Igång
När solen steker från klarblå himmel förväntar jag mig tapp av deltagare i gruppträningssalen men de fortsätter att vara fullbokade med folk på kö. Extra roligt att min stammis Birgit var tillbaka idag, sjuttiosex(!) år stark har vi haft
kontakt via messenger om hur hon saknat träningen. Igår, efter fem månaders frånvaro uttrycker hon att hon helt enkelt inte pallar att hålla sig undan längre. Hon gick inte in i omklädningsrummet och placerade sig vid ena kortsidan. Mina
underbara och fantastiska andra stammisar hälsade välkomnande och ställde sig med extra avstånd från henne så hon kunde delta i en egen liten fredad bubbla och jag bara kan bli lycklig över den omtänksamhet som
faktiskt finns hos oss.
Många kan säkert tycka att Birgit var oansvarig som kom tillbaka till gymmet men vilka är vi att döma? Vi som inte är i riskgrupp och inte mer eller mindre tvingats till isolering med livet som insats i ena vågskålen och ett liv utan att leva i den
andra. Packade badstränder och uteserveringar påvisar att inte ens vi som bara behövt anpassa oss måttligt med de isolerades mått mätt orkar att följa ens dessa.
Om vi ska grymta över det oansvariga i att en sjuttioplussare går och handlar kan vi väl bara konstatera att personen gör ett val under eget ansvar, precis som vi när vi knör in våra bilar i överfulla parkeringar vid stranden. Om den gråhåriga blir
sjuk och felparkeraren får böter vet vi nog alla vem av dem som skulle grymta allra mest, för att inte tala om solbadaren dessutom skulle bli smittad!
Visst kan jag känna lite oro för Birgits skull men det är mitt och eventuellt andras problem. Hon liksom alla andra har ett val och eget ansvar, men med bokstavligt talat livet som insats är Birgit fullt medveten om bådadera - till
skillnad från många av oss andra som därav också fortsätter att gnälla över trängsel på stranden.
Virkade ännu en provbit som jag tyckte gick riktigt bra - tills jag upptäckte att det inte alls gjort det. Kunde ändå inte låta bli att besöka garnaffären där jag tillbringade en evighet för att bara mysa bland alla garn men mest vela kring vilka
färger jag skulle välja. Blev mörkt hallonröd typ och ljust beige - typ.
Blev också en golfrunda men trots den sena eftermiddagen pressade den skoningslösa solen på oss knäppskallar som valt att knata ut på de öppna gräsmattorna där noll vind erbjöd lindring. Svettades som en gris och gav upp efter sex hål för att
istället åka hem igen, ställa mig i duschen och sju på kvällen sätta mig i den tjugosjugradiga skuggan och virka tills dunklet på utsidan gjorde att jag knappt kunde räkna maskorna längre.
Trodde det skulle bli svårare med det tunnare garnet som mönstret rekommenderade men faktiskt inte. Än så länge har det förlöpt bra så vitt jag kan se.
Imorgon ska jag ut i kanot tillsammans med teamen vilket ska bli riktigt kul och spännande. De flesta har aldrig gjort det förr och kan dessutom inte simma. Jag har erbjudit simlektion, för med tanke på att väderprognosen ser lika stekande ut
som denna dag lär vi vilja och behöva svalka oss!
Kommentarer
Trackback
