April
Bra energi i morgonens pass, dusch och direkt till föreningens vårstädning. Ruggigt kallt ute trots solen och det mesta var redan gjort då jag anslöt, det var inga större jobb som gjordes denna gång.
Skönt att bara vara några timmar efteråt och slumra framför de två första delfinalerna till USAs motsvarighet till Eurovision song contest: Americas song contest.
Klämde i mig i ett par jeans och åkte till den nyöppnade restaurangen Roy i Mölndal där det vankades födelsedagsmiddag för Tomas. Det var inga rutinerade servitriser precis men i detta sällskap behövde de inte känna någon press.
Jag är så priviligierad som fick Johan och hans familj i mitt liv, som ännu har den kvar trots skilsmässan. Jag har inte haft många vuxna förebilder och minns hur omvälvande och konstigt det kändes när jag träffade Anita och Roland de där första somrarna
jag jobbade i Sandared. Genuina, vänliga och omtänksamma fick de mig att känna mig trygg.
Likaså omsveptes jag av Monica och Tomas, en inblick i hur det var att ha lugna och trygga föräldrar, den där vissheten att det fanns någon där att vända sig till utan förbehåll, som inte ständigt fick en att känna skuld. Magnus
uttryckte det väldigt fint i sitt tal som nästan fick mig till tårar. Precis så!
Nu ligger Mini intill mig och jag velar lite mellan Duolingo och TV:n. Sedan Sälen då jag upptäckte dom har jag fått dille på "Dr pimple popper", "Body Bizarre" och liknande serier. Är så fascinerad över kroppens alla konstigheter men framför allt hur
dagens medicinska kunskaper kan hjälpa dessa människor. Igår upptäckte jag ännu en: "My feet are killing me", jag som avskyr fötter kan inte låta bli att plöja avsnitt efter avsnitt och se hur lidande människor med missbildade, sjuka eller
skadade fötter åtgärdas med kirurgi. Så imponerande! Och man påminns hur välsignat bra man har det och vilken tur man haft som fötts i en frisk kropp!
Kommentarer
Trackback
