Kokt torsk med äggsås, hur underskattat är inte det? 

 

Lilltjejen förhör mig i kinesiska och den sista hemtentamen ska in denna vecka. På måndag är den muntliga och jag checkar ut från det dess repetitionstillfälle då självförtroendet går ned i botten. Läraren ställer frågor som vi ska kunna besvara samt följdfrågor och alla verkar förstå och konverserar fram och tillbaka. När jag får frågan känner jag mig som den ertappade eleven som inte gjort hemläxan och det blir bara stammande och felaktigheter. Att de få som är kvar av alla anmälda i kursen har anknytning till Kina i form av flickvänner, släkt, eller har bott eller bor där just nu och därmed ett visst försprång är svårt att bortse ifrån när man där och då känner press att besvara frågorna lika säkert som dessa. Jag hänger ju inte ens med att förstå vad de säger!

 

Den skriftliga känns tryggare, där jag kan arbeta i lugn och ro, bläddra bland mina anteckningar och kursmaterial och slipper ställas i strålkastarljuset. Visst, jag borde inte påverkas av de andras försprång, detta är den första nybörjarkursen och där borde inga större förväntningar ligga, men att få frågor man inte känner sig trygg och förberedd på är inte bara jobbigt för den som inte känner sig bekväm för den sakens skull utan än mer för den introverta. Jag blir helt blank i hjärnan.

Jag har bokat in min tid för den muntliga och intalar mig att bara försöka är gott nog.