Vi hade några halvdana planer på biblioteksbesök och Pokémonjakt men då vädret uppfyllde sommarkriterierna åkte vi ut till Landet där farmor och farfar fanns. De har släppt lite på distansen och kramar både mig och Lilltjejen och även om jag inte känner mig särskilt orolig är jag det också litegrann. Förstår dem ju och Lilltjejen älskar att träffa dem. När hon fick veta att vi skulle dit ville hon genast ut och plocka sin egenodlade sallad för att ta med. Den växer så det knakar vilket hon tycker är så roligt.

Det blev premiär för krabbfiske i rejäl blåst och fick mot förmodan hela tolv stycken små stackare. På vägen tillbaka mötte vi Johan och Elena så medan Lilltjejen lekte fixade jag lite lunch. Efteråt kokade Monica rabarberkräm, något jag aldrig varit särskilt förtjust i. Mina erfarenheter av sådan var mammas version som hade läskiga geléklumpar av vad jag i efterhand förstått var potatismjöl, stramande i körtlarna och tänder som fick en sträv och konstig yta. 

Det var mysigt att stå där och hjälpa till och lära sig förstå hur löjligt enkelt det faktiskt var - och så mycket godare det smakade nu med mina vuxna smaklökar. Oxalsyran som går på tänderna är ju svår att rå på men var ändå inte lika illa som jag mindes. Riktigt gott! Som barn mindes jag att mamma kokade saft, sylt och marmelad men inte att vi gjorde det tillsammans. Jag var nog knappast intresserad heller men som vuxen har jag ibland saknat att ha en mamma att fråga om just till exempel hur man kan ta vara på de bär jag nu har tillgång till på baksidan eller om tja, vad som helst. Just det där att inte ha någon som man vet alltid finns där, villkorslöst så som bara ens föräldrar kan - såvida inga andra omständigheter kommer ivägen, det kan ibland ge ett sting av saknad. Johans föräldrar har gett mig en insikt i hur det kan vara och det är lika skrämmande som fantastiskt.

Förra sommaren tog Christer hand om de vinbär och krusbär jag fick av mina buskar på baksidan. Rabarbern jag satte i fjol frodas inte precis men några stjälkar har skjutit upp i alla fall. Får se om jag kanske kan få till något detta år. Jordgubbsplantorna har galet mycket blommor så ser ju lovande ut men orolig för sniglarna och kanske också fåglar när bären kommer. Det får helt klart bli två rullar koppartejp till samt skyddsnät!