Skojsigt
Denna morgon fick vi vakna till de omisskännliga ljuden av Plutt som tagit in ett byte följt av det mysiga knastret då hon också för ovanlighetens skull tuggade i sig det.
Trevligt.
Torka blodutsmet från golv och lister(!) medan belåten katt betraktade från köksbordet med avslöjande fläckar i den vita pälsen på bröstet.
Nu riktiga trevligheter medan aptiten är stimulerad.
Får ju dokumentera avslutet på Ronjaveckan lite också där vi hade lyxen att skörda jordgubbar till pannkakorna. Morötterna blev också en ansenlig skörd, välgödslade av katternas besök i lådan! Aptiten igen.
Och med kanelbullens dag fick naturligtvis en sats snos ihop medan regnet öste ned på utsidan.
Gårdagens sprintplaneringar överlämnade jag helt till teamen. De fixade det galant medan jag var i Portugal och bekräftade igår att de nu är så gott som självorganiserade, så som de ska vara när Scrum Mastern gjort sitt jobb! Det är häftigt
att betrakta.
Till kvällen testade jag Forest Femmes, en löpargrupp för tjejer som enbart kör trail. Min BC stammis Eva hade tipsat och jag vet ju hur roligt det är att springa i mörkret med pannlampa. Nackdelen är att springa i grupp som jag upplever stressande men
beslöt att testa ändå.
De tre olika tempogrupperna samlades i Skatås och det var många! I vår gröna grupp som definierades enligt "ca sex kilometer på en timme" var vi drygt trettio. Snabb samling och så stack vi iväg i ett pärlband med en ledare i varje
ände. Jag upptäckte snabbt att min minst tretton år gamla pannlampa fungerade dugligt men föga i klass med många andras. Tempot var perfekt för mig där jag placerat mig längst bak och även om jag föredrar att springa ensam hade jag nog
inte varit lika pigg på att göra just det i mörker.
Fördelen med denna form är helt klart att jag bara behöver springa. Jag behöver inte tänka på rutt eller att hitta utan bara fokusera på var jag sätter fötterna och veta att rundan landar på ungefär en timme. I mörkret och som följeslagare har man
ingen aning om var man är eller vart man ska så man slipper veta att man har den eller den biten framför sig.
Detta var första gången jag var med men är helt klart på att köra igen vid nästa barnfria vecka. Nu finner jag mig googla runt bland den gigantiska uppsjön av pannlampor...
Kommentarer
Trackback
