Vallda Särö
Gjorde ett försök att vara vuxen med det klassiska vinglaset i sommarkvällen medan Plutt vräkte ut sig på de solvarma stenplattorna. Glasen från servisen som mamma och pappa samlade på mig kommer till användning lite då och då. Det tog bara drygt fyrtio år...
Fick en väldigt härlig dag ute vid havet i Vallda tillsammans med Isabella och hennes familj. Om man inte haft vinden som fläktat hade det varit outhärdligt med den gassande solen.
Det fiskades några krabbor vid klipporna innan vi förflyttade oss till en vik där korna också ville doppa klövarna. Undertecknad tog på sina badskor och lyckades till slut lägga sig såpass att fronten doppades. Kan man hävda att man badat i havet nu? Tyvärr inget bildbevis.
Grillade!
Fick hänga på låset till butiken och köpa ny baddräkt till min stängel till avkomma innan vi kunde åka till Tulebosjön. Det tog ett tag men till slut var hon i. Dock inte till den nivå som Isabella och Elvira för det var faktiskt lite kallt
i vattnet och ganska blåsigt. Jag höll mig på land och tack vare vinden var värmen uthärdlig. Några timmar senare känns i skinnet trots skyddskrämen så bara se till att smeta på ännu mer imorgon då vi ska ut till havet. Sommaren är verkligen
här!
Årskurs två avslutad
Sitter på morgontoan och Lilltjejen sista-minutenövar på sin låt som ska spelas inför klassen om några timmar. Hon spelar "Blir det inte sommar snart" medan några tjejkompisar ska framföra en egenkoreograferad dans. Vi föräldrar och anhöriga får stanna hemma eller på sin höjd vänta utanför skolområdet men enligt Lilltjejen hade det gått bra.
Under min morgonrunda fick jag mamma och barn rådjur framför mig på grusvägen. Mamma försvann vidare upp i skogsbrynet medan den lille lade sig platt enligt instinkt, olyckligtvis på andra sidan vägen alldeles i kanten. Jag avvaktade en bit ifrån i hopp om att få se mamman komma och hämta men precis då kom en bil som upptäckte den lille, stannade till och gick ut för att undersöka. Då jag joggat dit och informerat om mamman körde han vidare men den lille blev såpass orolig av vår aktivitet att den skuttade lite längre in i det höga gräset bort från vägen. Där låg den bättre och jag fortsatte efter ytterligare en stund. Tydligen kan de ligga upp till tre dagar, så länge innan mamman kommer och hämtar. Supersöt!
Supersöt är också min Lilltjej som nu har sommarlov och leker med Isabella på övervåningen efter en promenad med hunden Harry. Jag behövde till kontoret en snabbis för att hämta en levererad adapter till datorn så hon fick följa med där direkt efter hon kommit hem från sin avslutning. Därefter åkte vi till godisgrossisten där hon fick välja en produkt dagen till ära. Det blev klubbor modell större som jag avser att låta hennes kompisar hjälpa till att avyttra. Blir extra tag med tandborsten ikväll!
Fantastiska dagar
Sommarvärmen har hållit i sig men tillbringat större delen av veckostarten inomhus framför skärmen. Faciliterar tvådagarskurs med ett bra gäng där det flyter på smidigt med bra diskussioner, engagemang och obefintligt teknikstrul. Den situation vi
har där alla sitter online har nog gjort alla ödmjuka inför de utmaningar det kräver samtidigt som det underlättar markant jämfört med om några sitter tillsammans i ett rum och några försöker hänga med online.
Fick i alla fall dryga milen med ömsom lufs och ömsom promenad i den sena eftermiddagen. Passerade en äng med smörblommor och mindes alla gånger jag och ibland med Jenny plockade på ängarna vid sommarstugan. Bukett efter bukett till mamma som arrangerade
över hörnskåp och i korgar för att torka.
En liten del av mig ville springa ut i det gröna så som vi gjorde då, obrydda av kryp och det vi kallade spott som smetade våra ben. Min impuls stoppades av mitt vuxna jag som såg fästingarna framför mig, krypandes över benen och upp innanför
shortsen. Ibland är det tråkigt att vara vuxen...
Att vara vuxen och mamma är dock fantastiskt när man har en sådan unge som min Lilltjej. Till söndagsmorgonen och tillika morsdag tassade hon och övernattningsvännen in med den frukost hon mindre diskret förhört mig om under hela veckan. Jag hade
underlåtit att ange stekt bacon, äggröra och smoothie som drömfrukost och gjort det överkomligt för henne då intentionerna var så uppenbara men jordgubbarna var en klar överraskning. Min fina Lilltjej!
Sommarlördag
Vi hade några halvdana planer på biblioteksbesök och Pokémonjakt men då vädret uppfyllde sommarkriterierna åkte vi ut till Landet där farmor och farfar fanns. De har släppt lite på distansen och kramar både mig och Lilltjejen och även om jag inte känner
mig särskilt orolig är jag det också litegrann. Förstår dem ju och Lilltjejen älskar att träffa dem. När hon fick veta att vi skulle dit ville hon genast ut och plocka sin egenodlade sallad för att ta med. Den växer så det knakar vilket hon tycker
är så roligt.
Det blev premiär för krabbfiske i rejäl blåst och fick mot förmodan hela tolv stycken små stackare. På vägen tillbaka mötte vi Johan och Elena så medan Lilltjejen lekte fixade jag lite lunch. Efteråt kokade Monica rabarberkräm, något jag aldrig varit
särskilt förtjust i. Mina erfarenheter av sådan var mammas version som hade läskiga geléklumpar av vad jag i efterhand förstått var potatismjöl, stramande i körtlarna och tänder som fick en sträv och konstig yta.
Det var mysigt att stå där och hjälpa till och lära sig förstå hur löjligt enkelt det faktiskt var - och så mycket godare det smakade nu med mina vuxna smaklökar. Oxalsyran som går på tänderna är ju svår att rå på men var ändå inte lika illa som jag mindes.
Riktigt gott! Som barn mindes jag att mamma kokade saft, sylt och marmelad men inte att vi gjorde det tillsammans. Jag var nog knappast intresserad heller men som vuxen har jag ibland saknat att ha en mamma att fråga om just till exempel hur
man kan ta vara på de bär jag nu har tillgång till på baksidan eller om tja, vad som helst. Just det där att inte ha någon som man vet alltid finns där, villkorslöst så som bara ens föräldrar kan - såvida inga andra omständigheter
kommer ivägen, det kan ibland ge ett sting av saknad. Johans föräldrar har gett mig en insikt i hur det kan vara och det är lika skrämmande som fantastiskt.
Jag fick med mig lite kräm hem att avsmaka på riktigt eftersom vi inte hann då vi skulle hem till avtalad tid med Isabella som ska sova över. Nu ligger de där uppe och lyssnar på Lasse Maja efter godisfrossa framför Frost 2. Den släpptes i måndags
och jag har sett den två gånger med Lilltjejen sedan dess - och grät lika mycket varje gång. Hann avnjuta den lite svalare eftermiddagssolen medan tjejerna lekte och också avnjuta en kort och skön joggingrunda efter middagen då de placerat
sig i tv-soffan.
Förra sommaren tog Christer hand om de vinbär och krusbär jag fick av mina buskar på baksidan. Rabarbern jag satte i fjol frodas inte precis men några stjälkar har skjutit upp i alla fall. Får se om jag kanske kan få till något detta år. Jordgubbsplantorna
har galet mycket blommor så ser ju lovande ut men orolig för sniglarna och kanske också fåglar när bären kommer. Det får helt klart bli två rullar koppartejp till samt skyddsnät!
Turné!
Vilken lång och intensiv dag det blev men så rolig! Hade planerat min rutt utefter var de alla bodde, tjugo destinationer spridda över staden. Nästan hälften dock i Biskopsgården vilket sparade en hel del tid. Trodde i min enfald att jag
skulle hinna innan arbetsdagens slut men halv nio på kvällen var jag hemma igen. Då hade jag bara snabbt varit hemma och hämtat Lilltjejen för fotbollsträningen. Hon bytte om och fixade mackor så hon var klar till jag kom, min duktiga unge! Hann
ett besök och handling på Ica innan hon hämtades upp och vi högg en hamburgare to go på Franks innan hon fick följa med till de sista adresserna.
Alla blev otroligt överraskade och glada över mitt besök och som deras kultur är också översvallande i sin gästfrihet. Insåg att jag fick ge den lilla stunden för lite te, indiska sötsaker eller bara sitta ned. Tidsschemat gjorde att jag hade en
god ursäkt att inte kunna stanna länge men bara den lilla stunden verkade verkligen uppskattas, också av mig själv mycket mer än jag trodde.
Jag genomförde dessa besök trots att jag och Mikael igår kom på och beslöt att anordna en fysisk träff ute på Svarte Mosse, en park i Biskopsgården dit de flesta kan ta sig utan buss eller spårvagn. Av de som bor längre ifrån var flera villiga
att åka kollektivt men det är å andra sidan inte under rusningstid. Några få kommer jag och Mikael att hämta och skjutsa hem efteråt.
Det blir egen medtagen lunch och så klassiska svenska lekar som jag sista-minuten-förberett. Ska bli kul!
Lilltjejen kom ned till mig under natten. När morgonväckningen ljudit drog jag upp mörkläggningsgardiner och persienner för att låta solen skina rakt på min avkomma. Efter ett misslyckat försök att gömma huvudet under kudden masade hon sig ur sängen
och grumsade:
"Det här är ett värdelöst hotell" !
I hallen väntade fågeldun överallt och den förolyckade i tvättstugan. Igår morse kom Lilltjejen ned med den nattens leverans, för första gången avlämnad i hennes sovrum.
Studiedag
Med de för tillfället minskade arbetstiderna och således har mer tid på morgonen, vad gör man då? Skurar ugnen såklart. Första gången sedan jag flyttade hit...
Studiedag med fritids stängt så dörrknackningarna började redan innan klockan hunnit bli nio. Medan jag satt i morgonens möten hörde jag fler droppa in - och tycker det är supermysigt! Just detta, att hon har kompisar boende så nära att de
bara kan springa eller cykla över till varandra. De försvinner hem för att äta då föräldrarna pingar och kommer sedan tillbaka. En sprang hem och hämtade nybakade bullar så de fick duka fram ute under markisen. Ibland försvinner Lilltjejen iväg
till de andra några hus bort. Precis som jag vill att det ska vara!
Läste ut Emelie Schepps senaste "Broder Jakob" och frustade oväntat till vid slutet av en sida. Nu är jag inne på Camilla Läckbergs "Vingar av silver" som släpptes idag och en microrecension i ettordsformat drygt halvvägs är "taffligt". Försöker
jag mig på att utveckla något så är ju Fjällbackaserien och hennes nya serie om Faye genremässigt inte jämförbara, men vill hon därmed också särskilja dem med så vitalt mycket lägre kvalitet? Språket är banalt och överdrivet grovt
och miljöbeskrivningarna platta. Fayes karaktär som man sympatiserade med i första boken har nu halvvägs fallerat totalt och om det går som jag redan efter den första orealistiska introduktionen av David tror att det gör orkar jag nog
inte ens mentalt himla med ögonen. Denna typ av bok bygger ju på en viss form av förutsägbarhet men fullföljer sista halvan de spår de nu följer så blir jag riktigt besviken. Det är nästan så illa att jag skäms lite å Läckbergs vägnar
- för hon har ju producerat så ofantligt mycket bättre. Men kanske är det jag som ska skämmas som sågar en bok så brutalt innan jag ens läst den färdigt. Om några timmar får vi se om jag får göra en pudel. Man kan ju hoppas.
Vardagskärlek
Sprintplanering, nio kilometer i benen, skrivläxa, smoothie, världens finaste Lilltjej och katter. Det är måndagskväll och det är kyligt men soligt på andra sidan köksfönstren.
Långhelg igen
Jupp, fick ett önskemål av syster yster och har länge varit sugen på att plocka fram virknålen igen. Det blev ett rejält tjockare garn än mönstret rekommenderade och sedermera sticker storleken iväg men det var så mycket gosigare än de tunnare bomullsvarianterna.
Det tråkiga och således nackdelen med amiguru- eller liknande virkverk är den ofrånkomliga monteringen. Tråckla och pryttla och placera och fästa och några millimeter fel och figuren blir inte bara gullig utan dessutom gullig med tveksam anatomi.
Det första Mumintrollet fick just det sistnämnda och tillföll därför Lilltjejen som bad så vackert, överseende med min fallerade placering av extremiteter.
Lilltjejen har ännu en övernattningsgäst, Isabella denna gång som för första gången sover borta hos någon annan än morföräldrarna men efter film och tv-spel med lördagssocker somnade de förvånansvärt snabbt.
Vädret har varit raka motsatsen till förra veckan men när regnet hållit sig borta har det blivit både promenader och någon joggingtur. Gott!
Brrrr!
Morgonpigga är vi båda så lite efter nio parkerade vi bakom Götaplatsen för att plocka Pokemons i centrum. Jag har ju inte spelat på flera år medan Ronja är rätt aktiv tillsammans med Johan och bonusfamiljen - hon fick uppdatera mig kring hur det
fungerade...
Nästan varenda Pokémon jag fångade var ny för mig så nej, jag hade inte kommit långt då jag slutade. Ett öde centrum med isande kall vind som allt eftersom timmarna gick bitvis kunde släppa igenom solens värme. Vi intog vår varma choklad respektive nyponsoppa
vid Nordstan mot Centralstationen, lite udda plats kanske men jag tyckte det var mysigt att sitta där och iaktta människorna som passerade. Dessa blev också fler och fler allteftersom solen värmde och vissa affärer började ha öppet.
Med näsorna mot skärmarna navigerade vi oss till Mr Cake där vi delade på en tårtbit av "Pink Sensation" tror jag den kallades, men kunde inte äta upp! Jag fann den allt för söt och Lilltjejen imponerades mer av att se på när verken
skapades än av hur de smakade.
Med trötta fötter och mobiler tömda på batteri åkte vi hemåt för en väldigt sen lunch. Känns rätt ok att ta det lugnt resten av dagen! Eller... kanske tar vi och fångar några till vid en promenad till pizzerian!
Helg
Självinsikt är en bra egenskap, att kunna granska sig själv kritiskt och objektivt, öppen för de brister de flesta utom narcissisten skulle finna. Dock är det lätt att missa de positiva sidorna, egenskaperna och förmågorna - såvida man inte är den där narcissisten...
Att jag inser min totala oförmåga att sy kräver dock ingen komplicerad självrannsakan, det räcker med två, eller faktiskt bara ett hyfsat fungerande öga. Jag kanske kan skylla på att ovan resultat också har en smula lathet bakom sig också. Med symaskin hade jag möjligtvis kunnat åstadkomma något snyggare, vilket jag naturligtvis hade gjort - om jag haft någon. Inser att man kan dra vissa paralleller till min avsaknad av strykjärn fram till dryga fyrtio års ålder då Christer såg till att utrusta mitt hem med ett sådant för sina skjortors skull.
Lilltjejen byxknän har fått liknande lagningar med motiveringen att det i varje fall inte är hål samt varit lika obrydd som jag över resultatets kvalitet.
Ovan sängkläder är jag synnerligen förtjust i, otroligt lena och goa och en av de bröllopspresenter jag uppskattade mest. Sängkläder kanske en del kan tycka är tråkig present på en sådan högtidsdag men jag uppskattar dom som sagt än idag. För en sådan kvalitet och känsla får man öppna plånboken och hur kul är det - för sängkläder liksom? Ungefär lika kul som att köpa nya spindelleder till bilen, något jag inte ens trodde var ett riktigt ord förrän de behövde bytas...
I fredags följde Elvira med hem från skolan så jag snodde ihop en spontan äggjakt på baksidan. Av någon mystisk anledning hade Påskharen varit förbi och lämnat ett brev med instruktioner. Det var uppskattat och ett roligt inslag innan fredagstacon.
Igår lämnade vi Balltorp och promenerade de nästa fyra kilometrarna till Mölndals centrum. Lördagsgodis följt av lässtund på biblioteket. Jag testade min barndomsfavorit, Roald Dahls "Häxorna" på Ronja men hon tyckte den var lite för otäck. Jag var
nog lite äldre när jag läste den... om och om igen. Trodde hon skulle kinka mera över den totalt dryga åtta kilometer promenaden som vi slutade på men så var det också rejäl paus däremellan. Mysig dag!
Idag söndag bjöd på vårvärme trots envist kylig vind. Vi tog en tur till Plantagen för operation rädda-jordgubbarna och köpte pallkragar, jord och en sorts koppartejp som snigeleländena tydligen inte ska gilla.
Vi hann faktiskt färdigt innan det var dags för lunch och Lilltjejens fotbollsträning. Fick upp lite påskpynt i vårt träd också, nöjd undertecknad!
Det hade onekligen varit trevligt att kunna skörda några hela jordgubbar i år...
Med all tid jag sitter framför datorn och inte alltid fokuserar på scrummasteri blir det rätt frekventa svep över Aftonbladets, Expressens, Omnis och GPs virtuella frontsidor. Alla andra kostar pengar som jag i nuläget inte känner det värt att investera
i. När intet nytt uppdaterats bland rubrikerna efter tredje gången jag klickat förbi inom en kvart kan jag testa DI ibland samt Mölndalsposten. Jag bor ju ändå i Mölndals kommun liksom så lite lokal uppdatering kan ju inte skada. Sagda
tidning bad gemene man skriva om sin tillvaro i dessa Corona-tider och tio minuter senare hade jag visst skrivit lite om min. Lite kul att det kom med och publicerades direkt, kanske det inte är så många som faktiskt skickat in men mera kul var
den snabba responsen efter mitt inskick från chefredaktören som frågade om jag eventuellt skulle vara intresserad av att bli krönikör hos dom! De var tydligen på gång att ersätta en av dem och hade några alternativa namn redan så ingenting
säkert. Men om jag var intresserad skulle jag tas med som ännu ett möjligt alternativ under beaktning. Kul!
Jag är riktigt stolt över att jag inte omedelbart ifrågasatte med jobbiga "inte kan väl jag", utan bara ja, tack så mycket. Vuxenpoäng på det.
Att jag sedan kände skrik/skräck- emojin inombords, lusläste deras andra krönikor jag kunde hitta och till och med fick googla skillnaden mellan "Ledare" och "Krönika", inbillar jag mig vara ett sunt tecken på min välutvecklade självinsikt!
Hemma
Det krävdes en Coronaepidemi för att jag skulle ta tag i det eftersatta arbetsrummet som mest verkar som en form av förvaringsplats. Kartonger som blivit stående sedan flytten är nu förpassade till, eh, det andra rummet tillika förvaringsutrymmet.
Hann knappt koppla in ena skärmen så var katterna där. Kompletterade med lite kabel idag så jag nu har båda stora skärmarna uppkopplade, gött! Ont i rumpan får jag dock efter bara någon timme trots en rejäl ihopvikt filt som sittdyna.
Igår hade Lilltjejen träning med nya laget i Jitex och vilken skillnad det var! Från två frivilliga tränarföräldrar med mycket lek till fyra seriösa ledare med träningsupplägg därefter. Trots bara ett-två år i skillnad var nivån bland
tjejerna påtaglig och Ronja stortrivdes. Jag hade tack och lov pälsat på mig nästan mer kläder än jag hade i Sälen men höll på ändå att frysa häcken av mig i snålblåsten. Tjejerna sprang sig varma tack och lov. Träning två gånger i
veckan och teknikläxa att jobba med till nästa gång.
Idag var det så dags att testa på hemmalektionen för tvärflöjt. Material, uppgifter och filmer som skulle göras innan läraren ringde för uppföljning. Tycker det fungerade riktigt bra och materialet var välplanerat och väl förberett. Det blir ofrånkomligen
någon tur till Torslandakontoret eftersom materialet behöver skrivas ut. Kanske man inte ska ta för givet att alla föräldrar har möjlighet till det?
Den vanliga halvtimmeslektionen tog nu minst en timme men tycker det var mysigt att göra det tillsammans. Det är ju en lyx att jag inte bara kan skriva ut och koppla upp för bra bild och ljud utan också genomföra allt i lugn och ro bara
hon och jag.
Jag har mitt hemmakontor fixat, fick komma ut och springa i solen under lunchen - snigelfart men ändock. Bra aktivitet med Lilltjejen och nu Simba på min ena sida och Bror på den andra här i sängen medan Ronja är på övervåningen och målar. Bra dag
helt enkelt!
Det är så lätt att förlora perspektivet och låta oron över epidemins effekter ta över. Jag är inte orolig för att smittas utan räknar med att bli det till slut, det känns liksom ofrånkomligt. Jag har fått amorteringsfritt på mitt bostadslån
som kompenserar lönebortfallet och finner ingen mening att gräva ned mig i tänk-om-scenarion. De finns där i bakhuvudet så jag slipper bli överraskad, min vanliga pessimist-inställning, eller krassa verklighet som jag föredrar att kalla
det. Det är liksom vad det är och blir vad det blir, man kan bara gilla läget och göra det bästa av det. Ibland går det lättare än andra dagar och lyckligtvis är det oftast så. Som idag till exempel.
Tillbaka
Vår sista skiddag bjöd på ännu mera solsken och våra små kände sig så trygga att de efter sedvanliga gulaschsoppan och våfflan åkte iväg på egen hand. Sedermera fick jag några egna åk med brännande lår och solvarma kinder.
Diner45 också på vägen hem och glada katter mötte oss. Skönt att vara hemma medan det ännu var ljust och få all uppackning och tvätt gjord direkt, liksom dammsuga upp Simbas söndersmulade och Plutts intorkade offer... Resten av hemuppgifterna
gjordes innan sängen där Simba höll sällskap hela natten.
Vi får jobba hemifrån men jag åkte ut till Gamlestan på fredagen där endast Knut och Pepyn var. Till dagens slut kom de väntade beskeden om att vi stänger produktionen i fabrikerna också i Sverige. Vi går ned i tid och lön och ska arbeta hemifrån
från och med torsdag. Enkät har skickats ut gällande skolan om vi har "samhällsbärande" funktioner. Det ytterst fluffiga "Handel och industri" känns ändock inte applicerbart för vare sig mig eller Johan.
Känner för alla de sektorer som nu kämpar och blöder pengar, verksamheter som tvingas stänga ned och säga upp sin personal, samtidigt som jag vredgas över alla skupelfria människor som utnyttjar och försöker profitera på människors rädsla.
Direkt efter jobb och skola i fredags skulle Simba och Plutt vaccineras. Vid ytterdörren väntade en överraskning, supergullig trädgårdskisse som farmor och farfar överlämnat! Lilltjejen gav den snabbt namnet Brorsan vilket jag tyckte passade väldigt
bra!
En olyckligt jamande Simba och en cool och avslappnad Plutt fick sina sprutor innan vi tog helg, en mysig helg i det kyliga men vackra vädret. En utflykt till Stora Amundön med bokläsning, varm choklad och försök till drakflygning. När vi letade
oss tillbaka över klipporna mot de mer allmänna områdena hade nästan varenda yta upptagits av sollängtande göteborgare. Parkeringen var lika full som en solig sommardag.
NW har ännu öppet men gruppträningen har de dragit ned maxantalet till tjugo så i mina stora salar kommer avstånden att kunna vara rejäla. De klasser med redan lågt maxantal har de minskat med tjugo procent. Sedermera är dagens klass fullbokad...ska bli
skönt att köra igen även om nya koreografin ännu inte sitter ordentligt.
Mör
Jag vet inte om jag märker av någon större skillnad faktiskt då det aldrig varit kö till liftar eller trångt i backarna de tidigare åren vi varit här. Värkande ben och solsvedda kinder efter första dagen - en perfekt början alltså!
Dag två stolpade de vuxna omkring i köket för frukost och morgonrutiner där det på utsidan började mulet och blåsigare på toppen. Lite grillunch i backen innan vi förflyttade oss till en aktivitet Lilltjejen längtat efter: Hundspann!
Till dess klarnade det dessutom upp till strålande vackert väder igen och vi fick en härlig tur upp på fjället. Lycklig Lilltjej!
Snö
Efter ett traditionellt matstopp på Diner45 är vi äntligen på plats i Hundfjället! Tredje året i Trollbäcken och för varje år ännu närmare backen så nu kommer vi inte mycket närmare i detta stugområde.
I Malung mötte vi upp Anders och Otto och så lämmeltågade vi sista milen. Dock tycker jag det var markant färre tåg nu av en anledning som troligtvis stavas Covid-19. Både Danmark och Norge har nu stängt gränserna och liksom Sverige avråder de från
att resa så visst var det mycket färre danskregistrerade bilar på vägen upp. Diner45 hade ställt fram handsprit som frikostigt användes av alla besökare.
Det var barmark, snöfattigt och regntråkigt hela vägen till Sälen men så fort vi svängt av och börjat klättra uppåt mot Lindvallen kom snön - rejält. Istället för regn vräkte den ned och vinterlandskapet omgav oss. Underbart!
En bit efter Lindvallen stannade karavanen och vi blev stående - över en timme. En lastbil och bilar i någon form av olycka några kilometer högre upp så det var ju tur vi sammanstrålat så att kusinerna kunde slå ihjäl tiden tillsammans. Ronja
hamnade i spontant snöbollskrig och snögubbebyggande med några andra längre fram i kön!
Att puttra i kö med frekventa stopp uppför fjället i nyfallen blötsnö är inte helt självklart - ens med dubbdäck. När det väl lossnade var det både en och flera som behövde hjälpande knuffar. Vi klarade oss i alla fall med våra dubbar båda två.
Tycker det är så smidigt med digitala nyckeln och skidutrustningen levererad, redo i skidbod och hall, bara att kliva in och börja installera sig! Kusinerna sover tillsammans, Lilltjejen i överslafen. Hon tyckte pjäxorna var små så de gick själva
med dem och skidorna för att byta. Uthyrningen ligger ett stenkast bort och de fixade det galant, så roligt att de trivs så bra ihop!
Nu väntar tre intensiva dagar i efterlängtat vinterlandskap!
Fin dag
Simba sover sig igenom mellofinalen, till och med sovstilen är som Brorsans, sötnöten!
Vid lunchtid satte vi oss i biosalongen för att titta på - Frost 2 igen! Vet inte vem av oss två som gillar den mest men jag tror jag bölade ännu mer denna gång.
När vi kom ut ur biomörkret sken solen så vi bytte om och körde ett träningspass på vallen. Under veckan bad hon om en fotboll att träna med så fixade igår samtidigt som jag hittade ännu en i förrådet. Kul att hon ville ut och röra på sig för efter skolans
sedvanliga kontroller visade det sig att hon enligt BMI-graferna är överviktig!
Att hon nu varken har simskola, gymnastik eller taekwondo är onekligen skillnad så utan att förstås säga något till henne finna mer fysiska aktiviteter. Hon har sagt sig sakna taekwondon och önskat mer utmaning i fotbollen. Eftersom Balltorp inte
har ett flicklag i hennes ålder spelar hon med de som är både ett och två år yngre. Då hon dessutom är född tidig och lång för sin ålder är skillnaden än mer markant så förstår att hon vill ha mer utmaning. Vi ska försöka finna en annan klubb.
Imorgon match, eller sammmandrag som de kallas men jag aldrig förstått varför.
Tjejkväll
Vinden dånar runt knutarna och regn har växlat med hagel men en plötslig lucka gav oss chansen till härlig promenad där vi lyckades se både ekorre och rådjur.
Till kvällen väntade kalas för Lilltjejen och nu hänger hon med två övernattningskompisar på övervåningen framför Melodifestivalens sista delfinal. De ska knö i bäddsoffan så får se hur det går...!
Tre igen och flyga lite
När jag och Aron testade BodyFlight i Stockholm fick man möjlighet att köpa presentkort till rabatterat pris. Det blev julklappar till Lilltjejen och Christer så idag var det dags. En förväntansfull avkomma blev initialt rädd och osäker men efter en stund
av att betrakta grupperna före gick det över. Dock vågade hon inte åka upp i tunneln som man gör i andra flygningen men hon var superduktig och höll sig stabil enligt instruktionerna hela tiden.
Direkt efter styrde jag kylaren söderut och Halmstad för att "sälja en av katternas transportburar" - eftersom vi nu inte längre behövde tre. Om hon undrade varför vi skulle leverera den över en timmes färd bort sade hon inget i alla fall. Men när
vi kom fram och ingen var hemma och köparen inte svarade på mobilen undrade hon varför vi inte bara kunde lämna den så hon kunde Swisha. Jag irriterad för en eventuell blåsning, hade ju inte förskottsbetalat något men ändå glad att jag inte avslöjat
något för Lilltjejen.
Fler nummer var registrerade så fick tag på vad som visade sig vara dottern som till slut lyckades gå tag i henne. En timme senare dök hon upp full av ursäkter och en Lilltjej som förtjust gosat med alla deras katter inklusive de kvarvarande två små fick
en lycklig överraskning då hon förstod att transportburen skulle hem igen - med en av kattungarna i!
Ungens mamma är Maine Coon vilket syns i hennes ansikte och därav fick namnet Wilda. Ronja har inte riktigt bestämt sig ännu om hon vill behålla det eller byta. Nu är det Lilly som senaste bud.
Bror är godmodigt nyfiken medan Plutt är överraskande skeptisk och rädd. Trodde faktiskt hon skulle vara coolare.
Nåväl, efter att ha tillbringat nästan hela Melodifestivalens andra deltävling under soffan tog nyfikenheten överhand och operation utforska tog vid. Lilltjejen kan inte sova och vill såklart ha den lilla hos sig i sängen. Lyckan total när mini-Plutt
faktiskt hoppade upp till slut för att pirrande lägga sig till rätta.
Lycklig tjej låtsas sova för blixten. Halva sängen för mjukdjur, andra halvan för levande mjukdjur och avkomma. Sorgen och saknaden efter Brorsan gör ännu ont men känns bra att de är tre igen.
Är med
Tvärflöjtslektion pågår och jag låter mina döda ben vila och tjuvlyssnar här istället för den promenad eller löprunda jag annars brukar ta.
När jag testat några toner blev jag snabbt yr i bollen. Hur gör de som spelar låt efter låt? Antar att man övar upp det på något sätt.
Bara två
Man drar duschdraperiet åt sidan och ser bara två av de förväntade tre. Det fattas en i handfatet. Trösterikt är Bror som hoppade upp och lade sig hos Lilltjejen både igår och förrgår kväll. Man undrar ofrånkomligen över hur mycket de egentligen förstår.
Igår var Ronja så ledsen att hon bad att få stanna hemma då hon "inte ville gråta inför hela klassen". Hade själv känslorna på ytan så hon fick följa med till jobbet under förmiddagen innan underbara farmor och farfar mötte upp vid lunch
och sedan tog henne med sig. Måndagen var ju tvungen att rulla på som vanligt så sprintplanering betades av för mina två team. Vid estimeringen har jag svårt att se när alla gjort sina val, därav korten på huvudet!
