Imorgon har jag mitt livs första möte med en PT, Personlig Tränare. När jag köpte kortet på Sats ingick det två PT-timmar så när hon ringde tyckte jag de lika väl kunde utnyttjas. Hon kanske kan ge lite tips som hjälper mig med ryggbesvären. Eller slippa knäkänningar jag när springer. Hur man gör ordentliga armhävningar eller får en rygg som faktiskt kan böjas. Hela poängen med dessa två sessioner är ju att sälja in ett komplett program men de pengarna har jag inte den minsta avsikt att spendera. Kramar ur maximalt ur morgondagens och så får vi se om vi bokar in den andra. Apropå PT så brukar sådana få lite andra epitet som slavdrivare, plågoande och tyrann. Ungefär något sådant har jag blivit åt Ola som har en hägrande solsemester på Cypern om tre månader. Det är inte så lätt då jag är av den typen som gärna skäller, tycker om att tyka och gnida in extra grovkornigt salt i samvetssår. Den metoden riskerar att motverka sitt syfte då det bara är pepp och positivt skäll som funkar på honom. Jag är inte så bra på det. Känns ungefär som att gå omkring i höga klackar. Ovant och inte jag. Inser att det nog faktiskt är nyttigt att jag lär mig tänka annorlunda, att jag med svart bälte i pessimism och samvetsförstörelse övar på att hitta och framhäva positiva saker istället. Uppmuntrar istället för att skälla. Utmaningar för oss båda två med andra ord.

 

Det tjötas om vargavinter och snö som aldrig förr. Köldknäppar som ska komma och ännu mera snö. Men det vi får är bara regn. På tvären. Snön vi så lovande fick i helgen har runnit bort och det är bara deprimerande mörkt, blött och iskall vind. Suck.