Första dagen av kommande späckade veckor och jag är dödens trött. Knör mig in på Partilleanläggningens smala parkeringsruta och glor ut på regnet och  förbipasserande bilar. Brukar jag inte ofta känna såhär på måndagarna? Trött och omotiverad innan passet. Idag känns det extra motigt, en psykisk trötthet som gör att jag helst skulle vilja rulla ihop mig likt en katt och bara sova i tusen år. Höll på att somna under ett av dagens möten. Så mycket som snurrar i skallen på mig nu, som inte finner fäste eller slut. Pågått länge och tar aldrig slut - om jag inte tar tag i det. Det tär på mig, så jag blir sittande håglös här bakom ratten.