Till slut hamnar de alltid där, de där kvarlämnade glasen, besticken och tallrikarna. Några få blir början till några till och så några till. Någon placerar demonstrativt allting i diskhon, en annan försöker skapa ordning utan att vilja bli den som till slut offrar sig. För till slut är det alltid någon som gör det, det vet alla och just därför det alltid emellanåt blir dessa ofrånkomliga ansamlingar. 

Denna gång har alla dock varit väldigt ståndaktiga, ett nytt rekord, en kraftmätning hos pedanterna om vem som kan motstå längst. Det är nästan så det nu gått så långt och länge att ingen vill vara martyren som ställer sig där med självuppoffrande min och gnuggar med det värdelösa diskmedlet. Ja, det där diskmedlet är verkligen faschinerande dåligt och kan omöjligen vara ett mer ekonomiskt alternativ än ett dyrare men drygare. Gissningsvis blir det någon övertidare som tar tag i det när hen är ensam kvar. 

Hittade denna bild från lördagsmorgonen, vi borde ha fört statistik från mussäsongens början! En fågel imorse så fick börja dagen med att plocka fram dammsugaren, och medan jag lagade middag ser jag i ögonvrån en mus kila från sitt gömställe under byrån och in under kylskåpet. Plutt och Liten turas om att hålla vakt och jag vågar knappt tänka på hur mycket muslort vi nu antagligen har därunder…!