Få musikstycken har fått mig att gråta. När jag och Anna såg Cats fick "Memory" tårarna att rinna. Senaste filmatiseringen av Les Miserables bjöd på både två och tre sångprestationer som resulterade i tåreflöde och snörvel i biomörkret. Vem hade kunnat tro att Hugh Jackman kunde sjunga så? Och Anne Hathaway? Nästan besvärande närgånget ibland men effekten blev större. Helt klart bättre än förväntat! Ingen feel-good film men ändå lämnade jag salongen med en liknande känsla. Det är ett rätt bra betyg.

Johan åkte vid lunchtid för att leva lite lyxliv på Stenungsbaden med Herrcluben. När jag jobbade där fanns inte spa-delen och skulle själv inte ha något emot lite sådant nu. Har ju sparat ihop en ny pott av NW-utbetalningar som nog räcker till en vistelse. Får planera in en helg framgent! Ååh vad trevligt! Nästan lika trevligt som den ut- och invändigt tvättade Guling som Johan fixade på vägen till Stenungsund. Det var inte mycket Guling innan utan snarare Fuling. Pinsamt smutsig!