Kommer fram till presentinslagningen där en mamma och son slår in en exakt likadan drake.

"Jag hoppas vi inte ska på samma kalas" säger jag skälmskt. 

"William?" Säger hon med en blandning av oro och förskräckelse.

"Fabian", skulle jag ha sagt. Eller ännu bättre "William C?" Varför kommer man på sådana repliker för sent?

Istället sade jag bara något lugnande och skrockade gott.

Till passet hade jag fullbokat. Checklista inför pass:

- Kissa

- Kissa igen

- Extra batteri till headset

- iFån på flygplansläge

- INTE shuffle på spellistan!

Den sista lade jag till efter dagens pass. Sedan är det också bra att veta hur man slår av den där shuffle-inställningen. När femte låten var fel fick jag hjälp av en deltagare att fixa eländet.

Fick ändå mycket positiv feedback av flera efteråt. De är så snälla.

Stötte ihop med fina Ida efteråt. Hon har också anammat endorfinernas fantastiska kraft och kan kalla gymmet sitt andra hem. Hade förmaningens ord på tungan: "Allt med måtta!" Men vem är jag att kasta sådan sten i det berömda glashuset med mitt fjärde pass på fem dagar? 

Nu kanske det somnats in här intill mig. Måste. Äta. Hungrig. Imorgon bitti är det ju nummer fem så måste verkligen äta något.