Skojsigt
Denna morgon fick vi vakna till de omisskännliga ljuden av Plutt som tagit in ett byte följt av det mysiga knastret då hon också för ovanlighetens skull tuggade i sig det.
Trevligt.
Torka blodutsmet från golv och lister(!) medan belåten katt betraktade från köksbordet med avslöjande fläckar i den vita pälsen på bröstet.
Nu riktiga trevligheter medan aptiten är stimulerad.
Får ju dokumentera avslutet på Ronjaveckan lite också där vi hade lyxen att skörda jordgubbar till pannkakorna. Morötterna blev också en ansenlig skörd, välgödslade av katternas besök i lådan! Aptiten igen.
Och med kanelbullens dag fick naturligtvis en sats snos ihop medan regnet öste ned på utsidan.
Gårdagens sprintplaneringar överlämnade jag helt till teamen. De fixade det galant medan jag var i Portugal och bekräftade igår att de nu är så gott som självorganiserade, så som de ska vara när Scrum Mastern gjort sitt jobb! Det är häftigt
att betrakta.
Till kvällen testade jag Forest Femmes, en löpargrupp för tjejer som enbart kör trail. Min BC stammis Eva hade tipsat och jag vet ju hur roligt det är att springa i mörkret med pannlampa. Nackdelen är att springa i grupp som jag upplever stressande men
beslöt att testa ändå.
De tre olika tempogrupperna samlades i Skatås och det var många! I vår gröna grupp som definierades enligt "ca sex kilometer på en timme" var vi drygt trettio. Snabb samling och så stack vi iväg i ett pärlband med en ledare i varje
ände. Jag upptäckte snabbt att min minst tretton år gamla pannlampa fungerade dugligt men föga i klass med många andras. Tempot var perfekt för mig där jag placerat mig längst bak och även om jag föredrar att springa ensam hade jag nog
inte varit lika pigg på att göra just det i mörker.
Fördelen med denna form är helt klart att jag bara behöver springa. Jag behöver inte tänka på rutt eller att hitta utan bara fokusera på var jag sätter fötterna och veta att rundan landar på ungefär en timme. I mörkret och som följeslagare har man
ingen aning om var man är eller vart man ska så man slipper veta att man har den eller den biten framför sig.
Detta var första gången jag var med men är helt klart på att köra igen vid nästa barnfria vecka. Nu finner jag mig googla runt bland den gigantiska uppsjön av pannlampor...
Första delen klar!
Nu är jag redo för del två som släpptes i fredags! Tror det är sex delar allt som allt.
Lätt huvudvärk och slut i kroppen efter dagens två pass. Kändes riktigt jobbigt att åka mot Frölunda men gick ändå över förväntan. Huvudvärken glömdes när musiken kom igång och till tredje låten var kroppen med. Carina körde de tuffa låtarna fyra
och fem så jag visade alternativen men kändes nästan som jag hade kunnat klara dom själv. Fast när passet var över och adrenalinet sjunkit undan kom huvudvärken tillbaka. Så var nog rätt bra att Carina körde...
Medan jag väntar
Som väntat regerar träningsvärken i mina armar idag och började dagen med seg och motvillig kropp.
Christer var sugen på att testa padeltennis och det kan man ju inte säga nej till då det är riktigt roligt. Enda möjliga tiden i våra kalendrar var lunch idag så min ynkliga lekamen fick gilla läget.
Torslanda padelcenter var nytt och fräscht, som de flesta av dessa anläggningar som poppar upp överallt i spåren av denna nya innesport. Han hade dock missat att man vid två personer spelar på en mindre singelbana och då den nu var bokad fick vi
köra på en vanlig. Gick bra men mera spring och kroppen svarade mycket bättre än jag väntat. Efteråt dog den dock så nu sitter jag bara som en grönsak i bilen och hänger istället för min vanliga promenad medan Lilltjejen spelar flöjt.
Skulle lätt kunna lägga mig och sova!
Trööött!
Mina armar är som överkokta nudlar och underarmarna värker. Det där jäkla repnätet är ju bara dödens jobbigt! Regnet föll obönhörligt hela tiden men teamens humör var alltjämt på topp. High Adventure i Partille har jag besökt tidigare för många år sedan
med Johan och därefter gjort den i Borås och Lindvallen. Blå och röda banan avverkades, den tuffaste röda med den bästa moroten i slutet - den 170 meter långa ziplinen. Jisses vad slut man var och blöt in på bara skinnet, men mycket roligt!
Av teammedlemnarna gick alla den gröna, några slutförde den blå och två slutförde den röda. Hindret där man ska svinga sig i ett rep till ett nät är den mentalt tuffaste men än värre förra gången jag var här, då det var en trapets man behövde hoppa
lite för att nå och svinga sig över istället för repet. Trots att man vet att man är säkrad är det så jäkla läskigt!
Med darrande armar fick jag skynda mig därifrån till min klass i Frölunda. Japp, inte så smart kanske men idag var den bästa dagen för de flesta så det var bara att låta armarna gilla läget. Gick faktiskt helt ok efter tredje låten, phu! Men nu är
jag duktigt trött som sagt och gled ned mellan lakanen direkt efter jag sagt godnatt till Lilltjejen. Misstänker att jag har en go träningsvärk att vänta imorgon och kan nog tänka mig att mina kollegor också kommer att ha det!
Fick förresten med några av mina fina deltagare i Majorna igår. Body Pumpen som annars ligger kloss efter hade skjutits fram så det fanns tid för en after groupie. De är så duktiga!
Klar!
Det slog mig där i bilen in till stan, min första after work med tjejer i min ålder. Inte jag, Ola eller Mikael eller avtackningsmiddag utan bara en aw med andra Scrum masters. Den föranleddes av att de ville testa mitt pass vilket de gjorde
med bravur.
Kroppen var med betydligt bättre skönt nog och middag på Moon Thai kitchen smakade ypperligt efteråt. Jag hade riktigt trevligt och kroknade främst för att jag vid tiotiden vanligtvis brukar ligga i sängen.
Blev i onsdags klar med sjalen, min första virkade sjal! Kunde såklart inte låta bli, utan påbörjat ännu en i andra färger...!
Sista
Öppnade mina två par andra skor så mycket som möjligt och lirkade försiktigt i fötterna. Trailskorna som är lite styvare funkade inte medan löparskorna kändes hyfsat. Lite resignerat ställde jag in mig på lugnare dag men kroppen kliade och hjärnan
ville ut - jag åker ju hem imorgon!
Tänkte att den bäbisenkla rundan som jag och Christer tog förra året borde funka för löparskor och drog iväg upp till Högfjällshotellet. Rask promenad uppför de första tre kilometrarna och tossingarna fogade sig. När det vände nedåt ökade jag tempot och
efter Östfjällsstugan där de breda spångarna tog vid fick man extra fjädring i stegen, underbart skönt!
Drygt nio kilometer kändes bra för att i bättre ro bara vara i stugan. Tittar ju aldrig på vanlig tv hemma och när jag här nu slog på för bakgrundsunderhållning medan jag virkade kan jag bara bekräfta varför jag inte saknat det och enbart streamat nyheterna.
Hollywoodfruar - klick, Wahlgrens värld - klick, DrPhil - klick, Seinfeld - Power off! Till och med BBC har gapande människor via gryniga webbkameror.
Nya releasen har kommit så den rullar istället medan jag virkar varv efter varv. Är inte nöjd med färgvalen jag gjorde men det är kul att se mönstret växa fram.
Det är allmänt vedertaget att jag är jobbets stora godisgris vilket jag finner en smula märkligt. Bara för att jag distribuerar grossistförpackningar förtär jag inte särskilt mycket enligt min mening.
Inför min långkörning ville jag självklart ha en massa mumsiga alternativ att tillgå. När veckan nu snart är till sin ände är det bara nivån i min lilla plockpåse som minskat något.
De där cheddar-chipsen som verkade så lovande var det inte och mitt trygga val illustrerar mitt chipsätande. Jag kan vara jättesugen men tröttnar snabbt. Av de dagar jag varit här i stugan med åtkomst till dem har det inte blivit fler än ena handens
fingrar innan klämman åkt på igen - besviken då jag ju var så sugen. De flesta intogs i bilen på vägen upp, mest i brist på annat.
Lite konstigt det där att jag tappar suget så snabbt. För någon vecka sedan rensade jag översta hyllan i skafferiet där snacksen förvaras och inte visar sitt innehåll särskilt bra för människor under två meter. Jag hittade säkert åtta återförslutna
påsar. Jag verkar mer besatt av den där känslan av att öppna en ny påse än dess innehåll!
Varmt, varmt!
Vi kunde ju inte haft bättre väder för vår kanottur! Började dagen med att svettas i Majorna, såpass att golvet blev såphalt. Fick ta en yogamatta att stå på!
Snabb dusch, hem och hämta grejer och kleta på trippla lager solkräm faktor femtio och så iväg igen. Förväntansfulla kollegor dök upp i tid, vana som de är vid värme hade en del på sig jeans medan jag satt och svettades i min shortskjol och svettvänliga
träningstop.
Många hade aldrig suttit i en kanot, fler kunde inte simma men de hoppade glatt i och lät sig skjutas ut från trygga land. Jag hoppade lektionen och körde på att man lär sig enklast genom att bara göra det. Samtidigt blev det en bra kommunikationsövning
för paren att lära sig få kanoten dit de ville. De flesta löste koden relativt snabbt medan andra paddlade i cirklar innan de till slut fann ett sätt att i varje fall sick-sacka sig framåt. Blev bara några besök i vasskanterna när vi skulle igenom
den trånga kanalen mellan Stensjön och Rådasjön...
Vi gick iland vid Rådasjöns badplats och det dröjde inte länge innan alla hade vågat sig i vattnet, tryggt försäkrade av mig att det inte blev bråddjupt. Mycket kul och lite simträning innan vi soltorkade på tre sekunder och intog lite medhavda godsaker.
Väl tillbaka avslutade vi med pizza, eller ja några av oss i alla fall då några fastade och några är hyperveganer och inte litade på att köket inte höll isär all utrustning för animaliska produkter från vegetarisk. Det gjorde de nog rätt i.
Avnjöt den varma kvällen med repris ute med virkningen och så kickstarta söndagen med ett vikariat ute i Billdal. Handlade inför kommande veckan och maxade vila i skuggan innan det var dags för nästa pass i Frölunda. Några hade fallit bort men ändå
välfyllt för min sega kropp att köra för. Tog några låtar innan den var på banan som vanligt.
Imorgon börjar min Lilltjej årskurs tre. Tre!
Mini spanar på fjäril och svettas tillsammans med Plutt...
Igång
När solen steker från klarblå himmel förväntar jag mig tapp av deltagare i gruppträningssalen men de fortsätter att vara fullbokade med folk på kö. Extra roligt att min stammis Birgit var tillbaka idag, sjuttiosex(!) år stark har vi haft
kontakt via messenger om hur hon saknat träningen. Igår, efter fem månaders frånvaro uttrycker hon att hon helt enkelt inte pallar att hålla sig undan längre. Hon gick inte in i omklädningsrummet och placerade sig vid ena kortsidan. Mina
underbara och fantastiska andra stammisar hälsade välkomnande och ställde sig med extra avstånd från henne så hon kunde delta i en egen liten fredad bubbla och jag bara kan bli lycklig över den omtänksamhet som
faktiskt finns hos oss.
Många kan säkert tycka att Birgit var oansvarig som kom tillbaka till gymmet men vilka är vi att döma? Vi som inte är i riskgrupp och inte mer eller mindre tvingats till isolering med livet som insats i ena vågskålen och ett liv utan att leva i den
andra. Packade badstränder och uteserveringar påvisar att inte ens vi som bara behövt anpassa oss måttligt med de isolerades mått mätt orkar att följa ens dessa.
Om vi ska grymta över det oansvariga i att en sjuttioplussare går och handlar kan vi väl bara konstatera att personen gör ett val under eget ansvar, precis som vi när vi knör in våra bilar i överfulla parkeringar vid stranden. Om den gråhåriga blir
sjuk och felparkeraren får böter vet vi nog alla vem av dem som skulle grymta allra mest, för att inte tala om solbadaren dessutom skulle bli smittad!
Visst kan jag känna lite oro för Birgits skull men det är mitt och eventuellt andras problem. Hon liksom alla andra har ett val och eget ansvar, men med bokstavligt talat livet som insats är Birgit fullt medveten om bådadera - till
skillnad från många av oss andra som därav också fortsätter att gnälla över trängsel på stranden.
Virkade ännu en provbit som jag tyckte gick riktigt bra - tills jag upptäckte att det inte alls gjort det. Kunde ändå inte låta bli att besöka garnaffären där jag tillbringade en evighet för att bara mysa bland alla garn men mest vela kring vilka
färger jag skulle välja. Blev mörkt hallonröd typ och ljust beige - typ.
Blev också en golfrunda men trots den sena eftermiddagen pressade den skoningslösa solen på oss knäppskallar som valt att knata ut på de öppna gräsmattorna där noll vind erbjöd lindring. Svettades som en gris och gav upp efter sex hål för att
istället åka hem igen, ställa mig i duschen och sju på kvällen sätta mig i den tjugosjugradiga skuggan och virka tills dunklet på utsidan gjorde att jag knappt kunde räkna maskorna längre.
Trodde det skulle bli svårare med det tunnare garnet som mönstret rekommenderade men faktiskt inte. Än så länge har det förlöpt bra så vitt jag kan se.
Imorgon ska jag ut i kanot tillsammans med teamen vilket ska bli riktigt kul och spännande. De flesta har aldrig gjort det förr och kan dessutom inte simma. Jag har erbjudit simlektion, för med tanke på att väderprognosen ser lika stekande ut
som denna dag lär vi vilja och behöva svalka oss!
Sommarmorgon
En kollega tipsade om mönster av isländska Tinna Thórudóttir Thorvaldsdóttir och övertalades att tro att mönstren inte alls var så svåra som de såg ut. När jag nu i några veckor matats av underbara skapelser publicerade av hennes följare på FB kunde jag till slut inte låta bli och testade genom att följa en av skaparens YouTube-tutorials för en rektangulär liten bit. Det var faktiskt inga större svårigheter, men då jag köpt mönstret och insett vilken mängd och därmed kostnad som en filt skulle innebära insåg jag att det nog dessutom vore smartare att börja med ett mindre projekt, en sjal.
Högg kontrasterande färger ur mitt garnlager och ägnade några timmar med mönstret och hennes YouTube-klipp. Om och om igen. Rev upp och började om, rev upp och började om tills jag äntligen fick till en hyfsad början och börjat förstå mönstret. Dålig idé att börja med en mörk färg dessutom där det är svårare att urskilja maskorna. Hade dessutom inte rätt storlek på virknålen eftersom garnet använts till stickning. Men nu är jag grymt taggad att göra ett riktigt försök, där den svåraste utmaningen är att välja färger.
Morgonpromenaden blev en morgonjogg i skogen ovanför Hills. Har länge noterat en rejäl stig som försvunnit upp i skogen och idag var det dags att ta reda på vart den tog vägen. En skolskog visade en skylt längre in och otaliga stigar som förgrenade sig åt alla håll. Skogen var verkligen varierad med ömsom öppen barrmark till snårig undervegetation där man knappt skönjade stigarna och fick klättra genom omkullfallna träd.
Kom ut till vad jag insåg var motorcrossbanan jag hört talas om och fann dom ok att springa i så snirkel-snorklade mig också där ett tag. En bitvis obanad morgonrunda av skiftande karaktär men helt klart roligt att ha ett närliggande alternativ för min nya passion!
Värme
Lugnt på jobbet och stekande värme utanför. Så fort jag kunde checka ut drog jag på trailskorna och stack ut. Skogens skugga gjorde värmen uthärdlig och därefter dök jag i den svalkande Tulebosjön där det fortfarande var fullt på parkeringen. Skönt att
simma lite i det humusbruna sötvattnet. Föredrar helt klart det framför havet.
Alltså...!
Alltså om man bortser från det ofattbart tragiska i att förlora sitt 12-åriga barn kan jag inte låta bli att undra: Vad 17 gör en 12-åring ute klockan tre på natten!?
Hoppar över till kattungemys! Johan och Elena har till slut utökat familjen med två kattsystrar så när jag hämtade min avkomma kunde man ju självklart inte lämna stället utan en stunds mys. De är så himla små! Namnen ännu inte bestämda så blir spännande
att höra.
Utmaning: Försök ta en selfie och samtidigt hålla i två ålande småkatter... Jag försökte inte ens.
Min redigerade mix är grymt jobbig men väldigt uppskattad. Scooter slår sällan fel! Fullknökat i salen men fick med några på distanserat post-combat-foto. Eva lubbade drygt 28 km under förmiddagen men körde på med jump-kicks och jacks som om
hon vilat hela dagen, jag är sjukt imponerad - och avundsjuk!
Klafs, klafs
Nästan hela dagen har det regnat men vid arbetsdagens slut hade det upphört och klarnat upp såpass att jag snörde på mig skorna och tog bilen till en av Sandsjöbackas naturreservats parkeringar. Testade två andra leder som blev längre än jag trodde och
förskräcktes nästan då jag såg hur länge jag varit ute men det förklarade onekligen mina trötta ben och ömma högra knä.
Det ojämna underlaget blir betydligt lurigare när man är trött och fler steg hamnade i leriga pölar, tillfredsställande på ett primitivt sätt.
Två rundor
Kände mig lite stel i benen men när regnet gjorde ett uppehåll stack jag ut på en dryg timmesrunda igen.
Till sena kvällen kom solen fram så fick bli en runda på Torrekulla också! Slog bort en handfull bollar och nollade några hål men likväl över tjugo poäng. Tänk om man kunde få till en jämnhet i sitt spel...
Lite småont i höger vrist, ovan vid nyckfulla stenar och förvridna rötter. Får bli vilodag från skogen imorgon.
Trailrunning!
Hittade riktigt bra skor för halva priset som jag högg under lunchen och kunde knappt vänta till arbetsdagens slut för att testa dem. Dagen var blåsig men fin och hade spanat in en ny led i Sandsjöbacka som skulle vara knappt sju kilometer.
Jag har inte sprungit på ett bra tag, var detta för överambitiöst som första runda? I värsta fall kan man ju alltid bara gå.
Flåsade som en hund första kilometern som lämpligtvis gick uppför, flåsade på det där värk-i-lungorna-som-det-gör-när-man-är-otränad-sättet. Bådade inte gott.
Men när kroppen och andningen kommit igång var det visserligen jobbigt men också riktigt roligt att kryssa sig fram bland stenar och rötter för att snabbt hitta fotfäste. Bitvis var det så kuperat att man var tvungen att kliva lugnt och framfart
för alla de med mountainbike verkar helt omöjligt. De måste ju bära sina cyklar otaliga sträckor.
Röda leden blev enligt Runkeeper drygt sju kilometer och timmen lång men tiden kändes inte alls lika lång och trölig som när jag nött asfalt.
Skorna kändes kanon för övrigt, så nöjd med mitt fynd!
Torsdagssol
Vädret är vad jag antar är typiskt svenskt med ömsom sol, ömsom regn, kall vind och stekande hett där det är lä. Lika ojämnt är mitt golfspel - frustrerande nog.
Kokade efterlängtad palt och använde kokvattnet till paltbröd innan jag insåg att jag hade en brödform för lite så en sockerkaksform fick rycka in. Varmt och nybakat så gott som bara nybakat bröd kan bli!
Vid den sköna gårdagskvällen gav jag mig ut på ännu en av Sandsjöbackas leder, nappade några blåbär här och där och gav till slut efter för frestelsen och ökade takten. Lite klumpigt med mina vandrarskor men likväl kändes det löjligt bra.
När jag nu campat vid två av lederna har löpare passerat tidigt och sent, och det har sett så himla härligt ut! Kollegor har pratat varmt om trailrunning, kollegor som tröttnat på att nöta asfalt och jag har själv börjat känna detsamma. Visserligen avskyr jag uppförsbackar och alltid föredragit minsta motståndets lag - platt och slät asfalt. Knäna har ju bråkat och mina rundor som jag också promenerar känns uttjatade. På den mycket fjärran tid jag orienterade tyckte jag ju mycket om känslan att springa i skogen, förutom den som oroade sig för att springa vilse. Och när jag med skidklubben var på träningsläger i fjällen tillhörde jag visserligen de som gnällde mest över att måsta springa, men att klafsa genom myrhål och slingriga stigar var en speciell känsla.
Nu är det inte sankmark och obanad terräng jag suktar efter utan väl markerade stigar med minimal risk att hamna vilse. När jag igår kväll hade lagt mig framför Civ6 med kvällssolen ännu tillgänglig ville jag bara ut igen! Googlat skor efter bra rabatterade alternativ, för att lubba med mina släta vanliga löparskor känns dumdristigt inte bara för vrister och knän utan hela min lekamen som helhet. Leriga stenpartier och våta rötter kan vara nog så luriga med vandrarkängor i promenadtempo så när man dessutom ska lubba över sådana vill denna tant inte riskera lårbenshalsen. Vill ut igen!
Trippel
Vilket väderomslag det blev denna vecka. Bortskämd som man blivit kändes det synnerligen obekvämt att dra på sig långbyxor, och dubbla tröjor! Usch och isch och så här måste det kännas att bära tvångströja!
Synnerligen nöjd med min helg då jag fick tummen ur och fixade till förrådet. Mera hyllor och omorganiserat för mer effektiv förvaring. Hackat, rört och gräddat(?) femtioelva satser granola och kört tre combatpass. Billdal behövde hjälp så blev dubbelt
idag. Jättefin liten anläggning och följdaktligen liten gruppträningssal, vilket visade sig vara tur. Knappt hade vi hunnit börja låt nummer fyra så gick strömmen i hela huset. Man blir ganska rådvill i det läget. Body Combat utan stereo? Deltagarna
ville fortsätta, så det var ju bara att koppla loss iFånen från den döda ljudanläggningen och köra på!
Till låt fem placerade jag mig och fånen i mitten och så bildade vi ring och sedan fick jag med rösten vara extra tydlig kring takten, hahaha!
Men de var under omständigheterna nöjda och glada och höll stämningen uppe, jätteroligt!
Till min ordinarie klass i Frölunda hade det varit omöjligt att köra utan ljudanläggning, salen för stor och deltagarna så många. Inga problem med strömmen där i alla fall så fick till ett riktigt kul pass då både Robert och Carina var där. En deltagare
som är sugen på att bli instruktör fick komma upp och skugga i min extrainsatta femma och Robert hoppade upp och körde sjunde låten som blev en combat eftersom jag klämt in en extra femma. Till sista power fick både Carina och Robert göra mig
sällskap och energin flödade! Jag var helt slut efter Majorna igår men sådär härligt skönt slut idag.
Lilltjejen är på plats våningen ovanför, på tisdag kör jag upp henne till Nina. Shoppat loss på sovsäck, tält och liggunderlag. Blir det väder när de alla är här har vi siktet inställt på kajak med övernattning. En ryggsäck åkte också med då jag planerar
övernattning i fjällen, såvida vädret tillåter. Ser fram emot det, och än bättre - man kan hyra en hund att ha som sällskap medan man är där. Snacka om självklart!
Lördag
Bytte ut powerlåtarna till gamla med mera tryck samt lagt till en extra vilket kändes. Phu vad slut jag var men det såg deltagarna också ut att vara så klart nöjd! Två av mina stammisar överräckte en present efteråt - igen, så himla gulligt av dem!
Köpte lite räkor på vägen hem för mumsiga mackor till lunch. Mini tuggade i sig sin räka efter mycket tvekan medan Plutt lyckades tigga sig till en extra.
Efteråt drog vi till World of golf, löste medlemsskap och premiärslog var sin hink. Det gick över förväntan faktiskt - för oss båda två, men visst kändes det lite ovant i kroppen. Efter ett tag öppnade sig himlen och det fullkomligen vräkte ned men där
vi stod väl skyddade blev det bara mysigt.
Tidigarelade vår bokning på Manana och överskred det rekommenderade antalet smårätter. Med en ytterligare efterrätt rullade vi därifrån. Burp!
Gosat ned oss i sängen innan klockan passerat halv åtta och spelar Civilization medan Mini värmer intill. Vaknade tidigt, lär somna tidigt...
Online
Vi är rekommenderade att arbeta hemifrån men jag går ut till min bil, sätter mig i det tomma landskapet, glor på skärmar ett antal timmar och går ut till min bil och kör hem, alternativt kör till gymmet och svettas med deltagare som med det decimerade
maxantalet har rejäla ytor omkring sig. Någon kanske ifrågasätter varför jag åker till jobbet men vad jag anbelangar är jag lika isolerad som om jag suttit hemma. När Pepyn var ensam på sin våning kom han ned och satte sig hos mig. Han fick dock inte
mycket socialt utbyte då jag hade mina heldagarsmöten och därmed god ursäkt att slippa interagera.
En ytterligare fördel med nuläget är casual Friday - hela veckan! Pepyn kör oförändrat kostym och välfriserat så jag är rätt komisk kontrast.
Var duktigt mör efter heldagskursen trots att jag hade väldigt perifer roll. Vi lärde oss massor vad gäller online facilitering som jag kunde ta med mig till dagens BRP. Nästan femtio personer online i Microsoft Teams, ett verktyg jag inte är vidare
kompis med men vars Channels ändå fungerat väldigt smidigt för oss. Jag är positivt överraskad över hur bra det gått idag så ska bli väldigt spännande att se utvärderingen efter morgondagens sista moment.
Kubbar och lubbar
Var ju mandelkubbens dag igår så klart man fick sno ihop dom godingarna! Man ska bara komma ihåg att inte djupandas när man öppnar ugnsluckan.
Kompletteringshandlade lite igår och försökte tänka i termer av "hamstra" och "karantän". Lyckades fylla en kasse med...chips? Men fick faktiskt med typ ris och bröd också. Jag är uppenbarligen kass på att domedagshamstra.
Lufsade mig upp till Kortedala i måndags och virrade runt för att leta mig tillbaka ned till Gamlestan. Duktigt ont i knät sista kilometrarna så till dagen därpå tejpade jag och stack ut på nästan samma runda - och kände ingenting! Kinatejp halleluja!
Återuppstånden
Ronjas Legostad är återuppbyggd efter julperiodens demontering. Tycker det är supermysigt att hon nu har så många stora enheter från Legos Friends som passar bra ihop. Min gamla snackbar och smådelar fick också hänga med på ett
hörn.
Jag skulle vilka plocka fram hennes målarfärger och färglägga underlaget ordentligt men osäker på om det kanske färgar av sig på plasten.
Plutt har vad det verkar gett upp fjäderfäna och gjort slut på närområdets musbestånd då hon på sistone tagit in daggmaskar istället. En morgon hela tre stycken så gott som ihjältorkade trevligt utplacerade på bottenvåningen. Kan tänka mig att Plutt är
tämligen besviken på deras lekpotential.
Bror och Brorsan kunde ju ta in en hel del i Olofstorp men verkar nu mest avnjuta tillvaron i sann äta- och sova- anda. Skön söndag med kanske för många timmar framför Civ6, i alla fall om man ska tolka uppstartstiden jag sedan behövde till Frölundapasset.
Kroppen var inte riktigt med men väl till låt fyra var den sig själv igen. Gött!
Lyckats komma ut på två löprundor, eller ja, gå- och lufs-rundor men betecknar det som bättre än inget. Min stammis Eva kör sträckor a la Göteborgsvarv någon gång i veckan, otroligt imponerande och inspirerande! Jag är så nöjd att jag faktiskt lärt
mig uppskatta löpträning, minns hur jag kämpade där i början då löpning var bland det värsta och jobbigaste jag visste. Men att komma upp till hennes nivå skulle vara såå häftigt! Något jag inte har som ambition men ändå.
