Det är med tröga steg jag arbetar mig upp för trapporna till anläggningen. Träningsvärken sedan gårdagens PT-session är begränsad till lättare känningar i ryggslutet och underarmarna. Jag är helt enkelt inte van vid att lyfta skivstänger, hantlar och kettlebells. De sistnämda är ju inte bara tunga utan dessutom fruktansvärt osköna då de ligger an mot underarmen. Men populariteten ligger kanske i den del som min PT sade: De ser coolare ut än hantlar. Fokus är bålstyrka, ryggslut och baksida ben. Blev mycket knäböj med lyft över huvdet. Uschjobbigt. Börjar lära mig att se koppling mellan ryggslutsproblem och stela höfter. Känns bara helfel att stretcha och träna rörlighet i höften när det är ryggen som gör ont.Men gör lydigt som han säger och dunsar i golvet där andra mjukt rullar upp i bakåtkullerbytta eller sit-up. Spelar ingen roll hur mycket jag försöker krumma ihop mig, man kan duka upp Nobelporslinet på min rygg utan att det glider av.

 

Med tanke på hur tråkigt jag nu tycker det är att springa är jag sjukt nöjd att jag höll ut en timme denna gång. Slät löpning nästan en kvart innan hjärnan dog och jag gick över till intervaller. Extra nöjd med att jag dessutom höjde tempot rejält i intervallerna. Lyssnade på SR:s Spanarna och Humorhimlen vilket gör tiden något lättare. Efter kvartalen på söndag kanske jag kan lägga upp paddan och plugga koreografi. Tror bara jag bör investera i ett par trådlösa hörlurar först. Vill inte riskera det otroligt dumma och framför allt pinsamma att råka dra ner paddan med sladden. Har för övrigt länge irriterat mig på den dinglande sladden och de ständiga korrigeringarna. Vill bara inte ha sådana där stora hörlurar som de flesta går omkring med på gymmen. Det ser ju bara knasigt ut, för att inte tala om hur extra svettig jag skulle bli med sådana muffar över öronen. Väntar mig kortslutning i de nuvarande under varje träningspass. Hoppas det finns lättare alternativ som inte kostar en halv förmögenhet. Vete tusan nämligen om de kommer mycket till användning när Göteborgsvarvet är avklarat.

 

Jag måste erkänna att jag är sjukt stolt med min disciplin när det nu gäller dessa morgonpass. Jag är ju annars den som anser att träning ska vara roligt. Löpning är inte roligt. Men just för att jag tycker det är så tråkigt blir jag dubbelt nöjd när jag genomfört ett pass. Indirekt rolighet. Det är just det som får mig att fortsätta med både PT:n och löpningen vecka efter vecka, för styrketräning är banne mig inte roligt heller. Just därför måste jag betala för en som står och säger åt mig vad jag ska göra. Han är bra också min PT då han förvissa säger vad jag ska göra, utmanar och pushar mig utan att för den delen stå och gapa och skrika. Och så kontrar han på det sätt jag gillar när jag grymtar och gnäller. Däremot kör han med sådan där knog-grej ibland. High five med näven liksom. Fånigt men ingen är perfekt.

När det är trögt med motivationen försöker jag tänka på något mentorn sade när jag beklagade mig: "Man kan ju inte bara göra de lätta sakerna." Viss poäng i det. En del byter karriär, andra ska äta flest varmkorvar på en minut. Och jag springer Göteborgsvarvet. Tänk om jag åker på Röda hund eller bryter lilltån mot sänggaveln dagen innan varvet. Jag är nog inte den som skulle vara ädel och frottera mig med plattityder som "Det var ändå vägen dit som var rolig" eller "Inget arbete är förgäves". Jag skulle bli så jäkla besviken och släpa mig runt på ren förbannelseilska. Kanske. Mest troligt skulle jag dra en himmeldjup suck av lättnad - utan att låta någon märka förstås.