Mobiltäckningen är dålig här uppe - och det är väl så det ska vara!  Det är varmt, en lätt bris i kvällssolen och om jag inte varit en sådan kruka och knotten passat på så fort vinden mojnar, så hade jag badat! 

Hade några bra napp när vi började men inget vi lyckades få upp. Tystnaden. Livet.

Vi modifierar våra planer alltefter väder och känsla. Då prognosen igår såg osäker ut för denna dag på Fulufjället modifierade vi till en dagstur i Sälensfjällen istället.

Vaknade till en strålande fin dag men relativt sent så dagsturen fick bli en tältövernattning på Storfjället. Vi utgick från Högfjällshotellet och vandrade upp mot Sälfjället och toppen av Lindvallens skidliftar där vi fick okynnesäta en glass i toppstugan medan cyklister och stadsvandrare anlände via stolsliften.

I den gassande solen vandrade vi längs bergskanten över Hemfjället för lunch vid den populära stensjön och ned till Hemfjällsstugan för ännu en lite längre paus på den nybyggda stora terrassen. Klättrade uppåt mot Mellanfjällets topp och nedan ned och upp till Storfjället. Det var varmt, svettigt och så torrt i markerna att inga vattendrag hittades. Det fick oss att besluta oss för att hoppa över tältningen till fördel att ladda om ordentligt i stugan inför Fulufjället.

Femton kilometer och rejält solbrända med fullastad vuxenryggsäck är jag galet stolt över min Lilltjej! Gott humör hela vägen där munnen nästan gick i ett om allt möjligt. "Du mamma…!"

"Du mamma…!"

Mammahjärtat nästan spricker!

Sedan SkiStar tog över höghöjdsbanan har de gjort om den totalt. Helt nya banor och betydligt fler! Dessutom ett snillrikt system som innebar att man slapp de för dubbla karbinhakarna som skulle flyttas mellan varje hinder. Här hade man en som sattes på i början av banan och därefter hängde med ända till dess slut. Smidigt!

Tidigt på semestersäsongen innebär lite besökare så vi hade nästan hela klätterparken för oss själva! Många och långa ziplinor är ju klart roligast medan näten inte är kul någonstans, endast fördjävligt jobbiga. Shit vad slut jag var i händer och armar efteråt! 

Av den ena av de två långa parallella ziplinorna som gick så härligt över dammen fick jag sådan otrolig fart att jag inte kunde stoppa emot tillräckligt med benen så sidan av halsen på något sätt tog en del av smällen mot den tvärstannade blocklinan. Tror vi i alla fall. Personalen ville i vilket fall dokumentera då de ännu håller på att finjustera. Knepigt när farten man får beror på så många faktorer.

Med möra armar och ömma händer återvände vi till vår stuga för lite soffhäng innan det var dags att gå ut i det lätta regnet igen och prova fiskelyckan.

Några små napp men massor av knott, förlorade ett sprillans nytt flugdrag till någon sten på botten och närapå ett till uppe i  en björk…! 

Riktig middag och spel och nu är två tröttmössor tidigt i säng. Vädret ser sådär ut för imorgon så vi beslöt att hoppa över den längre vandringen med tältövernattning på Fulufjället och endast sikta på stugan i övermorgon. Om vädret är ok blir det någon dagstur i närområdet istället.

Cirkus sju timmar senare är så vi på plats igen! Det är kvävande varmt så tacksamt har vi tagit emot det stundvisa regnet ackompanjerat av åskmuller. Bilen var fylld till brädden men finns det plats så är det bara att klämma in! 

Traditionsenligt stopp på Diner45 och vi kom fram till att detta är första gången vi kommer att vara endast vi två där uppe. Vinter eller sommar har vi alltid haft någon fler med oss och det känns helt ok att bara vara vi två! 

Imorgon har jag bokat höghöjdsbanan nere på Lindvallen och de mindre ryggsäckarna är förberedda för en kortare tur efteråt.

Nu blir det dusch, värmen har gjort mig alldeles kladdig!

Vädret ser lovande ut förutom mot slutet, men huvudsaken regnet håller sig undan tills vi varit på Fulufjället. Lilltjejen är förväntansfull och ser verkligen fram emot att vandra igen vilket är så roligt! 

Christer mailar och jag vet inte riktigt vad han förväntar sig. Jag låter som ett projekt han planerar att genomföra baserat på en egenkomponerad kravställning, ett projekt som han initierat och nu skickat till mig som någon form av FYI. Från honom, fast från mig till honom - till mig. Va?

Algoritmerna hos match.com begriper jag mig inte på. Varför får jag upp manfolk i Stockholm och Skåne, till och med Norge! Tror de att man är sugen på att åka på en dejt med någon i… Lycksele? Även om jag bott kvar i Umeå hade det varit för långt bort! Och det verkar ju inte gå att ställa in så som man kan göra i Tinder. Får likes och chattförfrågningar från spolingar under tjugofem och vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller pervers förolämpning. Det finns speciella forum för att verkställa sådana fantasier!

Men det är ganska roligt faktiskt att läsa allas profiler, hur de valt att presentera sig själva. Jag tycker de kan säga en hel del. En hade faktiskt gjort en fyndig grej, lagt upp grejer som beskrev honom, fotat och lagt som en profilbild, alltså som ett kollage. Det var löparskor, böcker, reseguider och så vidare, riktigt påhittigt och roligt. Undrar vad jag skulle ha på min bild? Några representativa böcker såklart, deckare och historiska noveller, virknål, biljetter till någon teater och bio, träningsskor och löparskor, Toffefee, lättsaltade chips och… tja, där är väl typ jag? En golfboll kanske. Och såklart muta någon av katterna att lägga sig prydligt i ett hörn av bilden också, eller säkrast alla tre så de fattar att jag är en potentiellt galen kattkvinna. Missade jag något?

Midsommardagens morgon innan klockan slagit tio hade jag inga förväntningar på att några deltagare över huvudtaget skulle dyka upp. Värmen var redan rejäl trots att solen inte släpptes fram bakom molnen men fick ändå närmare tio starka och peppade grymmingar! Och ännu en gång överraskade Annica och Hana med en gåva som nästan fick mig till tårar, de är så himla fina!

Provianterat det mesta inför nästa vecka men behöver komplettera ytterligare imorgon. Svettats i solen, klippt min lilla plätt, påbörjat någon form av packning och tillbringat några timmar med Anna. Lite trött i ögat men har ju finalen av "Hela England bakar" kvar att se!

Midsommarkvällens himmel är ännu ljus när jag lämnar Skaftö och styr kylaren söderut. Jag trycker lite extra på gaspedalen, drar upp volymen på min spellista så Da Buzz överröstar mig då jag skriksjunger bakom ratten. DJ Sashs "Rock the block" med sin slinga får mig alltid att le och jag trycker upp volymen lite till. Hemma emottas jag av en enorm padda utanför dörren, var i hela friden kommer den ifrån, långt ifrån närmsta skog för ett groddjur sett som jag bor! Den kryper dock inte såsom paddor gör utan hoppar rejält och snabbt. Kanske det faktiskt är en groda? Ett tecken på att fortsätta kyssa för att slutligen hitta min prins?

Anna har tidigare ringt på väg hem från sitt första midsommarfirande utan sin man och gråtskriker ut sin sorg. Själv sjungskriker jag av en annan form av sorg men också glädje. Jag har haft en av mina mest annorlunda midsommaraftnar men också en av de bästa. Annorlunda på flera sätt varpå ett inte är ett dugg annorlunda egentligen men annorlunda för mig eftersom jag inte kan minnas när jag senast deltog i ett traditionellt firande med majstång, blomplockning och snapsvisor. Annorlunda på riktigt var den jag firade med, nämligen Christers andra kvinna Rosa. Han skulle ha firat midsommar "med barnen", men de facto där med henne och hennes vänner - om inte jag kommit på honom. Nu har vi två, de svikna, de bedragna fått så fin kontakt och stöttat varandra sedan dess och jag blev inbjuden istället vilket gjorde mig så glad.

Glädje också över den tacksamhet jag känner över att vi lyckades få kontakt, min sinnesnärvaro att skriva till henne i deras konversation på hans mobil och att hon hann se och kontakta mig innan han upptäckte det och raderade mina meddelanden. Tänk om hon inte hunnit se? Tänk om hon inte trott på dom? Tänk om jag inte kontroll läst mitt nummer jag skrev med mina darrande händer och korrigerat? Då hade allt utvecklat sig så mycket mer annorlunda och jag hade mått så mycket sämre!

Sorgen kom från den påtagliga känslan när jag körde de många milen som han också kört så många gånger, befann mig i huset och rummen han befunnit sig i med henne. Men framför allt sorg över den skada han orsakat denna fantastiska människa. Hur kan en person som påstår sig bry sig om någon göra något sådant här mot denne? Så jag kommer tillbaka till den fråga som tumlade runt gällande Johan och nu också här: Varför. Varför!?

Jag kände direkt att det var röda rosor jag ville ge henne och vet inte varför ingen vinflaska eller blomkorg utan just röda rosor - och många. De hade inte fler hos floristen och frågade inte ens vad det skulle kosta. Det var de som gällde och jag klarade att balansera vasen i knäet hela vägen upp, förvånad över att jag lyckades undvika att se ut som jag kissat på mig vid framkomsten.

Rosa var så himla vacker och med ett hjärta av guld! Det blev långa omfamningar, vi buksystrar emellan och konstaterade att karlsloken åtminstone hade riktigt bra smak! Det blev lite tragikomiskt när jag skulle presenteras för de andra, men alla kände till historien och var väldigt gulliga. Det är onekligen tragiskt på så många sätt men vi har kunnat se det komiska i det hela också, för det är ju bara så sjukt att man likt åt en dålig film inte kan låta bli att skratta medan man skakar på huvudet. 

    "Jajjemän!"

         "Med ditt namn broderat?"

    "Jajjemän!"

Att jag skulle ta med min upp för selfies var solklart direkt!

Vi ligger sida vid sida på filten i skuggan från äppelträdet i den idylliska trädgården vi förflyttat oss till. Stången har rests, "Små grodorna" och "Prästens lilla kråka" har dansats och mina medhavda kakor intas tillsammans med massa annat som andra kommit med. Det är en sommardag i sitt bästa, sorl i bakgrunden och vi scrollar igenom vår historik i Messenger, ser och jämför och konstaterar de ordagranna meddelandena han skickat till oss samtidigt. Ibland till henne först och sedan kopierat till mig och ibland tvärt om. År efter år. Det är så sjukt!

Eftersom jag ska upp och köra mitt pass i Majorna passar det bra för mig att åka hemåt lagom till de andra ska gå tillbaka till den vackert pyntade logen för musik och dans. Titta vad vackert med solen som skiner in mellan brädorna!

Klassiskt midsommarbord med gottigheter och bara något enstaka myggbett, en skönt avslappnad blandning av människor som passade mitt introverta jag, kort och gott en väldigt annorlunda men Glad Midsommar där jag dock skäms för att jag glömde ta med mig sopsäcken!

Det är grått utanför mina fönster och med relativt få möten idag beslöt jag att jobba hemifrån. Har inte riktigt insett att jag har semester när morgondagen är slut och att vi på måndag åker till fjällen. Jag har ju inte börjat förbereda någonting! Eller jo, jag köpte mygghattar till oss igår... Behöver fixa nya flugdrag då vi förlorade minst två förra året. Baka behöver jag också göra inför midsommarafton och vad har man på sig? Regnkläder antar jag.

I brist på annat åkte jag in till stan efter kontoret i måndags för att nöta lite koreografi på Carinas pass. Jag hamnade på scenen istället och supporterade muy thai låten. Alltid så mycket roligare att stå där framme men man kan ju inte fuska så som tanken var! I Sisjön igår var ventilationen äntligen klar och stereo med headset fungerade! Det gjorde däremot inte bastun som jag hade sett fram emot.

Stötte på min instruktörskollega Carina på XXL igår. Hon drabbades av post-covid och mer än ett år senare kan hon fortfarande inte träna, knappt anstränga sig alls. Hon var en av de mest vältränade kollegorna som kört lika länge som jag, samt också Body Pump. Läskigt.

 

Han säger att han gör vad som helst för att få mig tillbaka och jag förstår inte varför. Att han nu kommit till insikt till fullo och att allt går att lösa. När han var gift kan jag förstå sweet-talks och tomma löften för att hålla ihop familjen, men nu? Tillit, går sådant verkligen att återuppbygga? Med den historia han har? Efter de handlingar han gjort? Varför fortsätter han inte bara vidare med nästa stackars brud i listan? Jag vet ju hur mycket han inte står för sina ord och problemet är att han nog faktiskt vill och tror på sig själv när han uttalar alla sina ambitioner och löften men är helt sonika oförmögen att leva upp till dem, som en knarkare inte kan låta bli att ta en extra sil, spelmissbrukaren som bara behöver testa en sista gång. Fast här handlar det inte om någon sjukdom, ett missbruk utan om ett djupt inrotat personlighetsdrag - av det djupt bedrövliga slaget.

Om han verkligen gjorde allt, gick med på alla krav jag skulle ställa, skulle det verkligen hjälpa? En öppenhet som snarare skulle handla om ren övervakning under vem vet hur många månader, till och med år som skulle behövas? Efter dubbelspel i flera år skulle ens den dubbla tiden räcka för att uppnå den tillit som skulle krävas för att verkligen våga sänka garden?  

Så... Jag hör vad han säger men ord är bara ord och inte handling och handlingen kräver tid utan några garantier i slutänden. Orkar jag spela det spelet? Är jag ens intresserad av att göra det?

Just nu står jag på noll. Swipar vänster och någon höger, men likt Turbo blir det "vänster, vänster, och vad nu? Jo vänster"! 

 

 

Tydligen är vi extra många volontärer denna säsong men de flesta kan bara jobba helger så centralen måste nu säga nej till fåglar då antalet händer inte räcker till. 

Igår var vi tre, idag fyra och jag har knappt matat några fåglar alls idag. Istället överlät jag Ronja och de andra att fokusera på djuren medan jag lade krutet på allt runtomkring. Diskade ett antal timmar, vek några kvadratkilometer handdukar, körde och hängde upp ytterligare några kvadratkilometer handdukar från den hårt ansatta tvättmaskinen och skurade burar. Jo, lite matning blev det samt att blåsa måsungar med hårtork! De är så otroligt söta i sin gråfläckiga duniga uppenbarelse!

Skjutsade Lilltjejen till Johan innan mitt pass i Frölunda. Började greja med en extralåt i sista minuten så hjärnan blev rörig och min fokus kom bort - dumt! 

Registrerat mig på Tinder och match.com, en halv förmögenhet. Blir stressad av Tinder och alla riktningar att swipa! Ska man höger eller vänster? Och en man ville ta bort lyckades man ge en "super like" och gaah, hur ångrar man!? Det blir inte många åt höger kan jag säga, men en av de få blev en så kallad "match". När vi börjar chatta visar det sig att han varit på mina pass när jag vikarierade i Billdal! Det var få deltagare i den lilla salen men ändå kände jag inte igen honom, eller jo, när han påpekade detta och mitt kassa minne fått jobba lite. 

Ack, hur gör man när man inte har något socialt kontaktnät med möjliga kompisars kompis med manlig singel-som-inte-är-ännu-en-idiot-kompis? Den senaste jag dejtade via nätet svek mig vilket ledde till skilsmässa. Den andra träffade jag via jobbet och var föga förvånande lika stor svinpäls. Så vad återstår? Suck!

Lyckades hoppa in i en annan bokad taxi som bara bekräftade med "Volvo". Antar att jag och någon Sigurd möttes i varandras bilar någonstans mellan Volvo Trucks och Volvo Cars.

Hann köra några möten innan nästa taxi till tågstationen med destination flygplatsen. Det är galet varmt! 

Arkitekturen är makalös i staden jag just lämnat. Med alla cyklister, gående, bilar och spårvagnar var det riskabelt att vandra omkring då man hade blicken uppåt hela tiden.

Jag tycker det fungerar väldigt väl att köra möten digitalt, framför allt när alla har samma förutsättningar. Hybridmöten är helt värdelöst. Under mitt korta besök här nere har jag påmints om värdet av F2F, att kameror och virtuella hjälpmedel till trots alltid överträffas av att riktiga möten. Är så glad och tacksam att jag fick denna möjlighet att resa ned och träffa teammedlemmarna i Gent! Min svenske PO tror så starkt på riktiga möten så kanske det blir fler tillfällen framgent?

Sista kvällen i Gent blev trevlig då jag efter jobbet hann en kort sväng längs närområdets trånga kullerstensgator. De små chokladbutikerna finns i vart och vartannat hörn och de fulla uteserveringarna står tätt. Umit mötte upp och som den halvturk han är tog han mig till en turkisk restaurang där jag åt tills magen stod i fyra hörn. 

Kändes som man var i något tropiskt land när vi flanerade runt efteråt. Hittade en liten spelbar med flipperspel och nya Mandalorian var riktigt bra! 

Tråkigt att åka hem imorgon, jag hade gärna förlängt vistelsen över helgen - om jag haft råd och möjlighet.

Inga tankar, inga funderingar, somnade som en klubbad säl och sovit som ett barn. Det är så vackert här!

Upp innan ottan för avfärd till Gent. Himla smidigt från flygplatsen via tåg och taxi till fabriken där Umit väntade. Kul att träffa de man hittills endast mött via Teams och lyxigt att få guidad tur genom hela monterings- samt batterifabriken på tu man hand. När det var rast kunde vi gå in bland banorna och skärskåda den imponerande logistik som får ihop de XC40s och V60s som tillverkas här nere. Många steg blev det och svettigt värre då det är rena tropiska värmen med stekande sol och trettio plusgrader.

Gent är en tajt liten gammal stad med kullersten och gamla slott, kyrkor och borgar överallt, verkligen en stad att promenera omkring i. Lite kul att jag jobbar med Daniel igen, han var BLO när jag för första gången började som Application manager för evigheter sedan. Nu är han site manager för Torslandafabriken och jag Scrum master. Undrar var vi är om ytterligare nio(?) år?

Det var ju tur att det blev den överdragströjan som hon inte tog av sig då den i varje fall matchade den somriga byxdressen! Hon hade lika gärna kunnat gå i sin svarta Jitex-hoodie, obrydd som hon är bredvid sina kompisar i finklänningar. Det blev en klassisk skolavslutning med sexans elever som konfrencierer som inte hördes, rastlösa småsyskon, sånger tafatt framförda av obekväma elever och "Den blomstertid" i allsångsavslutningsform. Vädret var fint i varje fall och vi gick hem och fikade.

Nu har Lilltjejen åkt på äventyr med sin farmor och farfar och jag kunde därmed rycka in på mitt partnerpass i Sisjön. Jag kollade med Angelita om hon ville ha teamsällskap men hon kunde inte ha passet över huvudtaget så var lättad och glad att jag kunde hoppa in. 

Känns som det är något jag missat i fråga om förberedelser inför avresan imorgon men antar att det bara är lite resnerver. Tidigt som attan ska jag upp då flyget går 07.00 och man får ju bara vara tacksam att Landvetter inte kämpar med samma kökaos som Arlanda.

 

Det blev en ganska låg dag igår då frågor och saknad smög sig på igen. Drog till rangen och slog iväg två hyfsade hinkar, handlade inför veckan, bakade inför Lilltjejens avslutningsfika med farmor och farfar och körde mitt pass. Passet fungerade bäst med många deltagare, koreografi som satt och skön bastu innan Lilltjejen hämtades. Slapp funderingar under natten och känns bra idag än så länge. 

 

Imorgon slutar min Lilltjej fyran och det blir öppen ceremoni nu när restriktionerna är borta. Under eftermiddagen åker hon med farmor och farfar till Kalmar och sedan Öland i några dagar. De har alltid haft som tradition att åka någonstans med sina barnbarn vilket jag tycker är så fint! Denna gång passade det så perfekt i tidpunkt eftersom jag åker till Gent på onsdagsmorgonen där jag blir till fredag, då de också kommer tillbaka. Helgen är det Fågelcentralen som gäller, liksom några timmar ikväll då de har ont om volontärer och de har så mycket fågelungar nu som behöver matas. Ronja längtar!

 

För egen del ska det bli riktigt spännande att åka till Gent och besöka deras fabrik. Har fått väldigt bra kontakt med Umit i ena teamet som också hoppade in som acting PO när Pernilla slutade så han ska hjälpa mig på plats. Mikael, min andra PO i andra teamet åkte ned igår kväll och stannar till torsdag. På grund av skolavslutningen kunde jag inte åka samtidigt så det blir lite omlott, men vi får en gemensam middag där nere med alla från teamen som sitter där. 

 

Två veckor till sedan har jag semester! Tre veckor fullbokade med Lilltjejen innan någon form av halvsemester då de flesta drar iväg när jag kommer tillbaka. Möten och verksamhet går ned till ett minimum med de få medlemmarna i Kina, Malaysia, Indien och USA och sedan har jag en egen semestervecka i fjällen som jag ser fram emot. Ångrar lite att jag inte investerade i veckan jag hade i Lindvallen, pengarna hade ju lika väl kunnat ligga där som på bankkontot, men jag får onekligen många valfria veckor för den summan i de stugor som Volvo och HSB erbjuder - eller varhelst annars andan skulle falla på.

 

Jag och min vän i norr som jag delat Christer-situationen med och själv har egen skilsmässa pinfärsk att förhålla sig till, pratade om manfolk och deras som det för oss nu känns - sociala och ofta moraliska inkompetens och respektlöshet för andra än sig själva. Hennes ena dotter i sena tonåren berättar om "hybriskillar", killar med tjejer på kö som utnyttlas och dumpas om de inte ställer upp på deras sexuella förväntningar, ofta färgade av porrindustrin. Ungdomsmottagningar och kuratorer erhåller inte längre frågor om mens och kompisar utan huruvida de är onormala som inte vill ha analsex.

Vi har inte kommit någonstans. Var kommer denna bristande respekt ifrån? 

Jag tänker på folk jag känner med söner hemma, ännu inte uppe i tonåren. Goa, busiga och allmänt välartade unga pojkar. Kommer dessa en dag kräva att flickvännen tar honom i munnen samtidigt som han filmar? Att hon ska ha sex med inte bara honom utan flera samtidigt? Vad är det som händer? Vad är det som göra att dessa individer objektifierar tjejer till något att behandla hur som helst? Våra värderingar och rättspatos formas under vår uppväxt. Föräldrar och miljö avspeglas i barnen, det var så tydligt under min korta tid som lärare. Barn som mobbade och visade en sämre attityd och respekt kunde man också uppfatta hos föräldrarna. Kan man skylla allting på porrindustrin som göder och normaliserar fantasier sprunget ur den ena halvan av befolkningen? Barnen gör som vi gör och inte som vi säger och att dessa individer lägger ihop miljö och hormoner och får det till tre drabbar inte bara dem själva utan så många fler, ofta för livet.

 

 

Den vackra bukett hon hade med sig gjorde mig glad och piffar upp mitt kök, bortskämt som det inte är av färska snittblommor. Blev en mysig kväll med mycket prat om sorg, ilska och och glada minnen. 

Men nu går mina ögon i kors!

Lilltjejen messar under eftermiddagen och frågar om jag vill komma och se på deras föreställning. Hon och några klasskompisar har gjort en uppsättning av Annie - på engelska! I grannföreningens lokal har de dukat upp snacks och kakor med saft som bjöds till föräldrar, syskon och kompisar! Själva föreställningen var… hade nog behövt några fler repetitioner, men de var modiga och det var onekligen väldigt gulligt!

Duktigt trött, känns som det blir mindre funderande denna natt. 

Bra gick däremot inte releasen i Sisjön. Min teamkompis fick ju ingen barnvakt och när jag kommer till klubben får jag höra att stereon inte fungerar! Stressen slår i taket innan de fortsätter med att det för tillfället fanns en portabel dunderhögtalare som de ställde in till passet innan mig. Men headset då? Köra Combat och dessutom ny koreografi utan att kunna göra sig hörd? Jag har gjort det förr och visst går det men det är skräp eftersom man ändå behöver dra ned volymen för att försöka förmedla det viktigaste. De är osäkra på om headsetet också fallerat eftersom Zumbainstruktören innan mig av någon anledning aldrig använder det. 

Salen är full och jag försöker koppla mobilen till högtalaren samtidigt som vi försöker testa om headsetet fungerar. Nope. Skit.

Då kommer instruktören in från andra salen och uppfattar problemet och säger att passet efteråt är inställt så vi kan ju köra där! Vilken lycka! Alla in dit istället och nu skulle vi ha börjat för fem minuter sedan och min stressade hjärna har fått blackout. Jag kom ihåg första kombon men sedan var det blankt tills jag kom ihåg nästa moment, och minnet kom inte tillbaka till andra sidan som det annars brukar göra - så det blev improvisation som deltagarna snällt följde med i!

Pre-cues var extra dåliga och tekniken dassig då min fokus låg på att bara komma ihåg koreografin. Illa! Tack och lov hade jag när jag förstod risken att inte ha headset bytt två tempolåtar för att man i femman måste kunna ge tydliga instruktioner och åttan för att jag helt sonika var för osäker på koreografin.

Nåja, deltagarna verkade nöjda och svettiga i alla fall och det är huvudsaken.

Till torsdag blir det bättring!

Tror faktiskt det är första gången någonsin som jag deltar vid ett nationaldagsfirande. Eller det kanske inte kan räknas som deltagande när man kommer dit och tittar när Lilltjejen gör sitt framträdande med orkestrarna och sedan åker? Jag tog inte ens en flagga att vifta med.

Träffade på Jill med föräldrar från Olofstorp, Jill var året äldre än Lilltjejen men de lekte mycket ihop. Nu var hon en uppenbar tonåring med finnar och trulig underläpp med blicken hela tiden i mobilen.

 

Jag var helt slut efter Lisebergsbesöket. De stannade till stängning så nio timmar! Lilltjejen var också rätt mör men nöjd.

 

Denna blogg har som eventuella långtidsföljare sett verkat som min ventil, de anonyma läsarna som bekräftande mottagare för mina tankar, sorger, toppar och dalar. Efter den där nyårskvällen då Johans nya svek bekräftades från hans skärm fylldes bloggen med spaltmeter, ibland i tredje person för att få smärtan ändå en liten bit ifrån mig.

Nu när det hänt igen känner jag mig snarare mest trött. Kanske för att jag alltid kände på mig att det var något och aldrig riktigt sänkte garden. Mycket för att jag nu har mitt egna liv och min trygghet och inte en hel tillvaro som rivs upp för att startas om. Det som gör mig arg är hur ledsen Lilltjejen blev när hon snabbt förstod vad "Christer gjort bort sig" innebar. Det som gör mig trött är hela den omständliga processen att hitta någon ny, åååh! Man ska lära känna varandra, han mina egenheter och jag hans och hitta sin gemensamma rytm. Stön!

 

Måste bara dokumentera att jag fått väldigt mycket stöttning och support från de få nära jag har, men framför allt den andra tjejen - som jag liksom i första fallet med Johan, kontaktade. Det har och är väldigt upplyftande att vi delar våra erfarenheter och slår hål på hans lögner.

 

 

När han var ute genom dörren fick jag trösta och ha bra samtal med Lilltjejen där hon fick vara ledsen tills vi kunde styra om tankar och fokus till någon hon länge velat men vi nu planerat att genomföra - färga tröja! Hon fick ett kit i födeledagspresent av en kompis och resultatet blev riktigt bra, klart över min förväntan i varje fall. Enkelt och kul!

 

Påbörjade detta inlägg igår så rubriken får vara kvar, det börjar ändå bli torka på mina rubrikidéer efter snart femton års bloggande!

Ikväll ska jag köra hela nya releasen själv då min teampartner inte fick tag i barnvakt. Jag har knappt koll på styrkan och än mindre på nedvarvningen. Dock är de lättare att improvisera om det skulle vara så. Tempolåtarna blir dock lätt lite....avslagna om man får hjärnsläpp och blir stående som ett fån!

 

Har passerat sju timmar nu, sju timmar av häng och betala. Okej, slumrade en stund på min medhavda filt på en gräsfläck medan tjejerna köade och åkte. Det är säsongspremiär på Liseberg, Lilltjejen är här med klasskompisen Noor och jag saknar restriktionerna. Det är folk överallt och hiskeliga köer! Fyrtio minuter för att köpa sockervadd men jag har ju faktiskt ingen brådska någonstans. Jag pluggar in podsen i öronen, slår på brusreduceringen och låter Kina- och USA-podden föra mig genom tonårsflockarna och barnvagnsmaffian.

Noors glasögon lyckades flyga iväg någonstans och ångesten var stor ett tag. Jag gjorde ett försök på de hägrande megavinsterna med Kinapuffar och skapade min egen ångest över de bortkastade pengarna.

Innan vi åkte hängde vi på låset hos frisören för välbehövlig trimning. Lilltjejen kapade rejält och var så nöjd och det blev en dryg decimeter för mig med, skönt!

En låda godis till Lilltjejens skolpersonal levererades denna morgon. Det är drygt en vecka kvar till skolavslutningen men vill ju låta dom hinna mumsa lite innan de går på sin välförtjänta ledighet.

PI planeringen är nu klar för denna gång, endast kortare avslut för APAC, Asien återstår imorgon och nästa vecka. Det blev lite mosigt i hjärnan till slut av allt hoppande in och ut ur de tre teamens möten, facilitera avstämningar, boka nya och pussla om i agendor. Produktägarna lär sova gott inatt!

Fick besök av Anna, Ida, Fredrik och lilla Ella och lite omtumlande med så många personer plötsligt här hemma men det var mysigt och blev så glad att Anna ringde! Efter skilsmässan höll jag mig ifrån dem men det har nu retts ut och det är en stor lättnad. De är jättefina personer som jag alltid respekterat och jag har länge velat skriva om det starka band jag upplevt som Anna och Ida har, en sådan mor och dotter relation jag själv önskar att jag och min Lilltjej ska ha. Trots att jag varit rätt perifer i deras tillvaro och framför allt senaste åren har det inte känts rätt att göra det, men nu kunde jag fråga och fick deras ok. Får bara se om jag klarar av att klä mina tankar i ord en dag, inte just nu när hjärnan är virrig och nya releasen ska sitta på tisdag i alla fall. 

Orkesterträning för Lilltjejen följt av glassfrossa i soffan passade denna tant som avslut på dagen och nu ska jag somna till koreografi-filmen.