Så lite bildbevis!
(Fyra dagar innan sin tiomånadersdag)
Mätt - igen!
Först och främst så gick utvärderingen helt ok enligt mina självkritiska ögonmått. Sussies feedback var också mycket positiv med bra grejer att tänka på framgent. Kommer inte ihåg detaljerna, de skulle komma i mailen men minns att jag skulle försöka finna sätt att "tända" lika mycket som jag gör i de låtar jag faktiskt gillar. Det är visst ganska markant skillnad, vilket jag kan hålla med i.Sussie ville även teama med mig när stora salen äntligen ska nyinvigas igen efter vattenläckan! Att teama med henne ger alltid en viss prestationsångest då hon är så himla grym! Men man får se det som rejäl pepp och inspiration.
Med den positiva utvärderingen i ryggen kunde dagen knappt få en bättre avslutning än fri trerätters middag på Pasta Contorni!
(Under bordet döljer sig trötta ben!)
Mycket gott småplock till förrätt med vitlöksbröd som smälte i munnen!
Till varmrätt valde Oo Halloweenstematiskt i form av svart spagetti, skaldjur och tomt stirrande kräfta uppå.
Själv valde jag pumpan som Halloweenanknyning i form av mumsigt mos med lammytterfilé. Jag har inte ätit särskilt mycket lamm men detta var väldigt mört och gott!
Och gissa vad efterrätten blev? Creme brulee såklart! Och till den en otroligt god hallonsorbet med icke-svenska anabola blåbär! Mmm!
Jag fick möjlighet att tacka han jag förmodar var ägaren, som var väldigt öppen och trevlig, vilket förresten de övriga i personalen vi träffade också var.
En riktigt GOD vinst jag fick där via Mix Megapol, tack så mycket!
(Ännu mera mmmm!)
Nu är det en duktigt trött Linda som ska leta sig till sängen. Imorgon är det dags för ny arbetsvecka efter en helg som definitivt hört till de bättre! En Lilltjej som låtit oss sova så länge att vi vaknat före henne, lugn och ro, shopping och gomiddagar varje kväll varav en på tu man hand med min Oo! Passar ju ypperligt med en hoppbild nu!
(We-hoo!)
Grattis Monica!
För att Oo skulle få några timmar för sig själv drog jag och Lilltjejen till Allum och spenderade pengar! Det bidde kläder till både henne och mig, bland annat strumpbyxorna vi bär på bilden. Också ett par jeans som ska funka till stövlarna, dvs slimmat värre nedtill då det blir lite väl tjockt om jag ska försöka knöla ihop mina nuvarande jeans inuti, föga troligt att det ens går över huvudtaget.
Lilltjejen hade dessutom fått nya kläder av farmor efter hennes besök på Gekås i torsdags! Bland annat en klänning som passade perfekt att bära ikväll kvällen till ära. Långt upp på Linné och nästan vägg i vägg med restaurangen vi ska till imorgon låg Da Vinci. Väldigt liten men mycket mysig och otroligt god mat!
Ett rejält stycke oxfilé med gorgonzolasås, ååh vilken gorgonzolasås! Och Panna cottan var lika god som den var dallrig på sin tallrik! Den må sakna Creme bruleens knäckiga yta men rackarns vad god!
(Mumma!)
Efteråt var det riktigt skönt att strosa ned längs Linné och genom Esperantoplatsen till bilen. Lilltjejen verkade också rätt nöjd där hon satt och kikade i vagnen. 
Tofspremiär för Lilltjejen när jag till slut hittade hårsnoddar tillräckligt små för hennes fjunishår.
Kvällens outfit: Klänning från Gekås, strumpbyxor och strumpor från Åhléns (tror strumporna var därifrån i alla fall) och hårsnodd från Kapp Ahl (eller Lindex?).
Bra koll jag har.
Imorgon blir det som sagt middag ute igen. Det har sannerligen inte lagats många mål i vårt kök senaste tiden! Ska dock bli väldigt lyxigt att kunna äta i lugn och ro utan att ha nästan all fokus på en lilltjej intill. Annars är det inte mycket planerat för morgondagen förutom utvärderingen på combaten. Lär säkert få någon plötslig nervös kollaps och totalglömma koreografin!
(Gör mig också glad!)
Nu säger jag gokväll för denna dag!
Gottigt!
(Titta jag flyger!)
Lilltjejen sover, middag i magen, vikt tvätt, kört en maskin med dito, dammsugat och torkat en Fiaspya. Jag är redo för helg! Imorgon blir det ju middag ute för att fira Monica. I övermorgon blir det middag ute igen för att jag ringde in till Mix Megapol, kom med, tävlade och vann! Hohoho! Trerätters "romantisk Halloweenmiddag" (går det ihop?) för två på Pasta Contorni! Så farmor och farfar ställer upp än en gång, men denna gång ska vi ju iväg tillsammans och inte till var sin träning eller liknande. Det blir andra gången sedan lilltjejen föddes som det bara är vi två!
(Denna gör mig glad!)
Jag har ju inte träffat Lilltjejen särskilt mycket senaste veckan och de flesta kvällar har hon redan somnat när jag kommit hem. Ikväll fick jag se hur långt hon faktiskt kommit med gåträningen! Från tre snabba stapplande steg är det nu betydligt stadigare och längre sträckor hon förflyttar sig och det är uppenbart att det är skoj, för runt runt fotpallen går det där hon har enkelt stöd på lagom höjd. Skärmsläckarens bildspel visade första rummet vi fick vid förlossningen i Varberg, två evigheter sedan! Så otroligt fjärran det känns.
Just det, apropå att träffa Lilltjejen sällan så har jag tackat ja till att köra combat för ett företag! Det är tydligen personalen på Nya Varvet Studios som vill komma igång och därför anlitat Sportlife med önskemålet att få köra just combat, så efter en förfrågan på intranätet jag svarade på för ett tag sedan fick jag så frågan om jag var intresserad. Jag trodde det bara handlade om ett enda pass, sådant som Sportlife kan erbjuda för allt från kick-offer till alternativt träningspass för ett fotbollslag som jag gjorde för några år sedan. Men tydligen verkar det alltså bli på mer eller mindre regelbunden basis såvida de vill och är nöjda med mig. Lokal står dom för så nästa onsdag ska jag leta mig ner till Nya varvet någonstans där det ska finnas en lokal med nödvändig ljudutrustning. Ska bli spännande och kul!
En snabbis
"Kändisbloggar" proklamerar mama.se och jag känner inte igen ett enda namn. Vadå "kändis"? Vad kategoriserar en kändis egentligen? Eller vänta nu, Schulmans? Hette inte den där Alex så? Men när blir man egentligen kändis? När man får en bild i "Hänt Extra?" När en viss procent av befolkningen känner igen namnet utan att nödvändigtvis relatera till vad eller varför?
(Annie vem? Blankens vadå?)
Det är fredag idag och jag har en hel kväll av ingenting inplanerat! Bara jag och Oo och en liten tjej. Undrar om de kommer ihåg hur jag ser ut?
Imorgon blir det fördelsedagsmiddag för Monica, dock inte hemma hos oss denna gång. Det blir vi och Nickes familj på nåt ställe vi aldrig provat inne i stan. Jag är så nöjd bara av att slippa laga något så det blir nog bra.
Nej, nu är det väl dags för en hoppbild till va?
Under sporten
Tog lönen från Sportlife och lade på ett par stövlar idag! Jag är ju sorgligt efter på klädfronten men gillar ju modet nu med bekväma leggings och stora stickade tröjor. Till leggings passar det dock inte särskilt väl med gympadojjor så körde målmedvetet till Frölunda tog innan combatpasset för att hitta sådana. Mina andra svarta stövlar är rätt ok men på något sätt har vänsterns klack slitits snett, så snett att jag får ont av att gå i dom.
Mina nyförvärv för hiskeliga 900 spänn verkar lovande på bekvämlighetsfronten. Jag må tycka det är rätt snyggt med viss klack men jag inser mina begränsningar och prioriterar bekvämlighet framför det nätta feminina jag emellanåt önskar jag kunde uppnå. Det är helt enkelt inte jag.
Anledningen till att jag står så där ihopkrupet är det knasiga faktumet att fotoblixten fick min vita bh att synas rätt igenom. V-ä-l-d-i-g-t snyggt! Stort huvud ser jag ut att ha dessutom.
Kvällens combat är jag inte särskilt nöjd med. Jag var otroligt ofokuserad och gjorde små missar i koreografin! Inte ok!
På söndag ska jag utvärderas så då är det verkligen full fokus som gäller!
Men nu är sporten på tv:n slut och Oo håller på att göra sig klar för sängen. Det ska jag med. God natt!
Post AW
Det var inte bara Oo som imponerades av mina sociala skills när jag beslöt att hänga med mina söta pojkar på jobbet. Stoffe var mäkta imponerad av att jag för första gången sedan jag började på Volvo till slut efter ett antal år av försök faktiskt gav efter.
Star bowling var vårt mål där jag fick avnjuta en väldig massa mat, en väldig massa god mat medan pojkarna glufsade tjocksmockiga hamburgare. De där "pommes star" eller vad de nu hette kan rekommenderas!
(Ett prima glas - äppeljuice!)
När vi klev in på stället lade jag flyktigt märke till ordningsvakten i garderoben och gjorde ännu en sådan där genant "den-där-känner-jag-igen-men-jag-är-inte-säker-så-därför-vågar-jag-inte-hälsa" grej! Denna gången hade jag dock möjlighet att ta igen skadan när jag med proppmätt mage gick fram och hälsade. Vi kom fram till att det troligtvis var på antingen Valand eller Casino Cosmopol som vi jobbat ihop.
Eftersom vi fick vänta en stund på ledig bana (och jag velat en stund över om jag faktiskt skulle orka stanna till efter tio!) gavs jag inget större val än att beställa en efterrätt. Man kan alltid okynnesäta!
Tiden går fort när man har trevligt och det är bara att tillskriva sällskapet när den dryga timmen gick synnerligen smidigt för undertecknad! 
Ett stycke fredagsfrukost stod på spel och det såg onekligen lovande ut till en början! Sedan började pojkarna komma ikapp av någon anledning. Slut på uppvärmningen, ölen, skippade gentlemannafasoner, månens läge i tredje huset eller helt enkelt ren flax. Faktum kvarstår att jag inte fick en enda strike medan pojkarnas käglor föll snabbare och enklare än jag gjorde för Oo!
Och jag är inte alls en dålig förlorare.
(Kolla Olas upphämtning!)
Av dessa bilder erinrade jag mig en grej från tiden då jag jobbade som lärare. På vårt arbetslags hemsida hade vi personliga personalpresentationer där jag på min hade en länk till min blogg. Någon reagerade på att jag på några midsommarbilder bland sill, lax och potatis hade med flaskor med alkoholhaltigt innehåll vilket inte ansågs så lämpligt.
Hade jag nu fortfarande innehaft detta läraryrke hade jag funnit ett visst nöje i att pixla bort valda delar. Riktigt stora feta pixlar, inte ett dugg ironiskt. Absolutisten Linda ansågs ha en stötande blogg på grund av förekomsten av alkohol på bilder. Men jag plockade bort länken istället och allt blev åter frid och fröjd.
AW
Det är nästan så jag är lite imponerad av mig själv för så social som jag varit senaste veckorna har till och med imponerat på Oo!
Har fått ta del av de bilder Hannahs supersnabba kamera tog sista dagen innan hon åkte. Det är onekligen lite kul med hoppbilder! Tänkte fördela dom lite då och då i kommande inlägg.
Men nu ska jag ge Stoffe, Ola och Mikael rejält med däng i bowling! Hohoho!
(Framför Gunnebo slott)
Lite trött
Inte så svårt, bara förvånansvärt jobbigt att vara så fokuserad hela tiden. Att testa är ingen favoritgöra men det har sina lärarika stunder. Gillar dock inte att mina andra uppdrag får prioriteras ner men nu har ja tagit på mig detta och då är det bara att slutföra. Tack och lov att jag har Mikael till min hjälp! Han sprutar ut lumpsumordrar och har stött på betydligt fler turer och gupp på vägen än jag.Hämtade en liten michelintjej på Bergumsvallen efter jobbet. Hon ser ganska rolig ut alldeles påbyltad. Men det är mycket övningsgående nu så jag bara väntar på första platta fallet där hon tar emot sig med ansiktet.
Imorgon åker Oo med henne och sina föräldrar till Malmö en sväng. Han ska förbi lagret och så passar de på att hälsa på Lena och Fleming i Helsingborg.
Fick en liten flashback tillbaka några år då jag är så gott som säker på att jag idag mötte en kille jag träffade via Spraydate, strax innan jag träffade Oo. Ni vet ett sådant där ögonblick när man går förbi varandra, skickar ett ögonkast på de man möter och precis då tycker sig känna igen ett ansikte men ändå inte är så säker att man vågar säga hej! Och så för varje meter man kommer längre ifrån varandra blir man allt mer säker på att det faktiskt var den man trodde och så skäms för att man uppfattats som stroppig eller medvetet ignorant! I vilket fall dejtade jag ju några killar där ett tag, avnjöt Internets generösa utbud av gulliga och trevliga killar tills jag blev övermodig och lät det hela gå överstyr genom att gå på dejt med ännu en kille strax efter jag varit på dejt med en annan, vilket jag faktiskt tror var Oo! När jag hörde mig själv fråga något som tydligen gällde den andre killen insåg jag pinsamt tydligt att varken hjärnan eller samvetet kunde hantera två samtidigt. Man hade ju hört skräckhistorier men jag hade alltid tur att träffa jättegoa killar. Nu var det ju faktiskt inte så många även om jag kanske fick det att låta så. Men alla var de snygga, försynta och lätta att umgås med så nu när jag tänker tillbaka undrar jag varför det blev just Oo? Jag antar att det var den där obeskrivbara magkänslan, det där lilla odefinierbara men ändå distinkta som snabbt placerar killen i vän- respektive tänkbar partner-facket.
Men när jag nu tänker efter kanske det inte var han ändå som jag mötte där i korridoren? För då kunde ju han lika väl ha hälsat? Om det nu var han. Kanske vi båda körde fast där i vinkelvolten av "är-det-verkligen-han/hon-för-tänk-om-jag-hälsar-och-så-är-det-inte-han/hon-och-nej-vad-pinsamt-men-tänk-också-om-det-ÄR-han/hon-och-så-hälsar-jag-inte-då-tror-han/hon-att-jag-är-värsta-elaka-och-jag-är-så-feg-nej-jag-vågar-inte-eller-han/hon-kanske-inte-ens-känner-igen-mig-då-blir-det-också-pinsamt-om-jag-hälsar-och-nu-är-det-för-sent-nej-varför-vågade-jag-inte-skit-också!"
Det hade varit roligt om jag bloggat vid den tiden då jag faktiskt var singel ett tag. Av någon anledning blev det bara sådan där "fem års dagbok" där man har typ fem rader att sammanfatta varje dag. Minns att det blev väldigt små bokstäver vissa dagar!
Det är ju bara på skoj?
Alltså man må låta hur dinosaurievuxet tråkig som helst när man fördömer sådant här, men man kan ju inte annat! Det är ju så urbota idiotiskt att det med råge kvalar in i kategorin "jag-önskar-att-de-ramlar-av-och-blir-mos-för-då-kan-de-gott-ångra-sig-men-HAHA-för-sent"! Det enda negativa med det är de stackars vittnen som oförtjänt drabbas (inte de lika idiotiska polarna som gott kan få lite splatterskvätt på sina märkeskläder). Tillsägelser möts av hot, glåpord och stenkastning? Jag säger gasa upp tågen till de där 140 kilometrarna i timmen, öppna fönstret där bak och knuffa av dom!För vad kommer att hända när den förste Göteborgsgrabben (har redan hänt i Stockholm) ligger utspridd mellan Kållered och innerstan? Jo det blir kompisar och föräldrar med allvarliga miner i tidningarna som anklagar Västtrafik eller SJ för dålig säkerhet och BUHU varför har ni tåg där det går att stå där bak? Det är SJ:s fel att min ofelbare lille pojke nu är död. Det är SJ:s fel som inte gjort tillräckligt för att hindra dessa kopplingsåkningar!
Man kan inte tillskriva detta ungdomligt oförstånd, för vem som helst med viss hjärnaktivitet fattar att det är livsfarligt. Det är ren och skär idioti. Finner dock en viss tröst i det faktum att dessa individer har en förmåga att sortera bort sig själva, det är bara en fråga om när och hur.
Bye Hannah!
Två tuber med mjukost hamnade i handbagaget och säkerhetsdamen nobbade den med motiveringen att det var vätska. Hannah vände tillbaka, vägrade slänga sin kära mjukost och valde en annan fil istället, en fil där en manlig säkerhetsvakt utan större problem släppte igenom "vätskan". Hohoho!
Lördagen hade riktigt kasst väder, men vi tog en sväng till Slottskogen för att beskåda lite livs levande älgar och annat samt vilda rådjur som snällt nog poserade en bra stund för vår Malaysiska vän.
(Slottskogen i kasst väder)
Söndagen uppfylldes dock alla mina förhoppningar när en veckas regn och grådaskighet gav vika för strålande sol! Hur kul och meningsfullt hade det varit att åka ut till Marstrand i ösregn? Nu fick hon faktiskt uppleva vår vackra kust och den rejäla vinden fick bli en del av det hela för jistanes vad det blåste!
Över klipporna framför våra fötter hade jag turen att uppfatta den lilla rörelsen - från en bebissnok! Hur söt som helst! Hannah undrade lite oroligt om det var en kobra, tydligen inte helt ovanligt i hennes hemtrakter!
(Inte en kobra!)
Vi fick en trevlig promenad på den lilla ön och hann även med en snabbis till Tjörn innan solen gick ner och tröttheten tog över. Via Ica Maxi i Kungälv inhandlades det nödvändiga för tacos, samt lite extra Daim och choklad att ta med till andra sidan klotet. Kvällen innan fick hon prova svensk pizza för första gången. Ovetande men öppen för allt fick hon en specialgjord pizza också - med allt! "Malaysia special" tillhandahållen av Olofstorps pizzeria! Fläskfilé, oxfilé, räkor, musslor, crabfish, champinjoner, sallad, köttfärs och kebabsås! Ja, jag var lite orolig men den blev stor succé!
Det fina vädret bestod idag, så Oo hakade på när vi åkte en snabbis till jobbet där hon hälsade på några fler kollegor innan vi åkte vidare för lite fotograferande från Ramberget och Masthuggskyrkan. Lunch på Ikea innan liten promenad runt Gunnebo slott. Hannah hade lite dille på att hoppa framför kameran, men det är onkligen lite kul! Fick nog till några bra under dagens utflykt som jag ser fram emot via mail framgent!
Om några minuter lyfter hon för återresa till Kuala Lumpur via Amsterdam. Jag hoppas hon känner att hon fått med sig goda minnen på den korta tiden hon var här, och vem vet, kanske vi ses igen? :o)
Darriga armar
Waoah, tänk att ett rejält träningspass var precis vad jag behövde - som vanligt! Nittion minuter combat, forza och box har resulterat i darriga underarmar men ro i sinnet. Tillsammans med Ylva, Liza och Amanda blev det bra tryck och hög stämning i salen, kul!
Om två veckor är det dags för specialpass igen, vår traditionella halloweencombat!
(Ylva instruerar Forza!)
Celsius sponsrade vår fight-triathlon med dryck och linnen, gillade skarpt det lila jag fick! Eftersom anläggingen firade fem år bjöds det på tårtfrossa, ypperligt att ladda med innan pass och unna sig efteråt, hoho! Det fick bli min middag dessutom, mycket föredömligt.
Jag och Oo lämnade våra respektive träningar synnerligen samtidigt, såpass att vi rullade in i vår carport samtidigt! Där hemma väntade Monica och Tomas med Lilltjejen som inte riktigt ville somna. Så jag löste av och fick en liten stund tillsammans med henne innan hon kom till ro. Det är verkligen jätteskillnad i tid man får med sin lilltjej när man nu jobbar heltid, framför allt om man dessutom tack vare snälla svärföräldrar kan flänga på andra egna aktiviteter!
Imorgon blir det middag hos nämnda svärföräldrar (sade jag att de var världens bästa?). Hannah och Fred följer med mig direkt från jobbet, och antagligen drar vi direkt och käkar, sedan till Ica Maxi för att handla mjukost och annat som Fred bland annat ska ta med sig tillbaka när han åker på lördagen. Vår mjukost är tydligen väldigt populär där borta!
Beklagar
Men det är vansinnigt mycket på jobbet så hjärnan känns helt kaputt! Att vi käkar middag och umgås med Hannah och ibland också Fred på kvällarna lämnar inte mycket utrymme för inläggsskrivande. Snälle Oo skjutsade hem Hannah igår för själv hade jag nog riskerat att somna bakom ratten! Det blev en skön mörkerpromenad igår för att byta några loggar i mina cacher. Hannah var riktigt nöjd att för en gångs skull sedan ankomsten inte frysa om händerna men så hade hon också fått låna två par vantar av mig, mina tjockaste varianter!
Antar att det är en upplevelse i sig att bara vara i vårt klimat. Synd att det inte hinner komma någon snö medan de är här. Får hoppas på morgonfrost istället till helgen.
Annars har hon också fått ta del av både spagetti och köttfärssås samt ugnsbakad falukorv med potatismos. Storleken på korven imponerade litegrann.
Ikväll blir det "Fight triathlon" i Kållered, en god möjlighet för hjärnan att fokusera på annat än applikationstester och ITAM-grejer. Det blir i den mindre salen då den har tillräckligt med höjd i taket för forzans träsvärd.
Tisdagsregn
Ganska skönt temperatur ute men regnet öser ner! Men det är väl ok så länge det inte gör det till helgen. Har gjort ett misslycket försök att fläta mig själv. Tycker det är rätt fint med en vanlig enkel fläta och nu har jag ju längden på håret för det. Men hur fanken bär man sig åt?
En lycklig Oo kom hem igår efter att GAIS gett IFK däng i säsongens sista ödesmättade derby. Själv avnjöt jag en lugn kväll med snäll tjej och bus på golvet. Tycker det är så mysigt när hon kommer krypande, kravlar upp på mig där jag ligger och så lägger ned huvudet, ligger några sekunder och så iväg igen för att upprepa "vilo-stunden" en stund senare. Som att man vore en liten tankstation för trygghet hon återvänder till mellan leken och utforskandet.
Men nu är det dags att göra sig klar för jobbet!
Förresten
Det står i displayen att telefonminnet är fullt. Mot bättre vetande och gott minne av tidigare erfarenheter försöker jag radera en mapp. Det går ungefär lika bra som förra gångerna, det vill säga inte alls. Mobileländet börjar radera så fint, men så totalhänger den sig så batteriet måste tas ut. Verkar vara det sättet som gäller, bit för bit så jag kan fortsätta använda min kära gammelfon ett tag till.
Jag snikar ju på Oos iFån för bland annat Wordfeud. Nu vill den dock plötsligt ha ett lösenord och vad är det då? Har provat alla vinklar och varianter utan framgång. Finns ingen möjlighet att liksom nollställa, efterfråga eller starta om appen. Lösenord eller glöm det. Jag är medveten om att de där 72 timmarna nog har gått nu, men jag har inte gett upp trots att jag låg under med trehundra poäng. Faktiskt.
Khabar baik!
Det har varit en smått overklig känsla här dagarna innan, att vi skulle få besök från Malaysia! Att efter enbart mail och telefon så få träffa Hannah på riktigt! Blåste från combaten till Gothia towers där jag fick eskort (ska ju vara ett fint hotell) till hennes rum.
Kollegan Fred anslöt nere i lobbyn och sedan fick jag uppbåda all min fantasi för att försöka se vägen hem med deras ögon. Visst anser jag mig hyggligt duktig på att uppskatta det vackra omkring mig men det är lätt att bli hemmablind! Framför allt tyckte de att allt var så rent, vilket jag hört att många utlänningar reagerar på. Ska bli så kul att visa henne mer av vårt landskap!
Kräftor och räkor var ju inga nyheter för dom, däremot vår tradition att själva sitta och skala och endast äta dom och ingenting mer. Fred gillade verkligen den gravade laxen som vi aldrig riktigt fann någon bra engelsk översättning till. Det blev otroliga mängder över vilket gjorde mig orolig att de fick åka därifrån hungriga! Men det har blivit två synnerligen intressanta lunchlådor idag.
Både jag, Oo och Lilltjejen fick var sin Malaysiatröja, och så denna! Trodde först det var en form av underlägg eller liknande, men se!
Det blir ju en jättefin skål! Hur fräckt är inte det?
Fia har först på senare år blivit mera knäkatt, men sällan har hon sökt sig till nya människor. Denna kväll klev hon så upp i Hannahs knä och lade sig bekvämt till rätta! Hon kanske inte märkte någon skillnad på oss gulingar, höhö! Ruskigt trött gick jag och lade mig snart efter de åkt iväg med Monica och Tomas. De hade ju varit så gulliga och röjt i köket medan vi bara satt och umgicks och kämpade med Lilltjej som för första gången på veckor inte ville somna godvilligt. Tydligen hade hon en session under natten som gick mig helt förbi! Det händer inte särskilt ofta kan jag säga!
Lite bildorgie i sliskig mammaanda
(Hallå där, vems idé var det att placera mig här?!)
(Ja, det hade man ju kunnat räkna ut...)
(Tycker om mamma så hääär mycket!)
Och nu ska mamma in i bastun! Har trillat chokladbollar, trillat köttbullar och snott ihop en kladdkaka. Vad mer får Hannah absolut inte missa? Eller ja risken finns väl att hon missar det sistnämnda efter Oo varit framme!
Vackra höst!
Den gångna veckan har hösten visat sig på sitt vackraste. Klart och kallt med solen som får höstfärgerna att framstå i all sin prakt! Hoppas, hoppas att det kan hålla i sig under Hannahs besök för blir det regnruskigt är inte västkusten mycket att visa upp!
Kan tyvärr inte få fram hur obeskrivligt trevligt det är att se solen och hösten där på andra sidan, se ljuset strömma in!
Oo spelar innebandy och vi tjejer som klev upp samtidigt har sett till att pyssla här hemma med dammsugning, tvätt och röj från bordsytor. Direkt efter combaten imorgon ska jag hämta Hannah och Winfred på Gothia Towers för middag hos oss. Monica och Tomas kommer också och vi bjuder på en form av hopplock á la västkusten/jul/midsommar! Sill, lax, patéer, prinskorv, köttbullar, kräftor, räkor och så tillbehör som potatis och såser! De lär ju vara lagomt trötta då de landar från Malaysia på förmiddagen men ingen annan dag passade riktigt för alla inblandade. Fred åker ju hem på lördagen plus att Oos föräldrar är borta nästa helg, och under veckan blir helt enkelt för tight. Får se om de somnar över räkskalen, och vad de tycker över huvudtaget om allt det som vi gärna frossar i! Sill, mmmm!När Oo nu snart kommer hem så har vi inget annat speciallt planerat kors i taket! Känns som vi knappt setts på några veckor då vi verkligen har sett till att hålla oss sysselsatta på kvällarna. Eller Oo kanske som vanligt men jag lite extra och då blir det plötsligt ingen gemensam kväll alls!
Blir nog en sväng för att kolla på bärstol åt lilltjejen, prova lite och känan efter och så se om ngåot liknande finns på Blocket. Hon börjar ju bli lite väl tung och otymplig att ha på magen nu.
Coolt!
När jag kommer in sover lilltjejen gott, Oo sitter och varvar ner i soffan framför tv:n och meddelar att fruktsallad finns färdig i kylen. Gottigt! En nyttig final på en nyttig kväll! Hela fjorton deltagare räknade jag till idag, kul! Nästa vecka är det specialklass då anläggningen firar fem år. Gratis träning för alla och massor av specialklasser där vi ska köra "Fight triathlon", 30 minuter combat, 30 minuter Forza och 30 minuter Box!
Men nu väntar sängen och min Oo!
Väntar...
Samtal från Oo som hittat min klubba i förrådet. Den duger om han nu inte snor ihop nåt så jag sammanstrålar där han ska möta Andreas för överlämning av någon nyckel eller vad det var.
Ännu ett samtal och Andreas blev inte av men vi möts ändå. Ska bara fatta var. Jag har ju fortfarande inte ens koll på stadsdelarna. Masthugget hit och Kortedala dit. Hagaparka mig hit och Vasaplatsa mig dit. Hopplöst.
Jag hittar dit jag behöver hitta det är ju huvudsaken!
Mitt i veckan
Så satt man här igen, trött i knopp efter jobbet och kropp efter teamcombat i Partille. Skulle vikariera för Magnus, men då hans resa avbrutits kom vi överens om att teama istället vilket alltid är kul.
På vägen till anläggningen ligger jag och brummar på ganska bra i trafikflödet när tre motorcyklister klämmer sig förbi på utsidan. Gråbovägen är inte särskilt bred med obefintlig vägren men de tråcklar sig förbi trots mötande trafik. Efter ett rödljus gasar de gärnet och en går upp på bakhjulet. När de vid nästa ljus får rött igen kör den ene rätt förbi medan en av de övriga två kör en bakhjulskörning igen. Väl ikapp bilflödet börjar tråcklandet igen. Efter korsningen där vi lämnar Gråbovägen mot Bergsjön har de stannat och språkar med någon kompis i bil som parkerat strax efter korsningen med rumpan stickande ut i vägbanan. I backen ner mot Partille kommer de tråcklandes igen och den vägen är nog ännu smalare. En av dom når rondellen i slutet före de andra där han väntar genom att köra runt runt. Trafiken flyter ganska långsamt så jag ser honom i varje fall fullfölja fyra varv innan de andra ansluter och de tränger sig vidare ut mot E20. Kanske det är barnsligt, eller bara elakt, men när man träffar på sådana där idioter önskar man nästan att de skulle råka illa ut! Att han tappar kontrollen där på sin bakhjulskörning och kör ihjäl sig (nej för snällt), får amputera minst två extremiteter! Att de körde ihop, slog sig halvt fördärvade och fick se sina vrålåk förvandlade till skrot! Då skulle jag köra förbi och skratta! Grr vad irriterad jag blir på dessa testosteronstinna manfolk med uppenbara mindrevärdeskomplex! Och nästan än mer irriterande att jag låter mig irriteras av dom. Det är de inte värda!
På samma sätt som när man ser tonåringar på moped där passageraren sitter hjälmlös och de kör i full fart på trottoarer och cykelvägar, till och med tre ibland! Ja man tror man är odödlig som ung, nej man tror inte att det ska hända en själv (det hänger ofta kvar upp till vuxenåldern), men som Lisbeth Salander praktiserade: Konsekvensanalys! Det lär sig somliga aldrig.
Fick ett brev
Fick ett brev igår dagen till ära. Det var inte igår man fick ett vanligt hederligt handskrivet brev! Det var en nästan nostalgisk och mycket trevlig känsla att sprätta upp kuvertet, inte alls jämförbar med att klicka på en liten ikon på datorns skrivbord.Det var från Britt, en gammal vän till mina föräldrar som de umgicks mycket med under min uppväxt. Vi firade midsommar och nyårsaftnar tillsammans med deras dotter Jennie som väl fungerade bäst tillsammans med min syster då de var närmare varandra i ålder. Många gånger var vi i deras sommarställe på Hemlunda liksom radhuset i Luleå, antagligen lika ofta som de var hos oss i Piteå eller Arnemark.
Britts man Per-Sture avled i cancer och jag tyckte alltid det var så orättvist att min mamma som levde så destruktivt och orsakade alla omkring sig så mycket smärta överlevde sin cancer medan han som alltid skött om sig, sin hälsa och omgivning gick bort så snabbt. Jag har aldrig sett en så välfylld domkyrka.
Britt skickade med några fotografier där jag var barn, återblickar som väckte en del minnen som jag tänkte scanna in och skriva ned innan de glöms för alltid. Hon har följt denna blogg tills datorn havererade så tyvärr kan hon inte läsa nu hur mycket jag uppskattade hennes brev. Men något jag bestämde så fort jag läst färdigt hennes rader och lett åt fotografierna, var att jag skulle skriva tillbaka. För hand.
Trettiofem...
Några minuter innan tv:n gick igång var Oo uppe ur sängen. Trodde han skulle på toa men så började han stöka i köket! När jag kom ur duschen var det bara att sätta sig till dukat frukostbord! Min fine Oo!
Tröjan fick jag från honom i lördags, han har koll på min stil! Lilltjejen har sovit otroligt bra sista veckorna, somnar lätt och om hon vaknar till någon gång under natten somnar hon snabbt om. Det är bara att tacka och ta emot så länge det varar!
Helgen
Så verkar Lilltjejen ha kommit till ro i sin säng så jag kan ägna en stund åt Stockholmshelgen.
Innan klockan passerade 08.00 lämnade vi Mölndal där vi mött upp Oos föräldrar och styrde kosan ut mot E40 och huvudstaden. Ett första stopp vid Brahehus för Monicas äggmackor i bitande kyla! Några ynka plusgrader men riktigt rått och allt annat än mysigt.
(Braheus och Visingsö skymtande där bakom)
Väl inne i Stockholms gytter fick gps:en råda, men det skadar ju inte att ha ögonen med sig.
Oo: -Var är det då? (gps:en markerar framme)
Jag: -Typ ovanför oss!
Clarion Hotell Stockholm låg verkligen rakt över vägen och var riktigt fräscht och trevligt. Modernt, trendigt, stort och därför ganska opersonligt vilket blev väldigt tydligt till frukosten som förvisso var en av de bättre jag upplevt men tappade lite i den gigantiska matsalen. Logistik- och layoutmässigt hade de dock gjort det bästa för att tillmötesgå den stora mängden gäster. Oo hävdade att han såg en deltagare från Idol, hon den där med lättigenkännliga dreadlocks. Själv var jag mer skeptisk då jag fått för mig att Idoldeltagarna förvarades på något mindre flashigt hotell i någon förort, men tji fick jag när det senare bekräftades att sagda finalister faktiskt bodde där. Jaja, sedan uttagningarna har jag inte sett mer av den tävlingen!
Okej, jag har ju hävdat att jag av respekt till tonåriga Ronja inte skulle publicera annat än fina söta och snuttepluttigt iscensatta bilder av henne, men här får mammakänslan helt enkelt råda. Sorry Lilltjejen.
Strax efter vi checkat in kom Nina och Anders som såg så fräscha och storstadstrendiga ut att hela min småbarnssunkighet framträdde i all sin blekhet! De har ju genomliditlevt de värsta småbarnsåren nu och kan börja njuta mera av dubbla inkomster och mindre underhållskrävande avkommor. Ett sällsynt tillfälle där jag faktiskt kände mig riktigt ful. Då var det synnerligen överraskande och lyckat att jag helt oförberett uppvaktades i förskott på min födelsedag, där jag bland annat fick kläder! Två tröjor och en typ kofta! Jag bytte om där och då.
Jag fick dessutom passande nog två armband! Jag trodde inte denna typ av smycken eller kallar man det accessoarer(?) var min stil, men väl på armen gillade jag dom skarpt! Genast kände jag mig mindre vardagstråkig! Och kolla väskan! Enligt systeryster endast 500 distribuerade i Sverige! Vågar jag ens lämna den i instruktörsrummen där jag tränar? Supertack!
Tröjan jag bytte till direkt. Kändes mycket trevligare med lite färg och passade bra för det kyligare vädret.
(Lilltjejen fick också presenter!)
Nina hade bokat bord på en grekisk restaurangsom hette Faros, på lagom gångavstånd från hotellet. Otroligt god mat och jättebra (läs serviceminded och personlig) personal. Förrättens småplock var bara så god! I brist på creme brulee fick det bli klassisk glass med chokladsås som avslut som förvisso aldrig slår fel!
(Moster och gudmor!)
Promenad tillbaka till hotellet där vi lämnade Monica och Lilltjej för vidare promenad över bron (med nåt namn jag inte minns) till Globen. Ingen av oss från Götet hade varit inne i den förr och den var onekligen lite fräck. Eller som Oo uttryckte det:
-Så typiskt dig att strax efter nedsläpp glo upp i taket och påtala hur fräckt det är!
Vi hade riktigt bra platser högt upp längst fram. Nina fick tvångstankar av våra på kanten placerade drickor. Höhö! 
Med andan i halsen och strax efter matchstart dök Andreas och Elin upp. De tyckte uppladdning i Gamla stan var för lamt att de lämnade biljetterna i bilen 1,5 kilometer därifrån så de fick en nätt språngmatch sådär helt apropå! Tyckte dock de såg oförskämt oberörda ut, men så kan de ju ståta med Göteborgsvarv för att inte tala om Elins vana att nöta Stockholms gator vid deras maraton.
Matchen då? Ja det var ju visst NHL-premiär för NY Rangers och Anaheim Ducks i hundraprocentig amerikansk anda. Mindre rink, amerikansk kommentator och allt som hör där till. Bland annat slagsmålen som brukar bjuda på hysteriska jubel på andra sidan Atlanten men här bara blev pinsamt. Framför allt i början av första perioden, strax efter nedsläpp ser man plötsligt handskar och klubba kastas på isen och så ställer sig två med höjda nävar mitt emot varandra! Rena parodin och nästan så man ända upp till oss kunde se hur de himlade med ögonen och tog i från tårna för att bjuda på show. De andra spelarna stannade bara upp och tittade på liksom domarna. publiken fattade ingenting så där stod de och viftade med nävarna i en nästan tyst arena tills domarna gjorde slut på pinan och bröt. Våld och misshandel fördöms och är straffbart, men i hockeyrinken är det show och jubel. Till den andra fighten hade publiken lärt sig och bjöd på lite ljud. Pinsamt så det förslår!
Jag är ju inget stjärna på hockey precis. Förstår offsideregeln sådär hyggligt. Men till och med jag kunde se hur oengagerade spelarna var. Jag har ju somnat på en hockeymatch i Skandinavium, något jag aldrig lär sluta påminnas om. Det var faktiskt i pausen, och heter det inte periodvila?
Denna gång skulle jag inte bjuda på repris men det ska erkännas att det var bra nära några gånger!
(Trevor var glad för vår skull)
Matchen slutade med straffar där Ankorna till slut vann. Promenad tillbaka till hotellet där Lilltjejen tydligen varit jättesnäll med farmor. Farfar övertalade mig att återvända till hotellbaren och umgås med syster och svåger. Det blev en efterrätt och sen någon form av japanska degknyten som jag inte minns namnet på. Goda var de i alla fall och klockrent fall av okynnesätning! Sedan var det bara att avnjuta känslan av att glida ner mellan lena hotellakan! Tröttnar aldrig på det!
Det gigantiska duschutrymmet inbjöd till dusch med Lilltjejen på morgonen. Premiär! Det gick riktigt bra, betydligt bättre än badkaret som hon inte är särskilt förtjust i längre. Där fungerar det bäst bara om man sitter med henne i badet.
Efter frukost var det dags för en efterlängtad geocache! Den som krävde ett års daglig caching för att få loggas. Norr om stan och innan vi besökte Nina och Anders fick Oo så skriva i dess loggbok.
Hos systeryster blev det lasagnelunch och massor av lek med kusinerna!
(Här fanns ju en massa nya skojsigheter!)
Phu! Detta blev ett långt inlägg! Tar tid med alla bilder. Är rätt trött efter intensiv dag. Oo har varit hos Andreas och Elin för att hjälpa dom med deras nya lägenhet. 
Jag fick hämta Lilltjejen efter jobbet hos farmor och farfar där hon tydligen varit ganska kinkig. Det känns alltid skitjobbigt för samvetet trots alla deras försäkringar att det går bra ändå. Kinkigheten gick över och hemmavid fick jag både dammsuga och umgås lite innan hon slocknade.
(Middag!)
Nu ska jag slockna i min säng. Mitt nya uppdrag har av någon anledning medfört en väldans massa möten i kalendern. Hur ska man hinna få något gjort då?
Trötta ben!
Denna dag blev inte riktigt lika produktiv, bland annat för ett brandlarm som av okänd anledning löstes ut. Tack och lov att vädret gjort en helomvändning så vi kunde avnjuta lite sol sådär helt apropå.
Första helveckan avklarad och den gick ju i ett nafs!
(Stoffe, the saviour!)
Stressade iväg för att hinna till mitt pass i Partille som började 17.45. 16.37 rullade jag ut från parkeringen. Hade länge funderat över vilken väg jag skulle ta genom rusningstrafiken. Älvsborgsbron, Götatunneln och så megaköa förbi Tingstadsmotet för att komma upp på E20? Lundbytunneln, Backaplan och megaköa ner till och igenom Tingstadstunneln och upp på E20? Pest eller kolera. Så ringde Oo och föreslog Norrleden och liksom ta bakvägen via Bergsjön. Då det oftast flyter på bra på Norrleden tyckte jag det lät rätt bra så jag styrde Gulingen hemåt. Det gasades på rätt bra men så blev det bom stop vid krönet innan Tuvekrysset. Vad nu då? Men så puttrades det på lite ändå i typ tio kilometer i timmen. Trafikrapportören på Mix Megapol meddelar att Norrleden är avstängd efter Tuvekrysset på grund av en större olycka. Men det var då själva....! Alla gånger jag kört Norrleden och aldrig har jag stött på någon olycka! Snacka om perfekt tajming. Får höra att polisen dirigerar om trafiken så de som redan hunnit förbi krysset och vidare på den avfartslösa vägen helt enkelt får vända och köra tillbaka. Tack och lov att jag inte hunnit förbi utan vek höger in mot stan. Började känna en lätt oro, för nu blir det ju Backaplan och Tingstadstunneln! Kommer hyfsat snabbt ner på Lundbyleden där det inte är många hundra meter att besluta sig för om man faktiskt vill ner i tunneln eller norrut. Ser köerna mot tunneln och får småpanik. Tunnel? E6 norrut? Då kan jag komma upp på Angeredsbron och faktiskt återuppta den tänkta vägen. Tunnel? Norrut? Tunnel? Norrut? AaaaaaaNORRUT!
Avfarten är tom, ser ju lovande ut. Så kommer man runt krönet och ser den knökafulla motorvägen. Bromsljusen lyser lång väg i dubbla rader. Bajs.
Puttrar på i snigelfart. Klockan är 17.10. Jag ringer anläggningen och förvarnar att jag kanske inte kommer att hinna, vad göra? Tja, det är ju inte mycket att göra. De ska förvarna deltagarna när de kommer att jag kan bli sen, de kan ge mig en kvart.
Avfarten mot Bäckebol närmar sig. Vägen förbi köpcentrumet och industriområdet går parallellt med motorvägen, hur är den? Hur många är och shoppar nu egentligen? Sitter och velar igen och svänger till slut av. Okej jag får gasa lite men shit vad snabbt de på motorvägen plötsligt ser ut att rulla? Typiskt. Låg jag inte före den bilen? Eller den? Nej, nu blev det kö här också! Mera velande och svänger så tillbaka ut på motorvägen vid Ikea. Jo, jag tjänade nog in ett tiotal bilar. Väljer omkörningsfilen som såklart visar sig gå långsammare. Gör en fuling och svänger av vid Kärraavfarten, skippar alla andra vägar och styr mot påfarten igen. Visst tog jag några bilar till och nu är jag i avfartsfilen mot Angeredsbron! 17.20 är jag över Angeredsbron, några kilometer från där jag fick avvika från min tänkta rutt och över en halvtimme senare. När jag närmar mig Gråbovägen ringer jag anläggningen igen som undrar var jag är och om jag hinner. Passet börjar om drygt femton minuter, gör jag verkligen det?
Vägen via Bergsjön är nästan tom och jag kör väldigt - lagligt. Jag är på plats med dryg fem minuter till godo, jag hinner till och med nervösskita! Wo-hoo!
Nio grymma deltagare som verkade rätt nöjda efteråt, fick också mycket positiv feedback. Phu!
När jag kommer hem sover lilltjejen och Oo har tänt i kaminen! Myys! Och titta vad han köpt och monterat upp!
Kaminen, kattlådan och den andra trappan är nu avskärmad. Vi har mycket ved att använda och nu kan vi lagom till höstrusket börja göra det!
Har packat och förberett för att tidigt imorgon bitti styra kosan mot huvudstaden. Vi åker tillsammans med Monica och Tomas, så barnstolen har flyttats över till Tomas bil eftersom den airbagen enkelt kunde avaktiveras på passagerarsidan. Att sitta två vuxna bak i Saabis tillsammans med barnstolen hade förvisso gått men inte varit så komfortabelt. Tre utan stol funkar bättre.
Så vi försöker komma oss iväg tidigt för att möta upp Nina och Anders på hotellet och hänga lite innan vi käkar middag tillsammans. Sedan möter vi upp Andreas och Elin på Globen för hockeymatchen medan Monica tar hand om Lilltjejen resten av kvällen. Ska bli kul och hoppas att bilresan ska gå bra. Det kan ju inte vara allt för kul att sitta fastspänd i en bilstol flera timmar i sträck. Två planerade stopp har vi men kanske det blir fler.
Hillevi ska ta hand om min combatklass på söndag så vi behöver inte stressa hem. Gott!
Önskar alla en trevlig helg!
What?
Och det var inte en synvilla. Här och var längs vägen lyste det vitt. Men framför allt var det otroliga mängder vatten på sina platser!
Spooky!
En stund senare när tvn är igång igen och vi slagit oss ner igen händer det en gång till. Blixt och ka-blam och så den där melodin igen! Vi flyger upp innan den ska hinna sluta och står så och ser de små lamporna muntert blinka tills melodin är slut. Hur i hela fanken kan den gå igång av sig själv sådär!? Skitläskigt juh! Tack och lov att man inte var ensam hemma! Ägnade en stund åt att skrämma upp oss med fantasier av en siluett utanför fönstren vid nästa blixt och så den där melodin käckt spelande i tystnaden efter åskdånet.
Men hur kan en blixt kicka igång en batteridriven speldosa?
Läser ipå gp.se denna morgon att blixten slagit ner i en större kraftledning så delar av närliggande Angered är utan vatten. Brukar ju vara strömförsörjningen som dör vid åska så låter onekligen lite knepigt att det är vatten. Men när man så hör att det är vattenverket som fått sig en tjockablängare är det inte så konstigt.
JAG är tillbaka
Phu! Endorfiner och trötta muskler! Och imorgon är det dags igen i Partille! Det är verkligen ombytta roller nu då jag är borta hela dagarna och kvällarna! I like it! Okej, nu har det ju inte ens gått en vecka men ingen hemmasaknad här inte! Jag har inte ens dåligt samvete kors i taket! Men som sagt, inte ens en vecka och den har gått fort! Haft en riktigt konstruktiv och givande dag idag. Sedan jag påbörjade mitt nya uppdrag har jag nog inte förstått så mycket av det jag hållit på med som idag, tjoho! En liiiten del av allt det nya men man måste ju börja någonstans.
Lilltjejen var nattad och Oo tillade på Frölundahockey tillsammans med Andreas när jag kom hem. Nu är Andy på väg hem och vi sitter här framför våra datorer.
Kikar man noga på bilden ser man min högra polisong sticka ut. Det är likadant längs hårfästet och över till andra sidan. Jag har tappat otroliga mängder hår som nu håller på att växa ut. Jag tappar fortfarande även om det nog lagt sig lite. Det är så pass att det känns skillnad i tjockleken. När jag klippte mig där för ett antal veckor sedan - första gången sedan graviditeten fick jag veta att det naturliga avfallet brukar minska medan man är gravid. Hormoner och sådant som liksom ska göra ens hår tjockare, mer glansigt och trevligt. Vet inte om jag märkte av det dock men i vilket fall när så alla hormoner är borta ur kroppen blir det massfällning och det har jag ju märkt! I duschen fick jag fulla nävarna med hår och eftersom det är så pass långt var det rejäla mängder man fick plocka ur golvbrunnen sedan. Najs. Borstade man det var det överallt, fulla golvet och nu märks det som sagt på det utväxande fjuset som sticker ut överallt.
Förra torsdagen när jag satt i Gulingen på väg hem från combatklasset insåg jag hur bra jag mådde! Jag kände igen mig själv, den Linda jag var innan graviditeten. Energin i kroppen och mentala tillfredsställelsen, så längesedan! Jag tänker tillbaka och minns den där obeskrivbara tröttheten, likgiltigheten över allt och dagarna som visserligen nog gick rätt bra men man ändå liksom inte var med. NU känner jag igen mig själv! Satt i Gulingen denna kväll och tänkte tillbaka till tiden då Lilltjejen var knappa månaden, hur otrolig skönt det var att njuta av lyxen i form av en dusch i lugn och ro! Och hur Oo reagerade på den synliga skillnaden när jag fick ta min första bastu. Nej, jag är inget hemmamamma-material!
Nu smattrar regnet mot takfönstren igen. Jag hoppas verkligen det kan bli trevligare väder när Hannah kommer hit om två veckor! Planerar en cachingtur på Marstrand så hon får uppleva kusten, men hon har förberett sig med vantar och vinterjacka! Antar att det blir en upplevelse i sig att erfara temperaturer under femton grader!
Torsdag
Riktigt höstrusk idag när man åkte till jobbet. Regn hela natten borgade för mycket vatten på vägarna. Man känner sig inte så stöddig när man i hög hastighet plötsligt hamnar i pölus gigantus! Det sliter rätt duktigt i ratten för att inte tala om hur kul det är när man råkar ut för vattenplaning. Sitter kvar på jobbet då det är meningslöst att åka hem innan mitt pass i Kållered. Får lite nyttigt gjort när det är lugnare omkring mig. Får inte träffa lilltjejen på hela dagen då hon lär sova när jag kommer hem. Konstigt.
Nej men se - solen!
Onsdag
Visst är de söta!? Oo har shoppat tillsammans med farmor halva dagen. Blev body, byxor och strumpor med. Själv hann jag knappt komma igång på jobbet förrän det var möte. Sen var det supportärende, och så möte igen och igen, och så support. Och så var dagen slut. Försöker bringa ordning i allt jag fått ta över och få lite koll men blir bara förvirrad. Fick avslutat en mindre testning i alla fall.
(Hur gick DET till??)
Ser fram emot lördag då vi åker till Stockholm. Känns som längesedan vi gjort något tillsammans då det varit väldans mycket på var sida med träningar, jobb och sådant. Förhoppningsvis går de många timmarna i bilen bra för lilltjejen men vi får väl se.
Blöh, mina inlägg känns så otroligt tråkiga och tunna nu förtiden. Finns bara tid och ork för knappa dagsrapporter. Jag stöter på nyheter eller händelser som väcker mycket tankar som jag vill få ner via tangentbordet, men där och då finns inte tid och sedan tappar jag inspirationen jag hade. Nåväl, så får det lov att vara ibland.
Nio månader!
Det var vansinnigt mysigt att kliva in genom dörren och mötas av doften av nybakade bullar som inte jag gjort själv! Kalla det sexistiskt eller stereotypiskt insnöat men jag blev löjligt glad av Oos mms med bildbevis på pågående bakprocess under dagen!Smaken var mumma även om de blev något hårda vilket nog beror på för mycket mjöl. Men det verkar som Oo kan tänka sig att baka fler gånger! Andra dagen han är hemma och metamorfosen till bullpappa ser onekligen lovande ut! :o)
Lilltjejen är ju nio månader idag! Och helt oannonserat fick hon en jättefin present! En kollega har gjort dessa, hur söta som helst! Hon syr dessutom jättefina barnkläder som hon säljer här. Såg i hennes blogg bland annat en Super Mario tröja och en med bakterier! Hur coola som helt juh! En riktig inspirationsblogg som än en gång för mig att önska jag kunde sy!Vi sjunger "Klappa händerna när du är riktigt glad..." och Lilltjejen klappar. Likaså om vi klappar gör hon det också. Och något steg blir det här och var!
(Nio månader, applåd för mig själv!)
Snart sängen
Oo kom med en förfrågan jag bara inte kunde låta passera: Bullrecept!Tydligen lovade han jobbarkompisarna fika på sin sista dag, något han inte hann och hans sug efter rå bulldeg verkar kunna driva honom till att baka egna bullar - kanelbullens dag till ära!
Därför har jag omtänksamt skrivit ett detaljerat recept med ingående instruktion. För visst vill man göra allt för att få smaka Oos egentillverkade bullar!
Ser med spänning fram emot morgondagen och svaret på om det blir av eller inte! Mmmums!
Men nu ska det sovas!
Soffläge
Pengarna på bordet går på tv:n. Oo har tryckt i sig ett helt paket Singoalla. Eller nej förresten, ett paket minus ett kex som jag fick...
Oktober
Gårdagens vaktjobb på Gamla Ullevi var ju kanske mitt sista då bara två matcher återstår, på dagar jag knappast kan. Mycket delade känslor om det!
Därefter bar det direkt hem för dusch och ombyte inför middagen hos Anders och Elin.
När man kommer in hos dom passerar man genast köket, och under kvällen framkom det att de flesta reagerat på den klarröda röran på spisen som var synerligen likt rå köttfärs. "Tacos tro?" samt den uthungrades: "Har de inte börjat med maten än?" Dessutom noterade några Elins till synes oengagerade petande på ytan. Lite förvånade blev vi allt när det visade sig vara varken tartarbiffar eller långsam tillagning, utan rödbetsrisotto! Detta tillsammans med ungsstekt lax under en fetaoströra kanske såg lite mysko ut men smakade mumma! Men innan dess bjöds det på skaldjurssoppa, genuint gjord liksom på nyårsafton på egentillverkad fond. Älska! Jag åt mig nästan mätt på den! Den röda geggan rödbetsrisotton med laxen var ju sedan så god också att undertecknad såklart överskattade sin mages kapacitet och hämtade en omgång till, vilken halvvägs fick överlämnas till Oo.
När det så gäller efterrätter plockar man ju fram sin speciella mage och tur är det ju att man har sådana resurser! Vit chokladmousse! Behöver väl knappast skriva mera? Nu när jag sitter här inser jag ju vilket fatalt misstag jag gjorde. Oos portion!? Oo äter ju aldrig efterrätter om de inte stavas äppelpaj varför jag nästan alltid kan avnjuta dubbla desserter. Hur kunde jag missa det denna gång? Kanske för att jag småstressade då parkeringstiden gått ut och en trött lilltjej passerat läggdags för länge sedan? Kommer aldrig att förlåta mig själv!Tack för en synnerligen god middag! I betyg till mig själv på socialiseringsskalan ger jag mig en trea av tio. Jag pratade lite med både värd, värdinna och två till. (Tror i alla fall jag pratade lite med värden?) Växlade några meningar med en och några ord med en annan. Övriga fick på sin höjd ett hej och hej då. Det tar sig!
Imorgon kör så första veckan igång på vårt byte. Oo är hemma och jag jobbar full tid. Spännande. Visst var det skönt på ett sätt att säga tack och trevlig helg på tisdagen, men på fredagen längtade man till Oo kom hem så ansvaret kunde delas. Dessutom viss frustration i känslan av att knappt hinna komma igång med arbetsveckan förrän den faktiskt var över.
Ska också bli intressant att se vad Oo tycker om att vara hemma full tid. Nu handlar det ju bara om tre månader, sedan är målet dagis! Får också se huruvida jag fortsätter på full tid eller går ner något. Har ju tre månader på mig att känna efter.
På väg...
...till Tynnered och Andreas, Elin och Noel. Rena sommarkvällen och nu börjar jag bli åksjuk!
Gårdag med bilder
Av någon anledning blev det råstressigt sista halvtimmen då jag föga förvånande väntat till sista minuten att leta fram kavajen. Senast jag använde den var ju dryga året sedan och plötsligt var den pust väck! Alla andra vaktgrejer hittade jag men inte kavajen. Jahapp, tack och lov att de svarta byxorna i alla fall passade och en vit skjorta fick funka istället. Fixade middagen så den i princip var klar när Oo kom hem för att ta över stafettpinnen Ronja och plockade lungt fram kavajen där jag enligt egen utsago redan kollat femton gånger. Svarta skor? Undanstädade och förpassade till vinden så upp dit för att gräva fram och slippa gå i alternativen som enligt Oo såg ut som tofflor! Pussar man och barn, flänger ut genom dörren rakt förbi rapporteringspärmen jag ställt på dörrmattan för att inte glömma, gör en 180 samtidigt som Oo drar efter andan i dörröppningen och nappar åt mig pärmeländet. Så på bilden har jag nätt och jämnt fått ner 
pulsen till normal.Allt var sig betryggande likt och Date invigde höstens dansprogram. Fick uppdatera mig i det som hänt alla sedan sist och fick en sådan lugn och trevlig kväll det bara kan bli och alltid varit där ute. Fick avsäga mig nästa pass då jag har besök från Malaysia då! Hannah kommer nämligen för jobbets räkning men stannar två extra dagar hos oss. Ska bli riktigt roligt!
På vägen hem var det dimma - rejäl dimma! Sådan där att jag för ovanlighetens skull fick slå på dimljusen på Gulingen och dra ner på hastigheten. Rätt fräckt på ett småläskigt sätt.
Själva dagen bjöd på fantastiskt härligt väder! Så härligt att jag och lilltjejen planterade oss på verandan en stund där hon så omtänksamt rensade uppsamlaren och dissikerade dess innehåll. En bra grej med nappen när man är ute så här: Den fungerar som propp och hindrar henne från att stoppa in allt i munnen! Hon är ganska duktig på att sysselsätta sig själv vilket undertecknad utnyttjade till att läsa Harlan Cobens senaste "Försvunnen" (som jag nu läst ut under morgonen).
Nu är Oo och spelar innebandy. Vi har verkligen inte sett mycket av varandra den här veckan! Om några timmar ska jag möta Oo på Ikea för att käka lunch och lämna över stafettpinnen Ronja innan nästa vaktjobb, IFK mot Hjällby på Gamla Ullevi. Vaktjobb både fredag och lördag, senast det skedde var väl där i början av mitt och Oos förhållande någon gång! Nu med den väsentliga skillnaden att jag inte kommer hem framåt morgontimmarna vilket är vansinnigt skönt! Fick kallelsen till fortbildningen som jag ju sköt fram där i våras. Det lutar fortfarande åt att jag låter förordnandet löpa ut och lägger brickan på hyllan. Visst är det ett roligt extrajobb och goa pengar men helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att vara värt utgiften för den nya uniformen som efter årsskiftet blir ett krav. Tråkigt.
Direkt efter dagens vaktjobb blåser jag hem för att möta upp Oo som varit på Landet för att återlämna vedklyven och hjälpt Monica med gräsklippningen tror jag det var. Snabbt ombyte och så tillbaka in till stan för middag hos Andreas och Elin. Alla som bidrog med något speciellt till deras bröllop är inbjudna och därmed Oo i egenskap av bestman samt hans bihang. Trodde ett tag att jag inte skulle kunna vara med mendå matchen så spelades tidigare än jag trott bör jag nu alltså hinna. När jag nu tänker efter undrar jag om vi meddelat dom det - att jag faktiskt också kommer. Hm.
Imorgon har Oo fotboll med sina tjejer och jag mitt combatpass. Däremellan ska vi försöka sno åt oss lite kvalitetstid och faktiskt göra något tillsammans, kanske ta en promenad eller något.
