Hamsterbollen och jag

Det ska vara några manfolk till och med i lånetofflorna. Fast har en känsla av att det ändå är mer medvetet än så tillbakalutat man vill ge sken av.
Känner mig som den berömda katten bland hermelinerna. Den man sneglar på och undrar vad som är fel. Kom ut och funderande några sekunder på att hitta några av de få jag känner. Försöka lite. Det blir ju vad man gör det till liksom. Inställning och så vidare.
Klänningar, glitter, klackar och drinkar. Höga skratt och gälla "wooooo!"
Orkar bara inte. Trivs bättre här, där jag kan ha det lugn(are) och skönt. Och fota lite på människorna. Tycker om att vara bland människor men inte med dom. Är med på mitt sätt genom att iaktta, betrakta på tryggt avstånd - i min hamsterboll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0