Semester med det träningsuppehåll det innebär medför två saker för mig: Övertaggad i början av passet och nästan medvetslös i slutet. Välfylld sal med engagerade deltagare som taggade mig ännu mer så när den hysteriska muy-thai låten knappt börjat var det ren vilja och prestige som fick mig att fullfölja. Åh vad jobbigt men åh vad roligt!

Grön soppa, Lilltjejen isäng och allt är tillbaka i vardagsrutiner.

Vi körde hem på lördagen, med min galet smutsiga bil! Det blev några mil på grusvägar för att nå fiskevattnen och där uppe är en lerig bil inga större konstigheter men när den nu står parkerad bland de blanka asfaltnötarna ser det väldigt roligt ut! Grannen undrade skämtsamt om jag börjat köra rally. Får se när jag hinner tvätta den. Har ju gratis tvätt nen måste ut till Torslanda för den vilket jag inte hinner förrän tidigast tisdag. Tills dess får den stå där bland de bortskämda blankpolerade kusinerna och malla sig över sina uppenbara äventyr i skogen. 

Innan vi rattade hemåt testade vi ännu en sjö som var lika död som alla andra vatten vi besökt. Fick istället njuta av tystnaden och ensamheten. Jag lyckades sätta kroken i mig själv tre gånger i mina försök att komma överens med flugkasttekniken, så ännu en fördel att ingen fler var där att bevittna eländet. Tycker det är läskigt när linan med flugan swishar förbi så nära ansiktet så är glad att det bara är jackan som den lilla sylvassa kroken har satt sig i hittills.

På vägen hem blev det liksom på uppvägen ett stopp på Diner 45. Charmigt att de smällt upp en så speciell Amerikanskinspirerad 50-tals restaurang ute i ingenstans. Under vintersäsongen brukar det vara kö ut genom dörren vilket är förståeligt då det är inte bara är roligt med den interiör de åstadkommit utan också att maten är väldigt bra.