Öppnade mina två par andra skor så mycket som möjligt och lirkade försiktigt i fötterna. Trailskorna som är lite styvare funkade inte medan löparskorna kändes hyfsat. Lite resignerat ställde jag in mig på lugnare dag men kroppen kliade och hjärnan ville ut - jag åker ju hem imorgon!

Tänkte att den bäbisenkla rundan som jag och Christer tog förra året borde funka för löparskor och drog iväg upp till Högfjällshotellet. Rask promenad uppför de första tre kilometrarna och tossingarna fogade sig. När det vände nedåt ökade jag tempot och efter Östfjällsstugan där de breda spångarna tog vid fick man extra fjädring i stegen, underbart skönt!

Drygt nio kilometer kändes bra för att i bättre ro bara vara i stugan. Tittar ju aldrig på vanlig tv hemma och när jag här nu slog på för bakgrundsunderhållning medan jag virkade kan jag bara bekräfta varför jag inte saknat det och enbart streamat nyheterna. Hollywoodfruar - klick, Wahlgrens värld - klick,  DrPhil - klick, Seinfeld - Power off! Till och med BBC har gapande människor via gryniga webbkameror.

Nya releasen har kommit så den rullar istället medan jag virkar varv efter varv. Är inte nöjd med färgvalen jag gjorde men det är kul att se mönstret växa fram.

Det är allmänt vedertaget att jag är jobbets stora godisgris vilket jag finner en smula märkligt. Bara för att jag distribuerar grossistförpackningar förtär jag inte särskilt mycket enligt min mening. 

Inför min långkörning ville jag självklart ha en massa mumsiga alternativ att tillgå. När veckan nu snart är till sin ände är det bara nivån i min lilla plockpåse som minskat något.

De där cheddar-chipsen som verkade så lovande var det inte och mitt trygga val illustrerar mitt chipsätande. Jag kan vara jättesugen men tröttnar snabbt. Av de dagar jag varit här i stugan med åtkomst till dem har det inte blivit fler än ena handens fingrar innan klämman åkt på igen - besviken då jag ju var så sugen. De flesta intogs i bilen på vägen upp, mest i brist på annat.

Lite konstigt det där att jag tappar suget så snabbt. För någon vecka sedan rensade jag översta hyllan i skafferiet där snacksen förvaras och inte visar sitt innehåll särskilt bra för människor under två meter. Jag hittade säkert åtta återförslutna påsar. Jag verkar mer besatt av den där känslan av att öppna en ny påse än dess innehåll!