Det är fredag, hur blev det fredag? Det känns inte som fredag men vet inte heller vilken annan dag det heller skulle kunna vara - bara inte fredag. Antar att det är en trevlig överraskning för solen skiner och jag har inte hysteriskt med möten och imorgon är det lördag och helg.

Deltagarantalet har gått ned på sisone i Frölunda och jag vet inte varför, mina stammisar har hittat andra pass, tröttnat eller bara njuter av våren och andra aktiviteter. I Sisjön har det istället gått upp och det är trångt i vår lilla sal och till morgondagens pass i Majorna är det kö. Allting går upp och ned i perioder.

 

Slocknade tidigt igår och natten fylldes av massa underliga och till största delen otäcka drömmar. Det är blod, jakt och utsatthet. Det är bara i drömmarna jag hulkgråter och förvånas varje gång jag vaknar och bara finner till sin höjd en liten tår som sipprar ned mot tinningen, ibland inte ens det, så ynkligt mot den bottenlösa förtvivlan och flödet som ohämmat övermannant mig sekunderna innan. Jag tänker att jag ska komma ihåg vad jag drömde eftersom de just kändes så starkt, men likväl upplöses de som nattfrosten av morgonsolen. Det sägs att sömnen och drömmar processar våra intryck, minnen och känslor och då kan man onekligen undra vad det är jag egentligen processar för något med mina livfulla och detaljerade massakrer. 

 

På andra sidan fönstrets nosavtryck har vinbärs- och krusbärsbuskarnas blad exploderat ur sina knoppar liksom Magnolians blommor på min framsida. Pollenallergikerna har sitt värsta att se fram emot och jag som inte är en av dessa konstaterar ännu ett faktum att vara tacksam för.

Japp, "Person Vagnar Östra" tror jag det betyder, beteckningen på den byggnad jag idag befunnit mig i sedan tidig morgon. Av någon anledning fick jag frågan och också accepterade förfrågan att ta mig an ett tredje team - tills de får en ny Scrum Mster på plats de den nuvarande slutar med kort varsel. Hon lämnar sista sprinten innan PI Planeringen, verkligen vältajmat....inte!

 

I brist på utrymme sedan mitt kära TJA revs har vi två kontor att tillgå, TC nere i fabriken och PVÖ uppe hos R&D. "Mitt" nya team ville testa att ses och arbeta tillsammans en gång i veckan och då är det PVÖ som gäller för utrymmets skull. Så det var bara att tråckla sig igenom trappor och korridorer till ett stort men förvånansvärt tomt landskap. Strax ska jag förhoppningsvis hitta ut också för att åka till mitt pass i Frölunda.

 

Ännu soligt och kyligt men kom ut en jogg under lunchen, det är ju mindre än en månad till Göteborgsvarvet! Tungt och segt och svårt med motivationen är det bara att tugga på. Mysigt med alla Vitsippor i varje fall.

Till kvällen återställdes ordningen då jag åkte på däng i Hippocrates... 

 

 

Sommar och med det semesterplanering är på gång där jag och Johan funnit det som var bästa möjliga för honom och Elena i deras utmaning att kombinera med hennes ex. Jag har ju inga specifika planer förutom Sälen och ingen annan att ta hänsyn till så är väldigt flexibel vilket känns skönt. Hur gör de som har barn med fler än en, vilkas nya har barn i sina tidigare och nya relationer och så vidare? All cred till alla dessa och mitt pusslande för att hitta vikarier till mina combatpass är banala i jämförelse.

Apropå pusslande har det blivit en paus sedan mitt hysteriska skov jag hade där ett tag. Inte för inte som pusslande lämpar sig perfekt vid långhelger och ledighet när jag nu har svårt att föreställa mig ha tid att sätta mig och slutföra något i rimlig tid.

 

Vad bortskämda vi blivit senaste tiden med strålande sol som fått våren att explodera. Var det inte nyss jag skrev att snön vräkte ned utanför fönstren? Nu har knopparna spruckit på träd och buskar och mina rabarber vuxit så det knakar. Iskalla vindar visserligen men i skyddat läge sommarsvettas man.

 

Lilltjejen har längtat så och i lördags var det äntligen dags att återvända till Fågelcentralen. Som förmodat var det ännu väldigt lugnt med bara ett antal vuxna djur och två duvungar. Duvor och kråkfåglar är det ständigt ute i voljärerna, samt ett antal sjöfåglar ute i bassängen.

I lugnet före stormen får vi istället passa på att göra underhåll. Lilltjejen sattes i arbete av Gilian, en toppentjej som verkligen tagit sig an henne och till söndagen var det Ingemar som inkluderande såg till allt hon fick vara med vid minsta aktivitet som rörde fåglarna. 

Annars har vi byggt staket, burit sten, skurat väggar, golv och burar tills de helt sonika inte kunde finna på mera arbete åt oss - det är ju volontärer på andra passet också, och vi fick åka hem lite tidigare.

Kursen i kinesiska närmar sig sitt slut med skriftlig och muntlig tentamen. Jag betar mig igenom materialet från början och känner att jag är långt ifrån ens en bäbisnivå.

Jag hade dåligt samvete för att jag inte kunde skjutsa och övervägde att komma sent och lämna mötet tidigt och därför nu superstolt och tycker det är stort, varför är det egentligen så? Själva promenerade och senare cyklade vi till och från Strömnässkolan redan i lågstadiet, två kilometer enkel väg, ett stenkast för många andra barn. Jag tyckte varken det var långt eller jobbigt då men idag skjutsar vi våra ungar överallt och "inte ska väl han…" och "inte ska väl hon…".

Det brukar sägas att det är så mycket farligare idag, att man skjutsar för att skydda dem mot överfall och medtrafikanter, och vill du riskera att något händer ditt barn? 

Tänk så mycket curlande vi gör för att inte framstå som oansvariga föräldrar. Så curlar vi för vår egen eller barnens skull? Vi vill gärna tro att det är för deras eftersom det rättfärdigar oss själva när det i ofta och mycket egentligen bara är en björntjänst. 

Jag kommer att skjutsa henne när jag kan, men kommer kanske försöka att inte kunna lite oftare framgent. I varje fall under sommarföre… och fint väder.

 

Styrelsemöte ikväll så Lilltjejen som inte har möjlighet att delta i sitt lags träningar på tisdagar och torsdagar, deltar istället på de ett år äldre tjejernas onsdagsträning och får således cykla till Åby för första gången idag. Det är verkligen fulltecknade veckor för henne, inklusive helgerna nu när både fotbollsmatch- och Fågelcentralens säsonger drar igång. Så hon har längtat till att återvända till Fågelcentralen! Det är relativt lugnt ännu som jag förstått. I takt med att fler ungar kläcks börjar folk också vara ute mera med de stigande temperaturerna - och således också hittar fler nedfallna eller skadade fåglar.

 

Avslutar med en av de många fyndiga memes som cirkulerar!

 

Jag hade förberett så direkt efter åkte vi norrut via churros-stopp i Bäckebol ut till Marstrandsön. Vädret var för fint för att inte ta vara på och nästa helg jobbar vi säsongens premiärpass på Fågelcentralen.

Marstrand är hysteriskt under sommaren vilket vi påmindes när kusinerna var här. Nu är det tidig vår och dessutom sen eftermiddag så inte alltför trafikerat längs kustpromenaden. Ännu var vinden kall men så svag att det inte störde. 

Lilltjejen var trött och motsträvig till en början tills vi kom ombord på färjan och hon upptäckte de nykläckta små öronmaneterna som kämpade nedanför. Vi tog vänstervarv på den yttre slingan till fyren innan vi vek av inåt för ett försök på grottan. Hon var dock inte alltför nyfiken så när vi inte hittade rätta stigen siktade vi på nålsögat istället.

Nu är vi båda rätt möra, trots att vi - egentligen inte gjort särskilt mycket. Imorgon är det tillbaka till vardagen och det känns som man varit ledig väldigt länge, riktigt skönt!  

Lilltjejen ligger intill och nu har vi båda kli i våra brunbrända ansikten. Smörjde in mig och gömde mig så gott jag kunde under keps och huva. 

Veckohandlade och hann se större delen av första matchen då Johan också anslöt efter sin padelmatch. Hängde kvar i stan och lunchade på Pizza Hut innan nästa match. När vi gick längs Avenyn fick vi vår Lilltjej mellan oss och hon fattade oss i var sin hand.

"Så här ska det vara, ni båda samtidigt!" Säger hon och tusen knivar skär i mitt hjärta. Det finns inte mycket man kan säga, jag hittar i varje fall inga bra ord utan kramar bara hennes lilla hand lite extra som en bekräftelse på att jag hört och förstår. 

Imorgon bitti är det match igen och går det bra kanske det blir slutspel. Nu ska jag och mitt brännande ansikte försöka sova.

Åkte på däng i Hippocrates där vi missat detaljer i reglerna så det blev svårare för min hjärna att hänga med. Utvalda påsk- tillika jul- och midsommar-matsfavoriter innan jag åkte på däng igen. Igen och igen och ändå vill jag fortsätta spela och prova nya…

Äppelpaj med glass och vaniljsås i obscena mängder till katastroffilm på Netflix, jag gillar sådana. Denna gång något kometfragment i storlek planetdödare och utvaldas kamp att ta sig till skyddsrum på Grönland. Vi konstaterade att vi skulle vara körda då en scrum master knappast skulle kvala in som behövd kompetens i ett återuppbyggande av samhället, inte ens IT-arkitekt med storhetsvansinne. Vi skulle nog dö av vaniljsåsöverdos först.

Det blev en jättemysig lunch innan jag skjutsade hem henne och körde in till Heden och Lilltjejens andra match. Snålblåsigt och kallt trots den gassande solen som till kvällen resulterade i galen klåda i mitt ovana skinn. Brommapojkarna, eller "Bromma girls" som en flagga förkunnade var också riktigt duktiga och vi förlorade igen.

Lilltjejen var nedslagen så detta är nyttigt för henne och förhoppningsvis lär hon sig vända nederlag till lite djävlar anamma. Idag väntar två nya matcher.

Jag var helt slut och slocknade till någon timme vid sju igår innan definitivt vid halv elva. Vaknade till ännu en solig morgon med infernaliska smärtor i ryggen. Så går det när jag ligger för länge.

Att handla för kommande Ronja-vecka, kanske hinna se någon eller båda av hennes matcher innan mitt pass i Frölunda är min plan för denna söndag. Glad påsk!

Vi testade ett nytt spel igår, "Hippocrates" där man enkelt uttryckt ska bota patienter. Det var förhållandevis enkelt upplägg och därmed kom vi igång relativt snabbt. Mitt intryck var ganska positivt men kändes lite snöpligt på slutet då det inte fanns någon ytterligare poängräkning som kunde bjuda på överraskningar. Nu kunde man i princip förutspå slutet genom att se befintlig ställning inför sista omgången och snegla på vad den andre hade på bordet.

 

Deras nya hus är riktigt fint och konstigt hur det nästan kändes som de alltid bott där ser jag nu fram emot att se hur det kommer att se ut när dräneringen är klar, trädgården börjar växa fram och de fått det sista på plats på insidan!

Det blev mumsig Libanesisk buffé med tårta och mina bakresultat till efterrätt. Inte sju sorters kakor men sju sorters bakverk jag gjort lite mindre för att uppnå en form av efterrättsbuffe för möjlighet att smaka det mesta. Ja, jag tog med de missbildade macarons-erna…(?) som jag övervägt att strunta i men övertalade mig att smaken var det viktigaste.

Jag tillbringade mycket tid i köket - som jag föredrar men tycker jag gjorde några hyfsade sociala försök emellanåt. Det var roligt att träffa Åsa som jag väl senast såg då jag bodde i Piteå och hennes nioåriga äldsta dotter lekte jättebra ihop med Ronja. Medan alla de andra barnen hade energi genom taket tills deras föräldrar tackade för sig vid ett, kroknade min och kröp i säng vid halv tolv. 

Den solstrålande men kyliga söndagsmorgonen bjöds vi på frukost i vackra Hässelby slott innan ett snabbt besök i barndomsminnen som resulterade i en förvaringslåda med lite grejer som Nina tillvaratagit från någon av tömningarna av våra föräldrars hem. 

Lilltjejen var trött och håglös och det var inte den sena kvällen som var orsaken utan feber som konstaterades när vi var hemma på västkusten igen. Nu är det påsklov så stackarn får kurera sig under detta hos Johan.

Imorgon är det måndag igen och jag är trött i ögat nu!

 

 

Imorgon är det fotbollsträning och Lilltjejen fick frågan att vara målvakt i F2009 under en större cup under påskhelgen. Att vara just målvakt är tydligen inte den mest populära positionen så det är roligt att hon ges dessa möjligheter att hoppa in i andra lags matcher. Hon tycker det är jättekul och det ger bra extra träning. 

Faciliterade den där workshopen som jag tillfrågades om förra veckan. Ämnet var ganska känsligt men tycker det blev bra gruppdiskussioner och resultat. Fick bra feedback efteråt också vilket alltid är värdefullt.

"Är du kund hos en eller flera banker idag? - Ja/Nej"?

Ööh, missar jag något här men går denna verkligen att svara på med ja eller nej?

 

Bra energi i morgonens pass, dusch och direkt till föreningens vårstädning. Ruggigt kallt ute trots solen och det mesta var redan gjort då jag anslöt, det var inga större jobb som gjordes denna gång.

Skönt att bara vara några timmar efteråt och slumra framför de två första delfinalerna till USAs motsvarighet till Eurovision song contest: Americas song contest. 

Klämde i mig i ett par jeans och åkte till den nyöppnade restaurangen Roy i Mölndal där det vankades födelsedagsmiddag för Tomas. Det var inga rutinerade servitriser precis men i detta sällskap behövde de inte känna någon press. 

Nu ligger Mini intill mig och jag velar lite mellan Duolingo och TV:n. Sedan Sälen då jag upptäckte dom har jag fått dille på "Dr pimple popper", "Body Bizarre" och liknande serier. Är så fascinerad över kroppens alla konstigheter men framför allt hur dagens medicinska kunskaper kan hjälpa dessa människor. Igår upptäckte jag ännu en: "My feet are killing me", jag som avskyr fötter kan inte låta bli att plöja avsnitt efter avsnitt och se hur lidande människor med missbildade, sjuka eller skadade fötter åtgärdas med kirurgi. Så imponerande! Och man påminns hur välsignat bra man har det och vilken tur man haft som fötts i en frisk kropp!

Det blev bara två böcker i mars, främst för att jag mest lyssnat på poddar. Europa- USA- Mellanöstern- och Kinapodden är extra intressanta nu under kriget i Ukraina. Sedan har jag också plöjt Sveriges Radios "Fråga Agnes Wold", uppfriskande lyssning om våra in- och utvärtes föreställningar. Tror många skulle må bra av att lyssna på den.

 

"Tisdagsklubben" blev mest i brist på annan inspiration och den precis gått upp på biograferna med ganska bra recensioner. Av vad jag läst i dessa samt sett av trailern så skiljer sig filmen så som den oftast gör ganska mycket. Boken var snäppet under ok.

Nora Roberts har jag många i bokhyllan som jag ofta plockar fram när jag vill slappna av, ungefär som ett tidsfördrivande spel på fånen. Författaren tycker jag är ganska underskattad då en del är välskrivna och underhållande enligt mig, men antar att hennes många andra alster av mer "Harlequin"-nivå gett henne denna orättvisa stämpel av "B-författare". Alla varken kan eller bör vara några Kerstin Ekmans eller Nikolajevitj Tolstojs och att med över tvåhundra utgivningar vara en av USAs mest produktiva författare tycker jag förstå-sig-påarna kan sätta sig och försöka producera något själva.