Några plusgrader gjorde morgonlöpningen riktigt behaglig och regnet märktes inte mer än att det kippade i skorna efter några kilometer. Gillar mina nya tjockare tights men fattar inte varför alla är så snåla med reflexdetaljerna. Det är svart och svart och mera svart som gäller på alla löpartajts. Visserligen är jag ju förtjust i svart men ska jag vara ute i mörkret vill jag ha reflexer - gärna i överflöd. Dessa var det enda par jag hittade med såpass "mycket" reflexer på. Själva skorna verkar faktiskt vara med reflekterande tyg men svårt att se när man själv bär dom. 

10,81 km med igenomsnitt 5,39-tempo känns faktiskt ok med lättare håll stundvis. Sedan var det kanske regnet som medförde att Runkeeper pausade frekvent vilket var ganska störigt. Tur att den säger till i alla fall.

Lite medhavd frukost senare och möteshysterin kunde börja. Nu är jag bara trött. Skönt trött i kroppen och uppgivet trött i hjärnan. Så mycket att ta in, försöka förstå och samtidigt brottas med självförtroendet som balanserar någonstans mellan en skalbagges och ett kvalster - med mindrevärdeskomplex. Jag hinner inte smälta och processa när jag måste gå från det ena mötet direkt till det andra. Har inte hunnit inse hur jag saknar min gamla grupp förrän de jag brukat käka med omtänksamt satt kvar efter de ätit färdigt och höll mig sällskap när jag kom för att kasta i mig min. Det är så många stakeholders i mötena och alla är lika fullbokade. Det dubbelbokas och hamnar ovillkorligt när de flesta är tillgängliga - på lunchen. Kombinationen att vara ny tillsammans med många deltagare gör att man inte direkt propsar på att mötena stuvas om för att passa min lunchagenda. Har förstått att de två som håller ihop CRM från IT ofta äter ihop - för att hinna diskutera sådant som avhandlats på möten. En av dessa två ska sluta och jag ta dennes plats - men jag har ingen lust att luncha med den andra även om jag inte har något emot henne som person. Har ju märkt det på cheferna men nu också på CRM. Alla mailar in på sena kvällen, för då är dagen med alla möten över och man har faktiskt tid att sitta ner och gå igenom mail och följa upp det som avhandlats under dagen. Så nu också jag. Jobbar och Bloggar - Blobbar!

 

Något positivt i kråksången är att jag kan se en möjlig fördel jämfört med mina tidigare AM-roller. Nu är det bara ett och samma område. En verksamhet. Allt vi avhandlar har samma utgångspunkt: CRM. I mina tidigare uppdrag var det olika verksamheter, vitt skilda leveranser och system. Det blev spretigt och stundtals väldigt jobbigt att mentalt ställa om sin fokus hela tiden.

 

Koreografiplugget går sådär. Musiken går konstant men kolla koreografin blir inte förrän jag lagt mig - och då somnar jag på tre sekunder. Inser att det är första advent till helgen. Hur gick det till liksom? Kan prångla fram en till positiv sak: Sista powerlåten i nya releasen. En låt helt i min smak och liksom de andra powerlåtarna perfekt takt att springa till. Att många av de andra låtarna i releasen sedan är sådär är en annan femma. Positiv skulle jag ju vara, hrm.