Phu! Endorfiner och trötta muskler! Och imorgon är det dags igen i Partille! Det är verkligen ombytta roller nu då jag är borta hela dagarna och kvällarna! I like it! Okej, nu har det ju inte ens gått en vecka men ingen hemmasaknad här inte! Jag har inte ens dåligt samvete kors i taket! Men som sagt, inte ens en vecka och den har gått fort! Haft en riktigt konstruktiv och givande dag idag. Sedan jag påbörjade mitt nya uppdrag har jag nog inte förstått så mycket av det jag hållit på med som idag, tjoho! En liiiten del av allt det nya men man måste ju börja någonstans.

Lilltjejen var nattad och Oo tillade på Frölundahockey tillsammans med Andreas när jag kom hem. Nu är Andy på väg hem och vi sitter här framför våra datorer.

Kikar man noga på bilden ser man min högra polisong sticka ut. Det är likadant längs hårfästet och över till andra sidan. Jag har tappat otroliga mängder hår som nu håller på att växa ut. Jag tappar fortfarande även om det nog lagt sig lite. Det är så pass att det känns skillnad i tjockleken. När jag klippte mig där för ett antal veckor sedan - första gången sedan graviditeten fick jag veta att det naturliga avfallet brukar minska medan man är gravid. Hormoner och sådant som liksom ska göra ens hår tjockare, mer glansigt och trevligt. Vet inte om jag märkte av det dock men i vilket fall när så alla hormoner är borta ur kroppen blir det massfällning och det har jag ju märkt! I duschen fick jag fulla nävarna med hår och eftersom det är så pass långt var det rejäla mängder man fick plocka ur golvbrunnen sedan. Najs. Borstade man det var det överallt, fulla golvet och nu märks det som sagt på det utväxande fjuset som sticker ut överallt.

Förra torsdagen när jag satt i Gulingen på väg hem från combatklasset insåg jag hur bra jag mådde! Jag kände igen mig själv, den Linda jag var innan graviditeten. Energin i kroppen och mentala tillfredsställelsen, så längesedan! Jag tänker tillbaka och minns den där obeskrivbara tröttheten, likgiltigheten över allt och dagarna som visserligen nog gick rätt bra men man ändå liksom inte var med. NU känner jag igen mig själv! Satt i Gulingen denna kväll och tänkte tillbaka till tiden då Lilltjejen var knappa månaden, hur otrolig skönt det var att njuta av lyxen i form av en dusch i lugn och ro! Och hur Oo reagerade på den synliga skillnaden när jag fick ta min första bastu. Nej, jag är inget hemmamamma-material!

Nu smattrar regnet mot takfönstren igen. Jag hoppas verkligen det kan bli trevligare väder när Hannah kommer hit om två veckor! Planerar en cachingtur på Marstrand så hon får uppleva kusten, men hon har förberett sig med vantar och vinterjacka! Antar att det blir en upplevelse i sig att erfara temperaturer under femton grader!