Att drömma

Jag är en person som drömmer mycket. Inte dagsvarianten då jag blivit allt för cynisk och funnit det tryggast nere på jorden, utan sömnvarianten. Jag drömmer mycket och älskar det! Det kan vara så pass att jag längtar till sömnen för att se vad min hjärna har att bjuda på. För när jag drömmer så jag VET att jag drömmer - alltid, och det är därför det är så roligt. Många gånger kommer jag också ihåg vad jag drömt till skillnad från Johan som påstår sig aldrig drömma. Fast nyss tyckte jag att han mumlade något om "välgjord stek" där på andra sidan Lilltjejen.

Mina drömmar är oftast roliga, spännande och så surrealistiska som bara drömmar kan. Då är det ju inte konstigt man gillar dom heller. Det är bara drömmar som involverar mina föräldrar som brukar vara jobbiga, som ofta resulterar i sådan där hysterisk drömgråt som visat sig fortplanta sig till en mer stilla variant i verkligheten. Något enstaka drömundantag har gett samma tårdrypande resultat men mina föräldrar brukar vara ett säkert kort. Varsågod och tolka fritt.
I vilket fall bjöd denna natten på en första dröm med enbart pappa och den resulterade INTE i tårar. Vi befann oss i sommarstugan med intressanta drömtwistar. Bland annat skyfflade vi ut hallon ur verkstadsboden då de, granne som bodan ligger med utedasset, antagit en mindre angenäm smak! Vi tippade dom i slänten ner i älven där hugade människor i båtar och kanoter försåg sig. Det märkligaste var dock att en av mina gamla elever dök upp och smakade, trots mitt råd att låta bli. 

Drömde också att jag fått möjlighet att bo i en exklusiv toppvåning, bara jag och ingen annan och jag njöt i fulla drag (fritt fram att tolka där med), tills ägarens chaufför droppade in med ett par i släptåg. Han låtsades vara ägaren som passade på att visa upp "sin" blygsamma boning för nya krogbekanta. Lite pinsamt - för honom alltså.

Nu väntar duschen och en ny dag i verkligheten! Bifogar en bild på vårt tvättställ, för bilder piffar ju alltid upp. Ett typiskt tvättställ eller hur? Notera att jag är vaken nog att fota i vinkel så min bara lekamen inte reflekteras. DEN klassikern har väl alla sett på Internet och man vill ju inte härmas liksom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0