Perspektiv!
Trodde jag nått max vad gällde möteshysteri men denna dagen visade att det fanns ännu en nivå. Med halvtimmesduttar i olika byggnader insåg till och med jag till slut att halva mötet skulle vara förbrukad innan jag ens hunnit på plats. Körde Lync istället och allmän sen ankomst. Sjukt.
Kämpade med perspektivet genom trafiken till Partille, kände hur väl jag behövde den fysiska urladdningen för att bringa lite lugn i hjärnan.
Hemmavid spatserar Bambi förbi utanför köksfönstret och rensar buskarna på alla blommor den kan nå. De spirande bladen på de tidigare avtuggade jordgubbsplantorna har också betats av. Skrutt alltså!
En morgon hamnade jag framför ett reportage i P1. En gymnasiekille hade förlorat studiebidraget på grund av olovlig frånvaro och enligt regelverket förlorade därmed familjen rätten till bostads- och flerbarnsbidrag. Mamman hade lång pendling till jobbet så pojken lämnade och hämtade lillebror på dagis, därav den frekventa frånvaron.
Pojken skuldsatt sig själv för de förlorade bidragen, ville hoppa av skolan för att skaffa ett jobb och bidra ekonomiskt. Mamman ville inte låta honom göra detta och hennes förtvivlan skar igenom den sakligt lågmälda rösten. Mitt hjärta drog ihop sig där på Norrleden och jag ville göra något. Starta en insamling, varva några att ge en liten summa varje månad, många bäckar små till några hundringar som skulle göra väsentlig skillnad. Göra något för att glädja denne desillusionerade kille som förlorat tron på samhället och sin framtid.
Så var jag framme på jobbet och tankarna försvann i det hysteriska tempot som på sistone blivit standard.
Men jag återkommer ibland till denna familj, de och så många andra familjer och individer med sina motgångar och problem som sätter mina egna i en futtig dager. Som att denna dag blev ett rent elände i crescendo.
Nytt halsband förresten som jag högg i Tylösand. Edbladhs eller vad de nu heter. Lite variation till min gecko.
Blev sittande med jobbdatorn längre än jag avsett. Så oväntat.
Behöver träna på koreografin inför releasen nästa vecka! Har hyfsad koll men den melodi- och taktlösa nedvarvningslåten blir en utmaning. Den måste nötas in i muskelminnet. Men när? Perspektiv. Perspektiv.
Aphungrig förresten. En jordgubbssmoothie var allt jag orkade/tog mig tid att fixa som middag. Snacka om att huvudet är dumt och kroppen lider.
Kommentarer
Trackback
