Eller ja, snarare halvmörkt. Där jag växte upp är det ljust nu, midnattssol jag saknar dig. Kan bli barnsligt glad av att höra Glassbilen och se den parkera på min gata. Minnena när den parkerade i höjd med Malins hus där på Nils Jans gata och smaken av Pralin en sommardag. Såg den idag för första gången sedan jag flyttade till Balltorp då den svängde in på vår gata och parkerade alldeles vid min bil. Övergav Christer vid middagsbordet och sprang ut som en lycklig småflicka. Tummade sedlar har bytts mot QR kod och Swish och man ser rakt på försäljaren och inte upp men känslan är nästan densamma.