Så var man tillbaka i det läget när man vid varje möjligt tillfälle pluggar musik och koreografi för kommande release. Förvirringen börjar redan komma när man samtidigt ska köra den gamla. Fallerade i timingen några gånger när jag först i sista takten kom på nästa kombination. Störigt att missa en pre-que. Nya releasen trängs i min begränsade hjärna när min föregångare på jobbet nu börjar vilja putta mig ur boet tidigare än han först sagt. Hans nya uppdragsgivare sliter och drar i honom. Gillas inte av förvirrade mig! Jag skulle ju få hans trygga sällskap hela december ut men nu kanske det inte ens blir halva. Jag är ju inte ens i närheten av flygfärdig. Jag har inte fått delta i alla fasta möten ännu och kalendern är ändå full av de prioriterade. Om jag periodvis haft fulltecknad kalender fanns det visst en nivå till på begreppet fulltecknad. Det är galet.

 

Hann dock med en hastig lunch med Eddie i fredags när han oväntat befann sig på VAK. Sedan hans nya uppdrag placerade honom på Lindholmen har det naturligt nog inte blivit lika mycket kontakt. Kul att ses i alla fall och stämma av lite. Kanske det blir nyår med dom igen detta år.

Apropå numera sällan träffade vänner stötte jag ihop med Andreas i trapphuset. Han hade försökt boka in en fika i veckan men gett upp försöken att hitta en lucka i min kalender. Haha, nästa vecka har jag ju massor av luckor. Får se om den där halvtimmen lyckas ockuperas av något annat av de jämrans CRM-mötena som poppar upp likt svampar ur jorden. Jag slår vad om att det finns något samband mellan alla de där mötena, någon form av röd tråd eller kategorisering. Ska bara knäcka den där CRM-koden - "Crazy Ridiculous Maniac".

 

Drygt nio minusgrader bjöd Olofstorp på denna morgon. Ägnade några iskalla minuter under Gulingens huv vid Björsaredstappen i försök att komma åt ena framlyktan. Kör numera enögt vilket jag inte alls gillar. Insåg att jag aldrig behövt byta lampa på denna Guling och att komma åt var stört omöjligt. Hopplöst med de nya bilarna att inte ens kunna byta en lampa på egen hand. En sväng förbi Mekonomen innan passet visade sig dock att en ny lampa av den typ jag behöver gick på niohundra spänn. Är det inte lite överdrivet att tillverka billampor i rent guld? Att de sedan dessutom är så ömtåliga att minsta stöt kan förstöra den och därmed rekommenderas att låta en verkstad ta hand om arbetet gör ju bara att man blir trött. Över tusen spänn för att byta en lampjäkel. Och förutom halvljuset är också ena parkeringsljuset paj. Och ena nummerskyltsbelysningen. Gillar verkligen min Guling men att underhålla den gillar varken min kalender eller plånbok. Borde kanske fylla på olja också, typ det enda man nu kan göra under huven förutom spolarvätska.