Khabar baik!

Det har varit en smått overklig känsla här dagarna innan, att vi skulle få besök från Malaysia! Att efter enbart mail och telefon så få träffa Hannah på riktigt!
Blåste från combaten till Gothia towers där jag fick eskort (ska ju vara ett fint hotell) till hennes rum.
Kollegan Fred anslöt nere i lobbyn och sedan fick jag uppbåda all min fantasi för att försöka se vägen hem med deras ögon. Visst anser jag mig hyggligt duktig på att uppskatta det vackra omkring mig men det är lätt att bli hemmablind! Framför allt tyckte de att allt var så rent, vilket jag hört att många utlänningar reagerar på. Ska bli så kul att visa henne mer av vårt landskap!

Kräftor och räkor var ju inga nyheter för dom, däremot vår tradition att själva sitta och skala och endast äta dom och ingenting mer. Fred gillade verkligen den gravade laxen som vi aldrig riktigt fann någon bra engelsk översättning till. Det blev otroliga mängder över vilket gjorde mig orolig att de fick åka därifrån hungriga! Men det har blivit två synnerligen intressanta lunchlådor idag.
Både jag, Oo och Lilltjejen fick var sin Malaysiatröja, och så denna! Trodde först det var en form av underlägg eller liknande, men se!

Det blir ju en jättefin skål! Hur fräckt är inte det?





Fia har först på senare år blivit mera knäkatt, men sällan har hon sökt sig till nya människor. Denna kväll klev hon så upp i Hannahs knä och lade sig bekvämt till rätta! Hon kanske inte märkte någon skillnad på oss gulingar, höhö! Ruskigt trött gick jag och lade mig snart efter de åkt iväg med Monica och Tomas. De hade ju varit så gulliga och röjt i köket medan vi bara satt och umgicks och kämpade med Lilltjej som för första gången på veckor inte ville somna godvilligt. Tydligen hade hon en session under natten som gick mig helt förbi! Det händer inte särskilt ofta kan jag säga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0