Frågan gick ut på vårt intranät om viljan att skriva om den träninsgform vi instruerar. Alla gruppträningsformer skulle presenteras en vecka i taget på Nordic Wellness blogg.  Upplägget var detsamma med några frågor att besvara. Jag fick chansen att skriva om ViPR och kommande vecka är det min tur att publiceras. Redan nu ligger den uppe här.

 

Har också fått frågan om jag är intresserad av att bli gästskribent vilket skulle vara väldigt roligt. Temat måste ju röra hälsa och träning och känner mig genast ganska osäker. Jag är ju ingen utpräglad hälsotyp. Eller i varje fall ser jag mig inte som en sådan. Att jag är instruktör tre gånger i veckan kanske i andras ögon anses hälsosamt och ja visst, i jämförelse med någon som inte tränar alls håller jag med. Men i övrigt tycker jag mig inte leva särskilt hälsosamt och tänker då närmast såklart på kosten. Där är jag allt annat än hälsosam.

Så vad skulle jag skriva om? Tankarna irrar och prestationsdjävulen kravlar över ryggen och sätter sig bekvämt på axeln. Förslag någon?

 

Fick förresten inte i mig allt mitt köpta vatten. Bläurgh.

Bälgade istället desto mera äpplejuice till middagen. Ännu något ett hälsofreak skulle fnysa åt antar jag. Kanske är min uppfattning av hälsofreak något snedvriden. Underligt egentligen med tanke på att jag arbetar i branschen. Där har jag kanske något att spåna vidare på? Mer eller mindre omedvetet tar jag avstånd från den bransch jag representerar genom att inte anamma den på samma sätt som mina kollegor. Eller är det bara deras Instagram- och Facebook-flöden något som förväntas?

Vad är hälsa? Vad innebär det att vara vältränad? Jag har ju tidigare uttryckt min ambivalens mot det outtömliga bildflödet av uppdragna tröjor, ankposer och kvarg med ditten och datten som ska vara så gott.

I en kort radiodebatt om fitnesshetsen sade Paolo Roberto något jag fann klockrent:

 

 

Så sant. Så varför tränar vi? Är det för att få många likes på de sociala medierna eller för att uppnå fysiskt och psykiskt välmående? Kan inte den ena ge det andra? Får vi många likes blir vi bekräftade vilket vi bekräftelsebehövande människor ja, behöver. Och får vi denna bekräftelse så mår vi ju bra. Äter jag mera tonfisk och tränar mer får jag ännu fler likes. Win-win eller hur? Man kan tycka att man tränar för sin egen del för man mår ju bra, ser snygg ut i sin svankande pose och får massor av tummar upp. Men är det egentligen för sin egen del, på riktigt liksom? Att träna för att få andras bekräftelse? Bekräftelse i sina egna ögon att man sällar sig till raden av ankor på Internet?

Om vi tog bort alla sociala medier, hoppade tillbaka till den interaktiva stenåldern en sisådär trettio år. Då var jag knappt åtta och flippade mellan Kanal 1 och TV2. Skulle vi fortsätta leva lika "hälsosamt" som så många nu gör med "deff"-liknande dieter och mascara innan gymmet? Skulle vi fortsätta lovorda smoothies på alger och proteinpulver vars smak i den väntande bekäftelsens sötma förvandlas till choklad och maränger in the name of getting likes.

Betyder detta att vi var mindre hälsosamma förr? Skulle jag inte vilja påstå. Däremot kanske mindre hälsomedvetna. Och det är väl positivt att vi idag är mer medvetna, men enligt mig draget till en allt för lång spets i många fall. Kanske skulle vi träna mer för vår egen del, det där jag har så svårt att sätta fingret på och vill kalla på riktigt. Liksom.