Jag har svårt att beskriva det. Snön under mina sulor, det ljusare landskapet, att sopa snön av min bil och köra på vintervägar. Skulle ett kort ärende till närliggande Coop och en sådan frid infann sig, en fundamental lycka. Det är så här det ska vara, det är så här jag vill ha det. Jag vill ha riktig vinter och bo där jag kan klara av att bli insnöad några dagar. Långt borta men ändå tillräckligt nära. 

Jag sätter mig svettig i understället framför morgonens första möte efter att ha gått en omgång med spaden på utsidan. Det har varit så fullt upp att jag inte haft tid att gå ut under lunchen och längtan är också fysisk. 

Lilltjejen hann leka några timmar med kompisar i snön innan de skulle åka efterlängtade skridskor. Efter sammanslagningen med klassen från Pepparedsskolan har hon hittat en ny vän och jag finner det lite roligt att också hon har rötter i öst. Isabella och Ronjis är blandisar medan Emmy är hundra procent. De åkte tills de stängde.

Igår var det bröllop och dop för Ida, Fredrik och deras lilla Ella. De hade en vän som var otroligt duktig att sjunga och mina tårar sprutade när de gick in. Jag är så otroligt blödig och bölade igen när Fredrik under mottagningen sjöng för sin nyblivna hustru och hon i sin tur delade sitt förberedda videoklipp. Hans familj är väldigt musikalisk och spelade tillsammans vilket var otroligt mysigt att se. Man såg alla stunder de måste ha ägnat tillsammans, en delad och gemensam glädje av och till musiken, deras sång och instrument.

Med två veckors marginal blev jag färdig med min present till den lilla familjen, babyfilten Alda med mönster av Tiinna som personifierades med hjärtan och text. 

Så nu behöver jag ett nytt projekt men kan inte bestämma mig för vad. Efter tre stora filt-projekt kanske det vore skönt med något mindre. Jag känner mig generellt lite utmattad just nu där främsta orsaken gissningsvis är dåligt med sömn. Den där Egon alltså!