Läste ut Emelie Schepps senaste "Broder Jakob" och frustade oväntat till vid slutet av en sida. Nu är jag inne på Camilla Läckbergs "Vingar av silver" som släpptes idag och en microrecension i ettordsformat drygt halvvägs är "taffligt". Försöker jag mig på att utveckla något så är ju Fjällbackaserien och hennes nya serie om Faye genremässigt inte jämförbara, men vill hon därmed också särskilja dem med så vitalt mycket lägre kvalitet? Språket är banalt och överdrivet grovt och miljöbeskrivningarna platta. Fayes karaktär som man sympatiserade med i första boken har nu halvvägs fallerat totalt och om det går som jag redan efter den första orealistiska introduktionen av David tror att det gör orkar jag nog inte ens mentalt himla med ögonen. Denna typ av bok bygger ju på en viss form av förutsägbarhet men fullföljer sista halvan de spår de nu följer så blir jag riktigt besviken. Det är nästan så illa att jag skäms lite å Läckbergs vägnar - för hon har ju producerat så ofantligt mycket bättre. Men kanske är det jag som ska skämmas som sågar en bok så brutalt innan jag ens läst den färdigt. Om några timmar får vi se om jag får göra en pudel. Man kan ju hoppas.