Bror uppepå
Jag borde kanske försöka bredda mitt post-tränings-intag. Några menyförslag till latmannadieten?
Galen energi hade jag idag och som vanligt grym stämning trots tiotalet deltagare. Kändes som jag kunnat köra ett pass till direkt, grymt skönt! Halsen känns bättre och definitivt inte under passet.
När jag kom hem hade Johan plockat fram ljusstakarna och snöflingorna. Trevligt!
Uppsnappad konversation mellan far och dotter. Dotter utanför badrummet och vi där inne.
(Dotter fyra år) "-Är det här lim?" (Ser en arm stickas in genom den öppna dörren, viftandes med ett limstift)
(Fader) "-Ja, det är det."
(Dotter fyra år viftar igen) -Är det? Är det här lim?
(Fader) "-Ja, det är lim. Smaka på det!"
(Tystnad)
(Dotter fyra år) "-Bluääh!"
Pappapriset går till...?
Väcktes förresten vid fyratiden av en hagelstorm. Huset hade kunnat vara en plåtburk att döma av oväsendet. Haglet föll inte, det bombarderade. Katterna flög ur sängen och jag undrade om fönsterrutorna skulle hålla. Intill låg Johan och snarkade, uppenbarligen döv - liksom dottern. En rätt bra egenskap hon ärvde av honom, såvida inte brandlarmet går. Tydligen var det utkanten av stormen Gorm som stod bakom gårdagens och sedermera nattens suspekta väder med regn, hagel, storm och till och med åska.
Nu när jag ligger här i mörkret igen är det nästan kusligt tyst. Inte ens Bror snarkar. Nu på med combat videon så kan jag köra resten av familjen sällskap.
Apropå okynnesätning...
Kommer ut i vardagsrummet där Johan ligger och jobbar i soffan. Noterar burken med pepparkakor och kikar skeptiskt närmare. Nej, han har inte ätit upp hela innehållet - bara hälften...
En halv burk pepparkakor? Blä. Ett helt paket Singoalla eller Ballerina - inga som helst problem för honom. Och folk klagar på mitt födointag.
Okynnesätit
Innan jag drog till passet blev det snabbt bygge av pepparkakshus med Lilltjejen. Glöm det där att baka delarna själv, här är det färdigt modulhus som gäller.
Öm i gommen efter att lite för ivrigt slevat i mig Harrys goda fisk- och skaldjurssoppa. Drog till Stenungsund för att lämna igen de träningskläder till Thomas som vi inte skulle ha. Passade på att käka middag och prata av oss lite.
Marängswissen (stavas det så?) var alldeles för stor och totalt onödig när jag redan var mätt. Typiskt mig. När jag lämnade Stenungsund (stinn i magen) vräkte blötsnön ned med glopp i storleken av bebishänder. I Kungälv var det uppehåll och här i Olofstorp fullkomligen vräker regnet ner. Typiskt vinterväder på västkusten, hurra.
Nu snarkar Lilltjejen intill mig, tätt intill en regnvåt Brorsa. Lilla Grå med sin lena päls intill mitt ben. Johan kollar på Saknad (orka) och jag ska göra mig klar för sängen och plugga pass. Sade jag att jag är äckelmätt? Fy vad onödig den där glass/maräng/grädd- och banan-bomben var! Burp.
Nytt
Träffade Thomas igår som ska sälja ut allt han har kvar från sin tennisbutik. Fick vrålfynda lite träningskläder så nu ser jag ut som värsta Nike-nörden. Gillar dom skarpt och än en gång - så himla skönt med korta shorts!
Bra med folk denna snö/hagel/regniga dag som i övrigt varit rätt lugn. Har dock känningar i halsen vilket ogillas. Vill inte bli förkyld. Vem vill det förresten?
Med första snögloppet kom bilolyckorna som ett brev på posten. Totalstopp på Gråbovägen när jag skulle åka, som tur var i andra riktningen.
Imorgon ny vecka - nya tag.
Till godo
Det var ett tag sedan jag var på anläggningen vid Odinsgatan. Åkte därför i god tid vilket inte var så dumt när jag halvvägs erinrade mig att denna stoppade min planerade väg. Jag är ju inte jättebevandrad i centrum men hittade annan parkeringsmöjlighet där jag fick lägga typ halva passlönen på avgift. Japp, finns en anledning till att jag undviker att köra pass i centrum...
Känns bra dock att kunna hjälpa till när möjligheten finns och Hillevi har ju hjälpt mig många gånger när ingen annan gjort.
Fredagsmör
Hämtade Lilltjej på dagis, kom hem och började förbereda middagen. Tände brasa i kaminen - och blev sketastrött. Sitter hos Lilltjejen och så fort hon somnat går jag raka vägen över till min egen säng och slocknar.
Två nätter i rad har jag haft riktiga slasher-drömmar. Kroppar har exploderat, massakrerats, fläkts upp och Sankt bernardshundar imploderat. Kroppsdelar, kroppsvätskor och inälvor överallt. Och jag endast passiv åskådare. Trevligt. Konstigt nog inte varit vare sig äcklad, rädd eller ens förskräckt. Endast ett kliniskt oberört bevittnande. Någon drömtolkare där ute?
Är förresten grymt förtjust i min t-shirt. Köpte faktiskt två!
Sängen nästa!
Ner och upp
Har inte hunnit känna efter dessa intensiva veckor och därför ändå tyckt det gått ganska bra. Visst, trött, förvirrad, stressad och allmänt mycket men väntat. Jag visste ju att det skulle bli ungefär så här. Men ändå inte. Imorse kom det kanske ikapp mig. Ni vet när man har den där känslan av att balansera på självbehärskningen och så kommer den där enkla frågan, "Hur mår du egentligen?" Och allt bara briserar?
Funderade en stund på att köra styrketräning istället för bandet då jag faktiskt saknar den. Ryggen är bättre och tror helt klart att träningen bidrog till löpstyrka. Allt protesterade dock mot att gå in i gymmet själv. Jag behöver någon som säger vad jag ska göra och hur.
Tydligen har jag befunnit mig närapå där då en snäll kommentar från min mentor nästan fick mig till tårar. Och senare vid mitt sista utvärderingssamtal med min nu före detta chef och vi tackade varandra för vår tid ihop höll jag också på att bryta ihop. Skör helt enkelt.
Sedan var det bara att fokusera på mötena resten av dagen. Det sista kändes riktigt bra då jag sattes in i två aktiviteter på ett bra sätt med vår leverantör. Mina första grejer utan min företrädares sällskap. Därefter var det
dags för välbehövlig träning där EN stackars deltagare dök upp. Då jag fick ställa in förra veckan uppfattades det kanske som jag gjort slag i saken och faktiskt avslutat min klass.
Jag skickade in tjejen som dök upp till GRIT-passet istället då hon var lite tveksam till att köra själv. Annars har jag faktiskt kört pass med en eller två om de velat. Nu passade det mig dock ganska bra då jag istället kunde träna på nya koreografin. Körde en halvtimme och drog sedan på mig ett par gamla reservskor jag haft i min låda på anläggningen och körde en halvtimme på löpbandet. Senast jag körde band, förra vintern låg jag på 9,7 som högst i tempo. Nu körde jag visserligen bara en halvtimme men ångade på 11,7 - vilket maskinen översatte till 5,17-tempo om jag inte minns fel. Kändes grymt bra och så mycket lättare med band! Blir sugen på att flytta in löpträningen nu när det ändå börjar bli kallt och eländigt.
Så en deppig dag slutade på mycket tillfredsställande sätt. Skönt. Dags att somna till combatkoreografin...
Jobbar + Bloggar = Blobbar?
Några plusgrader gjorde morgonlöpningen riktigt behaglig och regnet märktes inte mer än att det kippade i skorna efter några kilometer. Gillar mina nya tjockare tights men fattar inte varför alla är så snåla med reflexdetaljerna. Det är svart och svart och mera svart som gäller på alla löpartajts. Visserligen är jag ju förtjust i svart men ska jag vara ute i mörkret vill jag ha reflexer - gärna i överflöd. Dessa var det enda par jag hittade med såpass "mycket" reflexer på. Själva skorna verkar faktiskt vara med reflekterande tyg men svårt att se när man själv bär dom.
10,81 km med igenomsnitt 5,39-tempo känns faktiskt ok med lättare håll stundvis. Sedan var det kanske regnet som medförde att Runkeeper pausade frekvent vilket var ganska störigt. Tur att den säger till i alla fall.
Lite medhavd frukost senare och möteshysterin kunde börja. Nu är jag bara trött. Skönt trött i kroppen och uppgivet trött i hjärnan. Så mycket att ta in, försöka förstå och samtidigt brottas med självförtroendet som balanserar någonstans mellan en skalbagges och ett kvalster - med mindrevärdeskomplex. Jag hinner inte smälta och processa när jag måste gå från det ena mötet direkt till det andra. Har inte hunnit inse hur jag saknar min gamla grupp förrän de jag brukat käka med omtänksamt satt kvar efter de ätit färdigt och höll mig sällskap när jag kom för att kasta i mig min. Det är så många stakeholders i mötena och alla är lika fullbokade. Det dubbelbokas och hamnar ovillkorligt när de flesta är tillgängliga - på lunchen. Kombinationen att vara ny tillsammans med många deltagare gör att man inte direkt propsar på att mötena stuvas om för att passa min lunchagenda. Har förstått att de två som håller ihop CRM från IT ofta äter ihop - för att hinna diskutera sådant som avhandlats på möten. En av dessa två ska sluta och jag ta dennes plats - men jag har ingen lust att luncha med den andra även om jag inte har något emot henne som person. Har ju märkt det på cheferna men nu också på CRM. Alla mailar in på sena kvällen, för då är dagen med alla möten över och man har faktiskt tid att sitta ner och gå igenom mail och följa upp det som avhandlats under dagen. Så nu också jag. Jobbar och Bloggar - Blobbar!
Något positivt i kråksången är att jag kan se en möjlig fördel jämfört med mina tidigare AM-roller. Nu är det bara ett och samma område. En verksamhet. Allt vi avhandlar har samma utgångspunkt: CRM. I mina tidigare uppdrag var det olika verksamheter, vitt skilda leveranser och system. Det blev spretigt och stundtals väldigt jobbigt att mentalt ställa om sin fokus hela tiden.
Koreografiplugget går sådär. Musiken går konstant men kolla koreografin blir inte förrän jag lagt mig - och då somnar jag på tre sekunder. Inser att det är första advent till helgen. Hur gick det till liksom? Kan prångla fram en till positiv sak: Sista powerlåten i nya releasen. En låt helt i min smak och liksom de andra powerlåtarna perfekt takt att springa till. Att många av de andra låtarna i releasen sedan är sådär är en annan femma. Positiv skulle jag ju vara, hrm.
En utmaning
På FB och Instagram cirkulerar ännu en av de olika utmaningar som dyker upp med jämna mellanrum. Denna gång handlar det om att publicera fem bilder som är äldre än femton år, en varje dag och utmana en ny vän för varje gång. Jag är inte så förtjust i att skicka vidare utmaningar och kände inte riktigt att jag hade tid och ork att anamma den när jag fick den av Jenny. Hade en lam ursäkt att alla mina foton låg uppe på vinden, längst in bakom allt sådant där bröt man egentligen skulle ha förpassat till tippen men inte har hjärta att göra just då. Tanken tilltalade mig ändå, att ta en tur längs minnenas allé, så pass att jag till slut pälsade på mig extra kläder, drog på min pannlampan och klättrade upp.
Resultatet blir en fulvariant av utmaningen här i bloggen.
Phu vad grejer vi har där uppe! Pintjockt, så synnerligen begränsat manövreringsutrymme för att leta sig fram till den rätta kartongen. Stela fingrar, iskalla fossingar och ont i röven, men många leenden blev det när jag bläddrade igenom bunt efter bunt. En banankartong med mitt dokumenterade liv, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Ska ha ett album med barndomsfoton, ett sådant som föräldrarna skapade men det ligger uppenbarligen någon annanstans. Denna låda innehöll dock mina första dagböcker. Det får bli en dag när jag har mera tid och bekvämare förutsättningar. Min snirklande skrivstil påminde mig om mellanstadiet, där vår lärare lade upp allas skrivböcker för att välja ut den som skrev snyggast(!) Initialt hade jag försökt efterlikna de andra tjejernas mjuka "bulliga" stil men till slut gett vika för min egna lutande och betydligt "vassare". Mina böcker sorterades bort ganska snabbt.
Äldre än femton år alltså. Tack och lov för dåtidens kameras möjlighet att prångla in datumstämpel. De utan får jag gissa friskt.
Jennys foto var vid vår påbörjade resa till Florida så börjar där. Stämpeln visar maj 1997. Jag är alltså tjugo. Tjugo? Vill minnas som jag var yngre när vi åkte dit. Minns inte detta fototillfället men minns var och varför. Vi är några dagar in på vår vistelse, nu på Magic Kingdom och jag har tröttnat på den ständiga snabbmaten. Jag var nog rent av otrevlig när jag bröt mig loss från Jenny, hennes syster och väninna för att gå in på en restaurang för ett ordentligt mål mat: Spagetti och köttbullar! En servitör tappade ett glas intill mitt bord och de erbjöd mig en ny portion ifall glas skulle ha hamnat på min tallrik. Mina minnen generellt från den resan var jätteroliga, men att jag inte var särskilt trevlig med mitt sällskap, något jag faktiskt ännu skäms lite för. Tack vare att Jennys syster och väninna jobbade på American Airlines kunde vi flyga business class, och trots att jag och Jenny vid den tiden inte umgicks så frekvent längre frågade hon mig om jag ville följa med. Snacka om otacksamt när jag inte var den vän jag borde ha varit.
Mitt andra foto blir också från Magic Kingdom, men många år tidigare då jag besökte parken för första gången. (Blivit en gång till sedan 1997). Här går jag i sexan och bär mina första glasögon. Det där linnet har jag fortfarande kvar i byrålådan! Nu så sliten att man nästan kan se igenom tyget. Håret är permanentat så som de flesta hade då. Jag var inte särskilt förtjust i det men mamma bestämde. Två gånger fick det göras efter varandra för att det skulle bita. Risigt värre, huga.
Som sagt, permanentat. Konfirmation och avslutning på ett läger som för mig kändes j-ä-t-t-e-l-å-n-g-t men tydligen inte var mer än en vecka eller två. Bläddrar igenom högen och förundras över hur barnsliga alla ser ut, inklusive undertecknad. Men också hur asiatisk jag ser ut här. Generellt när jag bläddrat igenom de fåtalet av de äldsta fotona jag hittade så tycker jag ögonen är mer sneda och huden mörkare. Knepigt.
Hoppar till gymnasiets sluttamp. Jag och Anna i pappas lägenhet i centrala Umeå, så ovetande om att jag några år senare skulle bo i trappuppgången intill några år senare som student. Anna, min partner på dansgolvet som tog över stafettpinnen som svettokompis på dansgolvet efter Jenny. Pappa skjutsade ner oss och så dansade vi till de stängde. Minns de där byxorna, älskade dom! Tror jag hade ett par beiga också. Och genomgående av alla foton från den tiden och många därefter är min dille på att visa magen. Jag har bar mage på nästan alla foton. Konstigt att jag inte piercade naveln, fast det hade inte blivit poppis då. Hade för övrigt aldrig vågat ändå. Ser ut som jag har halsbandet som bestod av en läderrem och nio milimeters kula. Coolt.
Ingen aning om vilket år det är eller hur gammal jag kan vara. Av frisyren att döma lågstadiet någonstans. Befinner mig utanför Belfast i Nordirland där moster Rose-Marie och hennes man bor. Vi hälsade på och firade jul. Föräldrarna hade visst nog tillfrågats om passande julklappar och tipsat om min förtjusning i katten Gustav (har mina örngott i sängen än idag). Dock verkade de inte känna till att det var Garfield det handlade om utan bara försökt beskriva honom. Kan inte tro annat när jag sedan fick en visserligen tjock mjukiskatt men lila. Han döptes till Gunnar.
År 1999 och vi är på Hotell Laponia i Arvidsjaur. Mamma och pappa firar bröllopsdag men minns inte vilket år i ordningen. Trettio kanske? Min och Ninas respektive sambos var med och jag minns min oro över hur det skulle gå, hur mycket alkohol och bråk men framför allt hur mycket påhopp på Thomas, min sambo skulle behöva utstå från mamma. Jag minns dock hur förvånad jag blev när vistelsen förlöpte synnerligen smidigt ändå. Nästan så man trodde att hon ansträngde sig. Vi gjorde något så sällsynt som aktiviteter tillsammans i form av bordtennis innan bad och bastu. Undrar om det inte rent av var sista familjesammankomsten i civiliserade former som vi lyckades dokumentera.
Julen 1996, nedrevåningen hemma i Pitholm. Jag bor i Umeå och vill visa mamma att jag kan "klä mig som en kvinna". Köpte klänningen och klackskor enkom för det. Den blev inte mycket mer använd efter det. En eller två gånger tror jag, till någon nyårsafton. Klippte itu den på längden för att prångla ihop en Halloweenutstyrsel på Stenungsbaden typ tio år senare.
Sommaren efter den där julen. Jag har hoppat av dataingenjörsutbildningen och jobbar som nattväktare. Här parkerad utanför Umeås museum för stängningsronden. Svettades som en gris i overallen innan nattens svalka inträdde. Jätterolig tid med fantastiska kollegor. Militanta veganer härjade och jag klättrade in genom ett fönster till en bensinstation där en brand försökt anläggas. Sparkade in fönstret i ett annat för att ta mig in och släcka. Hamnade i Västerbottenskuriren när mackföreståndarna skulle tacka oss. "Hon räddade macken" eller något sådant, stor bild och blomsterkvastar. Hjälp vad skämmigt!
Tror jag har visat denna förr, men de dagar jag tillbringade här - Lysekil påverkade mig så mycket att jag en dag hamnade här, på västkusten. Hälsade på min vän och lägenhetskompis från dataingenjörstiden, Niclas. Hade besökt Göteborg förut men aldrig kusten. Blev fullkomligt förälskad i landskapet med sina klippor och kobbar. Klappade maneter för första gången (såg maneter för första gången) och fick skjuts över Tjörnbron. När jag erbjöds lärarjobb i både Landskrona, Helsingborg, Stenungsund och Tjörn valde jag Stenungsund med minnena ovan i färskt minne. Tänk så det kan bli.
Bland alla foton där uppe på vinden fanns naturligt nog mina dåvarande pojkvänner också med. Ingen kan väl påstå att jag haft särskilt många men desto bättre. Jättefina pojkvänner och senare sambos har jag haft turen att ha. Tror aldrig dock att jag hade riktigt vett att uppskatta dom ordentligt, och framför allt drog jag så fort det började kännas besvärligt eller att jag tröttnade. Det där att jobba med förhållandet varken insåg eller förmådde jag tills jag träffade Johan.
Nej, nu är jag trött i ögat och ambitionen är att lubba imorgon bitti - om det nu inte regnstormar allt för illa. Men det här var roligt. Har ju en del bilder kvar så kanske fortsätter en annan kväll.
Framför brasan
Så var man tillbaka i det läget när man vid varje möjligt tillfälle pluggar musik och koreografi för kommande release. Förvirringen börjar redan komma när man samtidigt ska köra den gamla. Fallerade i timingen några gånger när jag först i sista takten kom på nästa kombination. Störigt att missa en pre-que. Nya releasen trängs i min begränsade hjärna när min föregångare på jobbet nu börjar vilja putta mig ur boet tidigare än han först sagt. Hans nya uppdragsgivare sliter och drar i honom. Gillas inte av förvirrade mig! Jag skulle ju få hans trygga sällskap hela december ut men nu kanske det inte ens blir halva. Jag är ju inte ens i närheten av flygfärdig. Jag har inte fått delta i alla fasta möten ännu och kalendern är ändå full av de prioriterade. Om jag periodvis haft fulltecknad kalender fanns det visst en nivå till på begreppet fulltecknad. Det är galet.
Hann dock med en hastig lunch med Eddie i fredags när han oväntat befann sig på VAK. Sedan hans nya uppdrag placerade honom på Lindholmen har det naturligt nog inte blivit lika mycket kontakt. Kul att ses i alla fall och stämma av lite. Kanske det blir nyår med dom igen detta år.
Apropå numera sällan träffade vänner stötte jag ihop med Andreas i trapphuset. Han hade försökt boka in en fika i veckan men gett upp försöken att hitta en lucka i min kalender. Haha, nästa vecka har jag ju massor av luckor. Får se om den där halvtimmen lyckas ockuperas av något annat av de jämrans CRM-mötena som poppar upp likt svampar ur jorden. Jag slår vad om att det finns något samband mellan alla de där mötena, någon form av röd tråd eller kategorisering. Ska bara knäcka den där CRM-koden - "Crazy Ridiculous Maniac".
Drygt nio minusgrader bjöd Olofstorp på denna morgon. Ägnade några iskalla minuter under Gulingens huv vid Björsaredstappen i försök att komma åt ena framlyktan. Kör numera enögt vilket jag inte alls gillar. Insåg att jag aldrig behövt byta lampa på denna Guling och att komma åt var stört omöjligt. Hopplöst med de nya bilarna att inte ens kunna byta en lampa på egen hand. En sväng förbi Mekonomen innan passet visade sig dock att en ny lampa av den typ jag behöver gick på niohundra spänn. Är det inte lite överdrivet att tillverka billampor i rent guld? Att de sedan dessutom är så ömtåliga att minsta stöt kan förstöra den och därmed rekommenderas att låta en verkstad ta hand om arbetet gör ju bara att man blir trött. Över tusen spänn för att byta en lampjäkel. Och förutom halvljuset är också ena parkeringsljuset paj. Och ena nummerskyltsbelysningen. Gillar verkligen min Guling men att underhålla den gillar varken min kalender eller plånbok. Borde kanske fylla på olja också, typ det enda man nu kan göra under huven förutom spolarvätska.
Energi
Det är sådan otrolig skillnad för mig att stå framför deltagare som instruktör än bland dom. Igår vid kvartalen kände jag bara en bråkdel av den energi och entusiasm jag hade idag. Många deltagare idag också vilket är extra kul. Är så nöjd med den mixen jag kör nu att det rent av blir tråkigt att ta in den nya vilkas låtar jag finner många sisådär. Menmen, bara att köra.
Dumpade Ronjas nappar och vällingsflaskor. Det kändes som det var på tiden.
Lilltjejen var på ännu ett kalas idag och då passade vi på att dra till en driving range och mata lite bollar. Snorkallt trots infravärmen och det gick katastrofdåligt. Jämfört med i fredags fick jag bara in kanske tio procent bra träffar - otroligt frustrerande.
Torkar mig konstant men svetten rinner likväl och svider i mina ögon. Rödögd och galen ser jag ut, men åh, så nöjd!
Sängen igen
En överlycklig Lilltjej betraktade den frostvita utsidan och konstaterade att det äntligen var vinter. Tja, här nere är det väl typ det närmaste man kan komma. Vältajmat med vinterdäcken i alla fall.
Nya releasen är liksom de senaste, koreografimässigt enkel - en medveten inriktning de tagit för att attrahera en bredare målgrupp. Men de hänger kvar vid HIIT-inslagen vilket jag är lagomt förtjust i. Känns lite fantasilöst bara att köra massa sprint i slutet på en låt.
Musiken har jag ännu inte kommit in i. Sista powerlåten är i alla fall riktigt bra, tack och lov.
Nåväl, skönt att läsa och bara vara.
Jomensåatt...
Att sitta bakom ratten och låta bilen ta hundraprocentig kontroll medför en lätt skrämmande känsla. Och då körde vi ändå på en kontrollerad testbana. Ändock häftigt att prova.
Mitt livs första golflektion var riktigt givande - efter lite trölig men väntad "intervju" av tränaren, eller "pro"(?) som de tydligen kallas. Tyckte det var lite kul att han bokstavligt talat noterade min beskrivning av mitt jobb: "Jobbar med IT Volvo kontorsråtta". Fick efter några svingar en tejpliknande grej över handleden och underarmen som skulle strama och därmed påminna om att hålla den rak. Han petade lite här, justerade lite där och så stack bollen iväg så gott som dit jag ville. Han var nöjd och jag sken som en duktig elev.
Uschligt dyrt var det dock så får se om det blir någon fler gång. Samma dilemma som PT. Det känns jättebra och roligt när man ser resultat, men är det ändå värt den kostnaden?
Kom till dagis och påmindes hur tiden går. Fotot på klädlådan har bytts ut till årets.
När Lilltjejen plaskade i badet satte jag mig och pluggade nya releasen - och slocknade på tre sekunder. Johan petade på mig och skickade mig i säng. Då var klockan inte ens halv åtta! Insåg mig dock besegrad av den gångna veckan och hade somnat under både mitt och Johans täcke innan stora visaren passerat tolv. Så får det bli ibland.
Skönt att dega i sängen nu även om ryggen definitivt fått nog. Idag är det innebandy för Johan som vanligt dessa lördagsmorgnar. Sedan simskola för Lilltjejen och därefter combat kvartal för mig. Tömma tvättunnan och veckohandla är troliga aktivitetskandidater därefter. För det var imorgon Lilltjejen skulle på kalas igen va? Hm.
Off-site
På väg till Hällered för att testa HAD - Highly Automated Driving. I Bollebygd har det kommit snö och mysfaktorn sköt i höjden för några kilometer!
Trött
Denna dag var det min nya grupps teamdag. Jag uteblev dock från förmiddagen för ett CRM-möte som min företrädare ansåg viktigt. Anslöt till riktigt god lunch på Muchacho Tapas. Installerade oss sedan i intilliggande Stendahls lokaler för aktiviteter jag gjorde med gamla gruppen. Lite mindre snacks och onyttigheter på bordet denna gång bara...
Avslutande middag på Puta Madre där jag testade lammlägg för första gången. Och åt alldeles för mycket efterrättstårta. Och okynnesbeställde en alkoholfri drink som var sådär men sörplades ändå då lammet var synnerligen kryddstarkt.
Japp, min combat fick ställas in då jag inte fick tag i vikarie. Surt.
Ska bara...
VAK i gryningsljuset efter jag och Pär varit i Volvohallen och shoppat lite. Denna fullspäckade vecka öörnar på och man är tacksam för att man hinner gå på toaletten. Det är en lättnad att köra överlämning till Martin, få göra något man förstår och kan efter alla möten med nya grejer och personer där man inte hänger med för fem öre. Sinnesstämningen pendlar mellan förtvivlan (Nej, detta går inte, jag klarar det aldrig!) och förtröstan (Det löser sig tids nog, alla är nya i början). Oavsett är det ganska tröttande och möten där jag inte förstår är dessutom inte min starka sida precis - jag blir sketastrött. På sådan nivå att jag nästan somnar, vilket jag hamnade i igår. Jobbigt! För jag vill ju, måste ju försöka hänga med.
Nåja, bland mailen som trillade in idag var det ett som stack ut.
Japp, jag fick plats i Volvogruppen i år igen! Wee! När jag för knappa året sedan fick detta mail var det ren förskräckelse. Jag skulle ju inte vinna en plats! De trevande försök till löpning jag gjort hittills vid den tiden, på slingan utanför jobbet imponerade inte någonstans. Nu var det bara att ta tag i det på allvar. Och se vad bra det blev!
Nu var jag ju redan anmäld för nästa års varv så jag flyttas över till Volvos startgrupp som antagligen har bättre starttid än den jag hamnat i baserat på min tid i år.
Johan är på after work med jobbet och kollar nån speciell fotbollsmatch. Lilltjejen snarkar så jag här det ända hit och jag är nu rätt trött i ögat. Siktar på att kliva upp och lubba imorgon så hoppas vädret blir hyfsat. Har ju nya löparkläder att inviga, hoho!
Eftersvett nummer XXX i ordningen
Trodde att Partille fått ordning på sitt vatten vid det här laget men icke. Så B att köpa vanligt vatten...Men jag dricker ju vatten istället för juice/Vitamin Well/Aloe vera-grejs i alla fall. Lika otänkbart som jag trodde mig skulle gilla löpning, lika fjärran var tanken att jag en dag skulle gilla vatten. Gamla hundar och sådant där är visst inte helt applicerbart på mig, höhö! Lite nöjd över mig själv är jag ändå.
Som vanligt rätt få deltagare men grym stämning. Jag blir så jäkla taggad, nästan övertänd att energin inte känner några gränser. Måste medvetet hålla igen!
Nu väntar dusch och så öörna hem och jobba lite.
Söndagsslut
Dagen sammanfattat i två: Grej på utsidan (och insidan) och träning. Vintersulorna är på och femton kubikmeter löv och barr uppsuget från verandan. Johan röjde vidare och lekte med eldtunnan tillsammans med Lilltjejen medan jag fortsatte på insidan. Det behövdes.
Lilla Grå har verkligen funnit sig till rätta hos oss nu och är världens tålmodigaste med Lilltjejen, liksom Gråbröderna. Nu ligger hon tryckt intill mig medan Bror är nere vid fotänden.
Till träningen har jag nu bytt varenda låt förutom styrkan som jag verkligen gillar. Angel dök upp som deltagare tillsammans med pojkvän och två stammisar som också körde igår i Majorna. Kul!
Det var längesedan jag sov så länge som jag gjorde inatt. Slocknade direkt där vid halv nio eller vad den var. Vaknade som väntat vid fyratiden men somnade faktiskt om, kors i taket. Gott var det. En intensiv vecka väntar.
Japp
Klockan har inte passerat åtta denna lördagkväll och jag har gått och lagt mig. Post-combat och premenstuell huvudvärk samt sketastrött. Svettades mer än vanligt för Majornas peppade deltagare och försökt fylla på vätska därefter. Angel gjorde några inhopp på de låtar jag inte orkat hitta alternativ till, nummer två, fyra och nio. Tror deltagarna uppskattade den grejen också då det flöt bra i bytena. Höll inte igen någonstans och framför allt inte muy-thai låten jag skulle revanschera. Hann knappt andas, jäklar vad slut jag var!
Medan man och barn var på simskola och sistnämnda på födelsedagskalas hittade jag varmare löparkläder och present till nästa helgens födelsedsgsbarn. Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag kommer att kliva upp i ottan imorgon!
Utmattad
Klockan är mycket för en morgonmänniska. Mörkret härskar på andra sidan fönstren blott några decimeter bort. Vinden viner runt knutarna, överröstar pågående hockeymatch som ackompanjeras av Johans bröl. Linda behåller dock fokus, vägrar låta tröttheten ta överhanden. Det är nu eller aldrig. 
"Rainbow", av en slump utvald för avkommans villkorslösa kärlek i en second-hand butik - är efter en stunds konvalecens i sin sovande ägarinnas trygga famn. Linda kan nu också gå till sängs, nöjd med sin kväll, dag och vecka.
Till slut, med darrande händer och värkande axlar kan hon luta sig tillbaka, andas ut och beskåda sitt verk. Initialt såg det verkligen illa ut. Dubbel spinal ryggmärgsfluktuering och horisontell strup- och luftvägsavskiljning. Allt detta hade dessutom medfört bortfall av, enligt avkomman kallat "moln". Mycket illa. Inventering av lådor och skåp frambringade till slut erforderligt substitut.
Operationen lyckades. Den lyckades!
Lunchpaus
Kurslokalerna är väl sådär men att de ligger intill fabriken är trevligt. Passar på att vandra genom produktionen och avnjuta deras lunchrestaurang. Det är XC90s överallt, kul att den går så bra men tufft för de som bygger den. Och kommande S90 är riktigt jäkla snygg!
I fabrikens restaurang är det rediga arbetarportioner och inget av det hitte-på-diet till utbud som espressosörplande akademiker erbjuds på huvudkontoret. Portionerna är inte bara större här nere, kvaliteten och smaken är dessutom bättre. Intressant att den kedja hela VCC anlitar är så otroligt olika restauranger emellan.
Samarbetet mellan mig och Excel går sådär. Mest sitter min inre pedagog och vrider sig av vånda över läraren vi har. Alla kan ha en dålig dag men hoppades någonstans att hon skulle komma igen idag. Icke.
Men nu endast eftermiddagen kvar.
Nattning
Efter, mera efter och beviset på rejäl rövsvett. Riktigt många idag- typiskt när jag nästa vecka får ställa in. Heldag och kväll med nya gruppen på jobbet och fick inte tag på någon vikarie.
Vikarie ska jag dock vara i Majorna på lördag. Senast jag vikarierade där (tretimmars-specislpasset räknas inte) hade jag haft sommaruppehåll drygt två veckor och releasen var en av de tuffare konditionsmässigt. Det var ett av mina sämsta pass någonsin.
Nu tänkte jag visa vad jag faktiskt går för och köra samma muy-thai som jag nästan kreverade till den gången. Hohoho!
I två dagar...
Slagfältet ligger framför oss. Jag är redo!
Som väntat
Känner mig lite som Brorsan ser ut. Mental trötthet som renderade passivt sittande framför brasan som Johan omtänksamt tänt tills jag kom hem. Då han varit hemma sjuk denna vecka har jag kunnat köra långa dagar. Mycket välbehövligt men dränerande.
Nu blir det excelkurs i två hela dagar. Kanske vi kan komma överens efter dom. Kanske.
Made in Korea goes China
Japp, det var dags för vår varannanmånadstisdag och restaurangen blev Made in China. Typ tapas goes Kina. En del riktigt bra, en del sådär. Gillade dock inte att de hade koriander i det mesta - något jag verkligen inte gillar.
Stoffe hoppade denna gången (också) för att faktiskt åka till Kina, den busen!
Vi hoppade restaurangens efterrätter och körde Frozen yogurt istället. Nomnom!
Lyckokakor och deras spådomar. Det bästa med lyckokakorna är själva kakorna som i sin tjocka knaprighet är riktigt goda.
Balsam
Träning är min terapi, mitt balsam för själen. Är så tacksam för att min snart fyrtioåriga kropp hållit så fenomenalt bra under alla år, för vad skulle jag ta mig till om jag inte kunde köra slut på den så som bara ett härligt träningspass kan göra?
Investerade ju nyligen i fightingshorts men de börjar bli för stora. Plockat fram mina gamla shorts från Sportlife-tiden. De är ju grymma! Vilken extra frihet och rörlighet man upplever när man är en sådan som svettas som jag. När jag började instruera var det långbyxor som var på modet. Fattar inte hur jag pallade det!
Partilles vatten är dåligt och måste kokas. Lätt att glömma när man nu kommer supertörstig efter sin träning. Då är det tacksamt med alla lappar på varenda kran i huset...
Lovande...
Första dagen av kommande späckade veckor och jag är dödens trött. Knör mig in på Partilleanläggningens smala parkeringsruta och glor ut på regnet och förbipasserande bilar. Brukar jag inte ofta känna såhär på måndagarna? Trött och omotiverad innan passet. Idag känns det extra motigt, en psykisk trötthet som gör att jag helst skulle vilja rulla ihop mig likt en katt och bara sova i tusen år. Höll på att somna under ett av dagens möten. Så mycket som snurrar i skallen på mig nu, som inte finner fäste eller slut. Pågått länge och tar aldrig slut - om jag inte tar tag i det. Det tär på mig, så jag blir sittande håglös här bakom ratten.
Eller så är det bara en sådan dag.
Tre grå i sängen
Födelseagsbarn nummer tre på två helger fick en prinsessa, en fjäril, en blomma och, en tvestjärt(?) på kuvertet till det egenvalda kortet. Inte så lätt det där åt vilket håll den där böjen på "J"
ska vara...
Hoppade på ett vikariat vid lunch, hem och tanka med pasta och sedan iväg igen för ordinarie pass. Har börjat mixa låtar och det blev riktigt tuff konditionsmässigt. Phu! Duktigt mör nu i kroppen. Gött!
Väntar
Fördriver tiden medan Lilltjejen är på simskolan. Johan är förkyld så jag fick åka med henne. Faktiskt ombytt för att bada själv men känner ingen som helst lust att fraternisera i vattnet som är pintjockt med folk. Underbart att simma och känna hårstråna mot händerna. Hänger bredvid och hoppar i när Ronja är klar och eventuellt vill bada mer.
Haft de två första träffarna med killen jag ska ersätta. Han är imponerande strukturerad och tydlig, och ju mer han berättar desto mer inser jag att det varit ett måste på det uppdraget. Chefer må säga att jag ska klara mig hyggligt efter en månad, en uppfattning han inte delar och lägger upp en plan fram till jul. Det märks att han vill göra en ordentlig överlämning, trots att hans nya chef pockar på tid och uppmärksamhet med nya uppgifter.
Veckan har som väntat varit intensiv med fokus på överlämning till Martin. Nästa vecka drar mitt nya igång på allvar och kalendern har exploderat. Då har Johan, han jag eftersträder ändå sållat ut de mest prioriterade mötena. Det känns spännande och oroligt om vartannat. En bristande tro på mig själv varvad med förtröstan att det löser sig. Nu har jag ju kastat mig i - då är det bara att först hålla sig flytande och sedan lära sig simma.
Trött men glad
Teamdagar kan vara ruskigt sega historier med långa Powerpoints och upprapande tröligheter som både chef och underställda vet är ren skyldighet. Dagens upplägg var dock väldigt bra och tiden gick fort. Personlighetstester som Joharis fönster tycker jag är roliga och intressanta. Skulle vara lika intressant och givande att veta om ens egna självuppfattning överensstämmer med omgivningen.
En stor överraskning, fast jag borde ha vetat, var avskedspresenten som plötsligt stod framför mig. En hink full av godis och Mumsmums, omgiven av chipspåsar! Hahaha! Fasen vad jag kommer att sakna denna grupp!
Middag och shuffleboard på Biljardpalatset blev en bra avslutning innan de flesta av oss åkte hemåt. Jag är rätt trött i ögat.
Veckans två sista dagar är späckade med möten, liksom hela nästkommande. Halsen har blivit sämre under dagen vilket jag definitivt inte gillar. Får träna bort det imorgon...
Heldag
Börjat dagen med dryga nio kilometer - gött! Kändes riktigt bra trots slem och känningar i halsen. Tog den "kortare" rundan som kompromiss.
Idag vankas heldag med min gamla grupp, "sista dagen med gänget". Volvo ITs huvudkontor är vårt tillhåll att börja med.
Nattning
Så var det novembermåndag och jag har officiellt lämnat min gamla grupp för den nya. Kan inte påstå att det denna dag blev någon större skillnad då jag smög med på måndagsfrukosten och satt där jag brukar i landskapet. Fokus har dessutom varit överlämning till Martin. Fyller upp all tid mellan möten med sittningar med honom för att få över allt så fort som möjligt. Blir att koppla upp sig när Lilltjejen väl somnat. Fast borde kanske äta något.
Har rätt duktig träningsvärk sedan igår. En timme till känns i kroppen! Skönt pass i Partille som vanligt med hög stämning trots lågt antal. Fick några fler bilder av en deltagare från igår.
Skräck-jag och så vanliga svetto-jag från idag.
Två timmar
Två timmar senare och min outfit är än söligare. Grymt kul och är imponerad av killen som körde i paintballmundering!
Nu duktigt trött.
