Hur?
Varför har inte Måns stora svettringar under armarna? Hade jag dragit på mig en sådan grå tröja hade det tagit mig ungefär tre danssteg att se lätt pinsam ut. Hur bär de sig åt? Det kan vara rosa, ljusblått, brunt eller grönt med aerobicdans alla tre minuterna igenom och nada. Inte ens en antydan till mörkare nyans. Eller ens blank överläpp. Vad är hemligheten?
Gillade på ett sätt låten som hon i bubbelgumsrosa hår framförde. Även om hon var röstsvag och klädd yngre än sin ålder. Det såg lite åldersnojjigt ut.
Nu ska jag plugga pass, villet här i sängläget brukar innebära att jag somnar ungefär vid låt fyra.
BC 63 kvartal
(Pre-combat)
Så har man besökt anläggningen i Krokslätts fabriker för första gången. Mindre än jag trodde men väldigt fräsch, relativt ny som den är.
(Post-combat)
Har ju hunnit kika lite på filmen innan och fått lite halvhum på releasen. Gott att nu ha den i kroppen och intrycket är rätt ok. Gillar dock inte ett nytt inslag som jag hoppas blir en engångsföreteelse: Styrka mitt i en låt. Nej tack. Avancerad sidekick tillbaka nu med en twist samt jump kick. Hupp.
Johan drog på whiskeyträff efter simskolan så Lilltjejen är nu hos farmor och farfar. Tog visst i så jag kräktes när jag uppskattade tiden så hinner åka ut och tvätta bilen innan hämtning. Glömde lägligt nog plånboken hemma så kan inte okynnesshoppa.
Hittills
På plats vid Friidrottens hus upptäcker jag att löparskorna står kvar i hallen. Datorväska, ombytesväska och skopåse (skulle ha lagt ned träningsskorna där som jag tänkte igår kväll!) var visst maxgränsen för mig hjärna att komma ihåg.
Som tur var åkte jag i mina gamla så de fick duga men det kändes ganska väl att det var gamla nedtrampade skor jag hade på fötterna.
Cirkelträning med fokus på rörlighet följdes av intervaller. Trettio sekunder, en minut, en och en halv, två, två och en halv och så tre. Sedan jobba sig ner till trettio sekunder igen. Trettio sekunders gåvila mellan varje. Tungt både fysiskt och mentalt idag så extra nöjd för att jag fullföljde. Ohjälpligt sist och varvades typ fem gånger. Men jag fullföljde.
Hann inte mycket mer än landa på jobbet så gick brandlarmet. Bara att bege sig ut i regnet igen.
Senare idag blir det extra möte med Lilltjejens förskolefröken. De organiserar om igen och vi fick informationen via ett brev på hennes plats. Bara info om omorganisering men inte på vilket sätt. Johan är på utvecklingssamtal på måndagen och hon berättar hur bra hon leker och funkar i den kvartett av tjejer som länge varit. Johan tar upp omorganiseringen och får meddelat att tre av tjejerna flyttas till ny avdelning medan Ronja blir kvar. Fokus har lagts på de som flyttar så de ska få med sig en kompis. De som påverkas, dvs flyttas har fått info tidigare eller som det verkar framgå av föräldrakommunikationen som nu pågår, att en del till och med tillfrågats innan. Vid en flytt där grupper splittras påverkas ju alla och det samt det faktum att Ronja blev kvar gjorde läraren något ställd. Johan har dragit detta till ansvarig i området utan gehör. Responsen från sagda fröken är en helomvändning att detta nu var planerat och något de alla är överens om.
En annan förälder mailade oss alla och nu är dialogen igång. Reaktionerna är blandande från att förändring är något obönhörligt som barnen bara har att vänja sig vid och ändå är så anpassningsbara, till att understryka vikten av stabilitet och trygghet framför allt innan de är så pass stora för att förstå.
Här verkar grunden tvärt emot vad de hävdar handla om personalen än om barnen, men vi har heller inte fått någon ordentlig förklaring till omorganiseringens orsak eller varför de tänkt som de gjort. En del kanske, de som "var påverkade", dvs som har barn som flyttas, men inte vi. Får se vad eftermiddagens samtal leder till. En annans barn som ifrågasatt detta med samma fröken blev nästa dag plötsligt tillfrågad om hon ville flytta sin son till den andra avdelningen. Låter ju bra.
Nämen
Virrig i hjärnan på så sätt att orden inte ville komma ut som jag ville. Jobbigt när jag blir sådan. Men den nästintill fulla salen kämpade på med bra tryck ända fram till styrkelåten. Då saknades styrkelåten i spellistan. När jag synkade spellistorna med nya releasen idag blev de andra inte kompletta! Ren tur att alla andra låtar var med och att det bara var just styrkelåten som saknades! Hade det mesta av release 61 kvar inklusive styrkan så improviserade till den. Gick rätt bra men ändå, störigt! Jäkla iTunes.
Lösryckt
Lilla Grå har utvecklats till en synnerligen gosig liten kisse. Vill helst inte bli buren men planterar man sig i soffan dyker hon gärna upp - till Johans förtjusning.
Lade mig senare än vanligt, sov sådär och fick följdaktligen en synnerligen seg dag på jobbet. Jag behöver tydligen ha eld i baken för att prestera ordentligt.
(Tröttmössa borstar duktigt efter frukost)
En morgon stod jag helt sonika och borstade i personalköket. Det tyckte de två som såg mig var lustigt. Kanske inte så professionellt men äsch, klockan var ju inte ens sju.
Flexade ut och spenderade pengar på hörlurar samt kläder till jobbet i form av jeans och tröja. Har alldeles för mycket i garderoben jag inte använt på över ett år. Då ska man dumpa! Men blir ändå stående där och tvekar med galgen i handen.
Media Markt, det är ju löjligt hur mycket det kan finnas av samma sak. Hörlurarna upptog en större enrumslägenhet. Kaffekapselmaskiner, dammsugare, mixers och hårtorkar. Kilometerlånga hyllor fullsmockade av allehanda varianter. Galet!
Lärde mig förresten något om min laptop idag. Ibland har den frustrerande nog gått ned i sömnläge när jag suttit och jobbat, nästan alltid mitt i möten. Flera gånger efter varandra kunde det hända, till synes sporadiskt och utan anledning. Tydligen ligger någon magnetisk sensor i nedre högra hörnet som känner av när man stänger locket. Har man metallarmband ligger ju ofta handleden an mot just det hörnet vilket kan lura den att tro locket stängs. Mina Story-armband är ju magnetiska. Så självklart. Öh.
Sol ute
Det är med tröga steg jag arbetar mig upp för trapporna till anläggningen. Träningsvärken sedan gårdagens PT-session är begränsad till lättare känningar i ryggslutet och underarmarna. Jag är helt enkelt inte van vid att lyfta skivstänger, hantlar och kettlebells. De sistnämda är ju inte bara tunga utan dessutom fruktansvärt osköna då de ligger an mot underarmen. Men populariteten ligger kanske i den del som min PT sade: De ser coolare ut än hantlar. Fokus är bålstyrka, ryggslut och baksida ben. Blev mycket knäböj med lyft över huvdet. Uschjobbigt. Börjar lära mig att se koppling mellan ryggslutsproblem och stela höfter. Känns bara helfel att stretcha och träna rörlighet i höften när det är ryggen som gör ont.Men gör lydigt som han säger och dunsar i golvet där andra mjukt rullar upp i bakåtkullerbytta eller sit-up. Spelar ingen roll hur mycket jag försöker krumma ihop mig, man kan duka upp Nobelporslinet på min rygg utan att det glider av.
Med tanke på hur tråkigt jag nu tycker det är att springa är jag sjukt nöjd att jag höll ut en timme denna gång. Slät löpning nästan en kvart innan hjärnan dog och jag gick över till intervaller. Extra nöjd med att jag dessutom höjde tempot rejält i intervallerna. Lyssnade på SR:s Spanarna och Humorhimlen vilket gör tiden något lättare. Efter kvartalen på söndag kanske jag kan lägga upp paddan och plugga koreografi. Tror bara jag bör investera i ett par trådlösa hörlurar först. Vill inte riskera det otroligt dumma och framför allt pinsamma att råka dra ner paddan med sladden. Har för övrigt länge irriterat mig på den dinglande sladden och de ständiga korrigeringarna. Vill bara inte ha sådana där stora hörlurar som de flesta går omkring med på gymmen. Det ser ju bara knasigt ut, för att inte tala om hur extra svettig jag skulle bli med sådana muffar över öronen. Väntar mig kortslutning i de nuvarande under varje träningspass. Hoppas det finns lättare alternativ som inte kostar en halv förmögenhet. Vete tusan nämligen om de kommer mycket till användning när Göteborgsvarvet är avklarat.
Jag måste erkänna att jag är sjukt stolt med min disciplin när det nu gäller dessa morgonpass. Jag är ju annars den som anser att träning ska vara roligt. Löpning är inte roligt. Men just för att jag tycker det är så tråkigt blir jag dubbelt nöjd när jag genomfört ett pass. Indirekt rolighet. Det är just det som får mig att fortsätta med både PT:n och löpningen vecka efter vecka, för styrketräning är banne mig inte roligt heller. Just därför måste jag betala för en som står och säger åt mig vad jag ska göra. Han är bra också min PT då han förvissa säger vad jag ska göra, utmanar och pushar mig utan att för den delen stå och gapa och skrika. Och så kontrar han på det sätt jag gillar när jag grymtar och gnäller. Däremot kör han med sådan där knog-grej ibland. High five med näven liksom. Fånigt men ingen är perfekt.
När det är trögt med motivationen försöker jag tänka på något mentorn sade när jag beklagade mig: "Man kan ju inte bara göra de lätta sakerna." Viss poäng i det. En del byter karriär, andra ska äta flest varmkorvar på en minut. Och jag springer Göteborgsvarvet. Tänk om jag åker på Röda hund eller bryter lilltån mot sänggaveln dagen innan varvet. Jag är nog inte den som skulle vara ädel och frottera mig med plattityder som "Det var ändå vägen dit som var rolig" eller "Inget arbete är förgäves". Jag skulle bli så jäkla besviken och släpa mig runt på ren förbannelseilska. Kanske. Mest troligt skulle jag dra en himmeldjup suck av lättnad - utan att låta någon märka förstås.
Yes!
Yes! Övertalningskampanjen lyckades och min kollega Dennis med fru dök upp till dagens pass. Så himla kul och bra kämpat! Väldans mycket folk idag också gav extra tryck och energi. Fick tipset av en tjej att låta dom bilda rader fot mot fot till sista låten. Till denna jag bytt till funkar det perfekt till sista blocket så testade i Kållered för andra gången i torsdags. Fick bra respons så testade här idag vilket också verkade uppskattas då det blir extra tryck och de peppas av varandra. Sådär skönt slut nu efter en halvlökig dag. Johan var ute i solen en sväng med Lilltjejen.
Själv fullföljde jag Zelda i helgen. Det är inte många spel jag faktiskt orkat slutföra, så nu fick jag inhandla något nytt att testa.
Ingen aning om vad jag kan förvänta mig. Annars har jag ju vår fjärde kisse att pyssla om! Eller tillfälliga fjärde kisse. Andreas halv-Maine Coon Misha är en synnerligen stor tiomånaders kattjej som efter första två dygnens tryckande nu börjat utforska domänerna.
Fyra katter hemma alltså. Hur mysigt som helst!
Nu har jag kallnat såpass för en dusch. Sedan veckohandling. Jupp.
Tidig söndag
Så var man här i fåtöljen igen och försöker blidka ryggen. Dock är jag ordentligt utvilad då jag gick och lade mig strax innan Melodifestivalen och slocknade ordentligt där någonstans i mitten. Den fulltecknade helgen vi planerat hamnade på kant när Lilltjejen väckte oss med magsjuka på fredagen. Noteringen har vi sett på dagis inte bara dessa dagar så tänkte aldrig på att hon skulle smittas. Vi har ju varit synnerligen förskonade från allehanda sjukdomar på lilltösen, men nu slapp hon inte inte undan.
Johan vabbade medan jag sprang runt, runt i Friidrottens hus och försökte hålla låg profil på jobbet. Meningarna går isär huruvida hela familjen ska vara hemma vid en magsjuka och är själv lite tudelad kring argumenten. I vilket fall blev det en lindrig variant för tösen som efter gryningens hulkanden bara resulterade i obefintlig matlust. Till dagen efter var hon nästan sig själv igen men i stort behov av näringspåfyllan. Så vi slopade simskolan och kvällens middag med A-Ks familj men efter ok med Stoffe fick Lilltjejen rida ponny!
Stoffes döttrar har två hästar, Spiderman och Filippa. Vet inte riktigt vem som blev mest förtjust, Lilltjejen eller Johan. Själv tyckte jag lille Spiderman var gulligheten själv, för vem kan inte motstå en så liten och snäll häst som älskar att bli kliad?
Ja, Filippa var också en riktig kelgris som Johan kunnat gosa med till kvällen om möjligt. Vacker var hon också och fashinerande att se henne och Evelina agera tillsammans i... paddoken? Tror det hette något annat och framför allt stavas annorlunda.
Lilltjejen ville förstås inte låta sig nöja med goe Spiderman utan ville upp på "den stora hästen" och snälla Evelina med familj gick med på det. Merida i "Modig" rider ju på en stor häst fick jag på vägen hem förklarat den enträgna viljan att rida Filippa. Jaha. Stoffes fru Maya hade visst mångåriga och djupa erfarenheter som hästtränare så att se och höra henne tillsammans med Evelina och Filippa gav en helt ny och intressant värld för mig. Jag var ju till skillnad från många andra flickor inte alls intresserad av hästar som barn. Syster yster var typisk hästtjej medan det för mig var längdåkningen som gällde. Har ju alltid tyckt det varit jättefina djur, generell djurälskare som jag är men mer än så har det inte blivit. Därför har kunskapen också varit på den bäbisnivån att "det är ju hästen som gör jobbet". Förvisso, men att interaktionen mellan den och ryttaren är såpass var intressant.
Något annat som också slog mig när jag nu fick träffa Stoffes familj ordentligt var den värme de utstrålade. Stoffe är ju lite norrländsk barsk med ett silkesmjukt blötdjurshjärta som bara kikar fram till de han finner värdiga. Hans tjejer strålar av värme och den där genuina öppenheten som gör att en cyniker som mig faktiskt tror på vad de säger. När man sedan vet vad de och framför allt Evelina kämpar med gör deras bemötande sätt närmast obegriplig i mina ögon. Som alltid när jag hamnar i sådan genuin vänlighet blir jag en tafatt liten flicka som inte vet vad jag ska göra av händerna. Jag har helt enkelt svårt att hantera snälla människor. Helvrickat.
Nu tillbaka till trygg neutral mark: Träningen. Vi är några få som efter fredagsträningen duschar på jobbet istället för borta vid Frölunda borg och fick i fredags beröm för mina löpsteg. Det är andra gången jag får den kommentaren och när det denna gång var av en före detta friidrottare och numera tränare som uttalade det blir jag lite extra stolt. Önskar bara det kunde kännas lika lätt som det tydligen ser ut. Framfotsistättningen känns ännu inte helt naturlig men nu börjar hälisättningen också kännas onaturlig och framför allt tyngre. Så det i kombination med att knäna säger ifrån får mig att pressa vidare med framfotsisättningen. Gamla hundar, trägen vinner och så vidare.
Nu har de övriga kommit upp, jag är duktigt hungrig och huset ser ut som kom-och-hjälp-mig. De vanliga helgsysslorna väntar.
Lådmiddag
Seg och trött idag av avbruten sömn och för många kvällar med allt för sen insomning. Ska jag upp klockan fem måste jag sova innan tio för att vara i hyfsad form till dagen. Då funkar det inte att fastna framför NCIS eller Zelda på DS. Kasst. Blir senare än tänkt också denna kväll då Lilltjejen ännu är vaken. Men som vanligt piggnar man till när det är dags att köra pass. Nästan full klass och bra tryck. Sådan boost att höra att man är "grymt inspirerande"!
Träningsvärken begränsade sparkarna i början men inte alls lika illa som förra veckan. Kan bara hoppas kroppen vänjer sig så jag slipper värk nästa vecka. Fast han hittar nog några fler muskler jag inte visste jag hade.
Bror gör oss sällskap och Lilla Grå jalmar utifrån vardagsrummet. Hon är ganska pratsam av sig med djupa brösttoner till skillnad från Gråbrödernas falsettoner. Imorgon får vi tillfälligt en fjärde katt då vi ska ta hand om Andreas och Mabels kisse en vecka. En halv Maine coon med massa päls och bara tio månader gammal. Vete tusan om de får tillbaka henne sedan!
Prepare
Ganska mysig vy såhär nedbäddad och trött efter lång dag. 45 minuter intervaller blev det denna morgon med P3:s Humorhimlen i öronen. Träningsvärk ja och nu mot kvällen rejält men långt ifrån förra veckans nivå. Nedre baksida lår. Också ett ställe.
Lite kvällsjobb med forecasts i en excel som ger ekonomer något fuktigt i blicken och vi andra kallsvett i pannan. Fick ännu en bakläxa trots tjugotolv genomgångar men trägen vinner. Är man trögtänkt så är man - och lämnar in i sista minuten.
Hade ju en mysig vy med Brorsan på bröstet. Petar igång kameran för att dokumentera och ryggar tillbaka när fotoläget är det omvända, oförberedd som man är på nunan man möter. Bara jag som råkat ut för det?
En vanlig Fettisdag
Mediala flöden svämmar över av semmelbilder så får ju bidra på min front också. En och en halv tryckte jag i mig av kafeterians halvdanna versioner.
Skulle vara gott att testa en sådan där semla som fått toppbetyg av testpaneler. Bara för att känna skillnaden.
Nu ska jag plocka upp Lilltjejen ur badet.
Morrn
Hahaha! Hur roligt är det när man sitter där och upptäcker att pappret är slut? Mer Nödlådor åt folket!
Nu får vi se vad denna morgon har att bjuda på.
Oj
Vad många det blev idag! Och de vanligtvis ganska återhållsamma Frölundianerna bjöd på bra tryck och stämning. Precis vad jag behövde efter en sådan där lökig söndag som ger mig myror i kroppen. Fick visserligen storhandlat med Lilltjejen men annars har det inte blivit många knop. Avslutade tredje grey-boken bara för att. Tampas med Zelda på DS så jag blir förbannad och Johan himlar med ögonen. Nu en välbehövlig dusch!
Blandade bilder
Så var det söndag och jag är här i fåtöljen igen, oförmögen att ligga kvar i sängen på grund av ryggen. Klockan har passerat åtta och Johan har också klivit upp och lagt ned sig i soffan i väntan på morgonkaffet. Lilltjejen sover vidare, ännu trött efter gårdagens bus med Noel och Elias. Det blev alltså lite middag, creme brulee och Melodifestival med familjen Andreas och Elin. Fått lite långdistanstips av veteranen Elin som jag ska fundera på. Allt som kan göra fullföljandet av Varvet lättare är värda att överväga.
Det är mycket pyssel hos Lilltjejen. Måla, rita, pärla, vika och tejpa papper. Det går kopiösa mängder papper men roligt att se henne och att hon sysselsätter sig själv så bra.
I samband med den omdiskuterade filmpremiären av Fifty shades of grey har jag i helgen läst om nästan hela serien igen. Första gången tyckte jag de var riktigt, riktigt dåliga. Nu när jag visste vad jag skulle få så att säga blev de något bättre. När man hoppar eller skummar förbi allt hejdlöst kopulerande går det fort att plöja alla tre på en helg. Det blir nämligen inte mycket kvar.
Det var fint väder igår. Vi avnjöt det på insidan med ett något uppgraderat röj för att försöka underlätta besöket för kattallergikern Andreas. Tog en ögonblicksbild i en paus. Strax efter spatserade Johan ut ur badrummet utan en tråd på kroppen. Hade kunnat bli en intressant ögonblicksbild.
Nu äter Lilltjejen frukost medan vi ännu hänger kvar i soffa och fåtölj. Får se vad vi hittar på idag. Träningsvärken är borta i alla fall tack och pris.
Fredag
En sådan där halveffektiv dag på arbetsfronten. Tryckte kebabtallrik med kollegorna på lunchen så intar matlådan nu till middag. Jag delar med Lilltjejen.
Mm, Lindt chokladkulor!
Johan är på besöksturne hos Stefan följt av Andreas så vi tjejer får köra fredagsmys på egen hand.
Imorgon är det ju Alla hjärtans dag. Jag hade verkligen varken tid eller lust att jaga något så gjorde det enkelt för mig: Föreslog att vi rätt och slätt skulle droppa presenter. Han som alltid förkastat dagen som kommersiellt jippo var inte svårövertalad. Men jag fick en släng av morgondagen ändå, av en på jobbet.
Typ aj
Det gick. Klart det gick, men det var helt klart en något stelare instruktör idag. Efter nästan halva passet kändes benen ungefär som förut. Men så är man i mål, stannar av, slappnar av och smärtan rusar tillbaka. Aj.
Löparträffen imorgon är inställd på grund av sportlovet. Inte ett enda löparpass denna vecka alltså. Kan inte låta bli att känna viss lättnad.
Har erbjudits större utmaningar på jobbet vilket jag accepterat med viss skräckblandad förtjusning. Ingen stor grej egentligen men för mig känns det ganska - oväntat. Och kluvet. Får väl se när det väl blir aktuellt.
Phu vad mina lindor stinker!
Ont det gör ont!
Japp, jag har en träningsvärk från underjorden. Det gör ont att lyfta armarna och att gå normalt sker med viljestyrka. Jag pallrade mig ändå upp i ottan och drog till gymmet. Men det var bara att inse. Springa fanns inte på världskartan. Det blev en rask halvtimmespromenad och så styltgång ned för trappona efteråt. Känner mig som ett fån där jag sniglar mig fram genom landskapen på stela ben. Om det nu brukar vara värst andra dagen är jag allvarligt orolig för morgondagens combat. Viss rörelse när man väl är igång har lindrat värken men har också erfarit att den hämmat mig. Är rädd att det blir mer det sistnämnda imorgon. Googlar mig runt och läser att det är bra att röra lätt på sig för att låta ökad blodgenomströmning påskynda läkningen. Att det inte är farligt att träna med träningsvärk. Att man ska dricka mycket vatten (typiskt) och gärna massera av förstnämd anledning. Om någon skulle så mycket som peta på mig någonstans från halsen och ned skulle jag skrika högt.
Så. Sjukt. Stört.
Darr
Ser ni hur långt ned Gulingen är? Alla femtioelva trappsteg? Kan ni föreställa er att ta sig ned på ben som är slutkörda av en skoningslös PT? Knäböj eller benböj eller vad de nu heter med skivstång på raka armar över huvudet. Jag svajade som ett rö i vinden, katastrofsvag. Varje övning han sätter mig på belyser hur klen jag är och det är irriterande. Jag som någonstans fått för mig vara hyfsat vältränad får ju tänka om rejält. Rena skämtet. Darrar i axlar och ända ner i benen. Träningsvärken lär komma med posten. Och detta har jag betalat femtusen spänn för. Femtusen. Och då hade jag ändå friskvårdsbidraget. Jäklar i min låda vad stark jag ska bli på dessa tio veckor.
Powerpuff!
Wahoa, vilken stämning det blev! Fler teamklasser säger jag och tack Ylva för initiativet! Hon körde klassiska "Addicted to love" från release nummer sexton, en remix där man bara ler och rycks med. Sexton, och nu är vi på sextiotvå. Jag tillhör nästan veteranerna som instruerat sedan tjugoåttan och ännu håller på, men Ylva är en hög strån vassare!
På lapparna till vår klass hade vi ju frågan "Vilken Pingla är du?". En av deltagarna var Buttran, som jag! Kolla "ögonen", hahahaha! Lite svettig ja.
Och så lite hederligt flum med Charlie.
Nu har man tankat lite middag, chokladbollar och punschrosor. Lite vila och sömn och jag är redo för PT-mangling imorgon bitti.
Väntan
Med åtta plusgrader och torra vägar efter vad som känns som ändlösa regn- och slaskperioder är vi många som väntar på biltvagning. När det är typ gratis är det inga större problem att sitta här och picka jobbmail istället. Borde ändå hinna plocka upp Charlie med son på vägen till Partille.
Bra början
Klockan har inte passerat sex när jag kliver ut genom dörren. Mörkret är ännu kompakt och direkt hör jag ett ljud jag inte hört här förut: En uggla! Det är ofrånkomligt att skräckfilmsscenarion spelas upp och den kusliga känslan infinner sig. Ändå ler jag fånigt av förtjusing medan jag lägger in träningsväska, datorväska och lunchpåse i bagaget. Omedelbart vill jag sätta upp en uggleholk! Minnet från ornitologmomentet på lärarhögskolan är inte SÅ bra, så på jobbet googlar vi till slut fram att det är en kattuggla jag hört. Var hittar vi en bra uggleholk typ bums?
Jag vet inte när jag hade fullbokat till mitt pass i Partille senast men vi behöver uppenbarligen mer teamklasser. Kul!
Pustar lite
Många som redan startat sportlovet tro då det var osedvanligt många fria parkeringsplatser idag. Bara något färre till passet i alla fall och bra känsla i kroppen. Min förmåga att pusha och instruera under Muy thai låten brukar vara en bra måttstock på min form och idag bluddrade jag på hela låten.
Önskar jag kunde pusha och få med Lilltjejen lika bra vid nya aktiviteter. Hon ville inte alls vara med på Knatteskutt utan bara sitta hos mig hela tiden. Det är lite tufft att se alla andra barnen sätta sig i ringen, följa instruktioner (nåja, en del bättre än andra) och hänga med i lekarna. Ofrånkomligen känner jag med henne och min introverta sida. En motsvarande aktivitet för mig hade jag skytt som pesten. Men här verkar det vara mer blyghet eller brist på trygghet som gör lite ont i mammahjärtat. Vi vet ju att hon skulle släppa loss och ha jätteroligt om hon vågade, om hon varit bland dagiskompisarna.
Man varken kan eller vill tvinga henne heller så vi blev sittande vid sidan hela stunden och visst blev hon nyfiken när framför allt bollarna kom fram. Pratade lite med ledarna efteråt och oftast brukar det vara något barn som är svårtflörtad i början så förälder får vara med lite i aktiviteterna om det funkar bättre. Vi kan ju bara introducera henne för olika aktiviteter för möjligheten att anamma något. Framför allt min ovilja att socialisera hittills kan kanske ligga bakom denna blyghet. Hon är inte van att träffa massa nya olika människor. Det har liksom alltid varit bara dagis förutom jag, pappa, farmor och farfar. Vi hänger ju inte med massa kompisar och deras barn eller hälsar på överallt. Inte konstigt hon liksom sin mor är lite socialt otränad.
Fåtöljen
Klockan är snart nio och de övriga två familjemedlemmarna sover ännu. Vet inte riktigt när de kom över till vår säng efter jag bytte av Johan någonstans vid ett-tvåtiden. Lilltjejen verkar ha sin första riktiga öroninflammation. Läste att det är viss ärftlighet i det. Johan hade det tydligen jämt och ständigt som barn med ett antal brustna trumhinnor medan jag aldrig någonsin haft det. Får hoppas på mammas gener.
Lilltjejen har tagit över mitt minisamhälle och odlar nu grönsaker och matar djur för glatta livet. Under tiden finns det alltid tid över för en liten klapp på de riktiga djuren också. Vi håller fortfarande Lilla Grå inomhus och hon har hittills funnit sig ganska väl med det. Hon kommer också allt bättre överens med Gråbröderna till den nivå att de kan tolerera varandra och till och med utbyta en och annan slick i väntan på frukosten.
Känns som man bör skriva något om melodifestivalen. Detta spektakel som erhåller så mycket hatkärlek.Det började ju ganska lovande med fyndig remake av Sannas låt men det blev aldrig något mera. Istället riktigt, riktigt dåligt. Enda låten som kunnat vara något var den där duetten med operasångaren, om partnern bytts ut mot någon som kunnat matcha hans röst. Varför inte kollegan Malena Ernman? Och den där vad-hon-nu-hette som sprang runt och intervjuade var så katastrofdålig att jag satt och skämdes å hennes vägnar. Till och med göteborgaren intill mig skakade på huvudet.
Såg att det blev ramaskri kring den där hjärteappen. Jag hann aldrig fatta hur den faktiskt fungerade, liksom många andra vad det verkar då Mollys bidrag trots allt var bättre än både Erics och Jessicas. Fantastiskt tråkiga låtar.
Tillbaka till öroninflammationen. Hur funkar det egentligen? Läser att det kan ge feber men inget mätbart hos Lilltjejen. Tydligen inget som smittar annat än eventuell förkylning som brukar höra till. Allmäntillståndet avgör om dagis eller inte.
--------
Nu har frukostvåfflorna intagits och söndagssteken puttrar i grytan. Hon verkar som vanligt så vi kör nog på Knatteskutt i eftermiddag som planerat.
Det vackra vädret på utidan lockar. Kanske man skulle försöka ta sig ut en sväng och chocka kroppen med lite solljus.
Typ klar
En hel minisemla bara för mig efter veckans storhandling. Det, plock och lite tvätt avklarat medan Johan och Lilltjejen varit på simskolan. Nästan sex plusgrader ute och sol ger rena vårkänslan.
Nu har Johan somnat i soffan och Lilltjejen försjunkit i paddan. Andra tvättmaskinen går och jag funderar på vad jag ska hitta på nu. Har plötsligt många möjligheter men saknar motivation till något. Till kvällen blir det i alla fall Melodifestivalens första deltävling.
Nyss!
Var det inte fredag alldeles nyss? Fattar inte vart dagarna tar vägen.
Till morgonens träning var det mycket sega ben och låg motivation. Funderade på att dra därifrån innan övningarna ens hunnit börja. Men så kördes vi igång, 70-20 intervaller med bra tempo 70 sekunder och gå i 20. Jag svär att de där 20 sekunderna blev snabbare och snabbare. Men när vi väl var igång blev det ju liksom bara att man körde på och jag glömde tankarna på att ge upp. Efter halva träningstiden bytte vi till en enklare hinderbana. Jag är så himla nöjd att jag fullföljde passet och inte drog när jag kände för det.
Johan är på after work så vi tjejer har haft filmkväll i soffan. Den stora duktigt trött och den lilla mycket mindre trött. Klockan har inte slagit nio och jag har gått och lagt mig. Jag och Thomas har en ambition att återuppta dansen och ställt in siktet på någon av fredagarna i Kungälv. Undrar bara hur det kommer att gå när man nuförtiden är redo för sängen innan första dansen spelat färdigt. Men en dag, eller snarare kväll ska jag banne mig komma iväg. Jag har ju saknat att dansa och Thomas behöver en tjej. Men då vi båda varit borta från golvet så länge behöver vi varandra att träna upp oss med. Ingen att skämmas inför. När dansade jag senast? Någon gång innan jag började jobba som ordningsvakt? Ett halvt liv sedan alltså!
Sängläge
Fann henne så här vid gårdagens hämtning, försjunken i en bok medan de andra kvarvarande barnen lekte i de andra utrymmena. Både jag och Johan hämtade då det var dags för fyraårskontroll i Gråbo. Rumsuppfattning, tal, syn, motorik, rita, följa instruktioner och sedvanlig vikt och längd. Tråcklade igenom de flesta med motsträvig Lilltjej och som alltid känns det som vi föräldrar testas minst lika mycket. Det blir återbesök då syntestet inte fullföljdes.
Hämtade upp Johan som kört sin första träning efter förkylningen och kom hem till pigg Lilltjej med farmor. Väl i säng gick det dock rätt fort att somna. Ut i tvättstugan och packa om träningsväskan.
Ut med fitness- och i med löparskorna. Hoppas det blir ett bra pass imorgon.
Ut med fitness- och i med löparskorna. Hoppas det blir ett bra pass imorgon.
Lilla Grå intill
Hockeyljud från tv:n och Nicke Nyfiken från Lilltjejens rum. En trött kropp i fåtöljen med en kisse intill. Det är alltså precis som vanligt. Det som kanske är något avvikande är den trötta kroppen då det ju är tisdag då jag således inte brukar ha något pass. Men nu tio veckor framgent kommer det att vara det - en väldigt trött kropp. Efter dagens PT-session kände jag att jag satsar pengarna och investerar i min rygg och kommande Göteborgsvarv. Helt tvärt emot vad min avsikt var när jag bokade den första sessionen alltså.
Eftersom det är fokus på att stärka rygg, buk och ben blev det övningar för just dessa. Jobbiga, muskulärt inriktade övningar som visste var de tog! Av de vi gjorde tror jag bara en har ett faktiskt namn, och också den enda jag kände igen - marklyft. Så otroligt mycket teknik att tänka på att jag aldrig kunnat fixa det på egen hand. Men så hade jag aldrig kommit på tanken att göra något styrkerelaterat i gymmet på egen hand heller. De 45 minuter som ingick i träningskortet flög fram. Från och med nästa vecka blir det en timme, kvart i sju tio veckor framåt. Och morgonen efter löpbandet i egen regi. Ingen kan säga att jag inte gör mitt bästa för att förbereda mig för Göteborgsvarvet! Försöker hitta motivationen för att tugga bandet imorgon. Testar intervaller igen eller ett band med tv att glo på. Men hur mycket sevärt är det klockan sex på morgonen?
Här nere rapporterar media om det sedvanliga trafikkaoset efter drygt tio centimeter snö. I Luleå har de drygt hundratio centimeter och Anna skickar bilder som gör mig grön av avundsjuka.Det är så mysigt så jag storknar och saknar det så mycket att det nästan gör ont. Nu har vi några få minusgrader här så snön från fredagen ligger kvar. Men det är så lite och ger inte den där riktiga vinterkänslan.
Häromdagen noterade jag en tjej som tog på sig parfym innan hon skulle ut i gymmet. Jag har aldrig förstått mig på det där. Varför parfym, eller som också förekommer - smink innan man ska träna? Då kan man ju knappast jobba sig upp till någon nämnvärd arbetssvett. Undrar just hur jag hade sett ut efter ett pass om jag kletat maskara och eyeliner strax innan. Hur som helst funderade jag lite om det där med parfymer. Är inte det egentligen ganska ute? Ovan scenario med parfym i omklädningsrummet ser jag väldigt sällan och då tillbringar jag ändå rätt mycket tid däri. Tycker inte heller jag känner stanken längre. Det kan vara när man passerar eller går bakom någon, ofta äldre dam som dusten kan slå emot en. Ändå finns ju de där Kicks, parfymerier och avdelningar i varuhus med så mycket så kallad väldoft att en stor marknad uppenbarligen existerar. När jag tonåring använde jag men tänker jag efter var det mest för jag trodde det var ett måste, att det närmast förväntades av mig som tjej. Nu använder jag endast deo. Betyder avsaknaden av syntetisk väldoft att jag luktar illa? Tänk om jag tror mig ha neutral och intetsägande doft i själva verket går omkring och stinker apa? Jag tycker i och för sig att de parfymerade personerna stinker om inte apa så nästintill, då just de som väljer att använda parfym inte verkar kunna göra det med måtta. Också manfolkets användning av rakvatten verkar ha gått ner? Inte heller hos dom har jag märkt någron frekvent odör av Hugo Boss, Axe eller liknande. Kanske det helt enkelt börjat användas med måtta, så doften känns först när man kommer tillräckligt nära. Och det är väl egentligen hela syftet med de där produkterna, att de ska avnjutas i subtila doser på riktigt nära håll? Men så länge jag besparas från de där molnen kvittar syftet.
Fryser lite
I norr talas det om en meter snö och här får vi nöja oss med en ynklig form av skämtsnö. Så orättvist.
Nyårlöftet är en månad bort och vabruari är här. Gissar att det är därför deltagarantalet gått ner. Kanske också nya torsdagspasset påverkar. I vilket fall lika bra med liten grupp då headsetet gav upp halvvägs in. Yoga kanske funkar under sådana omständigheter men combat blir inte riktigt bra utan röstresurser. Krax!
Med oss kör nya torsdags-Elin så det ska bli kul.
Söndagssvett
Liten och stor. Liten fick utlopp i Kungälv medan stor fick det i Frölunda. Johan har så gott som tappat rösten och varit hemma förkyld sedan i tisdags, eller onsdags? Hm. Så jag har typ gjort de vanliga helggöromålen medan han svävat mellan liv och död. Simskolan gick bättre denna gång men hon har humörsvängningar så man kunnat misstänka pms om hon varit tio år äldre. Inga skrikutbrott utan den trumpna, sura sorten som är rätt söt i all sin frustration med armar i kors, ihopdragna ögonbryn och utskjuten underläpp.
Jag var duktigt seg och trött innan passet men väl där är det ju så vansinnigt skönt och välbehövligt. PT-sessioner känns allt mer nödvändigt ju mer jag tänker på det. Gjorde misstaget att plöja "Modern family" lördag morgon . Ignorerade smärtan och visdomsorden för "ett avsnitt till". Väl uppe hade jag ont halva dagen. Och det där att torka sig när man gjort nummer två på toa? Nästan omöjligt både på grund av smärtan och stelheten. Gör jag inget åt detta är det torkassistent jag behöver snart och det vill jag ha ungefär lika mycket som böldpest.
