Efter ett traditionellt matstopp på Diner45 är vi äntligen på plats i Hundfjället! Tredje året i Trollbäcken och för varje år ännu närmare backen så nu kommer vi inte mycket närmare i detta stugområde.

I Malung mötte vi upp Anders och Otto och så lämmeltågade vi sista milen. Dock tycker jag det var markant färre tåg nu av en anledning som troligtvis stavas Covid-19. Både Danmark och Norge har nu stängt gränserna och liksom Sverige avråder de från att resa så visst var det mycket färre danskregistrerade bilar på vägen upp. Diner45 hade ställt fram handsprit som frikostigt användes av alla besökare.

Det var barmark, snöfattigt och regntråkigt hela vägen till Sälen men så fort vi svängt av och börjat klättra uppåt mot Lindvallen kom snön - rejält. Istället för regn vräkte den ned och vinterlandskapet omgav oss. Underbart!

En bit efter Lindvallen stannade karavanen och vi blev stående - över en timme. En lastbil och bilar i någon form av olycka några kilometer högre upp så det var ju tur vi sammanstrålat så att kusinerna kunde slå ihjäl tiden tillsammans. Ronja hamnade i spontant snöbollskrig och snögubbebyggande med några andra längre fram i kön!

Tycker det är så smidigt med digitala nyckeln och skidutrustningen levererad, redo i skidbod och hall, bara att kliva in och börja installera sig! Kusinerna sover tillsammans, Lilltjejen i överslafen. Hon tyckte pjäxorna var små så de gick själva med dem och skidorna för att byta. Uthyrningen ligger ett stenkast bort och de fixade det galant, så roligt att de trivs så bra ihop!

Nu väntar tre intensiva dagar i efterlängtat vinterlandskap!