Domnad
Hittade nya löparskor till halva priset i samma färg som min tånagel. Invigde under Lilltjejens fotbollsträning och förundrades hur fötterna reagerar av skor de inte är vana vid, de domnade, trots att jag knöt väldigt löst. Utan att ha jämfört
med gamla paret kändes de lite tyngre också men tog en halv storlek större också för tårnas skull. Förutom domningarna kändes det ändå hyfsat efter den första sega kilometern och fick ihop drygt tio kilometer i den sköna kvällen.
Lite musikalisk träning innan den fysiska. Min stora Lilltjej! Snart har hon sommarlov och lämnar årskurs fyra och våra tre sammanhängande veckor är helt fullknökade. Sommaren kommer att swisha förbi och så är hon plötsligt i årskurs fem!
Spökjakt
Kort lunch innan vi kör vidare för US som förväntas starta sin arbetsdag tidigare än vanligt. Några i Kina hängde kvar igår tills det blev läggdags men denna planering har amerikanerna inte varit lika sugna på att logga in mitt i natten. Konstigt.
Jag hann precis plöja Gregory David Rogers triologi denna månad, en annorlunda och intressant inblick i ett Indien som inte var det vackraste men ändock skildrades på det sättet i all sin kriminella brutalitet. Många filosofiska småspår och
rent poetiska uttryck här och var i den form man säger sig vilja komma ihåg och återge men aldrig gör.
I sin bokform är de rejäla tegelstenar som jag nog dragit mig för att påbörja, gav Christer första delen för ett tag sedan, men att lyssna kändes överkomligt och dess innehåll också enklare att förtära tror jag. För min del i alla fall.
Så fort jag loggat ut från ena teamets planeringsmöte fick vi ööörna till Lilltjejens flöjtlektion. Sedan lugn och skön kväll där hon rensade lite ogräs medan jag grillade middagsburgare. Hon valde mitt barndomsspel "Spökjakten" som passade
min möra hjärna perfekt med sitt otroligt enkla men ändå roliga upplägg. Spökena är så gulliga!
Regnet kommer och går på utsidan och jag har ont i skinkorna av hemmastolen. Middagen har förberetts så jag kan kasta mig ut i köket och fixa den innan Lilltjejens fotbollsträning. Kanske jag kan byta om och få mig en skön promenad i alla fall under
tiden.
Mör
Sommarmorgon i solen innan kvartal på Sats anläggning mitt i stan, himla opraktiskt! Skynda hem för att handla inför veckan och så vidare till min klass i Frölunda, hämta Lilltjejen där jag fick morsdagspresent och till slut äntligen lite mat i magen!
Det var någon gång innan pandemin jag senast var på en live kvartal och master trainern som var ny för mig var riktigt, riktigt bra. Ambitionen var att hålla igen med tanke på mitt ytterligare pass men det var stört omöjligt. Det är några
riktigt bra låtar i denna release nummer 91!
Mina grymma deltagare och låtlista med gamla godingar gjorde att energin kom tillbaka och räckte hela vägen. Välsignat skönt med bastu med Birgit efteråt men nu har jag däckat i soffan.
Blev så glad över morsdagsuppvaktningen, längesedan jag hälsade på Jack Reacher!
Soffhäng
En deltagare i Majorna hade ett lite annorlunda alternativ till den traditionella vattenflaskan, en som bara gjorde mig så löjligt glad!
Har en tjej som brukar gå på mina pass i Frölunda och Majorna. Efter en tid borta dök hon upp denna morgon och berättade att hon kollat dagens pass, sett mitt namn och blivit så lättad och glad. Hon lät mig ana dolda demoner och tårade upp framför mig
i sina försök att uttrycka sin tacksamhet över träningen och vänliga människor som faktiskt finns. Träningen som alltid varit min livlina och andningshål förstod till fullo och fick själv hålla tillbaka mina tårar över hennes hudlösa ärlighet.
Jag som inte gillar kramar ville bara ge henne en stor där och då.
En del tränar för att det helt sonika är kul, för gemenskapen eller ett mål. Andra för att må bra inte bara fysiskt utan också psykiskt, där det fysiska blir mer en bonus till den mentala vinsten.
Den populäre Anders Hansen lyfter ständigt fram det underskattade värdet av träning för att främja vår mentala hälsa och nu debatteras införandet av mer idrott i skolorna.
Motion är ingen mirakelmedicin som fungerar på allt och alla. Men jag tror starkt på dess förebyggande effekt.
Fick tummen ur och röjde i lillrummet, kånkade upp alla julgrejer till vinden, fick avyttrat bröt till återvinningscentralen och lagt säljbart på FB. Förrådet har blivit möjligt som gästrum och en klädhängare är på plats för Lilltjejens allt större
kläder.
Instruktörsmöte i Sisjön och uppslutningen var dålig. De flesta instruktörer kör ju på flera anläggningar så att delta på allas möten blir sällan genomförbart. Vid detta var det bara jag och en till instruktör, resten receptionspersonal och efter varvet
runt kände jag mig gammal. En skulle iväg efteråt och måla studentflak! Platschefen fick be en kille sätta sig ordentligt, hopsjunken med kepsen djupt ned över ögonen, huvan uppdragen däröver och de bara knäna uppkäftigt utstickande
genom hål som nästan gick hela vägen runt. En av tjejerna hade en kjol som knappt täckte skinkorna och jag fick påminna mig om mina egna avklippta shorts och magtröjor jag körde i samma ålder. Att jobba i en reception är otacksamt och som alla
arbeten som innebär service och kundbemötande kan man få ta emot mycket skit. När man nu närmar sig femtio inser man hur dålig koll man faktiskt hade där när man tyckte sig ha det men vi klarade ju oss rätt bra ändå. Det är lätt att
glömma.
Klämdag
Min lilla röda väntade på den så gott som tomma parkeringen när klockan passerat sex och jag lämnade kontoret denna klämdag. Otroligt skönt och massor gjort efter en dag med endast två möten och jag gjort allt jag kunnat inför PI planeringen
nästa vecka.
Bilden ovan från i tisdags hade lika väl kunnat vara från senaste kvarten, byt bara ut glassen till ovispad grädde. Efter att ha satt min ekonomiska magvärk på pränt fortsatte min nedslående känsla och gråtmildhet. På vägen hem insåg jag att det var
den tiden på månaden och det kändes på ett sätt lite bättre. Det blev pizza, godis, chips och sagda jordgubbar framför Lyxfällan vilket alltid ger mig perspektiv på min egen situation. Idag pizzarester, chips och sagda bär framför Pimple
Popper!
Sedan hormonspiralen sattes i har mensen minskat radikalt, från att behöva byta extra plus tampongen minst varje halvtimme räcker nu en plus eller normal gott och väl varje timme! Dock har cyklerna inte funnit någon regelbundenhet
ännu, men sådan otrolig lättnad med den minskade mängden.
Morgonen efter min kväll av självömkan noterade jag hur morgonskiftet alla parkerat med fronten utåt. Hela raden! Så insåg jag att de vill underlätta flödet när skiftet är slut och alla ska ut samtidigt.
Som oftast blir det inte så mycket av lödgodiset jag köper som äts upp direkt och kunde således snaska på jobbet, samtidigt som vad som verkar vara nya teamets bagare bjöd på snickersrutor!
Jag har gått med på att fortsätta stötta dem nästa PI och sedan kanske de till och med kan klara sig utan Scrum Master.
Kristi Himmelsfärdsdagen testades ännu ett nytt spel, The isle of cats vilkets relativt enkla format passade min sinnesstämning bra. Som vanligt blev det regeldispyter, såpass att jag vid andra försöket total olikt mig fullkomligen gick
i taket, faktiskt aldrig exploderat på det sättet. Phu, somnade tidigt som en knockad säl kan jag säga!
En detalj med spelet älskade jag, nämligen locket!
Känner att det blir en tidig kväll igen… zzz!
Ekonomi
När jag bytte min trea till nuvarande fyra visste jag att mina boendekostnader skulle hamna på marginalen med det amorteringskrav som följde. Jag gjorde det valet att uteplats och större boendeyta för mig och Lilltjejen var värt det och då liksom för
många andra var ränteläget mycket förmånligt. Likaså att en större lägenhet skulle innebära högre värde den dagen jag säljer. Man ska räkna på att klara av räntehöjningar och det gör jag, men frågan som blivit allt mer aktuell är hur mycket högre
och om huruvida fördelarna nu faktiskt är värda det. Mina pass på NW, mitt styrelseuppdrag i föreningen med dess arvode och möjlighet till förmånligare semesteralternativ i fjällen, mitt arbete på Volvo med liknande möjligheter samt bonus vid goda
år har hållit mig flytande. Men mitt sparande har inte kunnat växa i den mån jag önskat, i princip inte alls.
Jag får en löneförhöjning över genomsnittet tack vare de extra insatser jag gjort föregående år men det räcker inte. Jag sitter med mitt excelark och skalar bort mina månadsdonationer till Världsnaturfonden och Fågelcentralen på femtio kronor vardera,
drar ned ytterligare på uteluncher med kollegorna, har identifierat mina utgifter och försöker hitta möjligheter att skala ned ytterligare. Jag röker eller snusar inte prenumererar endast på Spotify, Netflix och BookBeat, sminkar mig inte dagligdags
eller dricker alkohol. Shoppa kläder har jag aldrig gillat förutom träningskläder och träningsskor, eller shoppa prylar generellt. Samtidigt vill jag också kunna leva och inte bara överleva, kunna göra det där spontanköpet utan förbehåll eller
resan med Lilltjejen.
Jag uppskattar enormt att Christer bjuder på middagar och kulturevenemang men min sedan barnsben inrotade stolthet gör det svårt varje gång och jag kämpar med att inte känna skuld och skyldighet att återgälda. Det är inte schysst mot honom och bortkastad
energi eftersom jag ändå inte har några möjligheter att ge tillbaka.
Jag kan avstå från företagsbilen och köpa någon billig liten skrutt, med de oförutsägbara utgifter detta för med sig. Liksom bundna räntor med fast kostnad varje månad är företagsbilen trygg med sin fasta kostnad och alla eventuella problem som ofta blir
väldigt dyra i samband med en bil tas om hand av företaget. Privatleasing har många av mina kollegor gjort kostnadsberäkningar på men varje gång kommit fram till att Volvos likväl är mer förmånligt. Dessutom älskar jag att köra bil och att ratta en
så bra bil som min arbetsgivare nu kan erbjuda mig är en ynnest jag har svårt att välja bort.
Regelbundet kollar jag efter alternativt boende i området och är registerad hos mäklare för bevakning för jag älskar att Lilltjejen har närheten till sina vänner och sin skola, men området Balltorp är litet och ska månadsavgiften ned går köpesumman upp.
Jag betalar hellre en högre amortering än avgift som går rätt ned i brunnen men med högre insats kommer också högre räntor och den ohjälpliga cirkeln är sluten. Dessutom var jag obetänksam genom att binda om största lånet till ett år så det löper
ut samma år som de andra två. Hur högt kommer räntorna att stiga?
Hur mycket är det egentligen värt att lägga och offra på det boende som vi båda trivs så himla bra i?
Det är en lyxfälla jag försatt mig i med vårt stora boende men när de ökade boendekostnaderna är betalda kommer än mindre att bli kvar, både i plånboken och av de tidigare extrautgifterna jag ändock kunde unna mig.
Jag funderar på att byta tillbaka till en trea i vårt område som jag hade först, annars är alternativet hyreslägenhet om jag vill att vi ska bli kvar i området. Då går alla pengar rätt ned i brunnen och är de tusenlapparna i lägre boendekostnad värt det?
Kanske. Det skulle bara smärta så mycket att lämna det hem som var mitt första egna val. Som jag tidigare reflekterat över har alla mina tidigare boenden varit gemensamma eller nödvändiga. Detta var mitt egna fria val, min oas, min borg.
Sproilans nytt
Jomenalltså, när benen väl är igång går det ju riktigt bra! Hoppade in och vikarierade i den nyöppnade anläggningen i Kallebäck, bastun doftade furu och allt var skinande blankt. Tejpade knäet ordentligt och liksom med träningsvärken så försvinner
all, okej nästan all smärta - tills man är klar och adrenalinet sjunker undan. Rätt knäppt att man styltar in i gymmet, kör gärnet till synes utan större problem och styltar ut därifrån!
En av naglarna är på väg att skifta till blått och det är inte heller särskilt skönt.
Majsöndag
Det har varit en stelbent och långsam morsa denna dag men det bryr sig inte fåglarna om. Den ej fullvuxna korpen får komma ut i voljären och pröva vingarna liksom truten som inte kan stå eller gå. Fiskmåsen paddlade glatt omkring i bassängen
tills den skadade fjäderdräkten var genomblöt och tre andra fjäderfän var tillräckligt återhämtade för att släppas tillbaka ut i det vilda.
Det kan vara lätt att få en förskönad bild av arbetet, att man bara gullar med fågelungar och spännande rovfåglar hela dagarna. Kompletterar därför med lite mindre tacksamma fotoobjekt. Diskandet tar aldrig slut, inte heller tvättandet och vikandet.
Det är brist på volontärer och när vilthabiliteraren är ensam är det omvårdnaden som gäller och underhållet prioriteras ned. När vi kom igår morse låg två maskiner blöta handdukar under ett berg av torra som inte hunnits ta undan och diskbänken syntes
inte under travarna av disk, fulla av rester från intorkad mald kyckling till välling, sillbitar och fröblandningar. Burar behövde rengöras och vatten bäras ut till voljären. En trastunge ska matas var tjugonde minut med levande daggmaskar
och äter minst tre till fyra varje gång. Det blir många turer ut i närområdet för att kika under stenar och gräva i komposthögen!
Lilltjejen räknade till tjugotvå urgulliga duniga små andungar som piper under värmelampan men deras handdukar blir snabbt skitiga och blöta. Hon klippte ihop ett litet lager av gräs till dem och jag malde kyckling som kanske skulle räcka för resten
av dagen eftersom det inte alls är lika många kråk- och rovfåglar inne nu som förra året. Än i varje fall. Den ostadiga truten nöp alla med sin starka näbb närhelst den kom åt inklusive Lilltjejens underarm med sår som följd men axelryckning
från henne, van som hon är vid katternas tänder och klor. Personalen strör komplimanger över henne då hon ständigt frågar efter uppgifter och vill vara med på allt. Är så galet stolt över henne!
En dam kom förbi idag med spadar, vattenkannor och andra trädgårdsredskap, en gåva till trädgårdsgruppen! Det är ju inte bara fåglarna som behöver underhållas utan också utemiljön kring anläggningen så det finns volontärer som gör just det! Hela anläggningens
existens är beroende av donationer och frivillig-insatser så det är så fantastiskt att vara en del av något som generösa och hjälpsamma människor skapar.
När vårt pass var klart sex timmar senare belönade vi oss dubbelt med munkar och mjukglass! Sedan åkte vi ut till Olofstorp och vårt gamla hus. Hon ville till tjärnen och se om det fanns några paddyngel, ett kärt minne hon har från tiden där.
Huset har bytt färg och såg ombonat ut, carporten blivit garage och infart och gång plattlagts. Träffade grannen Liisa och pratade en stund, märktes att hon ville ha sällskap. Pekka dog av covid förra vintern vilket inte förvånade mig då han var
över sjuttio och rejält överviktig. Sorgligt i vilket fall och rara Liisa så ensam kvar.
Ingen av oss var av någon glass- och munkformad anledning inte särskilt hungriga då vi kom hem så blev pankisar och Lilltjejen ville prova att färga smeten. Tänk vad lätt det är att ifrågasätta med "så gör man inte". Men egentligen, varför inte?
Knäppt blev det men smakade lika väl med de färska jordgubbarna.
Imorgon gasar en ny arbetsvecka igång men kortare sådan med helgdag på torsdag. Nya koreografin har släppt så nu ska det pluggas igen, gjorde jag inte nyss det?
2.22 år 2022!
Mitt knä värker infernaliskt men är såå nöjd! 2.22 slutade mitt sjunde Göteborgsvarv på där mitt mål var att komma under tre timmar! Det är så häftigt att stå där i sin startgrupp och sakta närma sig starten allt mer!
Som jag vetat blev smärtan i knät så illa efter tio kilometer att jag började undra hur det i hela friden skulle gå. Linkade fram till en vätskestation där jag alltid promenerar för att kunna dricka ordentligt - och därefter släppte det! Ja, en dryg
kilometer i alla fall, precis som det varit ett konstigt läge eller något som orsakat smärtan. Men så kom den tillbaka men inte lika illa och så gick det upp och ned resten av vägen. Genom att lufsa och bitvis gå tog jag mig framåt. Tror jag kommer
få tre eller fyra blå tånaglar på vänster fot, något som tydligen är vanligt bland löpare men aldrig hänt mig. De är lätt onda också kan jag säga!
Jag var inne i god tid då transporten från Fågelcentralen och sedan spårvagn från Frölunda torg gick som smort, hämtade ut min t-shirt från Mercy Ships tält och lämnade min väska i förvaringen. Logistiken imponerar alltid!
Till denna helg hade betydligt fler fåglar kommit in, framför allt ungar, så galet söta! Okej, skatungar är kanske inte lika söta innan de fått sina fjädrar jämfört med de duniga andungarna men när de öppnar sina stora gap är de svåra att
inte tycka om.
Ronja är mästare på att mata duvor och trycker ned de tjugo till trettio gula ärtor som de vuxna individerna ska ha.
Nu är hon på övervåningen med Meja som är här uppe då mamma Sussie också sprungit. Då kan Ronjas morsa ligga raklång våningen under med sin smärtande lekamen och vara nöjd med sig själv.
Köra ned hakan
Det är bara att köra ned hakan och tugga sig igenom dessa veckor. På ett sätt är det tillfredsställande att ha fullt upp hela tiden, känna att man är effektiv och åstadkommer därefter. Det gäller bara att ha koll på allting och när man
klickar sig från ett möte direkt in i ett annat fem, sex och ibland fler gånger per dag är hjärnan ganska mosig vid arbetsdagens slut. Och då är det Ronja-aktiviteter, styrelsemöte, läxor och förberedelser inför helgen som tar vid.
När så grannen erbjöd möjligheten att också låta mig låna högtryckstvätten till uteplatsen kunde jag inte låta möjligheten gå förbi. Efter styrelsemötet och Lilltjejens hemkomst från träningen fick vi passa på.
Orkesterträning, hämta nummerlapp och handla inför helgen och komma på att man ju skulle baka till Jitex inför matcharrangemanget men inte har någon att lämna det till eftersom vi är på Fågelcentralen. Mejas mamma ska också springa Varvet och
självklart ska tjejerna få träffa varandra, så blir döda och oduschade ben direkt efter loppet för att hämta Meja och sedan åka upp till Landet och hämta Lilltjejen så de får maximal tid med varandra. Lek och mat tiden som är kvar av
kvällen och så upp igen för Fågelcentralen där grejer måste kommas ihåg då hon ska till fotbollsträningen direkt efter. Lunchlådor måste fixas och imorgon är det fotbollsmatch och matteprov och jag måste handla igen eftersom vi var där så
sent idag att ingen grillad kyckling fanns kvar vilket vi behöver till våra lunchsallader.
Skriver ihop några övningar på skala inför matteprovet medan offret övar med orkestern, hon och jag har svårare att förstå respektive förklara förstoring än förminskning. Är det bara vi?
Fick ingen sedvanlig vattenflaska när vi hämtade nummerlappen och skickade gråtemoji till Eva som höll med om det fruktansvärda. Göteborgsvarvets flaska är nästan lika mycket värd som medaljen!
Hjärnan må vara mos när mötesmaraton är över för dagen och många av dessa extra möten som fyllt min kalender tillbringas med teamet jag ryckt in och stöttat. De borde vara kräkless på mig efter alla timmar, men det känns som de finner dom
värda det. Kaka levererad häromdagen och detta från en annan till min ene produktägare som känner varandra väl. Blev så glad när han delade det till mig och jag suger åt mig allt jag kan!
Nu ska jag somna som en klubbad säl i mitt kanelbullesockerkaksdoftande hem.
Soffhörnet
Det var välsignat skönt att komma ut på en liten promenad under Lilltjejens flöjtlektion efter konstanta back-to-back möten. Slank in till en lokal liten frukt- och grönsakshandlare och hittade jordgubbar till min avkommas fruktlådor.
Kämpade med hennes engelskaläxa efter middagen, ämnet hon har svårast för och tålamodet fallerar snabbt. Kom fram att hon ofta känner sig dum i samband med skolarbetet, trots att hennes resultat alltid är bra och sällan behöver anstränga sig nämnvärt
för att förstå. Kanske därför hon har svårt att hantera när det faktiskt blir tuffare.
I vilket fall kom vi fram till en metod för henne att testa när dessa tankar smyger sig på. Strax var tårarna borta, glädjen tillbaka och vi kunde slutföra läxan i mycket mera positiva tongångar med skratt och gnabb. Det kommer ju att
bli så mycket fler och tuffa läxor så behöver hitta metoder med en gång.
Body Bizarre snart slut och sängen hägrar. Det var ett tag sedan jag hade så stressigt på jobbet men det känns också tillfredsställande. Imorgon gasar vi vidare!
Söndagssol
Säsongspremiär på driving range med drygt två stora hinkar och det kändes rätt ok. Bollarna går både hit och dit men majoriteten hyfsat samlat.
Blivit två omgångar Belfort också där vi testade en av expansionerna idag och jag, kors i taket, vann. Jag är som den där blinda hönan eller apan som vinner schackspelet mot superdatorn!
Skönt pass i Frölunda och nu är Lilltjejen här inför ännu en fulltecknad vecka med aktiviteter varje dag ända till söndag. Göteborgsvarvet går av stapeln på lördag då vi ska jobba på Fågelcentralen, då jag också ska ha bakat till ett matcharrangemang.
Jag startar såpass sent att jag hinner jobba största delen, sedan är Lilltjejen ok att jobba själv tills farmor och farfar kan hämta. Är lite orolig för knäna så har som vanligt en vikarie för min söndagsklass. Lufsar för Mercy Ships i välgörenhetsgruppen
detta år då varken Läkare utan gränser eller Stadsmissionen är med. Synd.
Blåsigt värre
Mycket gott hos Toso, bland annat deras råbiff som är så himla bra blev en delikat start på en efterlängtad helg. Efteråt "Rigoletto" på Göteborgsoperan där min blick låg lika nästan ofta på musikerna i orkesterdiket som på scenen
ovanför. Liksom "Barberaren i Sevilla" var scenografi och kostym väldigt avskalade och gav den där avsaknaden av extra som bidrar till upplevelsen. Sångprestationerna kan man dock vara imponeras av.
Kickstartade lördagen i Majorna innan jag åkte ned till Åby och två träningsmatcher för Lilltjejen. Jisses vad det blåste! Jag var fullkomligt genomfrusen efteråt!
Skulle ta den där vändan med röjsågen men Jesper hann visst före så nu ligger jag bara i sängen och gör absolut ingenting. Skönt!
Nästa vecka blir än mer intensiv så bara passa på när man kan - lyxen med varannan-livet!
En liten kaka!
En liten kaka överlämnades till mig medan jag satt i ett möte och jag blev så himla glad!
Det tredje team jag kliver in och stöttar är hårt pressade, uppgivna och utan engagemang efter en lång tid av problem. Deras två senaste produktägare har gått i väggen och den ene av de två tänkbara ersättare som har kunskapen om applikationen
vill inte ta i den med tång - då den nästan brände ut honom också under hans tid där. Den andre likaså och därför också tveksam men inte omöjlig så håller tummarna nu för teamets skull.
Höll ett längre möte med dem idag där vi skulle diskutera vägen framåt, ett möte där jag riktigt kände att de skulle bedöma och bilda sin uppfattning om mig. Med dålig erfarenhet av tidigare scrum master kände jag deras skepsis men delade till viss
del också deras uppfattning efter de möten jag varit med och skuggat. Scrum är ett ram- och inte regelverk och ska således anpassas till teamets behov och omständigheter.
Det kändes som mötet gick väldigt bra, hängde med på lunch efteråt och när jag senare inte kunde vara med på avskedsfikat och kakan överlämnades av en av de mest skeptiska i teamet valde jag att se det som ett godkännande!
Han kunde ju inte veta att jag inte gillar kokos men jag skulle äta den med glädje - och kanske därför jag inte kände dess typiska smak. Det två centimeter tjocka glasyrlagret kanske också bidrog!
Det är ändå ett skönt gäng manfolk som teamet består av med bra stämning sinsemellan så tror det kan bli bra. Nu kan de ta fram sitt sätt att arbeta inom ramarna.
Duktigt trött och huvudvärk trots att jag bälgat i mig vatten efter det välbehövliga passet i Frölunda. Få deltagare men tajta stammisar så härlig stämning! Skönt med fredag imorgon!
Nya!
Ventilationen ska äntligen åtgärdas i Sisjöns gym vilket verkligen behövs. Under tiden är den igång lite då och då och knappt i vår sal idag. En stor byggnadsställning gjorde anspråk på golvytan så den fullbokade klassen blev extra svettig, men
grym stämning och alla kämpade verkligen! Det var galet skönt efter ännu en dag i konstanta möten men åkte in till kontoret så satt betydligt bekvämare i varje fall.
Med bonusen från jobbet gjorde jag till slut slag i saken och köpte nya mysbyxor! De gamla tror jag jag köpte där någonstans när jag väntade Lilltjejen så det kanske var på tiden. Det piffiga med dessa är att jag kan ha dom till jobbet, höhöhö! Kanske
inte helt korrekt men jag är ju inte uppe på huvudkontoret längre och bryr mig således inte. Visserligen bryr jag mig inte nämnvärt där heller då jag ofta har träningstights på!
Ännu en möteshysterisk dag imorgon så dags att sova!
One to go
Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag klarade den muntliga delen av min första kurs i kinesiska. Två delprov varav den sista renderat en del ångest och total hjärnsläpp när jag denna förmiddag kopplade upp mig till min bokade Zoom-tid med läraren och en annan kurskamrat. Sent omsider fylldes bokningarna upp och jag fick en parhäst som tack och lov var lika osäker som jag. Vi kämpade med att förstå hennes frågor då det är så mycket enklare att se dom i skrift. Sedemera gick det också mycket lättare när jag ställdes inför siffror, tidpunkter och priser som presenterades framför oss.
Med nöd godkändes jag och det tycker jag var generöst! Men så vet jag heller inte på vilken nivå de faktiskt satt kraven, men med tanke på att det är en nybörjarkurs - det finns ingen enklare att tillgå, så är det kanske schysst att lägga kraven därefter.
Jag har faktiskt sökt till fortsättningskursen i höst men funderar på att skjuta på det då jag har en annan ledarskapskurs som också går ända fram till årsskiftet och under tiden försöka träna mer med det material jag har.
Men först måste jag i vilket fall klara av den allra sista deltentan, den skriftliga. Inget strålkastarljus tack och lov men med tanke på vilken tid det tagit att beta igenom all text för ett första utkast blir det till att sitta varje ledig stund till deadline på torsdag.
På tal om krav skildrar en av kvällspressens tidningar vad som verkar vara en dåligt hanterad organisation hos fotbollsklubben Brommapojkarna. Hög press från inflytelserika och kravställande föräldrar renderar elitsatsningar som i slutändan lämnat entusiastiska unga spelare i utanförskap och krossade förtroenden. Varför jag av någon anledning läst dessa artiklar är av den inbjudan som Lilltjejens lag erhållit för att delta i deras Volkswagen cup i höst. När jag går in och läser på deras hemsida är det inte direkt svårt att missa deras ambitioner. Vilka lag som helst är uppenbart inte välkomna.
Redan när vi fick frågan för Ronja kändes det känsligt då det är många tjejer i laget och alla uppenbarligen inte skulle ges möjlighet att följa med. I de cuper och matcher vi hittills deltagit i har vi haft med två lag som varierats för jämnhet utifrån tillgänglighet. När nu endast ett lag bjöds in var Jitex strategi att utgå från närvaro på träningarna, en strategi som känns rättvis och enkelt för alla inblandade att förstå och acceptera. Lilltjejen som kämpar med sin närvaro på grund av sina andra aktiviteter fick inbjudan för att hon helt enkelt är den enda som vill vara målvakt, men också för att hon kompenserar för sin frånvaro genom att delta i den äldre och till och med de två år äldres träningar och matcher när hon kan. På så vis pusslar vi ihop så mycket träningstid för att hon inte ska ses som särbehandlad.
Elitsatsningar eller uppdelning efter nivå av barn är inget nytt eller ovanligt och sker inte bara i det som brukar börja som en fritidssyssla. Skolan delar upp elever utefter hur lätt och svårt man har att tillgodogöra sig exempelvis matematik, på min tid i "särskild" och "allmän" medan det i dagens på gott men också mycket ont ska inkluderas rakt över och läromedel samt undervising istället har anpassats. Vi lär barnen att alla är olika, att alla har olika förutsättningar och oftast har de inga problem med detta.
Utanför skolans väggar blir det ofrånkomligen svårare. Man kan fortfarande vara en i klassen även med en annan lärbok, men när man flyttas från lagkompisar eller till och med ut från hela klubben har man skapat ett utanförskap som går emot den ideologi som många föreningar så gärna skyltar med.
Alla fritids- och idrottsföreningar kämpar att få in de ofta ideella och otacksamma insatser som behövs. Det är föräldrar och individer som brinner för verksamheten eller dessa ungdomar som möjliggör att de över huvudtaget kan existera. Ju äldre ungdomarna blir desto mer ofrånkomliga blir förväntningar och ökade krav på både tränare och ungdomar. Få frivilliga-föräldrar har tid att tillmötesgå dessa högre krav både vad gäller kompetens och den tid som krävs för att både uppnå och tillhandahålla den och man tackar för sig. Behovet finns likväl kvar och följden blir att alla omöjligt kan vara med och selektionen är ett faktum. Hur ska detta skötas då? Har en privat förening några egentliga skyldigheter förutom de rent legala? Föreningar med medlemmar baserade på finansiella muskler är ju intet nytt men när de är appplicerade på våra barn är det mindre uttalat och än mindre accepterat hos gemene man, framför allt när förväntningarna ligger på en "förenad bredd- och elitverksamhet". När det gäller fallet med ovan fotbollsklubb kanske det skulle vara ok, men då kan det verkligen vara läge att uppdatera sin värdegrund och vision.
Efter en fullsmäckad dag fick jag äntligen sträcka på benen genom att rasta röjsågen i området, apropå frivilliga insatser. Jag tycker det är rätt ok att knata runt och bidra till områdets underhåll med ljudboken i öronen, känna att man utför lite vanligt hederligt kroppsarbete. I denna förening likaså är det svårt att finna tillräckligt många frivilliga så jag ska ut igen och ta den zon som vi inte lyckats fylla. Det får dock bli en annan kväll, nu måste jag försjunka i kinesiskan igen.
Tema Lilltjej
Det blev tacofredag på Taco bar i gallerian efter en dag i konstanta möten. Behövde komma ut! Det blev en mysig början på helgen med lite ärenden efter fyllda magar och Dr pimple popper och Body Bizarre i soffan. Lilltjejen tycker nästan dom är lika
intressanta som jag gör, framför allt när Sandra Lee börjar skära upp och trycka ut all sköns geggigheter!
Jag känner mig stressad över den muntliga tentan på måndag då jag inte alls hunnit plugga som jag tänkt under den gångna veckan. Så efter en lyxfrukost satte vi oss på var sitt håll i några timmar, jag med mitt papperskaos och hon med pyssel tills
vi åkte och gjorde några ärenden mest för att få en paus.
Efter lunch var det dags för bortamatcher mot Näset och det är som jag förstått av en som arbetar i en grundskola där, en ganska uppdelad stadsdel där jag därför inte blev förvånad av att se en av de elvaåriga motspelarna bära en Apple watch…
Lilltjejen hade inte jättemycket att göra mellan målstolparna och Näset åkte på tvåsiffrigt däng i första matchen. Det andra laget i andra matchen var något bättre, framför allt målvakten men likväl åkte de också på en rejäl förlust. Med träsmak
i rumpan och solbränt ansikte än en gång åkte vi nöjda därifrån för raggmunksmiddag och en hög med jordgubbar och glass till efterrätt.
Film och lite PS4 ihop innan säng för den lättaste och mysigaste ungen i världen och mera plugg för den tacksamma och bortskämda mamman.
Har minst en mus mellan skafferiet och väggen för övrigt. I morse försvann en i trakterna bakom kylskåpet och antingen den eller ytterligare en lyckades hitta hålet intill skafferiet ikväll. Har plockat fyra fästingar från Mini idag och hittat tre
på golvet så med alla dessa ovälkomna besökare som katterna tar in har nu Frontline applicerats och katt-sommarsäsongen kommit igång!
Sade jag att vi i jakten på den levande musen hittade en intorkad under kylen? Trevligt.
Vardagen
Var uppe i ottan för att lämna bilen för någon ny mjukvaruuppdatering. Tjänstebilarna vi kan leasa kan vara av två varianter, en "co-developed" som är marginellt billigare för att man förväntas vara en form av "testare", dvs rapportera minsta avvikande beteende hos bilen och vara beredd på att lämna in den av olika anledningar. Den andra är en "vanlig" utan förpliktelser. Jag har bara rapporterat två smärre grejer via appen och idag var första gången som den "beordrades" in för denna uppdatering. Efteråt ska man vara extra uppmärksam och rapportera minsta lilla. Får väl hoppas man inte blir stående på vägen hem för det har jag verkligen inte tid med!
Fick veta att det tredje teamet jag ska stötta nu också står utan PO då hon sjukskrivits för stresssymptom. Nu är således teamet helt utan både PO och ScM inför och under den kritiska PI planeringen. Jag kan inte lämna mina team där båda produktägarna är nya, den ene helt oerfaren av Azure DevOPs och våra agila arbetsmetoder. Han började i måndags och hade noll erfarenhet av sprint, stories och bara en vag uppfattning om vad som förväntas av honom. Produktägaren i mitt andra team började strax efter förra PI planeringen men är tack och lov veteran inom produkten och har bra driv och initiativförmåga. Därför känner jag mig relativt trygg i att det teamet klarar sig själva under PI Planeringen medan jag håller det andra i handen.
Det tredje teamet ansvarar för en kritisk applikation som laddar alla våra bilar med all mjukvara, det sista steget i produktionslinjen. Tycker så synd om dom, och min kalender fylls upp av de event jag har utrymme för men utan PO är skeppet utan kapten!
Utöver det som säkrar mitt dagliga bröd är det full fokus på min Lilltjej. Doften av Vitsppor är överväldigande när jag passerar genom dess hav under Lilltjejens gymnastik. Skrapade ihop drygt tretton kilometer och kände mig nöjd men ändå inte nöjd.
I eftermiddag har hon en liten utomhuskonsert med orkestern vid Ikeas entré vilket ska bli spännande. Direkt efter drar vi till andra halvan av fotbollsträningen eftersom hon missar söndagens då orkestern har en trivseldag hon prioriterar. Vädret var fint igår så hon fick cykla till träningen så jag kunde sitta med hemtentan. Hon glömde dock att messa då hon var framme så nojjiga morsan körde ned, smög fram och sedan iväg när avkomman kunde konstateras i full aktion i målet. Sedan hade hon vett att skämmas lite när hon kom hem och mötte mitt höjda ögonbryn.
Nojjiga morsan är också den klemande morsan som går all in på sin avkommas dagliga frukt när det är prisvänliga erbjudanden i affären, det är så mycket trevligare än en ledsen banan.
Berättade för min ene PO om min inlämnade bil och han tog tillfället i akt att generöst dela med sig av sin kompis erfarenhet där bilen fick bärgas från infarten just på grund av ett mjukvarufel...
Försenad deklaration?
Nej, kinesiska studier… Lunch i kaoset.
Underskattat
Kokt torsk med äggsås, hur underskattat är inte det?
Lilltjejen förhör mig i kinesiska och den sista hemtentamen ska in denna vecka. På måndag är den muntliga och jag checkar ut från det dess repetitionstillfälle då självförtroendet går ned i botten. Läraren ställer frågor som vi ska kunna besvara samt följdfrågor och alla verkar förstå och konverserar fram och tillbaka. När jag får frågan känner jag mig som den ertappade eleven som inte gjort hemläxan och det blir bara stammande och felaktigheter. Att de få som är kvar av alla anmälda i kursen har anknytning till Kina i form av flickvänner, släkt, eller har bott eller bor där just nu och därmed ett visst försprång är svårt att bortse ifrån när man där och då känner press att besvara frågorna lika säkert som dessa. Jag hänger ju inte ens med att förstå vad de säger!
Den skriftliga känns tryggare, där jag kan arbeta i lugn och ro, bläddra bland mina anteckningar och kursmaterial och slipper ställas i strålkastarljuset. Visst, jag borde inte påverkas av de andras försprång, detta är den första nybörjarkursen och där borde inga större förväntningar ligga, men att få frågor man inte känner sig trygg och förberedd på är inte bara jobbigt för den som inte känner sig bekväm för den sakens skull utan än mer för den introverta. Jag blir helt blank i hjärnan.
Jag har bokat in min tid för den muntliga och intalar mig att bara försöka är gott nog.
Maj
Så var det maaj månad och jag kan sammanfatta april 2022 som en bra bokmånad då jag testade hela fyra böcker som utspelas i krig, Andra världskriget och Vietnamkriget. Av någon anledning har jag inte tilltalats av den typen av skådeplats, kanske för att de är så reella vilket onekligen är paradoxalt eftersom jag uppskattar biografier och andra verklighetsskildringar.
Nguyen Phan Que Mais "När bergen sjunger" utspelar sig under Vietnamkrigets värsta, men likväl är historien på många sätt vacker, liksom Kristin Harmels "De bortglömda namnens bok" och "Skogen där stjärnorna slocknar" och Kelly Rimmers "Vad hjärtat aldrig glömmer". Man känner till dessa krig på det distanserade sätt man fått lära sig i skolböcker och mediala återgivningar, de är fruktansvärda men inte personliga. Att kliva in och bli en del av en berättelse, följa med i det liv som karaktärerna genomlider under dessa förutsättningar ger en annan och djupare insikt. Kanske historisk litteratur kan ge samma fruktansvärda insikter på ett mer faktabaserat korrekt sätt, men där får man själv föreställa sig det liv och den tillvaro människorna upplevde.
Emelie Schepps serie följer jag med visst intresse för hur hon ska utveckla huvudpersonen då jag fått intryck av att hon skrivit in sig i ett hörn utan en realistisk eller ens läsvärd möjlighet att ta sig ur. Nu anas likväl en riktning som man gissade sig till redan i hennes första böcker så får se huruvuda författaren lyckas snirkla till det hela.
"Kodnamn Pam" var intressant men likväl minns jag inte så mycket nu i efterhand. Många självklarheter så som jag föreställer mig alla dessa mentala självhjälpsböcker är fyllda av, att reflektera, inte tänka eller bry sig om andras tyckanden eller låta sig hållas tillbaka av det förflutna. Det som jag tyckte var intressant och saknade i större omfattning var om hon, hennes bakgrund, livsresa och motivation. Likaså den manskultur som ifrågasatt och hållit henne tillbaka, denna ständiga påminnelse om hur mycket vi faktiskt har kvar i vårt arbete mot jämställdhet.
Nu är jag tillbaka i litet litterär vakuum. Efter de gripande berättelserna har dessa författare inga fler titlar på BookBeat, så vem vågar jag ge chansen nu?
Ansiktet är solbränt efter ytterligare timmar i vårsolen. Igår på Åby där Honors cup pågår och jag efter mitt pass i Majorna hann se två av Lilltjejens tre matcher. Fullständig kross av ett annat lokalt lag, såpass att man till slut tyckte synd om motståndarna som ändå kämpade på hela vägen. Den andra mot Malmö blev såpass spännande att till och med jag blev engagerad med spontana utrop och applåder! De som ville har sovit på hotell vilket jag tycker är jättekul och kan föreställa mig att de tycker likadant. Idag väntar två matcher till så jag får smörja in mig innan jag åker ner.
