Väntar lite



Downtown Lerum strax innan elva en söndag är en lugn historia. Så där som man kan förvänta sig i en liten ort i storkommunen Göteborgs periferi. Jag ska handla inför tisdagens utflykt med jobbet och stannar till här för ett ärende inför midsommar. Slår mig ned med ryggen intill en av det lilla köpcentrets pelare. En tom kaffemugg framför mig och smygtagna foton hade spätt på de inskränktas hysteri. "Nu har tiggarna inte bara iFåns utan också nya Asics-skor, deras fräckhet har nått nästa nivå!" Med mitt från natten slarvigt uppsatta hår, uppenbara utländska utseende och (ser jag nu) smutsiga reklam t-shirt kan jag riktigt se bilden cirkulera på FB, tagen snett bakifrån. 
Men nu är det kanske jag som är inskränkt och dömande.
Bränner gött på benen nu när butikerna börjar ställa ut gatropare och lockvaror. Imorgon åker Johan till Köpenhamn och jobbar till torsdag. Jag får än en gång oförtjänt mycket hjälp av Johans föräldrar. Ovärderlig, oumbärlig. Och så den där ständiga känslan att inte kunna återgälda eller ha egna föräldrar att be om hjälp, utjämna balansen lite efter mitt bakvända högst personliga resonemang. 

Nej, dags att röra på sig innan man får en spann vatten över sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0