Tillbakahopp torsdag

I torsdags körde jag ju min kära combat i Kållered för ett litet med som vanligt gött gäng. Efteråt fick jag inte bara tanka en Guling utan också en Gröning. Och jag skäms att erkänna hur jag i början drog öronen åt mig. Det hjälps inte att jag i ärlighetens mening reagerat liknande om det varit fem vita män i bilen. Mina fördomar sträcker sig visst över alla raser och kön om man nu ska försöka se något tveksamt positivt i det hela. Nu var det fem hundralappar som sträcktes fram till mig i utbyte att jag använde mitt kort för att tanka åt dom, då automaterna endast tog just kort. Så ja, jag skäms att jag påverkats så av press- och sociala medier till att fälla före jag friar. Att första snabba tankarna handlar om kod- och kortstöld till falska sedlar och överfall en torsdagkväll på obefolkad bensinmack.
Jag skyddade min kod. Jag tog sedlarna först och skötte tankningen själv.
Pumpen var den långsammaste jag någonsin varit med om. Gulingen blev klar och föraren sprang bort och avslutade den varpå jag skuldmedvetet undrade om han skulle sno något ur min olåsta bil. Han påpekade nästan ursäktande att pumpen jag nu skötte var synnerligen långsam. Till slut gick den så långsamt att jag fann det artigast att öppna munnen lite. Fick då veta att de var på väg in till stan för hans kompis (pekade in i bilen på en av de fyra som alla glodde på automatens mödosamma rullningar) var på besök från USA för att gifta sig på lördag. 
Vid uppnådda 450 kronor tyckte han att det räckte men jag fyllde tills det passerade 502. Då ville han ge mig en tjuga till som jag såklart nekade till. Han räckte fram handen och tackade. Brudgummen steg ur och tackade han också och jag önskade honom ett trevligt bröllop varpå han sken upp med bländande vita tänder i det mörka ansiktet.
Jag skämdes som en hund. Är det inte sorgligt hur man påverkats till att misstro sina medmänniskor? Det finns så mycket elände där ute, så mycket mänsklig ondska och förstulenhet som vi älskar att sprida i media. Inte konstigt vi ignorerar andra i nöd eller utsträckta händer. Men man inte låtit dessa onda människor vinna då? Och mer fundamentalt: Har vi inte förlorat oss själva och indirekt blivit som dom?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0