Tidig söndag
Så var man här i fåtöljen igen och försöker blidka ryggen. Dock är jag ordentligt utvilad då jag gick och lade mig strax innan Melodifestivalen och slocknade ordentligt där någonstans i mitten. Den fulltecknade helgen vi planerat hamnade på kant när Lilltjejen väckte oss med magsjuka på fredagen. Noteringen har vi sett på dagis inte bara dessa dagar så tänkte aldrig på att hon skulle smittas. Vi har ju varit synnerligen förskonade från allehanda sjukdomar på lilltösen, men nu slapp hon inte inte undan.
Johan vabbade medan jag sprang runt, runt i Friidrottens hus och försökte hålla låg profil på jobbet. Meningarna går isär huruvida hela familjen ska vara hemma vid en magsjuka och är själv lite tudelad kring argumenten. I vilket fall blev det en lindrig variant för tösen som efter gryningens hulkanden bara resulterade i obefintlig matlust. Till dagen efter var hon nästan sig själv igen men i stort behov av näringspåfyllan. Så vi slopade simskolan och kvällens middag med A-Ks familj men efter ok med Stoffe fick Lilltjejen rida ponny!
Stoffes döttrar har två hästar, Spiderman och Filippa. Vet inte riktigt vem som blev mest förtjust, Lilltjejen eller Johan. Själv tyckte jag lille Spiderman var gulligheten själv, för vem kan inte motstå en så liten och snäll häst som älskar att bli kliad?
Ja, Filippa var också en riktig kelgris som Johan kunnat gosa med till kvällen om möjligt. Vacker var hon också och fashinerande att se henne och Evelina agera tillsammans i... paddoken? Tror det hette något annat och framför allt stavas annorlunda.
Lilltjejen ville förstås inte låta sig nöja med goe Spiderman utan ville upp på "den stora hästen" och snälla Evelina med familj gick med på det. Merida i "Modig" rider ju på en stor häst fick jag på vägen hem förklarat den enträgna viljan att rida Filippa. Jaha. Stoffes fru Maya hade visst mångåriga och djupa erfarenheter som hästtränare så att se och höra henne tillsammans med Evelina och Filippa gav en helt ny och intressant värld för mig. Jag var ju till skillnad från många andra flickor inte alls intresserad av hästar som barn. Syster yster var typisk hästtjej medan det för mig var längdåkningen som gällde. Har ju alltid tyckt det varit jättefina djur, generell djurälskare som jag är men mer än så har det inte blivit. Därför har kunskapen också varit på den bäbisnivån att "det är ju hästen som gör jobbet". Förvisso, men att interaktionen mellan den och ryttaren är såpass var intressant.
Något annat som också slog mig när jag nu fick träffa Stoffes familj ordentligt var den värme de utstrålade. Stoffe är ju lite norrländsk barsk med ett silkesmjukt blötdjurshjärta som bara kikar fram till de han finner värdiga. Hans tjejer strålar av värme och den där genuina öppenheten som gör att en cyniker som mig faktiskt tror på vad de säger. När man sedan vet vad de och framför allt Evelina kämpar med gör deras bemötande sätt närmast obegriplig i mina ögon. Som alltid när jag hamnar i sådan genuin vänlighet blir jag en tafatt liten flicka som inte vet vad jag ska göra av händerna. Jag har helt enkelt svårt att hantera snälla människor. Helvrickat.
Nu tillbaka till trygg neutral mark: Träningen. Vi är några få som efter fredagsträningen duschar på jobbet istället för borta vid Frölunda borg och fick i fredags beröm för mina löpsteg. Det är andra gången jag får den kommentaren och när det denna gång var av en före detta friidrottare och numera tränare som uttalade det blir jag lite extra stolt. Önskar bara det kunde kännas lika lätt som det tydligen ser ut. Framfotsistättningen känns ännu inte helt naturlig men nu börjar hälisättningen också kännas onaturlig och framför allt tyngre. Så det i kombination med att knäna säger ifrån får mig att pressa vidare med framfotsisättningen. Gamla hundar, trägen vinner och så vidare.
Nu har de övriga kommit upp, jag är duktigt hungrig och huset ser ut som kom-och-hjälp-mig. De vanliga helgsysslorna väntar.
Kommentarer
Trackback
