En utmaning
På FB och Instagram cirkulerar ännu en av de olika utmaningar som dyker upp med jämna mellanrum. Denna gång handlar det om att publicera fem bilder som är äldre än femton år, en varje dag och utmana en ny vän för varje gång. Jag är inte så förtjust i att skicka vidare utmaningar och kände inte riktigt att jag hade tid och ork att anamma den när jag fick den av Jenny. Hade en lam ursäkt att alla mina foton låg uppe på vinden, längst in bakom allt sådant där bröt man egentligen skulle ha förpassat till tippen men inte har hjärta att göra just då. Tanken tilltalade mig ändå, att ta en tur längs minnenas allé, så pass att jag till slut pälsade på mig extra kläder, drog på min pannlampan och klättrade upp.
Resultatet blir en fulvariant av utmaningen här i bloggen.
Phu vad grejer vi har där uppe! Pintjockt, så synnerligen begränsat manövreringsutrymme för att leta sig fram till den rätta kartongen. Stela fingrar, iskalla fossingar och ont i röven, men många leenden blev det när jag bläddrade igenom bunt efter bunt. En banankartong med mitt dokumenterade liv, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Ska ha ett album med barndomsfoton, ett sådant som föräldrarna skapade men det ligger uppenbarligen någon annanstans. Denna låda innehöll dock mina första dagböcker. Det får bli en dag när jag har mera tid och bekvämare förutsättningar. Min snirklande skrivstil påminde mig om mellanstadiet, där vår lärare lade upp allas skrivböcker för att välja ut den som skrev snyggast(!) Initialt hade jag försökt efterlikna de andra tjejernas mjuka "bulliga" stil men till slut gett vika för min egna lutande och betydligt "vassare". Mina böcker sorterades bort ganska snabbt.
Äldre än femton år alltså. Tack och lov för dåtidens kameras möjlighet att prångla in datumstämpel. De utan får jag gissa friskt.
Jennys foto var vid vår påbörjade resa till Florida så börjar där. Stämpeln visar maj 1997. Jag är alltså tjugo. Tjugo? Vill minnas som jag var yngre när vi åkte dit. Minns inte detta fototillfället men minns var och varför. Vi är några dagar in på vår vistelse, nu på Magic Kingdom och jag har tröttnat på den ständiga snabbmaten. Jag var nog rent av otrevlig när jag bröt mig loss från Jenny, hennes syster och väninna för att gå in på en restaurang för ett ordentligt mål mat: Spagetti och köttbullar! En servitör tappade ett glas intill mitt bord och de erbjöd mig en ny portion ifall glas skulle ha hamnat på min tallrik. Mina minnen generellt från den resan var jätteroliga, men att jag inte var särskilt trevlig med mitt sällskap, något jag faktiskt ännu skäms lite för. Tack vare att Jennys syster och väninna jobbade på American Airlines kunde vi flyga business class, och trots att jag och Jenny vid den tiden inte umgicks så frekvent längre frågade hon mig om jag ville följa med. Snacka om otacksamt när jag inte var den vän jag borde ha varit.
Mitt andra foto blir också från Magic Kingdom, men många år tidigare då jag besökte parken för första gången. (Blivit en gång till sedan 1997). Här går jag i sexan och bär mina första glasögon. Det där linnet har jag fortfarande kvar i byrålådan! Nu så sliten att man nästan kan se igenom tyget. Håret är permanentat så som de flesta hade då. Jag var inte särskilt förtjust i det men mamma bestämde. Två gånger fick det göras efter varandra för att det skulle bita. Risigt värre, huga.
Som sagt, permanentat. Konfirmation och avslutning på ett läger som för mig kändes j-ä-t-t-e-l-å-n-g-t men tydligen inte var mer än en vecka eller två. Bläddrar igenom högen och förundras över hur barnsliga alla ser ut, inklusive undertecknad. Men också hur asiatisk jag ser ut här. Generellt när jag bläddrat igenom de fåtalet av de äldsta fotona jag hittade så tycker jag ögonen är mer sneda och huden mörkare. Knepigt.
Hoppar till gymnasiets sluttamp. Jag och Anna i pappas lägenhet i centrala Umeå, så ovetande om att jag några år senare skulle bo i trappuppgången intill några år senare som student. Anna, min partner på dansgolvet som tog över stafettpinnen som svettokompis på dansgolvet efter Jenny. Pappa skjutsade ner oss och så dansade vi till de stängde. Minns de där byxorna, älskade dom! Tror jag hade ett par beiga också. Och genomgående av alla foton från den tiden och många därefter är min dille på att visa magen. Jag har bar mage på nästan alla foton. Konstigt att jag inte piercade naveln, fast det hade inte blivit poppis då. Hade för övrigt aldrig vågat ändå. Ser ut som jag har halsbandet som bestod av en läderrem och nio milimeters kula. Coolt.
Ingen aning om vilket år det är eller hur gammal jag kan vara. Av frisyren att döma lågstadiet någonstans. Befinner mig utanför Belfast i Nordirland där moster Rose-Marie och hennes man bor. Vi hälsade på och firade jul. Föräldrarna hade visst nog tillfrågats om passande julklappar och tipsat om min förtjusning i katten Gustav (har mina örngott i sängen än idag). Dock verkade de inte känna till att det var Garfield det handlade om utan bara försökt beskriva honom. Kan inte tro annat när jag sedan fick en visserligen tjock mjukiskatt men lila. Han döptes till Gunnar.
År 1999 och vi är på Hotell Laponia i Arvidsjaur. Mamma och pappa firar bröllopsdag men minns inte vilket år i ordningen. Trettio kanske? Min och Ninas respektive sambos var med och jag minns min oro över hur det skulle gå, hur mycket alkohol och bråk men framför allt hur mycket påhopp på Thomas, min sambo skulle behöva utstå från mamma. Jag minns dock hur förvånad jag blev när vistelsen förlöpte synnerligen smidigt ändå. Nästan så man trodde att hon ansträngde sig. Vi gjorde något så sällsynt som aktiviteter tillsammans i form av bordtennis innan bad och bastu. Undrar om det inte rent av var sista familjesammankomsten i civiliserade former som vi lyckades dokumentera.
Julen 1996, nedrevåningen hemma i Pitholm. Jag bor i Umeå och vill visa mamma att jag kan "klä mig som en kvinna". Köpte klänningen och klackskor enkom för det. Den blev inte mycket mer använd efter det. En eller två gånger tror jag, till någon nyårsafton. Klippte itu den på längden för att prångla ihop en Halloweenutstyrsel på Stenungsbaden typ tio år senare.
Sommaren efter den där julen. Jag har hoppat av dataingenjörsutbildningen och jobbar som nattväktare. Här parkerad utanför Umeås museum för stängningsronden. Svettades som en gris i overallen innan nattens svalka inträdde. Jätterolig tid med fantastiska kollegor. Militanta veganer härjade och jag klättrade in genom ett fönster till en bensinstation där en brand försökt anläggas. Sparkade in fönstret i ett annat för att ta mig in och släcka. Hamnade i Västerbottenskuriren när mackföreståndarna skulle tacka oss. "Hon räddade macken" eller något sådant, stor bild och blomsterkvastar. Hjälp vad skämmigt!
Tror jag har visat denna förr, men de dagar jag tillbringade här - Lysekil påverkade mig så mycket att jag en dag hamnade här, på västkusten. Hälsade på min vän och lägenhetskompis från dataingenjörstiden, Niclas. Hade besökt Göteborg förut men aldrig kusten. Blev fullkomligt förälskad i landskapet med sina klippor och kobbar. Klappade maneter för första gången (såg maneter för första gången) och fick skjuts över Tjörnbron. När jag erbjöds lärarjobb i både Landskrona, Helsingborg, Stenungsund och Tjörn valde jag Stenungsund med minnena ovan i färskt minne. Tänk så det kan bli.
Bland alla foton där uppe på vinden fanns naturligt nog mina dåvarande pojkvänner också med. Ingen kan väl påstå att jag haft särskilt många men desto bättre. Jättefina pojkvänner och senare sambos har jag haft turen att ha. Tror aldrig dock att jag hade riktigt vett att uppskatta dom ordentligt, och framför allt drog jag så fort det började kännas besvärligt eller att jag tröttnade. Det där att jobba med förhållandet varken insåg eller förmådde jag tills jag träffade Johan.
Nej, nu är jag trött i ögat och ambitionen är att lubba imorgon bitti - om det nu inte regnstormar allt för illa. Men det här var roligt. Har ju en del bilder kvar så kanske fortsätter en annan kväll.
Kommentarer
Trackback
