Passar bra att skriva lite så man kan varva ner och eftersvettas nu istället för efter duschen.
Trettiotvå grymma deltagare idag och svett som rann innan första låten var klar. Jag svettas verkligen för ingenting och flåsar för mindre, fråga bara mina kollegor som bevittnat blåsbälgen när de tre trapporna är bestigna!
Nu ska jag ta mina trötta axlar och masa mig till duschen.

Laddar inför kvällens combat på soffan i instruktörsrummet. Blir segare och segare, bra där.
Johan plockade ett receptkort när han handlade i helgen eller när det nu var. Det såg väl hyfsat intressant ut och alla vet att vi behöver uppslag till nya idéer i köket!
Första gången jag bekantade mig med en fänkål och att "Ansa fänkålen" innebar för mig borttagande av spröten upptill och avlägsnande av yttersta höljet ungefär som på en lök. Fast är det meningen att typ fyrtio procent av fänkålen ska bort?
Det må ha sett trevligt ut på fotot men smakade enligt mig riktigt otrevligt. Nej det var ett receptkort som åkte i sophinken tillsammans med fänkål- tomat- och honungsröran!
Lyckades dessutom förvandla torskryggsfileerna till oätbara gummiklumpar. De kanske inte skulle ha stått de där trettiofem minuterna i ugnen utan receptets rekommenderade tjugo. Matlagningskurs kanske?

Seg på jobbet idag, som att luften gått ur mig. Trött, frusen och med huvudvärk. Som tur var fick jag bort huvudvärken tack vare chefens miniapotek och inhandlad Mer-dricka. Det är ingen höjdare att köra combat med huvudvärk precis.

Blickar ner på mina gummiben. För att ta sig till omklädningsrummen från salen går man ner en trappa. Det var nästan så benen vek sig där man gick! Jag har aldrig varit med om sådant tryck som Partille nu levererar! Låt nummer två och sju där man verkligen ges chansen att trycka till ordentligt gör de med råge. K-I-A-H!!! Jag blir så extra taggad av detta att jag pressar mig tills kroppen ber om nåd och jag knappt orkar få fram instruktionerna. Sedan stapplar resterna av mig ner för trapporna och dör en stund i instruktörsrummets soffa innan nästa fysiska utmaning - duschen. Tvätta håret med döda axlar är inte det lättaste men ååh vilken sinnesfrid!
Phu, mina lindor luktar inte hallon nu känner jag. Yikes!

Duktigt seg och trött när jag rattade Gulingen genom snögloppet till Lindholmen för söndagscombat. Då är det nästan än skönare känsla efter ett rejält träningspass. En dagen-efter seg Johan ville ha kebabrulle till middag. Själv kände jag mig mer sugen på - kycklingsallad! Det blev bra mycket större hög på tallriken än planerat men tryckte i mig alltihop, gott, gott!
Imorgon är det dags igen, ett fullbokat Partille och ny arbetsvecka. Må det bli en bra sådan!

Få musikstycken har fått mig att gråta. När jag och Anna såg Cats fick "Memory" tårarna att rinna. Senaste filmatiseringen av Les Miserables bjöd på både två och tre sångprestationer som resulterade i tåreflöde och snörvel i biomörkret. Vem hade kunnat tro att Hugh Jackman kunde sjunga så? Och Anne Hathaway? Nästan besvärande närgånget ibland men effekten blev större. Helt klart bättre än förväntat! Ingen feel-good film men ändå lämnade jag salongen med en liknande känsla. Det är ett rätt bra betyg.

Johan åkte vid lunchtid för att leva lite lyxliv på Stenungsbaden med Herrcluben. När jag jobbade där fanns inte spa-delen och skulle själv inte ha något emot lite sådant nu. Har ju sparat ihop en ny pott av NW-utbetalningar som nog räcker till en vistelse. Får planera in en helg framgent! Ååh vad trevligt! Nästan lika trevligt som den ut- och invändigt tvättade Guling som Johan fixade på vägen till Stenungsund. Det var inte mycket Guling innan utan snarare Fuling. Pinsamt smutsig!

Sitter i fåtöljen och ser Brorsan jaga något längs golvet. En gigantisk kärrspindel som antagligen följt med veden in och förvirrat undrat vart vintern tagit vägen.
Spindlar tillhör ju inte undertecknads favoriter precis, men när den ensidiga leken pågått ett bra tag började till och med jag tycka lite synd om äcklet med alla ben. "Jamen ta ut den då", säger maken. "Då fryser den ju ihjäl!" Piper jag ynkligt. Undrar om inte spindeln föredragit de oddsen istället för att sluta i Brorsans mage.

Litet kvällsmål som passande avslutning till middagen, glass med megablåbär! Ännu en grym klass i Kållered med skönt trött kropp efteråt. Fina Ida dök upp helt oväntat vilket var kul! Skulle inte förvåna mig om hon står och instruerar själv en dag! Undrar om hon skulle teama med en gammelkärring som mig då?
Imorgon blir det middag och vip-bio med Monica, ett litet tack för all hjälp med Ronja. Det är knappt jag vågar säga det men hon är kvar hos dom även denna natt! Glassigt ja! Om jag så tar Monica på bio varje fredag kommande tio år skulle det ändå inte återgälda allt hon gjort för oss, för mig! För jag hade inte fixat dessa passerade två år så väl jag nu ändå gjort om det inte varit för henne. Middag och bio, ska bli kul, nästan lite ovant. Jag och mamma gjorde aldrig något sådant vad jag minns, eller kanske vi var på bio en gång? Vi gjorde inga aktiviteter tillsammans och pratade än mindre.
Så ska det inte bli för mig och Lilltjejen, så jag behöver träna på det här med mor-och-dotter-relation. Tänk om det vore lika enkelt som combat!

Ja, jag håller med om att det kändes lite fel, sitta utanför gymmet och käka cheesburgare! Men vad ska en arm själ göra? Köpa tråkig banan? Jag hann inte äta den extra matlådan jag hade med. Idogt arbete hela dagen och så en ny grej att ta tag i, och när jag ska gå dit ser jag att klockan är tjugo i fem. Hur gick det till?

Finner mig tillbaka i stressläget pre-Kina efter avklarad onsdag. Hur gick det till? När ännu en grej ramlade i på dagens upplopp visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag måste lära mig säga nej, stopp och VÄNTA. Olika instanser väntar på dokumentation jag satt som mål att göra i måndags. Anlände denna dagen med inställningen att IDAG minsann skulle den banne mig göras, framför allt när påminnelsemailet droppade in efter lunch. Just skit. Blev det av ändå? Nej, man kommer så långt som att öppna filen och sedan pockar nästa grej på uppmärksamhet.
Det som nästan är lika frustrerande är det faktum att jag inte vet vad jag gjort när dagen är slut! Vad har jag egentligen stressat med hela dagen?
Mailat och telefonerat, det är vad jag gjort, hur konkret är det? Känns inte som ett skit men timmarna har flugit förbi ändå. NÅGOT har jag ju uppenbarligen gjort, men vad? Hallå?

Ronja är ännu inte tillbaka på dagis men underbara farmor och farfar tar hand om henne - till imorgon! De barnfria föräldrarna avnjuter lugnet hemma genom att dammsuga, vika tvätt, tvätta, fylla på vedkorgen och plocka fram golvytan igen. Medan jag gjorde detta lagade Johan middag, en ny anrättning som av någon anledning inte ser likadant ut som på receptkortets blanka bild. Medan han gör sluttampen låter jag rumpan vila i mysfåtöljen. Hjärnan känns urvriden och sinnet märkligt tomt. Förutom tvätten blir det inte många fler knop denna kväll!

Jag är en person som drömmer mycket. Inte dagsvarianten då jag blivit allt för cynisk och funnit det tryggast nere på jorden, utan sömnvarianten. Jag drömmer mycket och älskar det! Det kan vara så pass att jag längtar till sömnen för att se vad min hjärna har att bjuda på. För när jag drömmer så jag VET att jag drömmer - alltid, och det är därför det är så roligt. Många gånger kommer jag också ihåg vad jag drömt till skillnad från Johan som påstår sig aldrig drömma. Fast nyss tyckte jag att han mumlade något om "välgjord stek" där på andra sidan Lilltjejen.

Mina drömmar är oftast roliga, spännande och så surrealistiska som bara drömmar kan. Då är det ju inte konstigt man gillar dom heller. Det är bara drömmar som involverar mina föräldrar som brukar vara jobbiga, som ofta resulterar i sådan där hysterisk drömgråt som visat sig fortplanta sig till en mer stilla variant i verkligheten. Något enstaka drömundantag har gett samma tårdrypande resultat men mina föräldrar brukar vara ett säkert kort. Varsågod och tolka fritt.
I vilket fall bjöd denna natten på en första dröm med enbart pappa och den resulterade INTE i tårar. Vi befann oss i sommarstugan med intressanta drömtwistar. Bland annat skyfflade vi ut hallon ur verkstadsboden då de, granne som bodan ligger med utedasset, antagit en mindre angenäm smak! Vi tippade dom i slänten ner i älven där hugade människor i båtar och kanoter försåg sig. Det märkligaste var dock att en av mina gamla elever dök upp och smakade, trots mitt råd att låta bli. 

Drömde också att jag fått möjlighet att bo i en exklusiv toppvåning, bara jag och ingen annan och jag njöt i fulla drag (fritt fram att tolka där med), tills ägarens chaufför droppade in med ett par i släptåg. Han låtsades vara ägaren som passade på att visa upp "sin" blygsamma boning för nya krogbekanta. Lite pinsamt - för honom alltså.

Nu väntar duschen och en ny dag i verkligheten! Bifogar en bild på vårt tvättställ, för bilder piffar ju alltid upp. Ett typiskt tvättställ eller hur? Notera att jag är vaken nog att fota i vinkel så min bara lekamen inte reflekteras. DEN klassikern har väl alla sett på Internet och man vill ju inte härmas liksom.

En sådan där dag man ömsom velat skita i allt och ömsom gillat tempot. Sju till halv fem svischade förbi i ett oupphörligt mailande och telefonerande. Så många trådar som spretar att man tappar kollen, och de visar ingen ände! Istället kommer bara fler som måste lösas så man till slut inte längre vet hur eller varför man hamnade där.
Då är det faktiskt lite gott att komma hem där vabbande Johan fixat middag och en glädjestrålande Lilltjej springer en till mötes.
Nu är maken på hockey med Tomas, ett litet tack för all hjälp. På fredag är det farmors tur att bjudas på liten tackgest om planerna kan fullföljas. Det vet jag imorgon.
Men en sak vet jag redan nu: Jag kommer att sova gott inatt, om jag inte börjar tänka jobb vill säga.
Men nu kan man enkelt koppla bort det i alla fall när Lilltjejen tar ens fokus. Roligt att se min gamla Briojärnväg igen. Då när endast den klassiska åttan kunde byggas och tre vagnar bakom det svarta loket existerade!

Milda makter vad Partille levererar! Det är kul att instruera oavsett två eller trettiotvå deltagare, men när de sistnämnda vrålar ut respons, slag och kickar är det omöjligt att inte taggas ytterligare! Fullkomligt slut i hela kroppen men otroligt skönt. Det SKA vara jobbigt att schamponera håret nu!

På jobbet ska vi piffa till våran presentation som hänger i landskapet med att uppdatera våra foton med något som representerar vår personlighet. Jag antar att en blick i denna blogg räcker för att förstå vad mitt foto kommer att föreställa...!

Vår Bäbis ligger mellan oss och Johan agerar huvudkudde samt spelar Professor Layton. Själv har jag fastnat i Dragon Quest VI som kollegan rekommenderade.

Fick min revansch vilket kändes SÅ bra! Nu är det omladdning inför Partille
imorgon. Johan vabbar en Lilltjej som förvisso är rätt pigg men snorar och hostar rätt rejält fortfarande.

Gick och lade mig lite efter åtta igår - helt slut och sov som en gris. Lite sömnåterhämtning från veckan som gått.

Idag är det minirevansch! Förra veckan blev det stress och förlust av fokus då en utbildning ockuperade salen till sista minuten. Hann därför inte testa headsetet som var satt alldeles för löst och saknade snoddar för korrigering. Inte kul när det faller av vid minsta knä! Jag var dessutom osäker på koreografin och otränad efter julledigheten.
Idag har jag headsetet redo, är taggad till tusen och säker på koreografin. Nu kör vi!

Över 40 grymma combatanter idag och min energi höll i sig! Bokningen tar 50 men jag tyckte det såg tillräckligt trångt ut nu. Duktigt slut i kroppen nu så känns bra att man nu ska via Lerum och storhandla! Urk.
Farmor och farfar som haft hand om Lilltjejen idag tyckte de lika väl kunde behålla henne till imorgon. Vad säger man? T-a-c-k och JA vi ÄR bortskämda!

Sveriges mästerkock på tv:n och bläddrat i kokböcker. När man är så utled på den repetitiva vardagsmaten drivs man till att söka ny inspiration.
Gick dock sådär. Rullader, pannkaka (den i ugnen!) och torsk med äggsås är föga nytänkande. Avsteget på listan blev kalops, en rätt jag alltid varit skeptisk till med diffusa kött-nånting-bitar i grumlig sås. Men så bjöd Monica på det en gång vilket var riktigt gott. Och generellt har ju de egentillverkade grytorna gått rätt bra eftersom man själv ju tillsett att köttbitarna inte har minsta sena eller brosk!

Hämtade en tokförkyld Lilltjej på dagis som får tillbringa morgondagens snororgie hos farmor och farfar.
Själv ska jag göra minst lika bra ifrån mig i Kållered efter jobbet som jag gjorde i Partille i måndags. Här ska det svettas!

Wahoa! Gårdagens pass sög rent ut sagt med dålig energi, koreografimissar och headset som ramlade av stup i kvarten. Idag var det totalt omvänt med superenergi, koll på koreografin och noll tanke på headset och teknik! Jisses vad jag behövde det här! Över trettio deltagare gjorde lilla salen trång och med kommentarer som "Enegizerkanin", "skitkul" och "du var grym" efteråt kan man ju bara inse vilken skillnad det var. Många som var nya så får se hur många som hänger kvar. We-hoo!

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut!
Slut gånger tre var jag också efter dagens combat! Men ligger man på sofflocket i dryga veckan är inte annat att vänta. Inte min bästa klass tyvärr då jag inte heller fixade koreografin felfritt, störigt när det nu var så pass bra med deltagare! Men urk vad jag underpresterade med överkroppen när axlarna dog!
Vete tusan hur det kommer att gå i Partille imorgon, men koreografin ska banne mig sitta i varje fall!
Det var mycket sega ben som gick en kortis genom Ikea efteråt för småärenden. Tack vare den långa kön blev det ingen korv med bröd till middag utan slog på stort och försökte tänka på morgondagens pass! Känner mig SÅ duktig.
Ännu duktigare var vi sedan då vi städade undan julen och hivade upp allt på vinden! Ingen månadslång mellanförvaring à la hinderbana i hall och tvättstuga här inte!

Det var längesedan jag hade så hiskelig träningsvärk som nu! När man inte var uppe på fjället var man mer eller mindre tvungen att stå upp och köra - om man inte ville skaka ur sig äggstockarna samt bli en decimeter kortare. Det blev ett rejält tre timmars träningspass med kortare paus i Hemfjällsstugan. Tyvärr vad vädret så tråkigt att det var nästintill obefintlig sikt.
Nu har vi packat ihop det mesta av våra pinaler för hemfärd imorgon bitti. I kylen står fyrpacken redo!
En vecka med otroligt mycket lökstadie i soffan och pinsamt lite skidåkning. Har varken haft lust eller ork och det har ingenting att göra med den fysiska orken. Känner mig mentalt slut, dränerad och känner inte för mycket annat än bara just löka med meningslösa spel på fånen. Orkar inte ens lösa korsord eller läsa medhavd bok. Har fått sanslöst mycket avlastning med Lilltjejen men har ändå tålamodet på gränsen. Det är inget engagemang, ingen vilja, känsla eller lust där heller. Bara plikt och skyldighet.
Det har varit en oerhört skön och välbehövlig paus från jobbet, men jag som ofta längtar tillbaka gör inte det denna gång! Självförtroendet är i botten, min okunskap när jag tog nya uppdraget har lett till konsekvenser jag nu måste hantera. En utvecklande utmaning vissa dagar, hopplöst oöverstigligt berg en annan. Jag känner mer för att krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet än stå i fightställning för att kämpa.
Borde det inte vara mer av det sista efter en veckas semester? Ska man känna sig så TRÖTT?
Har hjälpt Ida lite med matten vilket var kul och återupplivade den givande känslan sedan lärartiden. Dock har jag ju glömt skrämmande mycket så självförtroendet fick ännu en knäck när Johan tog över.
Jag börjar undra om jag verkligen hör hemma i det uppdrag jag nu har för VCC. Eller om det bara är det knäckta självförtroendet som talar.

En megasnorig Lilltjej sover med nästan lika snorig Johan. Ätit alldeles för mycket onyttigheter, spelat meningslösheter på fån och DS och sympatiserat med de som åkte ur Masterchef.
Tog några åk när backarna var morgonfräscha innan vi degade ner oss i soffan. Får se hur morgondagen blir. Känns inte som någon av oss är i toppform precis.

Det var gulaschsoppa däri och den var lika god som jag minns den. Tre år sedan jag stod på skidor och det känns i låren! Johan är inte heller starkast men han är med i alla fall! Fast det kanske inte är så svårt när man gör två åk och sedan sätter sig i toppstugan, höhö!
Vädret är strålande idag och fötterna kläms. Gott!

Vid ett vaktpass på Stenungsbaden provade jag en Red Bull för första gången. Trodde jag skulle märka av den, icke kaffedrickare som jag var men kände nada. Tog nu därför det säkra före det osäkra och drog i mig hela fyrpacken som Johan köpte!
Kände inte nämnvärt nu heller men blev i alla fall inte supertrött. Dock när jag skulle sitta ner och äta lunch, wohoo! Light-versionen av ekorren "På andra sidan häcken"! Inga som helst problem att köra hela vägen och sitter nu med småskum känsla i kropp och knopp. Lätt huvudvärk på gång - Red Bull-bakfylla?

Vi har i turbofart boat in oss på våra 162 kvadrat och håller oss nu ur vägen medan Lindvallens personal städar om nedervåningen. Det var INTE ok gjort.
Ronja har fått födelsedagspresent av Ida och Hampus så nu är sysselsättningen fixad!

Sov his Lilltjejen, vaknade i ottan, inget meddelande i mobilen. Duschar och går in i sovrummet, tänder ljuset och skiter nästan på mig då Johan ligger där och snarkar!
De kunde inte komma underfund med vad det var, så han fick en smärtstillande spruta och ombads gå via vårdcentralen på måndag om det ännu inte gett med sig.
Så nu är vi på väg ändå, lite senare än planerat och bra mycket tröttare men ändock. Ska dra i mig två Red Bull. För en som aldrig druckit kaffe borde väl det ge lite effekt?!

Nattar om Lilltjejen, bara jag och hon hemma. Tomas kom precis och hämtade Johan för att köra honom till akuten. När han kom ut efter nattningen och lade sig och kved i vår säng fick jag nog och ringde Tomas för transport. Samtidigt får vi veta att några vänners hus brunnit ner till grunden! De har två flickor varav den äldsta lite yngre än Ronja så nu har jag plockat ner hennes frånvuxna grejer från vinden. Allt från leksaker till kläder och dreggelhaklappar, sorterar och hoppas något kan hjälpa. Det är så jäkla tragiskt men de är alla vid liv i alla fall! Känner mig så hjälplös och vill göra något. Vi lämnar huset att disponera och framgent har vi ju plats utan problem! Gästrummet är redo och vill fortsätta sortera grejerna så fort hon kommit till ro igen.
Många tankar far genom huvudet. Att förlora sitt hem, se sina ägodelar gå upp i rök och inse att det enda som återstår är de kläder man har på kroppen. Och som i detta fall dessutom det hem man själv mödosamt renoverat bit för bit! Alla foton, personliga föremål, dokumentation, kläder, ja allt! Det går inte att föreställa sig. Visst kan man hävda att det bara är materiella ting men det lindrar nog knappast den förtvivlade känslan av förlust.
Johan har blivit inlagd och väntar på läkare och provresultat. Vi får väl se hur det blir med avresan imorgon.

Johan var inte mycket piggare idag så jag drog och gjorde de tänkta ärendena själv. Återvinning, skicka paket (väskan på väg till slut syrran!), handla, fixa klocka och torkarblad till Saabis.
Min gamla klockas armband gick sönder i Shanghai och tydligen fanns inga reservdelar. Har ju haft den några år men troget betalat försäkringen som nu renderade ny klocka istället. Dock var det ingen enkel sak. Jag var väldigt förtjust i min gamla och dagens modeller är så himla bling-blingiga! Dessutom vill jag bibehålla titan vilket inte heller dränkte utbudet precis. Stål för hela slanten och bling-bling. Vattentät och safirglas var också ett kriterium och valmöjligheterna krympte än mer. Märkesklockor för tusentals kronor men varken vatten- eller reptåliga, är inte det rätt värdelöst?
Efter ett bra tag föll jag till föga och är hyfsat nöjd när vanan fått verka lite. En Seiko om nu någon undrar.

Tömt Saabis på ett halvt ton skräp, leksaker och udda vantar, fyllt på spolarvätska, packat för mig och Lilltjejen, tömt kattlådorna, fyllt på kattlådorna, tvättat två maskiner, tömt kylen, förberett resesysselsättning för nyss nämnda och vattnat blommorna. Att byta de där torkarbladen får dock Johan göra. För hur fanken får man av de gamla?!

Johan gjorde mig uppmärksam på att nya Professor Layton kommit! Dock till 3DS såklart, så vad göra? Tja, jag blåser till Hindås efter minikalaset och fyndar halvårsgammalt Nintendo 3DS som jag fann på Blocket! Och gissa vad? Jag PRUTADE! 1500 plus tre spel varav ett var Zelda som Johan gillar.
Sedan rensade vi bland våra gamla DS-spel och tillsammans med Johans DS-konsol blev det ett gratis Professor Layton på spelbutiken i Allum, plus lite billigare Mario, hoho!

Men apropå utgifter och nyligen innan-jul-investerad diskmaskin. Tvättmaskinen verkar nu också vara på gång att ge upp då den inte längre centrifugerar. Står och vrider ur tvätten men golvet är ändå plaskvått. Huset har ju passerat tio år så inte jättekonstigt att vitvarorna börjar ge sig. Med andra ord fler skojiga utgifter framgent.

Är duktigt trött nu. Imorgon blir det att köra hela vägen då Johan inte orkar. Frågan är dock om det inte blir jobbigare att underhålla Lilltjejen!

Det bidde litet kalas ändå då Johan återhämtat sig rejält under dagen. Farmor och farfar tittade förbi så en massa fina presenter från dom, mormor och moster! Tårtan jag planerat gjorde jag ju aldrig men hon fick ju en ändå, en hon nog uppskattade mer än en äkta!
Tack så mycket, också för gratulationerna här!

Droppar förbi en BiltVätt och låter andra fräscha upp Saabis inför avfärd. Jag har inte riktigt fattat det där med att tvätta bilen innan man ska ligga och pressa asfalt i tio timmar men Johan hävdar att det är bra för... lacken eller något.
Känns i alla fall grymt lyxigt (och slött) att låta andra piffa upp Saabis men i brist på tid och till den billiga pengen är det absolut värt det!

Morgonbild på pinfärsk tvååring. Fick för mig igår att hon skulle fylla tre, så bra koll har jag!
Johan satte sig dubbelvikt bakom ratten inatt och körde till Alingsås akutmottagning. Förkylningen övergick ju till mysko illamående med vissa samtal med Ulrik och magsmärtor. Läkaren på den öde lilla mottagningen med begränsade resurser misstänkte matförgiftning och skickade hem honom med starkare värktabletter. Vill han ha grundligare undersökning får han vända sig till Östra under dagen så får se hur han gör.
Enda anledningen vi kan komma på till eventuell förgiftning är hämtmaten på nyårsafton då vi tog olika kycklingrätter. Tycker dock symptomen kom lite sent för det men så åt han inte så mycket av den heller. Efter den har vi ju ätit samma mat allihopa så därav kan vi inte tro annat. Tråkigt då vi ätit därifrån flera gånger och gillat stället. Nu lär ju i alla fall Johan knappast våga äta därifrån igen!
Då han nu är ungefär lika stark som en gråsugga lär jag få helgen full att förbereda Sälen för oss allihopa. Gråsugga eller ej tror jag det ska mer till för att hindra Johan att åka på söndag.

Shit vilken urladdning! SÅ skönt att vara igång igen, stå framför deltagarna och köra skiten ur sig! Roooligt! Tack och pris att Ylva var med annars hade jag aldrig orkat och så är det ju så roligt att teama dessutom. Koreografin satt rätt bra ändå, mina svaga låtar körde ju Ylva så ännu ett plus där. Nu blir det över en veckas uppehåll innan jag själv ska köra hela balunsen nästa söndag.
Phu, det var tunga armar när man tvättade håret efteråt men ååh vad najs!

Ena stunden står man och gapar till dunkande techno för att i nästa sitta och sjunga "Blinka lilla stjärna" med Lilltjejen. Hon är förresten grym på att sjunga och kan texterna till flera sånger. Låter betydligt bättre än när morsan försöker.

Johan är om möjligt än mer kass idag så jag och Lilltjejen hämtar frisk luft i samhället. Ganska skönt faktiskt att andas och svettas lite. Backarna med vagnen är inte nådiga!

Okej, det blev visst en sen publicering av detta då det uppenbarligen inte gick iväg där bland kullarna.
Nåväl, kan lika väl sammanfatta resten av dagen. Tvätt, bastu, middag, underhålla barn och natta barn. Johan snarkar i soffan. Antingen kommer han vara i full form imorgon efter allt hans sovande eller så fortsätter komastadiet. I vilket fall ska jag jobba imorgon. Känns som jag dör långsamma kvävningsdöden av att vara hemma mera. Säger det igen: Jag är ingen hemmamamma! Inte blir det bättre av att Lilltjejen hamnade i mammighetsfasen vid ungefär två månaders ålder och blev kvar där. Det där att det skiftar är bara skitsnack. Jag väntar och väntar på att det ska bli pappa för hela slanten med icke. Mamma ska byta blöja, mamma ska mata, mamma ska ta på haklappen, mamma ska bära, mamma köra vagnen, mamma natta, mamma hjälpa upp i stolen, mamma göra välling, och mamma HELA TIDEN. När mamma ska laga mat, klä på sig, gå till tvättstugan har man den lilla svansen där. Mamma kan inte ens gå på toa i fred utan att det är "-Mamma, ee du?!" När hon nu kan tassa över från sitt rum till vårt under natten ska hon helst ligga PÅ mig eller böka som sjutton tills man balanserar ute på kanten.
Detta är naturligtvis också frustrerande för Johan då hon högljutt protesterar när han vill kramas eller ge mat, eller klä eller vad det nu kan vara. Men han är otroligt duktig på att göra så gott han kan och ibland går det såpass att jag får små andrum, så jag tex kan ta en bastu. Eller så kan hon bli inne i någon egen lek en stund. Är jag inte med alls går det jättebra med pappa men finns jag med är det mamma-mode ON.
Känner hon av att jag är känslomässigt frånvarande? Att Johan är så självklar men min uppmärksamhet krävs ständigt likt hundens ivriga "tyck om mig, tyck om mig, tyck om mig!"
Min Lilltjej är verkligen jättefin, exceptionellt snäll med sådana egenheter och kommentarer som väcker förundran nästan varje dag. Men Adisa som skulle följa med till Kina har också barn i Ronjas ålder. Hon ville korta ner resan för att saknaden skulle bli så stor. Jag ville förlänga den. Om jag saknade henne? Inte särskilt. Fast i i rättvisans namn, så saknade jag inte särskilt mycket här hemifrån över huvudtaget när jag var borta.
Men apropå ärlighet, är jag verkligen den enda småbarnsföräldern som känner att en vecka på lyxhotell inte renderar större saknad efter vardagspusslet? Hm?

Jag må sakna den där yttersta mammagenen men jag tycker ändå att jag gör ett ganska bra jobb. Det känslomässiga väljer jag att se på med tillförsikt, att det kommer med tiden. Och det ÄR trots allt ganska mysigt när hon nu till slut somnat på min axel så hennes mjuka hår smeker min kind. Är det inte så man säger, att barnen är som mest underbara när de sover?

Börjar man bli gammal när man småstör sig på grannens fyrverkerier då man fruktar att ens avkomma ska vakna av den? Eller för att man somnat själv innan tolvslaget? Slocknade nog före Ronja där i hennes rum och väcktes helt förvirrad av Johan då fem minuter återstod av förra året. En skvätt julmust till nyårstalets sluttamp, Gott Nytt och Får jag sova nu? Inte gammal - gammal och tråkig!
Må 2013 bli bättre än 2012.
Gott Nytt. God Natt.