Min Lilltjej firar idag nio år, nio!  Jag fattar inte vart tiden tar vägen, min stora Lilltjej!

När jag hämtar henne imorgon är det min tur att uppvakta och överösa med alldeles för många presenter, jag skämmer bort henne!

Men jag har också blivit bortskämd idag, av några underbara deltagare i Majorna som överlämnade en present! Jag tycker det är så himla fint men oförtjänt, det är ju bara så roligt att vara instruktör, och varför jag tycker det är roligt är ju tack vare dem!

Dessutom lyckades jag glömma shortsen hemma, hur man nu fortfarande kan glömma grejer efter alla miljoner gånger man packat den där träningsväskan. Så jag står där vid de få kläder de säljer i receptionen när de kommer och ser mitt dilemma. Jag har verkligen ingen lust att lägga pengar på sådana där halvlånga tights och överväger att köra med mina träningsoverallsbyxor - som jag faktiskt instruerade i på den tiden det gjordes av var och envar. Då drar Annica helt sonika av sig sina shorts som hon har utanpå sina tights, och de passar perfekt! Så himla gulligt av henne!

Nu ska jag gå loss på godsakerna jag fick, jag har världens bästa extrajobb!

Det har stekts köttbullar och åkts på däng - om och om igen. Och vi kör på normal, lättaste svårighetsnivån!

I eftermiddags kom så äntligen syster med familj och undertecknad som är van vid en, max två till innanför hemmets väggar hamnar i lätt stressad tillvänjningsfas av systerfamiljen på fyra varav två grabbar som Lilltjejen spinner igång med. Åh, så hon längtat efter dem!

Extra kul att de också följde med på min söndagsklass! Trodde det skulle bli riktigt lite folk men tvärtemot jättemånga och kunde såklart inte låta bli att stolt proklamera systerfamiljens närvaro för alla, haha! Superkul att de var med och kämpade så himla bra!

Före och efter, hehe!

Och så en del av alla Frölundafighters! Mina fina stammisar där många gjort mig sällskap i flera år, så imponerande och roligt!

Efteråt hämtade vi alla upp Lilltjejen i Lindome så nu är vi kompletta! ❤️

Tredje advent och tvärtemot förväntan var det massor av deltagare idag men endast en bråkdel ställde upp på svettig groupie efteråt. Skönt att ha fått köra nya releasen på riktigt och den satt rätt bra. Positiv respons på den också.

Lugn dag i övrigt där pepparkakorna blev gjorda medan regnet praktiskt taget öste ned på utsidan. Deprimerande blött och icke-vintrigt.

Första advent och mysigt med alla ljus jag kan tända i köket. Tjejerna tassade ned vid halv åtta och så tittade vi på julkalendern innan jag gjorde våfflor.

Gjort en ny sats granola som inte är nyttig någonstans men ljummen till glass var den mumsig. Testade en egen improvisation av Roy Fares recept så nej, inte så nyttig!

Sedan förra turen har två i Dragonstone och hela Winterfell kommit på plats så nu fick de också möjlighet att besöka fabriken i Blå tåget. Samtidigt följde vår taskforce, Whitewalkers med samt ytterligare teammedlemmar från Vista och Workshop management. Alltid lika intressant att se produktionen och tåget går för fort! Jag vill stanna och betrakta robotarna i arbete. Precisionen och synkroniseringen.

Vikarierade en klass på Järntorget då den låg såpass sent att man inte behövde bekymra sig om trafik och parkering. Full klass och positiv feedback, kul! Första gången jag besökte den anläggningen som var liten men fräsch.

Rätt seg efter att frekvent varit ur sängen under natten och jagat katter och möss. Plutt,  Plutt och Plutt... och Bror! Till slut spärrade jag kattluckan vilket bara renderade frenetiskt krafsande. När jag kom hem från passet vad hittar jag då på hallmattan? Japp, alldeles riktigt. Får se hur många det blir inatt...

När jag idag skulle delta i mitt första budgetmöte kändes det säkrast att ta med en energidricka. Det var dock rätt intressant men visst var man rätt mör ändå nästan sex timmar senare. Drickan gjorde mig illamående, igen av just den smaken så ingen mer "Melon crush" eller vad den heter. Bläh. 

Seg till passet i Frölunda men välbehövligt då man mådde så mycket bättre efteråt. Mycket folk idag med så när höstmörkret nu krupit på och vi kommit in från sommarperioden befolkar vi gymmen igen.

Gruppträningen har en boost vad det verkar för passen är välfyllda med kö till gårdagens i Lindholmen samt Majorna på lördag. Också vår stora sal i Frölunda var synnerligen full idag och många ställde upp på foto också! Placerade mig snyggt vid Pål tills några tyckte att jag ju skulle bäras! Mina Frölundafighters, man kan vara nedstämd eller anti men salen lämnar man alltid glad och endorfinstinn.

Så kommer man hem och hittar detta i lådan!

Visst är den SÖT!? Läste i Göteborgs Posten om det nya konstverket vid Lilla Bommen och visste att jag vara måste få se den på riktigt. En avskiljare och trafikbegränsare av den sort som brukar kallas betongsugga blev tydligen inspirationen till slutprodukten med namnet "Grymt bra läge". Och där den sitter vänd ut mot hamnen mitt emot Operahuset kan man hålla med. Hoppas innerligt att den får vara ifred och inte saboteras som så mycket annat. Blir glad bara av att se den!

Promenaden hade föregåtts av en sväng till Röda Sten och deras konstutställning. Den var verkligen helskum. En rosa gris kanske kan tyckas vara en banal form av konstverk men den förstår och uppskattar jag i alla fall. En femtiofem minuters film producerat i apokalyptiskt sekvensryckigt format om keramikfigurers framtagning och streckfigurer med antydan att konstnären är gravid är bara obegripligt. Tänkte på skräckfilmen The ring av vissa sekvenser och den monotona rösten som höll monolog gjorde inte saken bättre. Man kan ändå inte låta bli att fascineras av hur det obegripliga är så uppenbart begripligt för skaparen - vilket kanske kan vara vad konst just handlar om många gånger. Jag föredrar ändå grisen...!

Den fina lördagen kickstartades med Superrelease i Lindholmen där jag presenterade release 81 helt på egen hand! Alla LesMills koncept släpptes på två anläggningar som ett speciellt event under en dag, men min teamkompis hann aldrig bli frisk från sin förkylning. Gick som tur var rätt bra ändå men phu vad jobbigt det var! Jag hade ju inte kört hela nya så visste inte riktigt hur den skulle kännas. Låt fem är blä-jobbig!

Till dagens pass i Frölunda kändes det lite tryggare med passet genomkört och gick också bättre. Största utmaningen var dock att få av sig den av svett fastklistrade träningstoppen! Igår fick Christer hjälpa mig för med halvdöda armar efter en klass är det inte precis lättare! 

En lätt förkyld Lilltjej trynar på våningen ovanför mig och Brorsan vid min sida. Veckan som gått swishade förbi och den väntande är så fulltecknad att det lär bli repris. Nyheterna har börjat prata om snö. Man kan ju hoppas!

När man har så fantastiska stammisar som till och med lägger nästan en och en halv timme för att besöka ett annat gym än där de brukar för köra med mig! Då är det inte konstigt att man vill prestera max varje gång?

Medan Lilltjejen var på Slöjdklubben tuggade jag mig genom blåsten i åtta sköna kilometer. Mindre skönt när jag sedan ställde mig i duschen och smärtsamt brännande påmindes att skavsåret på bröstkorgen gått upp igen. Jag köpte sådan där Skin Agent som ska smörja och motverka skav av kläder och sömmar. Drog upp det när jag tog milen förr-förra veckan och när det nu nästan var läkt drog jag alltså upp det igen. Jäklar vad det svider när man kommer i duschen!

Jag har ju inte fått skav förut så vete tusan vad det beror på. Har testat olika sport bh:ar utan skillnad. Kan man tejpa istället? Ajajaj!

Skön avslutning på en bra dag där den norska stormen på utsidan kontrasterat mot den lugna insidan. Provianterat inför kommande veckan och gjort en omgång palt som naturligtvis fick avsmakas efteråt. Vi ska ha potluck-lunch, knytkalas på jobbet och mina team ville gärna uppleva svenskt hemlagat. Problemet är bara att de flesta är vegetarianer, en del äter inte ens ägg eller mjölkprodukter och två inget som tillagats av redskap som hanterat kött. De har verkligen extra svårt att hitta boende när det är andra- och tom tredjehandsmarknad ofta som inneboende som gäller. 

Klassiskt svenskt är ju till exempel köttbullar och kalops. Visst finns dom i vegetariska alternativ men då faller liksom just det klassiska. Så kom jag på palt, att inte fylla dem med fläsk - flatpalt! Jättekul att bjuda på min norrländska delikatess som många tycker är mysko. Jag får dock dela den och steka så den kan micras på jobbet där vi inte har några kokmöjligheter. Stekt fläsk kan jag servera bredvid för de som vill, och så lingonsylten och smöret också, nomnom! Misstänker dock att flertalet inte kommer att dela min uppfattning så räknar inte med någon rykande åtgång. Palt i jämförelse med  det indiska köket är onekligen långt ifrån varandra.

Blev lite sol och pannkaka idag igen. Började med grym klass i Majorna där stämningen och responsen var extra hög. Spontana applåder efter låtar och glada, egostimulerande kommentarer efteråt. Gjorde sedan det troliga misstaget att ladda om inför kvartalen med havregrynsgröt. Iddes inte göra något annat. Och okej, drack kanske inte jättemycket vatten vare sig under eller efter klassen.

Huvudvärken var ett faktum lagom till jag var på plats i salen med hopen av instruktörskollegor. Efter teorin och enklare praktiska övningar insåg jag att den inte skulle ge sig. Lite puls och huvudet dånade i samma rytm. Fick ta del av koreografin från sidolinjen. 

På vägen hem hamnar jag bakom ovan Mercedes som nonchalant hivar ut ett större skräp, bättre beskrivet som sopor genom fönstret. 

Två tabletter som aptitretare innan middag, massa vatten och chokladpudding a la självömkan men värken vill inte riktigt ge sig. Så sängen med katterna passar mig utmärkt just nu. Synd bara att jag inte finner något som lockar mig på TV. Jag vill ha mat- eller bakprogram av typen The chefs line, Zumbos just desserts och Hela Sverige bakar. Blown away med glaskonstnärerna var också riktigt bra. Aldrig dock förstått mig på de där Nailed it...vem vill se hur dåligt man kan göra något, en tävling i att misslyckas?

Helgens andra kalas för Lilltjejen och jag pallrade mig ut och knåpade ihop milen trots ovanligt kännbar mensvärk. Jag har aldrig haft några större besvär än vad jag antar kan betecknas som normala känningar dess första dagar. Man har ju hört om riktigt elände med feber och till och med kräkningar...?

I vilket fall var det inte mitt mest välmående jag som gjorde ärenden under förmiddagen. Dubbelvikt i sängen med dubbel dos självömkan hade varit att föredra men med ovan nämnda perspektiv tyckte jag inte mig ha rätten att skjuta på planerade grejer.

Väl hemma blev det dock horisontalläge en stund innan enkel lunchfix, syltkakor och hej då till kalastjejen som bara skulle till granngården. Till dess tyckte jag det lättat såpass att en joggingrunda bara kunde fortsätta att lätta på kramperna. Man kan ju liksom inte göra mycket åt kroppens naturliga regelbundenheter ändå, så när jag nu också ville extra mycket efter att ha låtit bli igår blev mysbyxor till tights och den fina höstsolen kunde avnjutas. Och det gick över förväntan, så skönt!

Nu blir det lördagsmys!

Semester med det träningsuppehåll det innebär medför två saker för mig: Övertaggad i början av passet och nästan medvetslös i slutet. Välfylld sal med engagerade deltagare som taggade mig ännu mer så när den hysteriska muy-thai låten knappt börjat var det ren vilja och prestige som fick mig att fullfölja. Åh vad jobbigt men åh vad roligt!

Grön soppa, Lilltjejen isäng och allt är tillbaka i vardagsrutiner.

Vi körde hem på lördagen, med min galet smutsiga bil! Det blev några mil på grusvägar för att nå fiskevattnen och där uppe är en lerig bil inga större konstigheter men när den nu står parkerad bland de blanka asfaltnötarna ser det väldigt roligt ut! Grannen undrade skämtsamt om jag börjat köra rally. Får se när jag hinner tvätta den. Har ju gratis tvätt nen måste ut till Torslanda för den vilket jag inte hinner förrän tidigast tisdag. Tills dess får den stå där bland de bortskämda blankpolerade kusinerna och malla sig över sina uppenbara äventyr i skogen. 

Innan vi rattade hemåt testade vi ännu en sjö som var lika död som alla andra vatten vi besökt. Fick istället njuta av tystnaden och ensamheten. Jag lyckades sätta kroken i mig själv tre gånger i mina försök att komma överens med flugkasttekniken, så ännu en fördel att ingen fler var där att bevittna eländet. Tycker det är läskigt när linan med flugan swishar förbi så nära ansiktet så är glad att det bara är jackan som den lilla sylvassa kroken har satt sig i hittills.

På vägen hem blev det liksom på uppvägen ett stopp på Diner 45. Charmigt att de smällt upp en så speciell Amerikanskinspirerad 50-tals restaurang ute i ingenstans. Under vintersäsongen brukar det vara kö ut genom dörren vilket är förståeligt då det är inte bara är roligt med den interiör de åstadkommit utan också att maten är väldigt bra.

En timme innan start och vi hamnade ändå rätt långt upp från scenen. Hörde att en del varit på plats sedan halv sju, två och en halv timme innan vilket är helt knäppt. Vad gör vi inte för våra barn liksom? Kanske var det extra tryck idag då det var "stjärninspelning", denna gång med Mohomby eller vad han heter - vilket jag såklart inte hade någon aning om. Men vi var i alla fall förberedda med solkräm mot den pressande solen. Vi diggade lite musik och viftade lite ballonger innan hon var nöjd lagom till det var dags att åka och hämta Meja.

När vi svängde in på den grusiga infarten störtade hon ut genom dörren och slängde sig runt Ronjas hals genom det öppna bilfönstret. 

Vi åkte till Lomma strand som vi besökte förra året och även om vädret var detsamma kan jag inte minnas att det var lika mycket folk den gången. Turning Torso och Öresundsbron åt ena hållet och Barsebäck åt andra. Besvärande långgrunt men därav otroligt barnvänligt. 

Nåväl, jag bubblade in mig på vår fläck av filtar och handdukar, läste bok och grillades av solen. Tjejerna var mer eller mindre konstant i vattnet. Lilltjejen hittade en nyckelpiga i det salta vattnet. Jag droppade lite sötvatten på den och kunde sedan betrakta hur den allt mer kunde veckla ut sina ihopklibbade vingar till tork för att sedan flyga iväg. Kändes nästan lika bra som att dela ut nävarna med ballonger som jag företagsamt hämtat åt oss som satt bortom Sommarlovspersonalens kastvidd.

Några timmar senare var tjejerna nöjda - och ville bada i hotellpoolen istället. Där blev det ytterligare någon timme, varpå jag passade på att tugga fem kilometer på deras intilliggande lilla gym, såå skönt! Hade inga löpargrejer med men det funkade med BC-skorna, bikiniöverdelen och tightsen jag packat som alternativklädsel. 

Fick till slut plocka upp dem för att hinna middag innan hemskjutsning. Bruchetta och oxcarpaccio till den vuxna och barnbuffe till de små. Vuxendesserterna föll inte den vuxna på läppen utan föredrog ungarnas, vanlig hederlig vaniljglass med noisette, nomnom!

Lilltjejen slocknade fort intill mig, efter lite velande beslöt hon att vi ska ge Sommarlov en till chans för möjligheten att komma närmare - och kanske också se Sommarskuggan! Inget "stjärnframträdande" imorgon men har ändå satt larmet lite tidigare. Vad gör man inte för sina barn som sagt...

Så var mitt tredje "Vi som älskar 90-talet" passerat som i år blev en repris med Lillstrumpan. Alltså, egentligen känns det lite fel att kalla min huvud kortare storasyster för Lillstrumpan då jag dessutom är just lillasyster. Men Staffan Westerbergs Lillstrumpa var de facto storasyskon till Syster Yster men dessutom göra det mera knas att applicera på oss så var Lillstrumpan storebror. Nåväl, jag tänker i vilket fall oftast på min lilla storasyster som Syster Yster, undrar om hon håller med i mitt resonemang?

VSÄ var det ja, tredje året och tyvärr fortsatt sämre enligt mig. I år hade de lagt till "och det bästa från 00-talet" så vet inte om de har svårt att få tag i villiga artister eller gapar efter större målgrupp. Det kryptiska namnet "Boyzlife" avslöjade ett framträdande av en medlem från Boyzone och en från Westlife. Pojkbandsrester som körde ballader varav den ene skorrade pinsamt falskt. Att de fick dubbelt så mycket speltid som slutframträdena av DJ Sash och Antiloop var rent av oförskämt. Aquas sångerska Lene har visserligen bra röst och ville uppenbarligen visa på att hon hade mer än de gamla bubbelgumsrefrängerna då spelschemat nu mest bestod av okända ballader. Gäsp.

Jag hade funderingar på att köra VSÄ igen på lördag då de är här i Götet men vete tusan om det är värt pengarna. Visserligen ska den pinsamma pojkbandsduon inte vara med, ej heller den mimande Victoria Silvstedt. 

I vilket fall mysigt att hänga på tu man hand med Syster Yster och låta de trötta benen och värkande fötterna glida ned mellan de  lakanen!

Mörktes att man närmade sig västkusten och hemmet då jag efter Jönköping körde genom ömsom sol och ömsom ösregn. Sådant där regn som nästan tvingar en ned till krypfart och sedan upphör lika fort som det började. Hann hem i tid för att packa upp och greja lite innan välbehövligt pass i Frölunda. Skönt efter de många timmarna i bilen och så kul att se den goda uppslutningen trots inkommande semestertid. Det var extra skönt med bastu efteråt och att strosa genom gångarna på Ica för lite planlös veckohandling. Fick hem lite böcker till mig och Lilltjejen.

Invigt min nya gräsklippare och svettas nu under markisen. Jistanes vad varmt det blev idag! Mitt magnoliaträd som grannen vill jämna med marken ger tacksam extra skugga. Ska man inhandla en grill måntro? Och mat- eller loungegrupp? Jag är ju ingen grillexpert precis så hur ofta skulle den användas - egentligen, hm?

Lite bilder från helgens aktiviteter med fotbollsmatcher, skogsteater, kioskarbete och bågskytte. Lilltjejen älskade att stå i kiosken och var superduktig, klarade sig på egen hand och servade som hon aldrig gjort annat. Introverta morsan kunde pyssla i bakgrunden och vara redo att gripa in vid behov. 

Fint väder på lördagen, duggregn söndagen men det förtog inte hennes glädje och förtjusning över bågskyttet. Under timmen hon fick sin privata introduktion gick pilarna från att gå lite överallt till att träffa tavlan hyggligt väl.  Jag och Johan fick också testa och visst är det roligt! Så nu ska det pyssla in ännu en aktivitet till hösten. Hon har fått göra en priolista utifall krockar omintetgör något och då offras gymnastiken först. Får se hur vi får ihop det.

Koreografin sitter nu äntligen och passet i Backaplan gick utan grava fadäser. Mest coachingen som kan finslipas och med tio kilometer på bandet igår är jag rätt nöjd med början av denna midsommarvecka!

Råpluggade timmarna innan passet med ambitionen att testa några av de nya. När man har en förmåga att somna av att titta på koreografin gick det ju därefter. Men jag var i alla fall utvilad tills det var dags. Tänkte att det lämpligt nog kunde bli några få deltagare att praktisera de nya låtarna för men ack vad jag förslog mig då det blev en väldans massa, även flera nya. Himla skit men trots min förvirring och kassa coachning hängde de med superbra! Missade ett helt block och gjorde annat istället, men de verkade nöjda ändå mina tålmodiga och grymma Frölundianer!

Nya skorna gick faktiskt bättre idag, antagligen för att det inte blev lika fuktigt på golvet.

En fortfarande snuvig Lilltjej är nu i säng, imorgon ska hon till tandläkaren för att dra en tand, hugaligen! 

Alltså näe, en dubbad Will Smith funkade verkligen inte och vem det nu var som stod för dubbningen så var den dessutom riktigt taffligt gjord. Jasmine var ok medan Jafar, Aladdin och Anden bjöd på lika mycket inlevelse och timing som någon av de dubbade barnbudgetserierna Ronja kollar på Netflix. Den riktiga uppsättningen skulle kunna funka så skulle kunna tänka mig att ge den en chans.

I vilket fall tryckte jag i mig hela påsen av mina favoriter - innan filmen hunnit börja, och sympatiserade lite med fadern och dottern som av ljudet att döma tappade ut en till bredden fylld burk med snordyrt biolösgodis - också innan filmen börjat.

Lilltjejen har förkylning på g och jag har saknat energi och plöjt Sense8 igen. Känns som jag aldrig riktigt blivit av med förkylningen jag åkte på innan Göteborgsvarvet. Trötthet som sagt, mer eller mindre konstant molande huvudvärk och slemfylld näsa. Idag slog vi lite på rangen och gjorde några ärenden, fixade sen köttbullelunch och sedan däckade jag i sängen och sov nästan en timme fram tills det var dags att åka till passet i Frölunda. Väl på plats gick och kändes det helt ok, så som det oftast brukar oavsett formsvacka men direkt efteråt rullade tröttheten över mig igen.

Nöjd att jag ändå fixade lunch till imorgon då vi till vår första PI-planning ska ha potluck lunch, det vill säga typ knytkalas. Undrar dock hur många som faktiskt noterat och kommer ihåg det, men jag har i alla fall varit duktig och nu gjort en dubbel sats egg curry så det doftar indisk mat i hela huset.

Köpte ju en hel hög kläder och två par skor för sommar till Lilltjejen och man kan bara vara tacksam för att man har en avkomma som inte har någon egen bestämd uppfattning om klädsmak. Allt togs emot med glädje och förtjusning och jag kan bara resignerat inse att det estetiska sinnet och min känsla för kombinationer är lika bristfällig som min förmåga att komponera en harmonisk inredning. När Lilltjejen tog på en uppsättning av nya byxor och en tröja såg det ut som hon hade pyjamas på sig. Inte kunde jag tänka så långt som att hon faktiskt kunde ta på dom samtidigt. Ack ja.

Nu ska jag ta min huvudvärk och göra mig klar för sängen.

Våren med dess varmare väder har börjat märkas i gruppträningssalen men vi som var där körde till axlarna smärtade och benen brann, både i Majorna igår och Frölunda idag. 

Gick nio hål efter passet igår och det gick rätt ok, framför allt drivern vilket är kul. Att få till de där saftiga träffarna är ju nästan hela behållningen med golfen.

Det fina vädret renderade en mc-tur efteråt där vi mötte upp Robert och snirkel-snorklade till Brobacken för fika. Blev lite stressigt sedan för att förbereda middagen för kvällen men klart värt utflykten. Hade bjudit Robert och hans tjej som tack för flytthjälpen och de hade med en cafegrupp som inflyttningspresent, så himla gulligt men det var ju jag som skulle återgälda! Blev väldigt glad i alla fall då det var helt i min smak och något jag också behövde.

Resten av efterrättstårtan fick bli middag idag...

Har gjort min plikt och röstat i Europaparlamentsvalet och med vakan i bakgrunden just nu avnjuter min trötta lekamen renbäddad säng och Bror tätt intill.

Media har kommunicerat Volvos omfattande besparingar som slår hårt mot konsulter och anställda. Naturligt nog har det varit mycket oro och låg stämning på arbetet med den osäkerhet som alla hamnade i vid beskedet om att folk faktiskt skulle måsta gå. Trots att jag hade ett relativt tryggt muntligt besked påverkades man ofrånkomligen under den väntan som kom. 

Det definitiva positiva beskedet var en lättnad men det är samtidigt svårt att glädjas när kollegor och personer man känner inte har lika tur. Det känns orättvist i många fall, vad har jag att erbjuda egentligen mot de som har mångårigt längre erfarenhet, de som har gedigen teknisk utbildning eller kompetens som jag saknar? Vi byter dessutom leverantör och många jag samarbetat med har nu försvunnit mot sin vilja också där. Det är hela havet stormar med sorg och tomhet i dess bakvatten. 

Jag är tacksam att jag gavs möjlighet att certifiera mig som Scrum master då det är den roll jag valde i första hand och sedermera också fick. Tacksam att jag har fått behålla förtroendet att arbeta vidare för företaget men ledsen för de som plötsligt måste lämna det som är känt och tryggt för något nytt och okänt. Visst kan nya dörrar öppnas och förändring vara positivt, men att hitta dessa dörrar av eget val eller av tvång är väsentlig skillnad.