Önskar jag kunde pusha och få med Lilltjejen lika bra vid nya aktiviteter. Hon ville inte alls vara med på Knatteskutt utan bara sitta hos mig hela tiden. Det är lite tufft att se alla andra barnen sätta sig i ringen, följa instruktioner (nåja, en del bättre än andra) och hänga med i lekarna. Ofrånkomligen känner jag med henne och min introverta sida. En motsvarande aktivitet för mig hade jag skytt som pesten. Men här verkar det vara mer blyghet eller brist på trygghet som gör lite ont i mammahjärtat. Vi vet ju att hon skulle släppa loss och ha jätteroligt om hon vågade, om hon varit bland dagiskompisarna.

Man varken kan eller vill tvinga henne heller så vi blev sittande vid sidan hela stunden och visst blev hon nyfiken när framför allt bollarna kom fram. Pratade lite med ledarna efteråt och oftast brukar det vara något barn som är svårtflörtad i början så förälder får vara med lite i aktiviteterna om det funkar bättre. Vi kan ju bara introducera henne för olika aktiviteter för möjligheten att anamma något. Framför allt min ovilja att socialisera hittills kan kanske ligga bakom denna blyghet. Hon är inte van att träffa massa nya olika människor. Det har liksom alltid varit bara dagis förutom jag, pappa, farmor och farfar. Vi hänger ju inte med massa kompisar och deras barn eller hälsar på överallt. Inte konstigt hon liksom sin mor är lite socialt otränad.