FC

Vad bortskämda vi blivit senaste tiden med strålande sol som fått våren att explodera. Var det inte nyss jag skrev att snön vräkte ned utanför fönstren? Nu har knopparna spruckit på träd och buskar och mina rabarber vuxit så det knakar. Iskalla vindar visserligen men i skyddat läge sommarsvettas man.
 
Lilltjejen har längtat så och i lördags var det äntligen dags att återvända till Fågelcentralen. Som förmodat var det ännu väldigt lugnt med bara ett antal vuxna djur och två duvungar. Duvor och kråkfåglar är det ständigt ute i voljärerna, samt ett antal sjöfåglar ute i bassängen.
I lugnet före stormen får vi istället passa på att göra underhåll. Lilltjejen sattes i arbete av Gilian, en toppentjej som verkligen tagit sig an henne och till söndagen var det Ingemar som inkluderande såg till allt hon fick vara med vid minsta aktivitet som rörde fåglarna. 
Annars har vi byggt staket, burit sten, skurat väggar, golv och burar tills de helt sonika inte kunde finna på mera arbete åt oss - det är ju volontärer på andra passet också, och vi fick åka hem lite tidigare.
 
Till lördagen pasade det bra eftersom vi då hann utföra en hel del ärenden, så som att uppdatera Lilltjejens sommargarderob. När förra årets byxdresser nu slutade vid vaderna var det bara att acceptera ännu en inköpsrunda. 
Trötta men nöjda blev det mys i soffan resten av kvällen.
Nere till vänster är det Fågelcentralens egna katt, Smulan som tillhörde en av de som startade organisationen för ett antal år sedan. Då var katterna två och när grundaren som bodde i villan intill centralen flyttade beslöt han att de gamla fyrbenta mådde bäst av att stanna kvar. Nu är den kvarvarande Smulan en övergödd och bortklemad sorts maskot för centralen, en aning motsägelsefult kan man tycka men enligt veteranerna har hon aldrig bevittnats visa något intresse för vare sig de bevingade patienterna eller fria kringflygande.
 
Att vi kunde sluta lite tidigare också på söndagen underlättade så det inte blev lika stressigt inför Lilltjejens fotbollsträning. Kunde unna oss gigantiska kulor på Triumf glass och byta om i lugn och ro innan jag skjutsade ned henne. Mitt pass i Frölunda var riktigt jobbigt med seg kropp, men likväl skönt och välbehövligt. 
Bror som ständigt måste hitta nya viloplatser på grund av Plutt har nu börjat vara mer på övervåningen och som det gosigaste pälsansiktet av de tre blir jag alltid lika varm av att se honom med min Lilltjej.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0