Somnade innan tio och vaknade således vid fem. Hade en flyktig tanke att ge mig ut och promenera men blev istället liggande i sängvärmen med Duolingo. Åkte in till kontoret och är på plats innan officiell starttid. Det har slagit mig hur mycket jag dragit ned på min skärmtid senaste tiden. Förut kunde jag lägga timmar på något meningslöst spel som gav den dubbelsidiga känslan av återhämtning och meningslöst bortkastande av tid. Jag kollar FB och Instagram flera gånger per dag men har dragit ned Insta avsevärt. På FB fastnar jag mest framför klipp om tama eller vilda djur som på olika sätt räddas från människors medvetna eller omedvetna dumheter som skräp, brunnar eller missvård. Forcerade klipp av produktion är också tillfredsställande, från egenhändigt tillagad mat och bakning till fabrikers storskaliga löpande band. 

 

Det enda betalda streamingtjänst jag har är Netflix nyttjas mest av Lilltjejen nuförtiden. Ett tag kollade jag nyheterna på TV4 och SVT men det var mest elände och repetitiva exempel på människors och politikers dumheter. Inget socialt liv har jag heller med fika, middagar eller allmänt häng, inte ens samtal via telefon. Robert var den som alltid ringde någon gång men inte ens den kontakten har jag orkat underhålla. Jag låter verkligen som en grinig och cynisk kärring som kommer att hittas halvt uppäten av mina två dussin katter då polisen bryter sig in.

Så vad gör jag egentligen med min tid som alla andra ägnar åt ovannämnda?Jag vet inte riktigt. Med Lilltjejen blir det förstås fullt fokus på henne och alla hennes aktiviteter men då jag är själv blir det tja, mycket träning i och för sig som medför att man är hemma såpass att när middag är avklarad i princip är redo för sängen. Någon kvällsmänniska är jag ju de facto inte. Nu är jag ju inne i ett pusselskov och tidigare var det virkning. Jag skulle vilja utveckla något ytterligare så som målning men eftersom det skulle kräva mer engagemang och en inlärningsprocess skulle den avslappnade och återhämtande effekten utebli. 

 

Nåväl, det blev ingen ny spiral igår då hon och medhjälparen inte lyckades få in den. Hon skönjade ett myom i livmodertappen som troligtvis blockerade, men då hon inte kan se hur stort det är blev det remiss till gyn, jahopp. Så nu blev det istället p-piller tills detta är löst. När vi pratade om mitt byte från koppar till hormon kom frågan om rikliga menstruationer och eftersom det onekligen är svårt att uppskatta vad riklig är kunde jag bara beskriva hur jag under de första dagarna måste byta de största tampongerna varje halvtimme och dubbla tiden med menskopp kunde ge nästan två centimeter. Visst verkade det onekligen otroligt att en genomsnittlig menstruation ska avge endast några milliliter, men alla är ju olika och förutom omaket märkte jag ju inte av det på andra sätt - vilka de nu skulle vara. Att mina uteblivna blodgivningar på grund av uttömda järndepåer och läkarens fråga om rikliga menstruationer skulle ha en koppling slog mig aldrig.

Om nu min mens minskar eller helt försvinner av p-pillren och senare spiralen blir det intressant att se om jag märker av något som jag kanske inte reflekterat över förrän det faktiskt är borta. Kanske jag inte kommer vara fullt lika trött till kvällarna? Framför allt kommer jag kanske att kunna lämna blod regelbundet igen!

 

Det känns fortfarande inte riktigt verkligt att julafton är på fredag men det märktes på parkeringen till Ica Maxi. Jistanes alla dessa stackare som stressar som galningar för att få till de perfekta timmarna under den speciella dagen. Usch då, nu låter jag cynisk igen. Det finns många fina traditioner och familjesammankomster som ser förbi pretentioner eller finner mödan värd och är det inte mycket det som livet också handlar om? En ständig strävan efter det lilla extra att se fram emot, den där belöningen av extra slit om det så är den ihopsparade produkten man till slut kan köpa, resan man åker på eller förträffliga julmiddagen med familjen. Jag lyssnade på Anders Hansens "Depphjärnan" som belyser detta på ett mycket intressant sätt, en bok väl värd att läsa!