Almedal
Hallå gamnacke var det det bästa du kunde åstadkomma för att se cool ut? Då lyckades Charlie desto bättre som förärade mig med sitt sällskap. Kanske en framtida kollega? Kul!
Combat har alltid gått bra i Almedal och att vikariera är lite vanskligt när de flesta deltagare är vana och trogna "sina" instruktörer. Här fick jag massor av positiv feedback efteråt - lättnad! Så kul och så jobbigt!
Vilken besvikelse
Turbo på TV:n
Målet innan vi hämtade Lilltjejen var underhåll av cacher. Så efter frukost och förberedelser gav vi oss iväg. Många blöta och trasiga loggar samt som det visade sig också helt försvunna cacheburkar. Gott att ha det gjort.
Otroligt beklagligt att hornet inte fick följa med hem...
Lite ärenden i Bäckebol och så upp till Landet där avkomman minsann lärt sig tekniken att blåsa i antikt horn.
En vecka kvar innan fyra veckors semester. Spurt!
BF
Tack vare (som alltid) Johans föräldrar blev vi barnfria till imorgon. Johan åkte upp med henne under förmiddagen och hängde kvar medan jag tömde tvättkorgen och mina vanliga helgnyttigheter. Avslutade med en bastu lagom till Johan kom hem och vi brummade Guling in till stan. Alltid lika skum känsla att åka bil bara vi två utan en Lilltjej där bak.
Minns inte när vi var på bio sist men tror det var då vi såg "Snowwhite and the huntsman". Ett tag sedan. Vi bibehöll sagotemat idag med "Maleficent", liksom den förstnämnda mitt val och riktigt bra. Vill också ha vingar!
Ingen mer utbildning för mig på ett tag.
Efteråt strosade vi in mot Avenyn och högg ett tapasställe. Mycket gott och hade allt kunnat få plats med någon rätt till. Flanerade längs Avenyn och avslutade med efterrätt. På bilden ovan har det varit en citron- och marängpaj med färska hallon. Därefter var undertecknad duktigt trött och nu ligger vi här barnfria en lördagkväll innan klockan slagit elva. Eller ja, nu har den hunnit passera elva. Bror intill mellan oss och Brorsan i klätterträdet.
Klämmer in fredagens sista kursdag och så skönt att överlämningens mest tidskrävande del är avslutad.
Näpp
Kunde inte ens vänta tills jag var hemma...
Bättre
Två mindre hjärnsläpp. Blev några "pulsa på stället" tills hjärnan kom ikapp, inte så farligt. Jobbigare dock i mördar-muy-thai-låten där jag missade ett helt block och gick på sista. Trodde således vi var klara när låten bara fortsatte och jag insåg mitt misstag. Så de fick block fyra som sista block fem istället. Tur att musiken funkade lika bra. Men shit vad jobbig den är!
Blev glatt överraskad av den synnerligen ökade mängden deltagare. Det fick dock sin förklaring när både Zumban och efterföljande Body Pump gått på sommaruppehåll. Happ. Men kul ändå och många av de nya var positiva efteråt.
På måndag ska jag vikariera i Almedal. Nu när jag inte kör Partille öppnas möjligheten för mig att hjälpa andra litegrann, något jag annars aldrig kan.
Nu dusch, phu vad jag stinker!
Ööh
Vilken jäkla dag. Min hjärna är mos. Hur ska detta gå?
Morgon
Nåt på gång idag då framsidans parkering är avstängd. Händer titt som tätt. Möte 07.00 här nere innan utbildningens andra dag så knep en av de tillgängliga platserna.
Har jag sagt att jag är trött? Johan hoppas jag kan släppa jobbet till semestern men låter skeptisk. Förstår inte alls varför. Det blev någon timme igår ändå, efter hängmattan och badad dotter. Tvingade mig att diskutera en fråga med Johan som jag inte förstod. Ännu en sådan där sak där han och alla andra fattar direkt medan jag behöver femton upprepningar i långsamt tempo. En timme tog tog det och sedan kunde jag formulera ett svar med substans. Som sagt.
Hängmattan
Så var man tillbaka i inköparnas domäner och det tar inte lång tid innan man upptäcks och frågorna kommer. Det är väldigt roligt och en viss saknad infinner sig. Men nu har jag lämnat vidare detta uppdrag och fick idag sitta med som stöd och bollplank när VIT körde igång utbildningens första dag.
Bara nästa vecka innan jag går på semester och tänker på det som behöver göras. Fick ännu ett projekt i knäet igår och även om jag inte tror det lär kräva lika mycket tid som TMS gick luften ur mig litegrann. Plockade upp laptopen igår kväll, öppnade den men startade inte. Jag insåg att jag helt enkelt inte orkade. Var liksom bortkopplad, slut men kunde inte somna och supertrött när väckningen ljuder. För första gången på år snoozar jag och somnar om. Vet inte när det hände sist. Och det är samma känsla nu då jag saknar det där drivet och bara ligger här håglös. Bekvämt men håglöst.
Jamenvarförinte
Nöjd make har shoppat hängmatta idag. Och varför inte ha den inomhus? Killen på loftet grejar med vår fiberinstallation om ni undrar. Tydligen har de stött på lite problem då de varit till och från hela dagen.
BC 60 release Partille check!
Med smärre varianter men alltid ett måste innan jag kör mina pass. Minst två gånger. Releaser minst tre. Extra jobbigt i Kållered där ringen är av porslin. Iskall!
Drabbades av akut nervositet strax innan med kristallklar visshet att hjärnan skulle få en blackout. Tog nästan hela uppvärmningen innan det släppte och allt rullade på. Tjohoo! Men himmel och pannkaka vad jobbigt det var. Tur att jag kunde gå igenom nya slaget innan muy-thai låten annars hade jag aldrig orkat den ordentligt. Hm, tre bitar tårta efter lunch samt kladdkaka och jordgubbar till middag igår kanske inte är det bästa att grunda med...?
Men alltid lika skönt att ha första passet gjort! Nu blir det inget mera Partille förrän till hösten. För kan ju bara anta att min combat får ligga kvar på höstschemat?
Herreminje vad slut jag är. Skönt slut. Mentalt efter dagens arbete med möten från 07.00 och så mentalt och fysiskt efter denna urladdning. Me like!
ViPR Partille tack och hej(?)
Slapp huvudvärken men allmänt seg och tung i kroppen. Körde lite koreografi inför morgondagens release innan mina sista ViPR-pass. Får se vad som händer till hösten, om jag får chansen att testa en annan dag eller en annan anläggning.
Medan jag svettades med mina få deltagare var Johan och Ronja och inventerade grod(padd?)-ynglen i tjärnen. Ungefär en ziljon stycken - till Lilltjejens stora förtjusning.
Lite mera eftersvett innan dusch och veckohandling. Magen kurrar, alltid (o)bra när man ska handla.
Flyttat
Kunde inte ligga kvar i sängen. Jäkla rygg. Eller kanske jäkla säng. Har ju varit något bättre ett tag men nu kan jag inte ligga mer än sex timmar innan sömnen påverkas av mina försök att skona ryggen. Är sängen för hård ändå? För mjuk?
Bror är snäll och håller mig sällskap på min nya liggplats.
#syndommigsomharontihuvudet
#tänkommankundegåtilljobbetsåhär
Ajaj
Om det inte varit det faktum att jag inte dricker alkohol hade man kunnat skylla på det, men av någon annan anledning har jag väldigt störig huvudvärk.
Inte optimalt när man ska träna koreografi och hjärnan studsar synnerligen smärtsamt omkring där inne. Blev inte alls så kvalitativt som målet var, men då stretch-låten behövde nötas mest var det ändå lite positivt i eländet.
Apropå midsommar blev det lugnt och trevligt i Jörlanda med alldeles för mycket mat och massor av socker för de små.
Glad midsommar!
Det är företaget i Mölndal jag inte vet namnet på men gillar skarpt av en enda anledning: Deras jul- och midsommartradition.
Vem blir inte glad av en stor fallos-symbol i luften vid motorvägen?
Men det var gott. Och jag fick se sista "Svett och etikett" i lugn och ro. Låter det bättre om man säger att hon fick se "Bamse och åsnan" i lugn och ro?
Vid jul hänger de upp en gran och till midsommar, tja just det.
Vem blir inte glad av en stor fallos-symbol i luften vid motorvägen?
Fick ju dokumentera också detta: Undertecknad - Föräldrafail 0 - 1.
Men det var gott. Och jag fick se sista "Svett och etikett" i lugn och ro. Låter det bättre om man säger att hon fick se "Bamse och åsnan" i lugn och ro?
Förresten, "Axel F", låten vi alla förknippar med "Snuten i Hollywood"? "Alla" innefattar numera alla vi gamlingar. Ronja hör den karaktäristiska synth-melodin och utropar "Susan!" Dvs filmen "Monsters vs Aliens". Japp.
Förresten nummer två. Börjat denna dagen med att lyfta ut en ödla ur sovrummet, nummer två denna vecka. Japp.
Sista 59:an
Tack och hej release 59! Nu är det spurt-plugg av nummer 60 som gäller till måndag. Har inte ens försökt hitta någon att teama med denna gång. Hopplöst ändå.
Laddade med en 88:a men upptäckte att det är koffein i min favorit Well dricka. Tyckte den smakade annorlunda, inte alls så god som den brukade. Har den alltid haft koffein!? Bläh juh.
Ännu en skön urladdning i alla fall med Kålleredianerna efter en hinner-inte-gå-på-toa-dag. Stressen börjar märkas på magen nu. Ändå känner jag mig i ett underligt mellanläge. Balanserar mellan frustrerande stress och fantastisk tillfredsställelse över mina fulltecknade dagar. Spånar på den meningslösa känsla jag kunde ha efter timmar vid något spel på fånen. Ett tag var det avslappnande för hjärnan men till slut blev det så mycket att man nästan fick ångest över all bortkastad tid. Tid som man nu istället ägnar åt att jobba. Kanske snedvridet att finna kvällsjobb mer tillfredsställande än spel. Men när jag nu tydligen hamnat i en fas där spel bara stressar mig och jobbet ger mer lugn kan man ju tolka det som att det kanske är aningen för mycket där just nu. Bara lite. Fråga mig inte vad jag gör bara, för det vet jag inte. Eller jo, springer ju på möten non-stop och jagar folk via mail när jag kommer åt. Fantastiskt vad svårt vissa saker kan vara för att maskineriet är stort.
Imorgon är det midsommar som känns lika fjärran som julafton. Blir en lugn historia hos Eddie med familj i Jörlanda. Ska sista-minuten handla lite på vägen hem. Johan är tillbaka från Köpenhamn. Snart är det semester.
Mitt i veckan
Det var nästan att man blev lite sugen på båt när man befann sig där ute igår. Och det är kanske inte så konstigt när man bara kunde följa med och glassa i solskenet. Att de sedan kostar en rejäl slant och kräver sin beskärda del av tid glömmer man lätt. Men det är något med det där lilla komprimerade boendet som tilltalar mig. Enkelheten i att åka vart man vill och ändå ha med sig det man behöver. Så jag tror jag skulle finna också husbil eller husvagn lika småmysigt. Husbil har vi faktiskt talat om jag och Johan.
Fastnade också i chefens kompakt kamera som också lärde mig lite fotoinställningar på gräsrotsnivå. Har inte lärt mig min egen kamera ordentligt men vill ändå ha bättre objektiv och blixt. Typiskt mig.
För högt ISO-tal. Eller var det för lågt? Så mycket fastnade alltså. Fast slutartiden är låg för litet skärpedjup. Eller säger man kort slutartid kanske? Hm, just det.
Ett argument för de nya platslösa landskapen var frigörande av utrymme. Att platser inte skulle ockuperas av personer som ändå sällan satt där. Det kan ju låta vettigt på ett plan men när man nu själv på sistone inte haft mer än negativa minuter mellan möten har det ändå kännts än mer trevligt att faktiskt ha en fast plats som väntar när man har chansen att andas lite. Nu blir man stående vid sina kollegor som man gärna vill sitta med, fast inga lediga platser finns. Så tvingas man iväg på planlöst letande efter en ledig plats istället för att ha haft en att snabbt docka in och kolla något mail eller fem.
Kick-off möte för mentorsprogrammet. Det där som jag uttryckt visst ifrågasättande av när det gäller min egen plats däri. Redan vid pre-minglet lyckades jag avslöja min okunnighet genom att inte känna igen vår personalchef, inför personalchefen själv. I sann mentorskapsanda vände hon förolämpningen rätt snyggt till att påvisa eget misslyckande att nå ut till alla. Under presentationen var det ord som "ledarskapsutbildning" och "blivande chefer" vilket fick mina tår att krulla sig. Vid det obligatoriska bordet runt var det hos mina adaptkollegor meriter som gruppchef, projektansvar och teamleader. Vad sjutton har jag där att göra?
Lite bättre kändes det dock när målen betonade mjuka värden. Personlig utveckling, reflektion och självinsikt. Dock är jag ju (trots allt) inte dummare än att jag inser det bakomliggande motivet när detta är en av de viktigaste egenskaperna hos en bra ledare. Men jag gillar ändå inte riktigt vibbarna jag får, att man nästan förväntas bli någon form av chef inom företaget framgent. Det är inte prestationsångesten som ger denna tveksamma inställning, eller jo kanske lite. Eller mycket. Men också att jag inte känner att en sådan roll är något för mig. För mycket ansvar, för mycket vad det verkar tråkiga budgetkalkyler, forecast, scorecards och mumbo-jumbo, och för att inte tala om personalsamtal! Låter ju lika roligt som snöslask i januari.
När jag var lärare förutspådde chefen, dvs rektorn att jag skulle sitta på hans position en dag. Tji fick han när jag drog näsan i väggen och flydde fortare än någon hann säga Nationella prov. Och här vid frågan vad man tror man gör om fem år (rycker på axlarna och kör klicheérna) får höra: "Du tror inte att du skulle vara chef då? Kan jag, som vanligt inte göra det förväntade att smickrad lysa upp och tigga mera med ett "Tror du?" eller "Tycker du det?" Utan istället nästan förolämpad fråga varför han tror det. Rövslickeri och att hålla tand för tunga är två egenskaper jag är dålig på att bemästra. Fast att ifrågasätta även med förorättad ton är ju också en form av att gå med håven, dock med den motsatta skillnaden att jag faktiskt inte fattar. Tycker jag bevisar min okunskap gång efter annan. Och ingen som känner mig skulle påstå att jag är särskilt snabb i tanken eller utstuderat smart. Kanske streetsmart om jag försöker se mig själv med objektiva snällögon.
Asch, plockar guldkornen av det som sades och går på det. Ser möjligheten jag nu fått att få en inblick i en annan verksamhet, ta del av en stor portion erfarenhet och ta fram personliga mål att uppnå under detta mentorskapsår. Eftersom jag knappt har koll på min egen avdelning rekommenderade min chef den mentor som han hade när han gick mentorsprogrammet. Han accepterade att ta sig an mig och vid våra första möten verkar han lätt att ha att göra med. Började på företaget innan jag ens var född, jobbade "på banan" som vi säger och jobbat sig upp. Det tycker jag är fräckt.
Paus
Om mina lika överarbetande kollegor kan släppa jobbet kan också jag. Fast visst kändes det lite svårt ibland att njuta så på arbetstid och några mail skickades allt från våra mobiler.
Dennis bjöd på en tur till Vrångö med deras tolvmeters segelbåt, och vi kunde knappast haft mera tur med vädret.
Efter lunch puttrade vi ut, luftade seglen och njöt av tystnaden.
Hade med mig "riktiga" kameran så ska försöka få in lite bättre bilder vid tillfälle.
Mycket mat, mycket snask, sköna kollegor och mycket sol. Försenad hemkomst där underbara farmor och farfar väntade med pigg Lilltjej. Mycket bra dag. Tack Dennis!
Perspektiv!
Trodde jag nått max vad gällde möteshysteri men denna dagen visade att det fanns ännu en nivå. Med halvtimmesduttar i olika byggnader insåg till och med jag till slut att halva mötet skulle vara förbrukad innan jag ens hunnit på plats. Körde Lync istället och allmän sen ankomst. Sjukt.
Kämpade med perspektivet genom trafiken till Partille, kände hur väl jag behövde den fysiska urladdningen för att bringa lite lugn i hjärnan.
Hemmavid spatserar Bambi förbi utanför köksfönstret och rensar buskarna på alla blommor den kan nå. De spirande bladen på de tidigare avtuggade jordgubbsplantorna har också betats av. Skrutt alltså!
En morgon hamnade jag framför ett reportage i P1. En gymnasiekille hade förlorat studiebidraget på grund av olovlig frånvaro och enligt regelverket förlorade därmed familjen rätten till bostads- och flerbarnsbidrag. Mamman hade lång pendling till jobbet så pojken lämnade och hämtade lillebror på dagis, därav den frekventa frånvaron.
Pojken skuldsatt sig själv för de förlorade bidragen, ville hoppa av skolan för att skaffa ett jobb och bidra ekonomiskt. Mamman ville inte låta honom göra detta och hennes förtvivlan skar igenom den sakligt lågmälda rösten. Mitt hjärta drog ihop sig där på Norrleden och jag ville göra något. Starta en insamling, varva några att ge en liten summa varje månad, många bäckar små till några hundringar som skulle göra väsentlig skillnad. Göra något för att glädja denne desillusionerade kille som förlorat tron på samhället och sin framtid.
Så var jag framme på jobbet och tankarna försvann i det hysteriska tempot som på sistone blivit standard.
Men jag återkommer ibland till denna familj, de och så många andra familjer och individer med sina motgångar och problem som sätter mina egna i en futtig dager. Som att denna dag blev ett rent elände i crescendo.
Nytt halsband förresten som jag högg i Tylösand. Edbladhs eller vad de nu heter. Lite variation till min gecko.
Blev sittande med jobbdatorn längre än jag avsett. Så oväntat.
Behöver träna på koreografin inför releasen nästa vecka! Har hyfsad koll men den melodi- och taktlösa nedvarvningslåten blir en utmaning. Den måste nötas in i muskelminnet. Men när? Perspektiv. Perspektiv.
Aphungrig förresten. En jordgubbssmoothie var allt jag orkade/tog mig tid att fixa som middag. Snacka om att huvudet är dumt och kroppen lider.
Tillbakahopp fredag-lördag
Hade behov och planer på att jobba hemifrån på fredagen. Med studiedag på dagis skulle jag vara hemma med Lilltjejen.
Men när torsdagen blev ännu en sådan stressig dag med ömsom ris och ömsom ros med betoning på det förstnämnda såpass att jag närapå bröt ihop framför chefen insåg jag vilken liten marginal jag hade och flexade ut hela fredagen. Ovanligt klokt för att vara mig och beslöt att fokusera på mig och Lilltjejen.
Okej, några mail gick fram och tillbaka men fick en avsevärt bättre dag än om jag faktiskt satt som mål att arbeta med Ronja omkring mig.
Istället blev det en riktigt bra dag med Lilltjejen där vi började med ärenden på Backaplan och buffélunch där hon var rena mönsterdottern från leksaksbutiken till lunchbuffén.
Och jag är ett under på att slå in paket.
Hem och packa och så vidare till Vattenpalatset i Lerum där det blev en massa bad och rutschkateåkande innan vi var hemma lagom för att ställa middagen på bordet när Johan kom hem. Bra dag. Andats.
Till lördagen var det inplanerat besök på mitt jobb, eller närapå i varje fall när Torslandafabriken firade femtio år och bjöd in till massa aktiviteter.
Måste säga att jag var väldigt positivt överraskad av arrangemanget. Tre timmar tillbringade vi där inne på den utstakade rundvandringen bland helgstängda produktionsbanor.
De kallades "Familjedagarna" och det var verkligen anpassat för familjer med mycket aktiviteter för barn längs vägen. Vi fick med oss en väldans massa godis hem därifrån!
Många udnerleverantörer fanns också på plats och presenterade sin verksamhet och deras bidrag till Volvos bilar. Plastal hade en demonstrationsenhet i mitt tycke. Det där som visar hur något tillverkas, i detta fall från plastgranulat till en liten give-away freesbee, har ju alltid imponerat på mig.
Från 60- till 00-tal presenterades Volvo-modeller med tillhörande miljöer de byggt upp. Extra kul att "statister" fanns vid varje årtionde, representativa för sin era såklart.
Konceptbilarna fanns också på plats och så lämpligt i banans slut väntade hoppborgar och glass för de små och fika för de äldre. Lagom till Ronja "bara-väntade-på-det" kördes över av en annan av alla hoppande barn och bröt ut i tåreflöde kom en kvinna fram och sade att min Lilltjej var ett "så otroligt vackert barn". Även om man redan vet det själv blir man glad att höra det av andra, hoho!
Vi avslutade utflykten med sen lunch på Ikea innan Johan lämnades i Tynnered för pokerkväll och lugn kväll med bad för tjejerna hemmavid. Ännu en bra dag, bara att tacka och ta emot.
Imorgon går mötena i ett. Då är det extra skönt att ha en sådan här helg i ryggen.
Tillbakahopp torsdag
I torsdags körde jag ju min kära combat i Kållered för ett litet med som vanligt gött gäng. Efteråt fick jag inte bara tanka en Guling utan också en Gröning. Och jag skäms att erkänna hur jag i början drog öronen åt mig. Det hjälps inte att jag i ärlighetens mening reagerat liknande om det varit fem vita män i bilen. Mina fördomar sträcker sig visst över alla raser och kön om man nu ska försöka se något tveksamt positivt i det hela. Nu var det fem hundralappar som sträcktes fram till mig i utbyte att jag använde mitt kort för att tanka åt dom, då automaterna endast tog just kort. Så ja, jag skäms att jag påverkats så av press- och sociala medier till att fälla före jag friar. Att första snabba tankarna handlar om kod- och kortstöld till falska sedlar och överfall en torsdagkväll på obefolkad bensinmack.
Jag skyddade min kod. Jag tog sedlarna först och skötte tankningen själv.
Pumpen var den långsammaste jag någonsin varit med om. Gulingen blev klar och föraren sprang bort och avslutade den varpå jag skuldmedvetet undrade om han skulle sno något ur min olåsta bil. Han påpekade nästan ursäktande att pumpen jag nu skötte var synnerligen långsam. Till slut gick den så långsamt att jag fann det artigast att öppna munnen lite. Fick då veta att de var på väg in till stan för hans kompis (pekade in i bilen på en av de fyra som alla glodde på automatens mödosamma rullningar) var på besök från USA för att gifta sig på lördag.
Vid uppnådda 450 kronor tyckte han att det räckte men jag fyllde tills det passerade 502. Då ville han ge mig en tjuga till som jag såklart nekade till. Han räckte fram handen och tackade. Brudgummen steg ur och tackade han också och jag önskade honom ett trevligt bröllop varpå han sken upp med bländande vita tänder i det mörka ansiktet.
Jag skämdes som en hund. Är det inte sorgligt hur man påverkats till att misstro sina medmänniskor? Det finns så mycket elände där ute, så mycket mänsklig ondska och förstulenhet som vi älskar att sprida i media. Inte konstigt vi ignorerar andra i nöd eller utsträckta händer. Men man inte låtit dessa onda människor vinna då? Och mer fundamentalt: Har vi inte förlorat oss själva och indirekt blivit som dom?
Färre och fler
Vad man inte vill hitta i sovrummet...
Japp, en synnerligen lång ödlesvans!
Kan lätt trycka i mig alla fyra på en gång!
Vad man gärna vill ha ännu fler av...
Fyra var det också till dagens pass - sammanlagt. Tycker det är så kul att de vill köra ändå och verkligen pressar sig så det syns. Grymma är dom!
Konsumtionssamhälle var det ja
När gruppmedlemmarna lät absolutisten fixa specerierna börjar undertecknad tro det var på pin tji. "Lättöl" står det på listan. Utnyttjar första livlinan och ringer hem.
Längre ned står det "perkulatorkaffe" och jag använder en andra livlina och frågar personalen. Tre anställda senare och jag hittar en perkulator - på baksidan av en förpackning. Den får det bli.
Googlar "kavring" när jag inte hittar någon förpackning med samma stavning för att till slut fråga anställd nummer fyra. De är slut, och det är jag med.
Väntar lite
Downtown Lerum strax innan elva en söndag är en lugn historia. Så där som man kan förvänta sig i en liten ort i storkommunen Göteborgs periferi. Jag ska handla inför tisdagens utflykt med jobbet och stannar till här för ett ärende inför midsommar. Slår mig ned med ryggen intill en av det lilla köpcentrets pelare. En tom kaffemugg framför mig och smygtagna foton hade spätt på de inskränktas hysteri. "Nu har tiggarna inte bara iFåns utan också nya Asics-skor, deras fräckhet har nått nästa nivå!" Med mitt från natten slarvigt uppsatta hår, uppenbara utländska utseende och (ser jag nu) smutsiga reklam t-shirt kan jag riktigt se bilden cirkulera på FB, tagen snett bakifrån.
Men nu är det kanske jag som är inskränkt och dömande.
Bränner gött på benen nu när butikerna börjar ställa ut gatropare och lockvaror. Imorgon åker Johan till Köpenhamn och jobbar till torsdag. Jag får än en gång oförtjänt mycket hjälp av Johans föräldrar. Ovärderlig, oumbärlig. Och så den där ständiga känslan att inte kunna återgälda eller ha egna föräldrar att be om hjälp, utjämna balansen lite efter mitt bakvända högst personliga resonemang.
Nej, dags att röra på sig innan man får en spann vatten över sig.
Nog för idag
Rätt trevligt med en "normal" frukost med familjen vid sju istället för att kliva upp halv sex och tassa omkring i huset innan avfärd.
Skjutsade Lilltjejen till dagis, skjutsade maken och hans kryckor till jobbet och sist men inte minst min egen lekamen ut till Torslanda. Jobbade som en tok, kom ut till nästan trettio graders värme med stekande sol. 45 minuter för sent till dagishämtningen (ringde och förvarnade), lagade middag, klippte det alldeles för långa gräset, duschade och satte mig och jobbade igen till nyss.
Känner mig liksom igår fortfarande speedad, på mentalt högvarv och hade frustrerandr svårt att somna. Känns som det finns risk för repris. Imorgon säger sig Johan aka haltepinken kunna sköta lämningen men funderar på att ändå ta en lite lugnare morgon. Fyller ju min tidskvot ändå och har som sagt nått taket på flexkontot. En lugnare morgon så jag kanske är på plats närmare halv åtta istället för halv-kvart i sju?
Nu ska jag kolla lite combat koreografi. Det brukar jag ju somna av.
Gaah!
Av alla dagar jag glömmer bort att lämna jobbet i tid är det då trafiken köar upp redan från Älvsborgsbron! Fem minuter innan klassens början stormar jag in på anläggningen och prick halv kör vi igång. Jag hann till och med mitt obligatoriska toabesök! Om trafiken bråkade så ska jag i alla fall vara glad att tekniken inte gjorde det.
Var så speedad att jag fruktade hjärnsläpp men fick ut det i ett grymt pass istället. Galet varmt, galen respons, galet roligt och galet jobbigt! Vansinnigt, otroligt roligt!
Fattar inte vart denna dagen tog vägen. Hann visst slappna av mer än jag trodde ändå under helgen när jag nästan förorättat noterade alla veckans möten.
Ännu en kortvecka dock, midsommarafton på fredag. Galet!
I fas igen
Vaknade tidigt och tog en sväng längs stranden. Loggade en cache till och fotade de som körde dagarnas sista programerbjudande: Yoga.
Däremot har jag lyckats med konststycket att glömma min kod till Visa-kortet! Tryckte det jag trodde var rätt på hotellet men då den sade att det var fel fick jag blackout. Jag har ju slutat tänka vad jag trycker och trycker efter "mönster" istället. Tyckte som sagt jag gjorde det men nähä. Försökte tänka och fick fel igen. Fick signera istället för att riskera en tredje gång.
I första affären tyckte jag att jag kom ihåg den. Eller inte. Tur man har ett till kort där jag faktiskt tänker vad jag trycker och därför kommer ihåg! Men störigt!
Badrumsvågen hemma är det bara Johan som använder. Själv går jag mer efter centimeter än kilon, eller snarare klädstorlekar. Orka hålla på att väga sig hela tiden. Fast till skiduthyrningen i Sälen är det ju nödvändigt att veta förstås. Så ok, jag nyttjar en våg i alla fall en gång per år. Och just ökat frekvensen med hundra procent.
Invalido som Johan är såg förstås huset ut därefter. Men med påfylld energi vågar jag inte säga att det var ett nöje men närapå, att bringa ordning igen. Tvättat, bytt Ronjas sängkläder, röjt i köket, packat upp mina grejer och Lilltjejens efter deras övernattning på Landet. Dammsugit ett ton döda flugor, fixat middag, vattnat, nattat, plockat, vikt och torkat.
Så nu är jag i fas där jag brukar vara inför den kommande veckan. Skönt.
66 av 252
Medan jag laddar upp drygt 250 bilder på NW's FB-sida knopprar jag lite här.
Det var visst Grit som kördes där i sanden även om jag tyckte musiken lät väldigt Tabata-aktig. Skit samma, apjobbigt verkade det i alla fall.
Utmanare mot gladiator såklart.
Partille-teamets konstverk:
Att många frågar var de kan hitta mina bilder och att jag tycker det är roligt att fota bäddar ju för mig att gå bananas med kameran. Detta är ju dock förutsatt jag faktiskt vågar göra det ordentligt. Jag känner ju inte människorna och är ju av den typen att jag gärna ber om ursäkt för min existens i okänt sällskap. Om ett okänt fruntimmer kommer fram och fotar, blir man inte lite brydd då? Bland medarbetarna i detta företag är nog svaret ganska klart nej. Det är bara min person som inte vill tränga sig på.
Företagsledningen bjuder på disco. VD:n fick visst inte vara med på koreografiträningen vilket gav numret det där lilla extra.
Nordic Wellness awards. Många välförtjänta. Många för intern beundran. Är lite kluven för sådana där utmärkelser. Tycker det är positivt att lyfta fram bra insatser men hur bedömer man egentligen en sådan? Har alla verkligen en rättvis chans?
Med middag klockan åtta var man duktigt hungrig. Innan förrätten var på plats hade den passerat halv nio. Som tur var fick jag en bordsgrannes också annars hade jag fortfarande varit hungrig. Varmrätten var nämligen ingen höjdare. Inte alls. Men jag är nyfiken på hur de bär sig åt för att prångla ut nästan trehundra varmrätter på en och samma gång.
(Redo att serva!)
Fick sitta med goa Partille-gänget trots att jag ju faktiskt tillhör Kållered, men så dåligt engagerad är jag att jag inte kände igen någon därifrån. Försökte ändå. Eller kanske inte så jättemycket. Drygt en halv evighet och avslutad efterrätt senare hade en ohörbar intern underhållning tagit vid och en tjej vid grannbordet visat brösten. Då tyckte undertecknad att det fick räcka och tackade för sig.
Hamsterbollen och jag
Det ska vara några manfolk till och med i lånetofflorna. Fast har en känsla av att det ändå är mer medvetet än så tillbakalutat man vill ge sken av.
Orkar bara inte. Trivs bättre här, där jag kan ha det lugn(are) och skönt. Och fota lite på människorna. Tycker om att vara bland människor men inte med dom. Är med på mitt sätt genom att iaktta, betrakta på tryggt avstånd - i min hamsterboll.
Känner mig som den berömda katten bland hermelinerna. Den man sneglar på och undrar vad som är fel. Kom ut och funderande några sekunder på att hitta några av de få jag känner. Försöka lite. Det blir ju vad man gör det till liksom. Inställning och så vidare.
Klänningar, glitter, klackar och drinkar. Höga skratt och gälla "wooooo!"
Degar till. Äntligen
Fick lite ångest inför folktillströmningen och drog iväg och loggade en cache.
Hoppade också stand-up för att istället slappna av i solen på terassen. Bra beslut tycker jag.
Massören var duktig och riktigt skönt att han inkluderade fötterna. Ont, ont i vaderna och vänster axel är högre än den andra. Men sköönt!
Inväntan
Okej, ännu ett plus för frukosten. Stor yta sprider ut folket och en kille står och steker omeletter efter beställning. Det har jag bara stött på i Shanghai förut, då också med bredare utbud.
Vid entren pågår förberedelserna för att ta emot hela södra landets NW:are som redan börjat anlända i stadig ström.
IPad för juicemaskinen var också lite otippat.
Hittade ett
Hittade ett bibliotek bland hotellkorridorernas snirklar. Gott med mat men fick rejäl magknip. Hoppas det ger med sig snart.
Nu så
Wee! En hel sal bara för mig! Och med sådan utsikt kan man inte klaga. Bara detta får mitt betyg på Hotell Tylösand att stiga ett snäpp.
Körde igenom de flesta låtarna innan det var bokat pass i salen. Hade fortfarande loppor i benen så gick in i intilliggande gymmet. Gym och deras manicker är mig nästan lika främmande och lockande som ett dopp i en isvak. Blev stående lite tafatt innan jag satte mig i denna.
Doppat och bastat igen och intagit horisontalläge igen. Hann tyvärr inte köpa någon bok att försjunka i. Känner mig fortfarande halvspeedad.
På plats
Nästan lite dåligt samvete för att jag lämnar en kryckförsedd make med barn där hemma för att ratta till Tylösand.
Bitvis regn hela vägen ner och på plats är det gråmulet men vackert.
Borta är västkustens klippor för Laholmsbuktens sanddyner.
Fått ett sött litet rum i annexet där antagligen hela NW-styrkan kommer att husera. Förtruppen anlände strax efter mig.
Märker att jag har lite svårt att koppla av , hjärnan surrar av svårgripbara tankar och jag kommer på mig själv att snegla på den lilla yogasalen bakom mig och undra om man inte kan träna lite combat koreografi där inne. Kanske de har en annan mer passande sal? Instruktörer som vi är imorgon står två träningspass på agendan, oklart vad dock.
Lite magknip
Ännu en gång blev jag sådär jobbigt trött på ett möte. Än jobbigare när mötet var mellan fyra ögon och två timmar långt. Som tur var satt vi vid ett sådant där högt barliknande bord så jag kunde ställa mig upp och röra lite onaturligt naturligt på mig.
Ändå var det väldigt intressant privatlektion jag fick i Treasurys förehavanden. Läskigt att sitta och jobba med sådana belopp!
Ratade läbbigt raw-bars och bananer för socker i ett försök att vakna till lite innan passet. Riktigt äcklig Well-dricka jag testade i brist på mina vanliga. Blä. Tiotalet deltagare i student-tider men jag vaknade till ändå som vanligt. Men nu när endorfinerna flödar och jag eftersvettas i fåtöljen ramlar tröttheten in igen. Att vara social i Tylösand känns inte särskilt lockande faktiskt, men mitt försprång från och med imorgon bäddar för en stunds återhämtning på egen hand.
Me like. Alla LesMills releaser tillgängliga utifall man glömt sin egna skiva. Öppnar och ser avundsjukt de "äkta" skivorna sedan de digitala kitens införande. "Finns inte" att beställa heller, nu är det gemensam insats för miljön och blöblö. Jag vill ha mina vanliga kit!
Antar att jag har mig själv att skylla
Junionsdag
Min pärla, utan anmärkning. Gött!
Ännu en dag som åts upp av hiskeligt tempo. Imorgon drar Mikael på semester och lämpligt nog fick vi en incident i applikationen för mig att öva lite på. Vad är det man säger, allt löser sig?
Hämtar Lilltjejen och på vägen från bilen till huset hör jag:
"-Bäbis är i katthimlen. Hon är borta och vi kan inte hitta henne där (ledsen röst).
Men vi kan köpa en ny Bäbis, dom finns i affären!" (Glad röst) Tösen min.
En andra gång i duschen blir det också för Johan som innan fotbollsträningen skrubbade hela sin lekamen inför sin operation imorgon. Efter träningen blir det en gång till, ny omgång kläder och renbäddat i sängen. Och så ännu en dusch imorgon innan han åker, alltid med en specialtvål. Benbitar ska tas bort ur foten och han ska sövas för ingreppet. Kryckor efteråt förstås men tydligen "inget mer" än eventuell smärta som hindrar belastning. Lägligt att jag drar till Tylösand dagen efter. Hm.
Men han vill ju förståeligt nog ha detta gjort så snart som möjligt och slippa vänta till efter semestern. Hoppas verkligen det blir bra sedan. Frustrerande att vara beroende av fysiska aktiviteter och hållas tillbaka av sin kropp. Själv hade jag blivit galen.
Gulingens (o)tur?
Som ett racinglopp står vi uppradade och väntar på första insläppet. Gulingens gula motorlampa kommer och går, på sistone gått och det vore ju typiskt om den tändes igen precis när besiktningskillen kör sin runda.
Är förvånansvärt pigg trots det höga tempot på jobbet. Börjar man acklimatisera sig tro? Tog en mini-mini promenad igår efter Johan kommit hem och Lilltjejen nattats. Väldans skönt att komma ut och rensa skallen lite.
Avslutningsvis lite Brorsa från häromkvällen. Bara för att han är så söt.
Måndag
Endorfinstinn Linda, Lindas overksamma nödlösning och Johans skojiga middag hemmavid.
En anledning till att jag föredrar att vara i god tid till mina pass är marginalen för tänkbara strul. Från trafikhinder till headset- och stereoproblem. Idag upptäcker jag att skivan jag bränt med gammelmixen tydligen ligger kvar hemma. Typiskt mig. Kollar fånen men där är låtlistan av någon anledning inte komplett. Hämtar datorn men inte heller där är den som den ska. Skit.
Får köra vanliga releasen och göra snabba skivbyten till två låtar. Blev ok ändå men med tidsnöd hade det blivit jobbigt. Fick total blackout till muy thai-låten så stammisarna fick hjälpa mig. Fyra jab-cross och två armbågar, inte sju och en hallå! Tog nästan hela första blocket innan poletten föll ner och hela koreografin kom tillbaka. Så går det när Linda börjar blanda gamla samtidigt som den nya pluggas in. Hopplös.
Tiotalet deltagare men sådan stämning och sådant tryck att sega, trötta Lindas energi slog i taket. Galet kul och vansinnigt skönt! Tre veckor till sedan är det sommaruppehåll för combaten i Partille.
Bara visa...
DET plagget jag ville ha. Tryck på ryggen och asymmetrisk hals med ett veck. Jag gillar.
Blir ännu en solig dag med den kommer att tillbringas i diverse mötesrum. Dags att göra rätt för sin lön.
Några veckor till i alla fall
Frågan gick ut på vårt intranät om viljan att skriva om den träninsgform vi instruerar. Alla gruppträningsformer skulle presenteras en vecka i taget på Nordic Wellness blogg. Upplägget var detsamma med några frågor att besvara. Jag fick chansen att skriva om ViPR och kommande vecka är det min tur att publiceras. Redan nu ligger den uppe här.Har också fått frågan om jag är intresserad av att bli gästskribent vilket skulle vara väldigt roligt. Temat måste ju röra hälsa och träning och känner mig genast ganska osäker. Jag är ju ingen utpräglad hälsotyp. Eller i varje fall ser jag mig inte som en sådan. Att jag är instruktör tre gånger i veckan kanske i andras ögon anses hälsosamt och ja visst, i jämförelse med någon som inte tränar alls håller jag med. Men i övrigt tycker jag mig inte leva särskilt hälsosamt och tänker då närmast såklart på kosten. Där är jag allt annat än hälsosam.
Så vad skulle jag skriva om? Tankarna irrar och prestationsdjävulen kravlar över ryggen och sätter sig bekvämt på axeln. Förslag någon?
Fick förresten inte i mig allt mitt köpta vatten. Bläurgh.
Bälgade istället desto mera äpplejuice till middagen. Ännu något ett hälsofreak skulle fnysa åt antar jag. Kanske är min uppfattning av hälsofreak något snedvriden. Underligt egentligen med tanke på att jag arbetar i branschen. Där har jag kanske något att spåna vidare på? Mer eller mindre omedvetet tar jag avstånd från den bransch jag representerar genom att inte anamma den på samma sätt som mina kollegor. Eller är det bara deras Instagram- och Facebook-flöden något som förväntas?
Vad är hälsa? Vad innebär det att vara vältränad? Jag har ju tidigare uttryckt min ambivalens mot det outtömliga bildflödet av uppdragna tröjor, ankposer och kvarg med ditten och datten som ska vara så gott.
I en kort radiodebatt om fitnesshetsen sade Paolo Roberto något jag fann klockrent:
"Att du har magrutor är inget bevis för att du är vältränad. Det är bara ett bevis på att du lever på tonfisk!"
Så sant. Så varför tränar vi? Är det för att få många likes på de sociala medierna eller för att uppnå fysiskt och psykiskt välmående? Kan inte den ena ge det andra? Får vi många likes blir vi bekräftade vilket vi bekräftelsebehövande människor ja, behöver. Och får vi denna bekräftelse så mår vi ju bra. Äter jag mera tonfisk och tränar mer får jag ännu fler likes. Win-win eller hur? Man kan tycka att man tränar för sin egen del för man mår ju bra, ser snygg ut i sin svankande pose och får massor av tummar upp. Men är det egentligen för sin egen del, på riktigt liksom? Att träna för att få andras bekräftelse? Bekräftelse i sina egna ögon att man sällar sig till raden av ankor på Internet?
Om vi tog bort alla sociala medier, hoppade tillbaka till den interaktiva stenåldern en sisådär trettio år. Då var jag knappt åtta och flippade mellan Kanal 1 och TV2. Skulle vi fortsätta leva lika "hälsosamt" som så många nu gör med "deff"-liknande dieter och mascara innan gymmet? Skulle vi fortsätta lovorda smoothies på alger och proteinpulver vars smak i den väntande bekäftelsens sötma förvandlas till choklad och maränger in the name of getting likes.
Betyder detta att vi var mindre hälsosamma förr? Skulle jag inte vilja påstå. Däremot kanske mindre hälsomedvetna. Och det är väl positivt att vi idag är mer medvetna, men enligt mig draget till en allt för lång spets i många fall. Kanske skulle vi träna mer för vår egen del, det där jag har så svårt att sätta fingret på och vill kalla på riktigt. Liksom.
Jaja
Glömde fylla på mina Vitamin Well drycker och i brist på sådana i anläggningens kylskåp nödgades jag köpa en vanlig sketen vatten. Det är proteindrycker hit och energiboosters dit. Nittionio procent innehåller koffein eller smakar blä så det minst illasmakande av alternativen blev detta. Betala för vanligt vatten. Så b.
Jag ska vara väldigt törstig för att faktiskt vilja ha vatten och det händer ungefär lika ofta som jag bär klänning.
Drack ju aldrig under passen när jag var deltagare, började när jag bytte plats och behövde fukta (läs pausa) mellan låtar.
Idag blev det fyra till 3D:n och två till Athletic. Var riktigt många bokade till den förstnämnda men sedan slog väl solen och latmasken till. Får se hur det blir till morgondagens combat när jag nu börjat både mixa in gamla låtar och plugga in nya.
Vi körde en vanlig söndag då Johan hade såpass ont i foten. Han och Lilltjejen drog till Landet medan jag slabbade på ett andra lager olja på altanen. En tredjedel gjord, två tredjedelar kvar. Tvättat, plockat, torkat, vikt och vattnat. Öppnade en bok i solen ungefär en kvart innan det var dags att åka.
Nu har regnet kommit som en följd av den tryckande värmen. Känns väldigt likt föregående söndag men dess översvämningar ska nog inte upprepas denna gång. Men lite åska är alltid trevligt.
