Jag gillade ju Anders Hansens sommarprat och därav testade jag hans bok Depphjärnan. Intressant och lättlyssnad då han uttrycker sig tydligt och pedagogiskt. Eftersom han grundar sina slutsatser och teorier på vetenskap och forskning känns hans argument trovärdiga och relevanta, och jag kan bara konstatera hur tur jag har som varken drabbats av ångest eller depression - närmast stick i stäv mot vad jag som biologisk varelse enligt Anders är programmerad att bli någon gång i livet.

 

Testade sedan Dag Öhrlunds deckarserie där jag finner hans huvudperson lite svårdefinierad. Ett inskränkt och egoistiskt svin som författaren ändå försöker framställa som godhjärtad. Hans positiva handlingar går inte ihop med de negativa egenskaperna och handlingarna är liksom Pascal Engmans lite väl tillrättalagda och föga trovärdiga.

Han brer på för mycket av olika scenarion för att driva sin karaktär till sin spets exempelvis genom att låta den homofobiske och rasistiske Evert få inte bara en bisexuell invandrardotter till kollega utan en andra som är homosexuell och som också senare ersätts av en bigamist vegan. Författaren verkar ha en konstig föreställning om hur det är att äga katter och snedvriden syn på olika sexuella preferenser.

Från att ha varit på en nivå av att roat skaka på huvudet är han nu mest en irriterande och barnslig gubbe med storhetsvansinne. Men nu är jag nästan klar med näst sista delen så tänker att jag får slutföra den.

 

Anders har ägnat timmar åt middagsförberedelser så de yngsta kusinerna sattes att skala potatis innan lite middag och julklappsöppning. Kolla vad fina vi är!

Tillsammans testade vi också klappen som skulle läggas för att sedan lösas, Ravensburgers Escape! Detta var för barn men pusslet var likväl riktigt utmanande och gåtorna såpass att vi faktiskt fick nyttja ledtrådarna. Naturligtvis självklart när man löst det men riktigt snyggt gjort!

Ett ytterligare Ravensburger fick jag - med mig själv! Tvåtusen bitar dessutom, så blir en riktig utmaning! Riktigt fräckt då det är just kvalitativt och inte de där enklare klena pusslen man kan få gjorda av en fotobutik.

Apropå middagsförberedelser väntas Biff Wellington imorgon och jag tror knappt att Anders förstfödde ens fick lika mycket kärlek som köttklumpen som nu vilar i kylskåpet i väntan på sitt smördegsomslag. 

Nu ska det sovas, trött i ögat.

Finns det något bra ord för "mellandagar" på engelska? Sitter i möten med amerikanerna och de har inget riktigt bra ord heller konstigt nog. Eller någon sade i och för sig något som lät ganska bra, eller var det en av belgarna? Nu minns jag det inte bara för det så jag får fråga igen när de är tillbaka.

 

Vi har tråkigt nog ingen snö men likväl vackert vitt landskap sedan minusgrader och frost svept in över västkusten. Det behövs ju inte många minusgrader för att det ska bita rejält i kinderna och kännas skönt uppfriskande vid promenad och joggingtur.

God mat, väldigt varmt och väldigt kallt vatten. Norr om Ljungskile låg snön och bjöd på sitt vackra landskap. 

För första gången gick vi ned till strandbastun och när den ena efter den andra begav sig ned i vattnet blev det tidigare otänkbara plötsligt något jag faktiskt ville. Sjukt stolt över att jag inte bara gjorde det en utan två gånger! Det värsta var faktiskt fötterna mot snön, isen och stegens metall.

Spjällen blev sådär mjälla och kryddigt goda, varför har jag inte gjort detta försök tidigare? Karl-Bertil Jonsson fick göra mig sällskap innan jag gick över till klassiska Love Actually och någon annan julfilm av okänd titel medan jag pusslade vidare, ibland tillsammans med kissemånsarna!

Imorgon bitti ska jag upp till mitt pass i Majorna. Lite otippat är det fullbokat.

 

 

Somnade innan tio och vaknade således vid fem. Hade en flyktig tanke att ge mig ut och promenera men blev istället liggande i sängvärmen med Duolingo. Åkte in till kontoret och är på plats innan officiell starttid. Det har slagit mig hur mycket jag dragit ned på min skärmtid senaste tiden. Förut kunde jag lägga timmar på något meningslöst spel som gav den dubbelsidiga känslan av återhämtning och meningslöst bortkastande av tid. Jag kollar FB och Instagram flera gånger per dag men har dragit ned Insta avsevärt. På FB fastnar jag mest framför klipp om tama eller vilda djur som på olika sätt räddas från människors medvetna eller omedvetna dumheter som skräp, brunnar eller missvård. Forcerade klipp av produktion är också tillfredsställande, från egenhändigt tillagad mat och bakning till fabrikers storskaliga löpande band. 

 

Det enda betalda streamingtjänst jag har är Netflix nyttjas mest av Lilltjejen nuförtiden. Ett tag kollade jag nyheterna på TV4 och SVT men det var mest elände och repetitiva exempel på människors och politikers dumheter. Inget socialt liv har jag heller med fika, middagar eller allmänt häng, inte ens samtal via telefon. Robert var den som alltid ringde någon gång men inte ens den kontakten har jag orkat underhålla. Jag låter verkligen som en grinig och cynisk kärring som kommer att hittas halvt uppäten av mina två dussin katter då polisen bryter sig in.

Så vad gör jag egentligen med min tid som alla andra ägnar åt ovannämnda?Jag vet inte riktigt. Med Lilltjejen blir det förstås fullt fokus på henne och alla hennes aktiviteter men då jag är själv blir det tja, mycket träning i och för sig som medför att man är hemma såpass att när middag är avklarad i princip är redo för sängen. Någon kvällsmänniska är jag ju de facto inte. Nu är jag ju inne i ett pusselskov och tidigare var det virkning. Jag skulle vilja utveckla något ytterligare så som målning men eftersom det skulle kräva mer engagemang och en inlärningsprocess skulle den avslappnade och återhämtande effekten utebli. 

 

Nåväl, det blev ingen ny spiral igår då hon och medhjälparen inte lyckades få in den. Hon skönjade ett myom i livmodertappen som troligtvis blockerade, men då hon inte kan se hur stort det är blev det remiss till gyn, jahopp. Så nu blev det istället p-piller tills detta är löst. När vi pratade om mitt byte från koppar till hormon kom frågan om rikliga menstruationer och eftersom det onekligen är svårt att uppskatta vad riklig är kunde jag bara beskriva hur jag under de första dagarna måste byta de största tampongerna varje halvtimme och dubbla tiden med menskopp kunde ge nästan två centimeter. Visst verkade det onekligen otroligt att en genomsnittlig menstruation ska avge endast några milliliter, men alla är ju olika och förutom omaket märkte jag ju inte av det på andra sätt - vilka de nu skulle vara. Att mina uteblivna blodgivningar på grund av uttömda järndepåer och läkarens fråga om rikliga menstruationer skulle ha en koppling slog mig aldrig.

Om nu min mens minskar eller helt försvinner av p-pillren och senare spiralen blir det intressant att se om jag märker av något som jag kanske inte reflekterat över förrän det faktiskt är borta. Kanske jag inte kommer vara fullt lika trött till kvällarna? Framför allt kommer jag kanske att kunna lämna blod regelbundet igen!

 

Det känns fortfarande inte riktigt verkligt att julafton är på fredag men det märktes på parkeringen till Ica Maxi. Jistanes alla dessa stackare som stressar som galningar för att få till de perfekta timmarna under den speciella dagen. Usch då, nu låter jag cynisk igen. Det finns många fina traditioner och familjesammankomster som ser förbi pretentioner eller finner mödan värd och är det inte mycket det som livet också handlar om? En ständig strävan efter det lilla extra att se fram emot, den där belöningen av extra slit om det så är den ihopsparade produkten man till slut kan köpa, resan man åker på eller förträffliga julmiddagen med familjen. Jag lyssnade på Anders Hansens "Depphjärnan" som belyser detta på ett mycket intressant sätt, en bok väl värd att läsa!

 

Det känns lite konstigt att alla nu är på upploppen i sina julförberedelser medan jag känner att julen är gjord! Lilltjejen och Johan med bonusfamiljen är nu i Spanien där de blir en vecka, första gången Elena hälsar på sin pappa på över två år på grund av restriktionerna.

Jag var mentalt rätt dränerad efter intensiva veckor som avslutades med julfirandena så hela helgen har jag i princip varit helt självisolerad. Vaknade som vanligt i ottan, på lördagen till tät dimma och drog till Backaplan för att passa på att vara deltagare och köra nya releasen. Därefter blev det pussel för hela slanten! Insåg att det ju inte var Wasgij utan Jan van Haasteren som jag både köpt och fått, de är ju ganska snarlika i sina teman. 

Har fått tillbaka en släng av den där allergi-vad-det-nu-var för något då jag nös som en galning igår och näsan korkade ihop totalt. Det kom så fort vi lagt oss så jag fick somna med öppen mun, men under natten och till morgonen var det helt försvunnet. Helknäppt.

 

I vilket fall har en intensiv Ronjavecka avslutats i förväg enligt plan. Ikväll åker de till Elenas pappa som bor i Spanien, en överraskning som varit ytterst svår att hemlighålla! Vi har firat jul i dagarna två, först med Christer och hundis och igår med Johan, Elena, grabbarna, två gånger farmor och farfar - deras och Lilltjejens. Elenas ex Marcus och hans Patricia skulle också ha varit med men blev sjuka.

Jag valde bort årets sista styrelsemöte för att ägna hela kvällen åt min Lilltjej. Dåligt samvete jämtemot mitt åtagande men inte lika mycket som om jag deltagit istället för att julmysa med min dotter. Alla andra dagar har vi aktiviteter så detta var liksom sista chansen innan hon ska till Johan för julveckan, redan på fredagen då vi alla ska fira jul hos dom eftersom de ska resa bort på lördagen.

I Forskarfabrikens julpåse var det tema rymd med roliga pepparkaksformar som vi såklart fick testa. Sedan blev det sockrade nyfriterade grisar, ååh vad gott!

Vi var förresten uppe i Luciamorgonens otta för att åka ut och se på Volvos luciatåg detta år igen, är ju så himla roligt! Rolig är rondellen nära Mölndals centrum som någon lägger väldigt stort engagemang vid att pryda extra speciellt kring högtider. Upplysta utskurna pumpor och flygande häxa vid Halloween, kaniner och ägg vid påsk, tomtesläde vid jul och nu ett lussetåg med tända marschaller! Passade på att ta min löprunda där förbi medan Lilltjejen var på terminens sista flöjtlektion. Lätt regn men väldigt skönt efter alla timmar framför skärmen.

Kissemånsarna tycker ju om att vara där man är vilket är väldigt mysigt men de kan onekligen skapa lite besvär ibland. Gör jag inte plats för dom på fönsterbrädan bökar de sig upp och inte enbart tassar hamnar på tangentbordet. 

I onsdags:

Plutt liten och krum och Mini stor och smäcker. Bror har vant sig vid att hans specialmat serveras uppe på köksbänken... 

Fick köra utan mick igen i Sisjön då apparaturen denna gång gav ifrån sig frekventa och höga dova smällar, skitstörigt! Tur att salen är liten men det blir ju ändå inte samma tryck när man inte kan hjälpa till med rösten. 
Långa och intensiva dagar med PI Planeringen i full gång, mina klasser och så nya koreografin som ska sitta till på lördag! Det sistnämnda stressar mig ordentligt, visserligen en lättnad att vi är två och vi endast ska köra 45 minuter men till söndagen har jag ju Frölunda och då kör jag själv.

Nåväl, katterna är måttligt förtjusta i att vara ute några längre stunder nu med snön och kylan, det är mest naturbehoven som tvingar ut dem i friska luften.

Imorgon har Lilltjejen avslutning för både gymnastik och orkester men är sedan i måndags hemma med halsont och hosta så antagligen behöver jag inte stressa som en blå från min Frölundaklass för att hinna till orkestern.

Jag minns med fasa mina egna julspelningar på piano i aulan som kändes gigantisk där i den gamla folkhögskolan utåt Öjebyn(?), skräcken när man ensam gick hela vägen upp på scenen och utsattheten. Det var inte ett dugg roligt. 
I orkestern har de varandra och tryggheten i att ha spelat och umgåtts ihop och hon har verkligen sett fram emot avslutningen.

Söndag, från soffan:

Det var ju ett tag sedan vi tog en groupie så fick med ett gäng av dagens deltagare efter jag famlat mig igenom nya releasen. I Majorna igår tabbade jag mig i varenda låt! Det blev väääldigt många rygglyft då jag missade ett helt moment för magen. Idag skulle jag minsann inte glömma den men glömde istället ett annat - så det blev femtusen rygglyft igen!

Jag kan bara konstatera att näsan var väldigt nära golvet mot slutet.

Men i fredags hände något som inte skett på många herrans år: Jag träffade Anna! En jobbkonferens hade slitit henne från Norrbottens Luleå och ned till Sveriges framsida så hon förlängde besöket till idag. Det blev vin och sena kvällar fulla med… pussel!

Eller ja, testade ett vitt vin i en sådan där gullig liten flaska som expediten rekommenderade till vietnamesiska vårrullar, samt ett lika gulligt rött till kycklingpajen. Jag har definitivt mycket svårare att förstå mig på de röda vinerna då jag inte ens fick i mig det lilla jag tog trots rekommendationen.

Massa prat och pussel och försök att lösa gåtorna i Exit the game, pusselvarianten. Onekligen snillrikt gjort och vi kämpade trots att det inte var den svåraste versionen. Faktum var att vi till slut gav upp då vi hellre ville pussla än lösa gåtor. Till våra småtjejer hade vi köpt var sitt Pokémon-pussel och fick den snillrika idén att tävla mot varandra och lägga dom samtidigt! 

Mera prat och ännu mer pusslande där jag kanske möjligtvis hade en försumbar fördel i att ha spelat Pokémon Go med Lilltjejen!

Så kul att vi till slut fick träffas och så skönt att det känns så anspråkslöst att vi bara kan vara - med våra myskläder och pussel!

Nu är det Ronjavecka och vi ska upp i ottan imorgon för det är ju Lucia och vad händer då? Jo, Luciatåg förstås med Volvobilar såklart!

Jag har svårt att beskriva det. Snön under mina sulor, det ljusare landskapet, att sopa snön av min bil och köra på vintervägar. Skulle ett kort ärende till närliggande Coop och en sådan frid infann sig, en fundamental lycka. Det är så här det ska vara, det är så här jag vill ha det. Jag vill ha riktig vinter och bo där jag kan klara av att bli insnöad några dagar. Långt borta men ändå tillräckligt nära. 

Jag sätter mig svettig i understället framför morgonens första möte efter att ha gått en omgång med spaden på utsidan. Det har varit så fullt upp att jag inte haft tid att gå ut under lunchen och längtan är också fysisk. 

Lilltjejen hann leka några timmar med kompisar i snön innan de skulle åka efterlängtade skridskor. Efter sammanslagningen med klassen från Pepparedsskolan har hon hittat en ny vän och jag finner det lite roligt att också hon har rötter i öst. Isabella och Ronjis är blandisar medan Emmy är hundra procent. De åkte tills de stängde.

Igår var det bröllop och dop för Ida, Fredrik och deras lilla Ella. De hade en vän som var otroligt duktig att sjunga och mina tårar sprutade när de gick in. Jag är så otroligt blödig och bölade igen när Fredrik under mottagningen sjöng för sin nyblivna hustru och hon i sin tur delade sitt förberedda videoklipp. Hans familj är väldigt musikalisk och spelade tillsammans vilket var otroligt mysigt att se. Man såg alla stunder de måste ha ägnat tillsammans, en delad och gemensam glädje av och till musiken, deras sång och instrument.

Med två veckors marginal blev jag färdig med min present till den lilla familjen, babyfilten Alda med mönster av Tiinna som personifierades med hjärtan och text. 

Så nu behöver jag ett nytt projekt men kan inte bestämma mig för vad. Efter tre stora filt-projekt kanske det vore skönt med något mindre. Jag känner mig generellt lite utmattad just nu där främsta orsaken gissningsvis är dåligt med sömn. Den där Egon alltså!

Äntligen, äntligen, äntligen! Varningar hade gått ut så jag jobbade hemifrån och fick så till slut se snön komma! Några få minusgrader och därmed fluffigt och härligt som snabbt lade sig över allting.

När Lilltjejen kommit hem och jag var klar med jobbet drog jag med henne ut. Direkt utanför dörren rullade vi nedför slänten! Sedan trampade vi text och labyrinter på fotbollsplanen, gjorde x antal snöänglar och bara lekte. Det var ovant men underbart att känna kylan bita i kinderna när det skedde omgiven av snö.

Med rosiga kinder fick resten av läsläxan göras innan första kalenderpåsen med pH-testning. Förutom att använda pH-papper blandades även lösning av rödkålspulver. Lilltjejen var superglad och såg genast fram emot nästa dag och påse. Den påsen byggde vidare på den första genom att man skulle "måla" med hjälp av sura och basiska ämnen på rödkålsfuktat papper. Stor succé.

Nissen Egon har bjudit på bus men lär inte skriva inatt då han ska på ett längre uppdrag som innefattar två varv runt jorden och ett tillbaka… Han passar på eftersom Lilltjejen förvarnade att hon inte skulle hinna på grund av sina aktiviteter. Gymnastik, medan jag tog en promenad i bitande fuktig västkustkyla, orkester, dagens påse och dagen var slut.

Mamma ska sova gott inatt!

Ganska nöjd att jag hann lyssna igenom fyra verk. Eldslandet gav en känsla av billig thriller där det osannolika förtog upplevelsen. Jag har inget emot fiktiva och tillrättalagda berättelser men hade detta varit en film hade jag suttit där och bara "Öööh, eller hur, väldigt troligt!"

Mycket mer behållning av Fredrik Backmans sista två delar i serien om Björnstad. Jag vet inte riktigt varför jag väntat med dom eftersom jag uppskattade hans första del så mycket. 

 

Författaren Måns läste själv upp sin bok om Tim och gjorde det tyvärr inte bra, men till slut lyckades jag komma förbi det störmoment som en dålig uppläsare generar och lyssna färdigt med behållning. Jag har inte varit något fan av Aviciis musik och heller inte sett den omdiskuterade dokumentären annat än de mediala kommentarerna som dök upp i eftervattnet. Av dessa framställdes hans manager som en bidragande orsak till att det gick som det gick och jag tycker mig kunna utläsa detsamma mellan bokens rader. Men det som framför allt slår mig är att Tim aldrig riktigt fick bli vuxen och en uppenbar talang gick förlorad på ett sådant onödigt sätt, att det kunde ha undvikits om omständigheter och omgivning varit annorlunda. Men som det mesta annat är det så lätt att vara efterklok. Outsägligt sorgligt i detta fall.