Det är fredag, hur blev det fredag? Det känns inte som fredag men vet inte heller vilken annan dag det heller skulle kunna vara - bara inte fredag. Antar att det är en trevlig överraskning för solen skiner och jag har inte hysteriskt med möten och imorgon är det lördag och helg.

Deltagarantalet har gått ned på sisone i Frölunda och jag vet inte varför, mina stammisar har hittat andra pass, tröttnat eller bara njuter av våren och andra aktiviteter. I Sisjön har det istället gått upp och det är trångt i vår lilla sal och till morgondagens pass i Majorna är det kö. Allting går upp och ned i perioder.

 

Slocknade tidigt igår och natten fylldes av massa underliga och till största delen otäcka drömmar. Det är blod, jakt och utsatthet. Det är bara i drömmarna jag hulkgråter och förvånas varje gång jag vaknar och bara finner till sin höjd en liten tår som sipprar ned mot tinningen, ibland inte ens det, så ynkligt mot den bottenlösa förtvivlan och flödet som ohämmat övermannant mig sekunderna innan. Jag tänker att jag ska komma ihåg vad jag drömde eftersom de just kändes så starkt, men likväl upplöses de som nattfrosten av morgonsolen. Det sägs att sömnen och drömmar processar våra intryck, minnen och känslor och då kan man onekligen undra vad det är jag egentligen processar för något med mina livfulla och detaljerade massakrer. 

 

På andra sidan fönstrets nosavtryck har vinbärs- och krusbärsbuskarnas blad exploderat ur sina knoppar liksom Magnolians blommor på min framsida. Pollenallergikerna har sitt värsta att se fram emot och jag som inte är en av dessa konstaterar ännu ett faktum att vara tacksam för.