlen lättade på trycket igår när ett åskväder passerade rakt över oss med inte ens en sekund mellan blixt och knall. Katterna sprang och gömde sig och jag förundrades mer över att strömmen inte gick. Efter denna urladdning vaknade vi upp till strålande sol och medan Lilltjejen slutför sin frukost plockar jag ned de av fett totalt drypande filtren i köksfläkten för ett maratonprogram i diskmaskinen. Därefter finner jag mig själv gå loss med den aldrig använda kemiska cocktailen Cillit Bang och trasa på ytor som är sådär skenheligt rena tills man drar en hand eller trasa över och känner det segsträva lagret av stekos och fett.
Jag älskar att vila ögonen på höghastighetsklipp där ingrodda mattor eller överbelamrade hem med årtionden av smuts skrapas, spolas, skrubbas och torkas rena, så det är med tillfredsställelse jag konstaterar kemikaliernas verkan att få undan de ingrodda kalkavlagringarna under diskstället. Varför har jag inte hälsat på herr Bang oftare utan gnuggat med diskborsten istället?
I väntan på tvätten
Det blev min indiska kurta på kontoret igår. Innan dagen var slut hade en knapp försvunnit.
Lilltjejen har färdigställt en riktigt välskriven berättelse i flera kapitel där personbeskrivningarna imponerade på mig, och med visst nöje noterade jag att en av karaktärerna jobbade "med IT" på Volvo Cars.
Hennes sista termin på mellanstadiet närmar sig sitt slut och Lilltjejen ska vara konferencier på avslutningsceremonin. En klasskompis anmälde sig som enda frivillig så läraren frågade henne. Spännande!
Jag och min parhäst i vad vi i Gothias coreteam kallar domargruppen träffade representanter för tonårstjejerna som ska jobba i informations- respektive domartälten vi ansvarar för. Vi har haft i princip noll att hantera där de andra ansvarsgrupperna haft desto mera, men när turneringen drar igång fick vi idag förstå att det kommer bli många timmar och ännu fler steg på stegräknaren. Tjejerna har jobbat förut vilket är en ofantlig fördel och kunde just därför ge oss denna detaljerade information.
Nya bilen är förresten klar att levereras redan i juni och inte juli som senaste uppskattningen var. Dock valde jag ändå att vänta tills vi är tillbaka från vår bilresa till och från nordligaste änden av vårt avlånga land. Känns både tryggare och smidigare…
Natti
Suttit och hållit Lilltjejen sällskap vid köksbordet där hon jobbat med arbete om puberteten. Det ska vara klart imorgon… ytterligare en påminnelse att inte vänta till sista minuten.
Med tanke på den nivå denna kurs i kinesiska har hållit, vilket de till viss del också uttalat var syftet, så förstod jag nästan att tentan skulle vara därefter. Båda femton poäng på halvfart och samma lärobok men där höstens höga tempo och krav
betade igenom hela bokens tio kapitel gjorde denna vårterminens endast de fem första. Så med obefintlig närvaro under terminen men med hösten i bagaget var tentan inga problem.
Nu har jag sökt mig tillbaka till Högskolan Dalarna för Kinesiska tecken till hösten, den kan nog bli en rejäl utmaning.
Körde mig svettig till nya koreografin vilket inte säger mycket om min faktiska prestation då jag svettas av att bara tänka på squats, men de låtar jag pluggat gick naturligt nog rätt bra. De är också de bästa så jag sparar således de tråkiga till sista
minuten. Verkar som jag lät den egenskapen gå i arv!
Non-stop
Vår förenings egen gentlemannakatt vid namn Frasse kommer ofta och möter en på parkeringen, extremt social och tillgiven är det endast boende med hjärtan av sten och illasittande hemorrojder som ignorerar eller rent utav ogillar honom.
Tvättmaskin och framför allt torktumlare har gått konstant sedan det infernaliska regnet kom och dränkte mina täcken och kuddar som jag hängt ut i den sol jag på sistone tagit för given. Det är inte ofta man önskar eller behöver en maskin av industristorlek,
men när det är just dessa omfångsrika objekt på menyn som föredragsvis är torra och klara till den kommande nattens sänggående, ja då undrar man vilken NetonNet som säljer något som sväljer mer än ett täcke eller två kuddar åt gången.
Och hur kopplar man förbi tumlarens envisa förmåga att påstå att täcket eller kudden i fråga är torr när den i själva verket inte är det riktigt ännu? Som när man har för lite tvätt och den anser det inte mödan lönt eller vad nu skälet kan vara
för att proklamera sig färdig med mina stackars underkläder fortfarande liggandes i en fuktig hög på den metallblanka botten. Vilka i-landsproblem…
Gothiamöte och sista-minuten plugg på kinesiska inför morgondagens tenta, bokstavligen sista-minuten då det var ungefär den tiden jag orkade lägga. Det oengagerade upplägget av hela kursen inklusive lärarna har smittat av sig på mig tråkigt nog. Men jag
har mina tre tidigare kurser att se huruvida de kan bistå imorgon.
Till hösten har jag anmält mig till en ny hos en annan högskola, Kinesiska tecken ska testas då.
Nu blir det vaggvisa i form av combatmusik.
Slut på helgen
Efter våra veckor av högsommarvärme är det inte mer än väntat med åska och välbehövliga skurar. Däremellan steker solen så det ångan stiger från asfalterade vägar.
Så fort kvartalen var avklarad, några riktigt dåliga låtar och några få helt ok, åkte jag ut till Christer för lite solhäng medan han och Martin kollade på Formel 1 eller liknande som de båda gillar.
Middag, lite Phase10 och egethäng som blev mer att fixa iTunes och mitt combatmaterial på nya datorn än korsord, men skönt att ha det ordnat så jag nu har nya releasen oberoende av LesMills app i fånen.
Insett att vi bara har en vecka att lära in den nya, jag som knappt hinner på två!
Söndag och mors dag åkte vi till Christers i Örgryte med Budapestlängd, Cannolis och liljor. Denna före detta veterinär är ganska speciell och är ungefär lika intresserad av mig som jag är av henne. C har mycket av henne i sig medan lillasystern
och hennes tvillingbror ärvt utseendet.
Handlade inför veckan och slumrade lite och hann se dryga halvtimmen av Lilltjejens match i Påvelund. Lagom till regnet kom åkte jag till klubben där kroppen kändes sprickfull av energi, så skönt!
När jag efteråt hämtade henne fick jag dagen till ära en present, den bästa! Och via Willys på vägen hem hittade vi världens gulligaste paprika som såklart fick följa med!
Två stora kattspyor väntade i sängen när vi kom hem, tack och lov för överkastet men likväl igenom så bara att byta, tack och lov för de extratäcken man har. Första täcket är redo i maskinen, med timer att vara färdigt till imorgon bitti, smidigt
ändå.
Jag vill lyssna vidare på min bok men får somna till combat-koreografi istället. Tja, då går det fort i varje fall.
Meh
Lyckades notera fel tid för kvartalen så nu ligger jag här och får passa på att plugga istället.
Kändes grymt bra med mitt trogna gäng i Majorna imorse, så skönt när kroppen har energi! Får se hur mycket som finns kvar till nästa pass.
