Soffhäng

(null)
En deltagare i Majorna hade ett lite annorlunda alternativ till den traditionella vattenflaskan, en som bara gjorde mig så löjligt glad!

Har en tjej som brukar gå på mina pass i Frölunda och Majorna. Efter en tid borta dök hon upp denna morgon och berättade att hon kollat dagens pass, sett mitt namn och blivit så lättad och glad. Hon lät mig ana dolda demoner och tårade upp framför mig i sina försök att uttrycka sin tacksamhet över träningen och vänliga människor som faktiskt finns. Träningen som alltid varit min livlina och andningshål förstod till fullo och fick själv hålla tillbaka mina tårar över hennes hudlösa ärlighet. Jag som inte gillar kramar ville bara ge henne en stor där och då. 
En del tränar för att det helt sonika är kul, för gemenskapen eller ett mål. Andra för att må bra inte bara fysiskt utan också psykiskt, där det fysiska blir mer en bonus till den mentala vinsten. 
Den populäre Anders Hansen lyfter ständigt fram det underskattade värdet av träning för att främja vår mentala hälsa och nu debatteras införandet av mer idrott i skolorna.  
Motion är ingen mirakelmedicin som fungerar på allt och alla. Men jag tror starkt på dess förebyggande effekt.

Fick tummen ur och röjde i lillrummet, kånkade upp alla julgrejer till vinden, fick avyttrat bröt till återvinningscentralen och lagt säljbart på FB. Förrådet har blivit möjligt som gästrum och en klädhängare är på plats för Lilltjejens allt större kläder. 

Instruktörsmöte i Sisjön och uppslutningen var dålig. De flesta instruktörer kör ju på flera anläggningar så att delta på allas möten blir sällan genomförbart. Vid detta var det bara jag och en till instruktör, resten receptionspersonal och efter varvet runt kände jag mig gammal. En skulle iväg efteråt och måla studentflak! Platschefen fick be en kille sätta sig ordentligt, hopsjunken med kepsen djupt ned över ögonen, huvan uppdragen däröver och de bara knäna uppkäftigt utstickande genom hål som nästan gick hela vägen runt. En av tjejerna hade en kjol som knappt täckte skinkorna och jag fick påminna mig om mina egna avklippta shorts och magtröjor jag körde i samma ålder. Att jobba i en reception är otacksamt och som alla arbeten som innebär service och kundbemötande kan man få ta emot mycket skit. När man nu närmar sig femtio inser man hur dålig koll man faktiskt hade där när man tyckte sig ha det men vi klarade ju oss rätt bra ändå. Det är lätt att glömma. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0