Skyldig
Jag erkänner.
Ska man behålla eller ta bort det där nätet!?
Jag har inte en aning om vad jag håller på med. Men det låter ju så enkelt när de beskriver den - grytsteken, långkoket eller vad man nu kallar det.
Ska man behålla eller ta bort det där nätet!?
Trötter
Såg att det kommit snö under natten men inte hur mycket det faktiskt var. Då snöröjaren inte varit framme ännu var det tokkört att komma upp för backen. Grannen i hörnet hade kämpat en stund men de hade inte ens dubb. Dubbelt tokkört. Det var bara att vänta men behövde som väl var inte så länge. Väl plogat slirade vi oss upp. Då var jag försenad och medan jag sniglade längs väg 190 kämpade mitt inre en kamp. Ännu ett tråkigt löparpass kontra one-time-opportunity Mustafa Mohammed som tränare. Då metorn lägligt nog fått ställa in och därmed sluppit vänta i snön då jag skulle hämta honom på jobbet hade jag inget som hindrade mig att skippa träningen. Dessutom hade jag träningsvärk efter PT-sessionen. Och var rätt trött. Och skulle bli tvungen att parkera en halv dagsmarsch från jobbet efter genomförd träning. Sade jag att jag också var grymt omotiverad?
Vid skiljevägen, rondellen som innebär jobbet åt höger och stan rakt fram höll jag höger. Började svänga höger. Och plöjde genom plogvallen tillbaka till rakt fram. Blev sen till passet men fullföljde!
Mustafa körde teknik och intervallträning. Tre minuter i såpass lugnt tempo att man hade utrymme för tre ökningar. Därefter två minuter, en minut och sist två trettio sekunder på maxfart. Trettio sekunders vila (en minut?) mellan varje. Detta upprepades tre gånger. Döm min förvåning när jag, jag fann det ganska roligt!
Med högre tempo på detta sätt skulle då kroppen finna det vanliga tempot rätt behagligt. Eller som han sade: "Istället för att göra milen på trettio minuter gör jag den på 26-27." Eh, just det tyckte vi andra.
Apropå citat måste jag dokumentera ett uttalande av en kollega. Säger inte en icke insatt så mycket men vi som var där och hörde garvade gott.
"It doesnt matter if all the KPIs are green if the system sucks."
Måste
Måste. Ha. Jordgubbsmilkshake.
Fick denna av Johan.
Eftersvett nummer två
Snälla, snälla MAX öppna en grill vid Söderleden!
Det delades ut Innocent vid lunchrestaurangen idag. Tycker loggan är söt och reklamen rolig, anledningar nog för mig att testa. Det är ju smoothies men tjockleken tilltalade mig inte riktigt. Med tanke på innehållet vill min hjärna känna flytande juice, inte trögflytande.
Lite färre i Kållered också till dagens pass, hm. PT-sessionen var en jobbig upplevelse. Hade föreställt mig mest en introducerande konsultation följt av lite nätta övningar. Lyfte fram mina ryggproblem, nya springambitioner och oförmåga att göra armhävningar utan hängmatterygg. Fokus blev då att stärka bål och "springmuskler" längs baksidan av benen.
Började med en rörlighetsövning för ryggen. Magläge med armarna rakt ut som ett flygplan. Lyft ena foten och vrid benet upp och över det andra. Foten ska nå den utsträckta handen.
Fick kramp i baksidan av låret och blev liggande som en överkörd kackerlacka med dödsryckningar. Testade andra sidan och fick kramp i andra baksidan. Dödsryckningarna blandades med frustande skrattanfall. PT-killen skrattade säkert också vilket jag inte kunde se med näsan tryckt mot golvet.
Tre olika sorters övningar följde som utmanade ryggslutet och just baksidan hann vi med. En av övningarna gick ungefär lika bra som den där rörlighetsgrejen varpå han säger med illa dold munterhet: "Okej, inte den ännu alltså!" Fick en annan som fick svetten att droppa. Vad hann vi, en kvart? Och jag var duktigt slut! Skrev jag inte nyligen någonting om plågoande, tyrann och slavdrivare? Trodde jag att det bara var andras mesiga uppfattningar? Tydligen!
Jag ville bara ha gratissessionerna, men nu finner jag mig ändå vackla. För jag vet ju att jag behöver detta, min rygg behöver det framför allt. Sovmorgnar eller bara att ligga och dra sig i sängen funkar inte för mig på grund av smärtan. Jag skulle aldrig uppbåda tillräcklig motivation på egen hand att göra den sortens träning min rygg behöver. Jag behöver en slavdrivare. En sabla dyr slavdrivare. Ska fundera några vändor till och köra andra sessionen nästa vecka. Betala flera tusen för något man ogillar men ändå gillar för att all träning känns bra efteråt och min rygg tackar mig. Suck.
Ok
Jobbat en timme. Sprang som en gnu genom regnet för att hinna med internbussen till Sats och PT- sessionen. Grejen var bara att hon aldrig kom.
Personalen jagar och tydligen har hon mailat. Inboxen ekar tom och det visar sig att registrerad adress är fel. Är det vanligare att skriva myhr som mhyr?
Erbjuds en kollega som kan en halvtimme senare av två anledningar: Jag är ändå här. Gratis frukost!
Hann inte få med mig plånboken och utan frukost hade en halvtimmes väntan medfört en väldigt grinig PT-klient.
Tydligen bjuder de på frukost varje torsdag. Najs.
Regnsmatter
Har varit nere i krockcentret en gång förut och sett ett test utföras. Det är byggt med en skyddad läktare som tar rätt många personer. Idag fick jag dock rundvandring inne i själva anläggningen och se en del icke officiella filmer. Så himla fräckt!
Efter lunch blev det Pilot Plant och Concept Centre där de kommande modellerna tas fram. Trodde inte jag skulle tycka det var så spännande och roligt att se några av våra kommande modeller. I like a lot!
Fick med mig en souvenir från Concept Centre, en bakvänd form av 3D printing är väl det närmaste jag skulle beskriva det. Skulle kunna stå en hel dag och bara se delarna ta form - på alla de olika sätt de har. Fashinerande!
Senare på eftermiddagen bjöds det på tårta av chefens chef. Får senare frågan om det är ok att nedan bild läggs på den interna bloggen. Se normal och städad ut när sagda chef fotar? Det fixar alla andra utom jag.
Imorgon har jag mitt livs första möte med en PT, Personlig Tränare. När jag köpte kortet på Sats ingick det två PT-timmar så när hon ringde tyckte jag de lika väl kunde utnyttjas. Hon kanske kan ge lite tips som hjälper mig med ryggbesvären. Eller slippa knäkänningar jag när springer. Hur man gör ordentliga armhävningar eller får en rygg som faktiskt kan böjas. Hela poängen med dessa två sessioner är ju att sälja in ett komplett program men de pengarna har jag inte den minsta avsikt att spendera. Kramar ur maximalt ur morgondagens och så får vi se om vi bokar in den andra. Apropå PT så brukar sådana få lite andra epitet som slavdrivare, plågoande och tyrann. Ungefär något sådant har jag blivit åt Ola som har en hägrande solsemester på Cypern om tre månader. Det är inte så lätt då jag är av den typen som gärna skäller, tycker om att tyka och gnida in extra grovkornigt salt i samvetssår. Den metoden riskerar att motverka sitt syfte då det bara är pepp och positivt skäll som funkar på honom. Jag är inte så bra på det. Känns ungefär som att gå omkring i höga klackar. Ovant och inte jag. Inser att det nog faktiskt är nyttigt att jag lär mig tänka annorlunda, att jag med svart bälte i pessimism och samvetsförstörelse övar på att hitta och framhäva positiva saker istället. Uppmuntrar istället för att skälla. Utmaningar för oss båda två med andra ord.
Det tjötas om vargavinter och snö som aldrig förr. Köldknäppar som ska komma och ännu mera snö. Men det vi får är bara regn. På tvären. Snön vi så lovande fick i helgen har runnit bort och det är bara deprimerande mörkt, blött och iskall vind. Suck.
Urgh
Förra veckan började jag känna av något bekant på bandet: Tristess. Tjusningen har på något sätt gått över och insikten att löpning är tråkigt kommit smygande. Jag har klarat att lubba en timme så vad nu liksom? Ett nytt mål på en och en halv eller två finns inte på min tidskarta. Att klara den där enligt andra magiska milen på en timme är inget som känns nödvändigt för mig. Jag har lubbat en timme, goal complete. Jag vet, inte mycket driv i mig inte - inte när det handlar om löpning i alla fall.
Idag blev det snabbt tråkigt och kroppen kändes seg. Försökte rycka upp mig, tänka annorlunda och blablabla. Var nära att ge upp men testade intervaller istället. Intervaller kastar mig tillbaka till Furubergets elljusspår där man nötte de där jäkla intervallerna sommar som vinter. Blä.
Men det blev lite variation i alla fall så körde tre eller nåt innan det fick vara nog. Fyrtio minuter är ändå bättre än trettio. Hur får jag tillbaka den där sköna, roliga känslan jag hade i början? Gruvar ju inför fredagens pass. Den där Mustafa Mohammed ska visst vara gästtränare.
Tröttmössor
Veckans andra. På veckans andra dag. Mums! Blev en körig dag med mindre gjort än jag tänkt och behövt. Känner mig lite trött och seg, Johan med som har halsont så vi har faktiskt gått och lagt oss. Finns risk att vi somnar före Lilltjejen.
Imorgon är det mentorsträff igen. Krocktestanläggningen, Pilot Plant och Concept Centre står på agendan!
Sängen igen
Fick teamsällskap av nyutbildade Elin till dagens pass. Hon ska köra torsdagarna nu framgent. Jag hade lite problem med min fokus och deltagarantalet var mycket lägre än förra veckan. Nyårsfebern redan över?
Blev en stressig dag på jobbet så lätt seg just nu. Avslutar med en bild på några familjemedlemmar bara för att de är så söta.
Rubbad cirkel
Kommer hem badad och nattad dock ej sovande Lilltjej. Johan föreslår att vi ska testa min julklapp, Smallworld då vårt fiber ligger nere och omintetgör vår vanliga vana att försjunka i våra paddor. Som alla strategispel i början blev det mycket läsande och diskussioner om tolkningar. Men väl igenom vår första omgång har vi fått ett ganska väl och positivt intryck av spelet. Ibland är det inte så dumt att rucka på de där cirklarna.
(Brorsa på klädhög)
Har två olika cv:s att kika på, ej för egen räkning. Tycker det är roligt att korrekturläsa, tycka och peta. Kvalitativt ordbajseri är skoj och något jag nästan anser mig ha svart bälte i. Det svåraste är nog att inte ta bort personens egen prägel på texten. Det är inte jag som skriver, det är faktiskt den andra.
Ligger nu med tre Grå intill mig. Bror intill min vänstra sida, Lilla Grå mot min högra och Brorsan vid fötterna. Johan flinar och fotar. Mysfaktor tio plus.
Eftersvett
De sociala medierna flödar av vackra vintervyer nu när vi för en gångs skull har tur med både snö och solsken denna dag på västkusten. Ronja och Johan åkte till helgens andra kalas medan jag tog en liten promenad och grejade hemmavid.
Har lite dåligt samvete för att Johan fått åka på båda kalasen men han tycker de facto det är rätt kul till skillnad från mig. Då fixar jag hellre veckohandling, tvätt och städning. Men det har också funnits tid för lite sådant här:
Hade bra med energi till dagens pass i Frölunda och tyckte det var lite extra sådant hos deltagarna också, kul! Tog mig friheten att byta två av de låtar jag gillar sämst. Tror det är tidigast till veckan man får börja byta enligt direktiven så tänjde ytte-pyttelite på det.
En ny arbetsvecka närmar sig och det ser jag fram emot!
Trött i ögat
Okej, imorse ramlade jag tillbaka till tonårstiden och sommarsäsongen när längdskidorna byttes ut till de förhatliga löparskorna. Springa i grupp och på tid är verkligen otroligt icke-kul. Trodde dessa löparträffar bestod i att just träffas, värma upp tillsammans och så lubba lite runt, runt fram till en lättsam avslutning. Läste något om Kex choklad som belöning också.
Över 70 morgonpigga var vi som letat oss in till stan. Två grupper varav min fick börja med lite löpövningar medan den andra körde styrka och sånt. Sedan var det löpartest bestående av femton varv på tid. Den tiden skulle sedan bli vår utgångspunkt eller nåt, hörde inte så bra efter alla höga knän och förlängda steg. Inte en armhållare med fån eller hörlurar hos en endaste en. Inget avslappnat joggande här inte! Alla rusade iväg medan jag försökte hitta ett tempo som funkade för mig och funderade på hur sjutton jag skulle hålla räkningen på varven. Tappade bort den någonstans vid sex och litade på att killen vars ryggtavla jag följt sedan start hade bättre koll. Varvades minst fyra gånger och var sist över mållinjen. Glömde bort att kolla tiden så syftet med hela plågsamheten gick förlorad. Grejt. Efter eländet skulle grupperna byta så för oss väntade nu plankövningar, armhävningar, burpees och sådant skoj. Jag vet inte riktigt om jag bara var helt slut eller barnsligt sur, men bojkottade del två och lämnade stället, inte så sugen på att återkomma nästa vecka. Jag ska ju vara nöjd, hur många löparpass har jag egentligen gjort? Tio om man räknar med utetillfällena i höstas? Och de var vana löpare med säkert flera Göteborgsvarv bakom sig.
Fick tillbaka motivationen något efter lite pepp av min mentor som tillhör de där vana löparna. Och till nästa vecka ska vi faktiskt följas dit. Får väl se hur många gånger han varvar mig.
Nu är det en undertecknad med trött knopp och kropp. Kan man gå och lägga sig halv nio en fredagkväll?
Nattning
Ett stycke drake till söndagens kalas. Ronja är bjuden till två denna helg så ett på lördag och ett på söndag. Hej å hå.
Kommer fram till presentinslagningen där en mamma och son slår in en exakt likadan drake.
"Jag hoppas vi inte ska på samma kalas" säger jag skälmskt.
"William?" Säger hon med en blandning av oro och förskräckelse.
"Fabian", skulle jag ha sagt. Eller ännu bättre "William C?" Varför kommer man på sådana repliker för sent?
Istället sade jag bara något lugnande och skrockade gott.
Till passet hade jag fullbokat. Checklista inför pass:
- Kissa
- Kissa igen
- Extra batteri till headset
- iFån på flygplansläge
- INTE shuffle på spellistan!
Den sista lade jag till efter dagens pass. Sedan är det också bra att veta hur man slår av den där shuffle-inställningen. När femte låten var fel fick jag hjälp av en deltagare att fixa eländet.
Fick ändå mycket positiv feedback av flera efteråt. De är så snälla.
Stötte ihop med fina Ida efteråt. Hon har också anammat endorfinernas fantastiska kraft och kan kalla gymmet sitt andra hem. Hade förmaningens ord på tungan: "Allt med måtta!" Men vem är jag att kasta sådan sten i det berömda glashuset med mitt fjärde pass på fem dagar?
Nu kanske det somnats in här intill mig. Måste. Äta. Hungrig. Imorgon bitti är det ju nummer fem så måste verkligen äta något.
Igår fast idag
Frukost för den ene men inte den andra. Tycker jag har lätt för att få håll men med tom mage har jag hittills sluppit. Undrar hur det då kommer att gå på Varvet när frukost lär vara ett måste innan.
Testade att skydda armen på detta sätt vilket fungerade värdelöst. Mer skav och extra ont att dra bort eländet. Lite skillnad att ha sådan där tejp på hälen än armen! Mina funktionella t-shirts har för korta ärmar så får investera i något långärmat och helgardera med vaselin som en combatdeltagare tipsade om.
Testade igen att gå direkt upp på det högre tempot samt framfotsisättning och det gick lika förvånansvärt bra som förra veckan. Höll tempot med viss höjning sista tio minuterna. Nöjd!
(Svett-dimmig dokumentation)
Johan börjar ju också känna viss stress inför kommande Varvet så han tog med sig grejer och tog ett pass efter jobbet. När jag fegstartade på mitt första löpbandspass gick han på sitt premiärpass ut i sexminuterstempo vilket jag nu lärt mig är milen-på-en-timme. Han sade sig ha rätt ömma ben resten av kvällen. Själv är jag sjukt nöjd att jag passerar nio på min timme men tycker samtidigt inte att sträckor på ett löpband riktigt räknas. Visst, jag springer men jag kan inte komma ifrån att det känns som en smula fusk.Skulle jag trampa asfalt skulle jag väl knappt komma hälften på samma tid.
Imorgon ska jag dock infinna mig för morgonträningen jag så försmädligt missade förra veckan. All gruppträning har ju plockats bort tills vidare i Sävedalen så ingen ViPR för mig. Är uppe i rätt många pass nu ändå varje vecka. Hänger jag på dessa fredagsträningar landar jag på fem. Duschar aldrig hemma längre.
Nattning
År 2014 var synnerligen intensiv. Många nya utmaningar och en möteshysteri som medförde en känsla av halvdanna insatser och brandsläckning. Nya året har börjat betydligt lugnare och med bara två-tre möten på en dag hinner man ju så otroligt mycket mera. Bra att påminna sig ibland hur det periodvis varit. Man biter ihop och så löser det sig alltid på ena eller andra sättet. Som bonus kan ens ansträngningar också löna sig och bekräftelse erhållas vilket jag denna gång faktiskt fått. Väldigt roligt men sätter också lite press att fortsätta prestera. Får bara komma ihåg att kraven till största del är självgenererade.
Årets första, tyckte jag förtjänade den. Var så sugen att jag hann sluka locket innan förevigandet. Gott!
Till kvällen blev det kompisbesök för Lilltjejen.
Imorgon bitti är det dags att ställa sig på löpbandet igen.
Sängläge
Det blev lite jobb i soffan medan två slumrade intill.
Mat förenar
Mat förenar sägs det. Som synes är Lilla Grå inte så liten längre, i varje fall inte uppifrån. Nästan i klass med Bror men skenet bedrar, liksom matron. Minuten senare var det morr och fräs igen. Generellt är det främst Brorsan som är föremål för antipatin. Han pendlar mellan att se misstänksam till djupt sårad ut.
Vanlig söndag
Blev lite sådant här idag. Röj i skrubben som nu (igen) nått det där stadiet att man slängt in och snabbt stängt dörren. Nu kan man åtmindstone gå in och vända där inne.
Just det, Lilla Grå är tillbaka! Johan fick ett samtal från en veterinär att ett par varit inne med en hittekatt. Med chippet i nacken hade hon identifierats! Var hon var? Fyra hus bort! Så ganska bekräftat att hon inte trivs med Gråbröderna och livlig Lilltjej. Framför allt Gråbröderna verkar störa då hon morrar, fräser och gör utfall så fort de kommer nära. De vill ju i alla fall kunna komma fram och nosa
på "inkräktaren". Jag tror hon skulle trivas bäst som enda katt i ett barnfritt hem men vi ger det en chans till genom att hålla henne inne nu. Hon var förresten vid god vigör och trind om magen. Hon hade varit hos upphittande paret ungefär två veckor så vart hon varit resterande tid vete tusan men hon har inte farit illa i alla fall.
Precis samma dag vi fick samtalet hittade vi på FB under upphittat och liknande ett inlägg med Lilla Grå. Fantastiskt med så många engagerade människor.
Lilltjejen blev såklart överlycklig över att finna Lilla Grå hemma igen. "-Jag har saknat dig!" Hördes flera gånger. Och medan kisse tryckte under bordet hämtade Ronja Olaf, föll på knä intill och sade: "-Det här är Olaf, han gillar varma kramar!"Inte riktigt lika gullig var hon vid simskolepremiären där hon mest var tvärtemot och inte alls med på de lekar och övningar de andra barnen gladeligen följde med i. Okej, lite gulligt när hon kliver upp och trumpet kurar ihop sig i ett hörn med ryggen ut men det kan man ju inte visa. Får se hur det går nästa lördag då det är pappas tur. Hon har ju en förmåga att bli extra mammig i nya situationer.
Styltar vidare
Hade satt en halvtimme som mål och pressade mig igenom den. Gick vid ett tillfälle för att greja med iFån-hållaren på armen (har den något namn?). Benen var inte alls med på noterna så kändes som jag fladdrade över hela bandet.
Efter onsdagspasset kände jag smärta på insidan av överarmen. Skavsår!
Trodde det var sladden till hörlurarna men efter denna morgon inser jag att jag kommer åt bröstkorgen. Bara vänster inte höger. Vad gör man åt det? Räcker t-shirt? Svettas ju tillräckligt redan men vad är alternativet? Hålla ut armen medan jag springer? Öh.
Körde combatreleasens maglåt efteråt och grimaserade till vadfokuserad stretch. Ajajaj!
Kvart i sju var det. Kvart i SJU!
Sovit riktigt dåligt med Lilltjej intill och åska dånande rakt över oss. Kliver upp när larmet ljuder och blir stående i mörkret. Vaderna tycker inte ens om den rörelsen. Funderar några sekunder om jag ska vända 180 grader och krypa ner i sängvärmen igen. Men nu står jag ju här, är vaken och om en tjugo minuter är min vanliga uppstigningstid. Så jag stapplar ut till badrummet och sitter fem minuter senare i bilen. Brummar genom regnvåta vägar och efter några misslyckade försök med röststyrningen knapprar jag istället fram min destination i stan. Det beräknas och jag tittar på ankomsttiden. Och tittar igen.
Det är ju bara att gilla läget och styra mot Sats istället. Så nu sitter jag här och i bilen med en handfull andra på parkeringen och väntar på att dörrarna ska låsas upp. Sådär lagomt motiverad nu men en halvtimme är målet i alla fall. Ny chans nästa fredag och tror inte jag gör om detta misstag. Faktiskt.
Inte så nöjd men ändå nöjd
Djävulusisk träningsvärk i vaderna! Styltat omkring på jobbet och oroade mig inför kvällens pass. Det gick dock bra och rejält varmt i lilla salen blev det med högintensivt pass och nästan full klass. Jag lyckades få med mig två sport bh:ar istället för en bh och ett linne. Som tur var hade receptionstjejen att låna. Storlek small så blev nästan lika tight som de där kompressionsplaggen. Så snart passet var över gjorde vaderna sig påminda igen. Med råge. Ajajajajaaaaj!
Trots halvdöda ben är jag till nittionio procent inställd på ännu ett löparpass imorgon. 06.45 är det Volvos första löparträff och jag vill av någon konstig anledning testa. Inomhusträning i Friidrottens hus. Träningsvärk brukar dock vara värst andra dagen så får se om cirkus sex timmar då väckningssignalen ljuder.
Under Sveriges mästerkock
Lite päron på kvällskvisten, nybadad och med födelsedagskronan på huvudet är hon alldeles för pigg för tidpunkten. Nu är hon dock beordrad i säng så vi kan se färdigt på Sveriges mästerkock ifred. Trötta ben och vänsterknä som stundtals gör irriterande ont och till och med låst sig ibland. Störigt. Nej förresten. Vansinnigt, sjukt äckelstörigt!
När jag scrollade igenom månaderna där från hösten och vintern 2011 såg jag vad otroligt mycket mer jag skrev på den tiden. Då var det mer ord än bild och nu är det tvärtom. Jag kan bara tillskriva tidsbrist som orsak.Jag skulle kanske kunna ta mig tid som nu på kvällskvisten men då har orken dödat motivationen. Uppslag och tankesprång som triggade min skrivlust infaller när det inte finns möjlighet att föra ned dom genom tangentbordet och när jag sedan har tiden så är lusten borta eller tanken glömd. Många gånger har jag funderat på att ha en liten skrivbok till hands för att notera ned dessa tankesprång så jag inte glömmer dom. Men det har inte blivit mer än en fundering.
Nytt år och ny sal. Att till och med köplatserna är slut har nog aldrig skett i Kållered, inte ens när vi en gång i tiden hade passet i lilla salen. Minns inte hur många salen tar in men gissar på 25. Så fem gånger fler deltagare på denna sida nyåret är rejäl skillnad.
Fick så det där rycket idag och stuvade upp julgrejerna på vinden. Gott att ha det gjort men uj vad tomt det blev i vardagsrummet utan gran och alla ljus. Med bara regn och mera regn på utsidan är det härskande mörkret tillbaka. Gråbröderna springer ut och in men kurar ihop sig hos oss när det är dags att sova. Vilket det är dags för nu.
Nöjd
Inte illa piskat med förkylningsrester i kroppen och träningsvärk efter uppehållet. 9,54 efter en timme! Känningar i vänster knä sista kvarten annars förvånansvärt lätt i kroppen. Kände mig svullen och tung generellt när jag klev ur sängen och gruvade för första kvarten. Testade att gå på framfotsisättning samt något högre tempo med en gång. Gick över förväntan. Sjukt nöjd!
Burp
Japp, Johan har ju sin månatliga after work med sina tidigare kollegor och nu har jag varannan-månads after work! Det är ambitionen i alla fall så denna kväll var vi tillbaka där vi en gång började i oktober år 2011 - Star Bowling. Tyvärr föll Stoffe bort under dagen men hade godtagbar ursäkt, faktiskt.
Det roliga med blogg som dagbok är att gå tillbaka och läsa. Bonus med blogg är möjligheten att lägga till bilder. Så hittade denna från oktober 2011.
Och så drygt tre år senare!
Mycket god Club Sandwich medan den så kallade marängswissen (stavas det så?) var allt annat än marängswisch, -wish, -wish... 110 spänn för skämtet där enda positiva var att jag delade försöket till specialsvisch med Mikael.
Började så chockerande bra att jag bara måste dokumentera. Vann faktiskt första serien innan mina verkliga icke-skills slog in och Mikael gick om. Typisch.
En annan ambition är en aktivitet varje gång så bowling - check. Får se vad det blir nästa gång. Trevlig kväll, synd att Stoffe inte kunde vara med.
De är visserligen grå
Plockade bort det mesta av julen innan vi åkte till Sälen. När jag kom hem efter träningen igår fick vi ett ryck och packade ned resten vilket i princip bestod av julgranen. Vi kom dock inte längre än att påbörja processen att klämma ner delarna i kartongen. Således blev den liggande på golvet och väntar nu där ännu tills vi behagar få ännu ett ryck. Under tiden kan man tro att vi haft besök av råttor men av någon anledning gillar Gråbröderna att gnaga på kartong. Brorsan i synnerhet. Knasigt värre.
Johan har redan gått och lagt sig och sover säkert redan. Mina ögon svider och längtar också efter några timmars sömn. Ligger hos Lilltjejen som är oförskämt pigg. Ack att ha den energin.
Plöjde 9,5 på Richterskalan i Sälen och som väntat rätt jobbig läsning, men inte så illa som jag ändå trott. Anders pendlar mellan synnerligen detaljerade scenarion och forcerade stycken. Man får inblick i andras reaktioner och känslomässiga sönderfall men hans egna känslor och reaktioner beskrivs inte nämnvärt. Det känns mer som en avtrubbad skildring, hans form av tömning. Förvånansvärt snabbt och som sagt lätt läste jag och sedan också Tomas boken under dagarna där uppe.
Måndag
Partille har tagit selfies till en ny nivå med ytterligare en spegel i instruktörsrummet. Här inne är det heller inte ovanligt med ovan där någon kollega övar koreografi antingen mentalt eller både och. Med nya året fick jag som vanligt extra många deltagare idag, följdaktligen många nya vilket är kul. Man blir lite extra mån att göra ett bra pass så de blir kvar och lika frälsta i denna träningsform som jag. Roligt i Partille är att de lyckats hitta en ny instruktör så att ännu ett pass kunnat läggas in i schemat! Tyvärr dock på torsdagar vilket innebär att jag inte kommer att kunna teama eller vikariera för henne. Men på min tid kan vi förhoppningsvis kunna hitta på något kul framgent.
Nästan lika tungt i kroppen idag och duktigt seg på jobbet. Man har ju förskjutit dygnet något under ledigheten så det kändes att man inte var riktigt van att kliva upp innan halv sex. Men skönt ändå att vara tillbaka med träningen och lite rutiner. Men otrevligt hur mycket närmare Göteborgsvarvet är på denna sida nyåret!
Ishalka
Jag överlevde. Men det var med nöd och näppe! Urgh vad jobbigt det var med mjölksyrekropp och dåligt flås. Illa! Dessutom blev golvet än en gång glasgalt när det var så många och salen inte ventilerades ordentligt. Kunde inte göra tekniken ordentligt utan att fötterna gled.
Annars har vi landat hemma såpass att vi under gårdagen packade upp och körde några tvättmaskiner. Gött. Stormen Egon härjade rejält och drog ned våra cypresser från altanen och lite annat, men vi klarade oss bra till skillnad mot många andra.
Denna dagen började vi med Disney on Ice på Skandinavium. Tror nästan vi vuxna hade mer behållning av den än Lilltjejen, även om hon följde med spänning nästan hela tiden.
Nu ska jag ta min darriga lekamen ned till duschen. Phuu!
Sista dagen
Vi fick perfekt skidväder på vår sista dag. Några få minusgrader och sol. Det blev dock inte många besök till toppen av en naturlig fyraårig anledning men hon har varit jätteduktig. Blev åk både före och efter lunch.
Några åk i barndelen med banden de kan ta sig upp för själva. Sådana lyxigheter fanns minsann inte när en annan var barn. Strömlidas rep klamrade man sig fast i så länge nävarna orkade och Dundrets ankarliftar bråkade man länge med innan man kom överens.
(Sälfie!)
Mamma och pappa fick faktiskt två egna åk i år, minns inte om det blev något sådant förra året. Men jag hade inte glömt bort hur man gjorde i alla fall.
Näsan snorar ännu men knoppen är lite klarare. Kroppen är det värre med och när klädeslagren och pjäxor tagits på har man flåsat som en astmatisk hund! Gruvar rejält inför söndagens pass då det nu inte bara är längesedan jag tränade. Dessutom knappt frisk och en kropp som känns tung och däst efter dessa veckors ätande och soffliggande. Inte känns det bättre när det är fler bokade än någonsin till passet. Kommer jag ens ihåg koreografin? Nytt år, japp. Ska faktiskt bli lite skönt att komma tillbaka till jobbet, rutiner och såklart träningen.
Snorf
När vi kommit in efter första skidturen visade min iFån detta. Känns lite fel att den skulle vara överhettad efter några timmar i jackans ytterficka. Lite så som jag känner mig just nu. Mossig i huvudet, snorig näsa och trött i kroppen. Trodde jag var på bättringsvägen men efter att ömsom svettas och frysa med Lilltjejen i backen för att sedan komma in och frysa och sedan bege sig ut och svettas igen var det kanske lite för mycket begärt. Skrutt.
Likväl blev det en sväng under förmiddagen idag. Svetten rinner längs ryggen medan man pular med selen och dubbelvikt föser henne framåt i liftkön. Som tur var inte mycket till köer men för en tjej som inte lärt sig bemästra balans med fötter fastspända i skidor är det inte så lätt. Man förstår hennes frustration när också rörligheten är begränsad av klädeslagren under overallen. Men hon kämpar på och väl genom liftprocessen och på väg nedför går det jättebra med mamma och i år också pappa hållandes i tömmarna (läs selen).
Lite skralt med snö när vi kom men inatt och under dagen har det snöat bra så det nu inte bara ligger i de av kanonerna understödda backarna. Kunde spänna på oss skidorna och glida rakt ut i pisten.
Nu är majoriten av sällskapet nere och bowlar medan jag och Anna tar det lugnt i stugan. Jag vill ju att Lilltjejen ska åka så mycket som möjligt när vi nu kan så jag återhämtar mig när jag nu har chansen. Annars känner jag inte att jag bidrar särskilt mycket till sällskapet i år. Inte mycket generellt med den äldre generationen kvinnofolk här just nu för den delen. En lider av extremt lågt blodvärde, en annan har någon förkylnings/allergikombo och så jag med mitt snörvel och mosiga sinne. Ändå får vi ihop måltider till alla och samsas i köket efter bästa förmåga. Kan inte låta bli att undra om vårat manfolk skulle göra detsamma under liknande omständigheter. Vi kan ibland gnälla att vi saknar initiativförmåga från männen, men vi är banne mig riktigt värdelösa på att faktiskt ge dom chansen och framför allt släppa kontrollen. Vi ska vara så förbenat duktiga hela tiden för att sedan klä på oss martyrmanteln. Johan kan dock vara bra på att säga ifrån ibland och beordra mig bort från duktigheten och kontrollbehovet. Därför sitter ju nu här och bara är istället för att försöka uppbåda energi och entusiasm för att bowla. Duktigt va?
Framme
Så var vi inne i år 2015 och vi är på plats i vår vanliga stuga i Sälen. Pistmaskinen brummar förbi i backen utanför fönstret och brasan sprakar o öppna spisen. Lilltjejen som längtat så länge är redo för backen.
När jag som barn fyllde år fick jag plättårta på morgonen. När de kom gömde jag mig under täcket. Ett år tajmade jag toabesöket när de var på väg. Så länge jag kan minnas har jag funnit det otroligt pinsamt att bli uppvaktad och i synnerhet besjungen. Huga.
När vi nu kom in i sovrummet med "Ja må hon leva" drog hon täcket över huvudet och försvann. När kompisarna sjöng under kalaset gömde hon sig mot mitt bröst. Vi har inget plattjärn så gjorde oformiga små plättar istället. Tadaa!
Internetuppkopplingen är på gång. Vi har en kasse med laddare, skarvdosa, DS-konsoler och iPads. Japp. Nicke och Monica har fällt upp sina laptops medan våra än så länge (faktiskt) ännu ligger i väskan. Men jag har faktiskt med mig en bok också. Så det så.
